Amsterdam – i en hemlig marina

Hela eskadern släppte tamparna klockan nio på tisdagen och de snälla hamnvakterna släppte ut oss. Dagen började med sluss och därefter kom vi ut på andra halvan av sjön. Vi hade både mycket vind och mycket regn men vinden var åtminstone med oss så det blev genuasegling med kapellet uppe. Och när det väl började regna så slutade det inte på hela dagen. I Amsterdam väntade en bro och en sluss innan vi kom in till stan. Som vanligt hade vi tur och bron öppnades när vi kom fram och vi trodde inte riktigt på vår tur när vi insåg att slussen dessutom öppnade precis framför oss. Men nu är det semestertider i Holland och det märks på antalet båtar. Slussen fylldes snabbt och det var lite snopet när Ester fick sista platsen och vi fick ligga kvar och vänta på nästa omgång. Fast det var inte så många minuter mellan slussningarna. Ester gick i förväg för att se om de kunde hitta plats till oss i Sixhaven. Men eftersom de var sist in i slussen så hamnade de såklart sist i kön/racet mot marinan. Väl där var det total kaos med backade båtar och full stress och allmänt knökat så det blev inget alternativ för oss. Vi som låg sist i karavanen stack in näsan i en liten hamn innan Sixaven som vi fått tips om av den Holländaren som låg utan på oss i Enkhuizen. Där i spöregnet möttes vi av en hamnkapten och efter lite diskussioner kunde trolla fram tre platser. Och så frågade han hur lång Nanny var….och jag svarade som vanligt 10 meter och log lite oskyldigt. Det är nämligen så att vi har varit lite ohederliga de senaste veckorna när frågan om betalning i hamnarna har kommit upp och vi ska ange längd på båten. Det började redan i slussen i Kiel när jag svarade att båten var 35 fot. -Hur långt är det? 10 meter… typ svarade jag då och sparade sex €. Detta har funkat genomgående men här kom bakslaget. Vi fick vår plats anvisad och efter lite krånglande låg vi äntligen på plats. Dyblöta såklart eftersom regnet var jämt och kraftigt. Ada kom in i hamnen och fick sin plats men sedan kom hamnkaptenen springade bort till oss och förklarade att vi inte fick ligga på vår plats eftersom vi stack ut bakom stolparna. -Ni är INTE 10 meter sade han och stirrade stint på mig. Öööööö, jo…. men med peke och badbrygga blir vi kanske lite längre tyckte jag. -Lite längre??? Han veknade dock och vi fick helt sonika flytta på oss och ta en bredsida längre bort. Fast han var lite sur för detta var en plats som han brukade lägga större båtar på. Nu hade även Ester kommit in i hamnen och fick en bredsideplats utanpå Ada och eskadern var samlad igen. När jag en timme senare lommade upp till hamnkaptenen så var jag beredd på ytterligare en tillsägelse men han tittade inte ens på mig när han skev in att Nanny var 11 meter och vi fick betala där efter. Det var inte riktigt läge att protestera…. Han frågade dessutom hur vi hittat hamnen och jag svarade helt ärligt att det var via tips. Han tittade på mig igen och sa att jag fick lova att inte berätta om hamnen för någon annan. Det var så jobbigt när det kom för många båtar. Framförallt Skandinavier…….. – och så bröt han ut i asgarv. Det var bara att skratta med och lova att jag inte skulle tala om för någon att Aeolus är en bra och billig hamn mitt inne i centrala Amsterdam. Vi fick betala 27 € för TVÅ nätter inklusive vatten och el… Men som sagt säg inget till någon för det är en hemlighet!

Eftersom regnet fortsatte att strila ner så stannade vi i marinan och fick en utsökt middag på Ada – igen! Gitarrerna åkte fram och vi fick en mycket roligt och trevlig kväll. En sista kvällen med gänget för Lotta för nu idag på onsdagen åker vi in för att titta på Amsterdam och ikväll tar Lotta nattåget hemåt. Nanny tackar för trevligt besök och vi kommer sakna henne och hennes fina diskegenskaper 🙂 Vi lär ju ses igen – i en båt – någonstans – i något land.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *