Vi lämnade Göteborg redan vid lunch på fredagen och körde norrut mot regnet och Fjällbacka. 14:30 skulle en av båtarna från Väderöarnas värdshus hämta upp oss. Från början var det meningen att vi skulle vara åtta st på vår lilla tripp, men feber slog ut Anna-Karin och Sven och Ann-Sofi hade varit tvungen att hoppa på ett plan till Seattle för att rädda en lansering på en mässa. Så totalt var vi fem tappra resenärer som samlades i spöregnet. Vi parkerade utanför järnaffären i hamnen. Bara tanken på att göra något sådant under sommarmånaderna hade förmodligen utmynnat i bortbogsering inom fem röda minuter. Men nu var det helt ok och efter lite värmande startdryck gick vi ombord på katamaranen och stävade ut i motvinden. Det blåste ca 20 m/s och våghöjden låg mellan 2-3 meter. Vi fick en rejält skumpig tur ut med mycket sjö som slog över båten. Jag och Mats hade placerat oss framme i hytten på var sin sida om kaptenen och det var knappt vi kunde hålla oss på benen i vågorna. Jag gjorde ett försök att filma och resultatet ligger lite längre ner här på sidan – det blev väl sådär för att vara helt ärlig. Vansinnigt roligt var det i alla fall och framförallt när man vet att man är ute i en extremt säker båt som är byggd för att klara stormarna runt Irland.
Väl framme fick vi våra rum som var i samma hus som restaurangen och Magnus och jag fick det största rummet så vi utnämnde det genast till “partyrummet”. Trots regn och stormvindar hade vi det hur mysigt som helst i badtunnor och bastu. Vi var inte ensamma på ön utan det var tre sällskap till men långt ifrån fullt så det fanns gott och väl plats till alla. De mest långväga gästerna kom från Frankrike och vi undrade lite hur det paret med en tonårsson kunde få för sig att åka ut till världens ände i början av mars…. De fattade nog inte själva detta och resan kom som ett paket från en resebyrå. När vi förklarade att det var dags för ett havsdopp så protesterade frun högt. Sååå dum var hon minsann inte att hon gick på det!! Men när vi skulle ta nästa dopp så hängde de båda på och doppade sig glatt och högljutt i det femgradiga vattnet!
Efter bad blev det fantastiskt god mat och även jag som fisk och skaldjursallergiker fick underbar mat. Efter middagen fick vi känna på hur det är att var ute på en vindpinad ö för då gav värmepannan upp!!! Vårt rum var alldeles iskall men personalen jobbade på bra och vi fick dubbla täcken och det tog inte lång stund innan pannan fungerade igen och värmen kom krypande. Anna, ansvarig på bygget bara skakade på huvudet och konstaterade att de hade haft två dagar med vindar under kulingstyrka sedan december och detta påverkade ALLT ute på ön. Bland annat tog det sex-åtta timmar istället för fyra att få badtunnorna upp i badtemperatur när det blåste kuling. Vi som bara skulle vara där en natt tyckte det var jättemysigt med vindar som fick rutorna att skallra. Anna höll inte med!
Lördagen hälsade oss med vindar lite mindre vindar, strax under kuling, och en strålande sol med en knallblå himmel. Efter en stärkande frukost tog vi oss en långpromenad men stora inslag av bergsklättring på ön. Sååå vackert och sååå blåsigt. Det gick knappt att stå upp när man kom upp på klipporna. Lotsutkiken var inte öppen men utsikten var bra ändå :-). I gästhamnen pågick utbyggnad och det ska bli toaletter och duschar full service. “Varsam utbyggnad av naturhamnen på Stråholmen” …. Det finns alltid plats för ett citat ur SOS sällskapsresan! Magnus också hittade också en kulfender som räddades med oss hem och kommer bli en fin present till Nanny. “Havet tar och havet ger” som man säger – fast nu får vi nog akta oss, för nu ligger vi på plus! Efter en god lunch åkte vi tillbaka till fastlandet igen och begav oss hemåt. Det kändes som vi fått med oss en långhelg – att det hela bara varat i ett knappt dygn är lite svårt att förstå. Nu kvarstår en skön söndag och planen är att få monterat ihop den nya spirbommen och fixa lite mer av träinredningen som ligger i garaget för lackning. Det finns alltid något att göra 🙂
Tack Mats, Katrin och Roger för en mycket mycket trevlig tripp. Förhoppningsvis blir vi fler nästa gång 🙂
Här är ett album med lite goa bilder. Jag hoppas få loss lite bilder från Mats och Katrin också. De hade nämligen en vattentät kamera som de hade med vid badandet på fredagskvällen – precis en sådan som vi bestämt att vi ska köpa….
Skumpig film……