En skräckhistoria – med lyckligt slut

Veckan såhär innan avfärd kände vi oss faktiskt rätt klara och redo att åka. Det var dags att lämna nu kände vi.  Vi har fått tag i nya hyresgäster till huset och denna gången är det en arbetskamrat till mig som står på kontraktet och det känns både tryggt och skönt. Nu får syster fixa till bytet av hyresgäster när det väl blir dags men det tror jag inte kommer bli några problem.

Vi drog ner på arbetstempot lite och Magnus lyckade efter ett par dagars nattarbete få upp en kommunikation via vårt Pactormodem och SSB radion. Så nu kan han efter visst och mycket besvär skicka mail via kortvågsradio när förhållandena är gynnsamma. Detta innebär också att vi nu kan ta emot väderfiler mitt ute på havet. Mycket viktigt!! Jag är så stolt över att Magnus aldrig ger upp. Han har varit inte och lekt i BIOSläge via kommandopromter med hjälp av gamla XP datorer och laddat ner nya drivrutiner och jag vet inte vad! Det går inte att beskriva hur lycklig han var när han fick till det hela. Kl var 05 på morgonen när han som en treåring på julafton väckte mig och förklarade att det hela fungerade. Trots att vi ligger med båten mitt inne i Göteborg – vilket gör det hela mycket mer komplicerat. Jag fattade noll och somnade strax om igen – förmodligen till min mans förtret eftersom jag inte på denna tiden av dygnet var så sugen på att fira hans framgångar.

Jag har passat på att hälsa på lite gemensamma vänner under tiden samt att äta lite hejdå middag med pappa, Solveig och Syster. Så nu var det bara det sista som skulle på plats… Handla lite..  tvätta lite… och så vidare. Boding ska leverera storseglet på under onsdagen och efter dubbelkontroll så verkar de också ligga i fas… Vad kan gå fel?

Måndagen kom och det var dagen då det sket sig…. Det började bra och jag rev ut hela akterruffen och packade om den helt och hållet vilket innebar att vi nu helt plötsligt kunde komma in i garaget och dessutom så ser förutsättningarna för att få in vår två cyklar väldigt mycket ljusare ut. Mina härliga jobbarkompisar hade konferens 100 meter bort på kajen så jag var fräck nog att hoppa på deras lunch och fick krama en sista gång på dem. De var även nere och tittade en sväng på båten, mycket trevligt. Efter det slängde vi oss iväg på cyklarna för att ta den sista vaccinationen. Magnus var lite orolig över om han skulle få ta vaccination med tanke på att han var rosslig i halsen och dessutom så hade han en helt knöl långt nere på halsen, på sidan. Vaccinationen gick bra, om man bortser från att det gjorde mer ont än vanligt och vi blev 2000:- fattigare. Men vad var det med Magnus hals? Den fantastiska vaccinationssköterskan på Järnhälsan fixade en läkartid till en och en halv timme senare och då passade vi på att gå till ”Frisör Lena” och fixa till oss i håret en sista gång. Så fick vi kramat henne också. Magnus stack iväg lite tidigare tillbaka läkaren och jag åkte till Willys och handlade eftersom vi skulle ha finbesök av Magnus bror med flickvän under kvällen. Det var då samtalet kom… Igen…Tänk – jag har nu lovat mig att jag aldrig mer ska handla i den affären för när jag är där så kommer det bara obehagliga samtal. Men denna gången var det lite värre än sist. Det var min älskade man som ringde och berättade att han hade fått en akutremiss till medicin på Sahlgrenska. Läkaren misstänkte att det var något fel på hans sköldkörtel…. Jag kände hur hjärnan gick in på autopilot och efter det att vi lagt på luren så ringde jag Magnus bror och ställde in middagen, gick runt i butiken och lade tillbaka matvarorna. När jag gått ut ur butiken så kunde jag inte komma ihåg vad det var Magnus hade ringt om. Bara att han var på väg till Sahlgrenska. Efter ett samtal till med honom så fick jag klart för mig att läkaren skickat dit honom för att han ska hinna få koll på OM detta är något konstigt. INNAN vi åker och inte för att det är så akut att han var tvungen att åka dit direkt. Skönt! Det tog honom tre timmar att komma in och ta provet och sedan fick han order om att sitta i väntrummet till läkaren hade fått resultatet på provet och hade tid att prata med Magnus. Självklart är det så att man i detta läget hamnar sist i kön – och så ska det självklart vara! Men det var en väldigt trött Magnus som kom hem kl 06 på tisdagsmorgonen och trillade i säng. Då hade han fått träffa en läkare men hon var inte nöjd med proverna och har skickat honom vidare för att ta fler prover på sköldkörteln samt ett ultraljud. Men nu fick han i alla fall åka hem och sova och så åkte han tillbaka till kl 13:30 på onsdagen för en röntgen och fler prover.

Ja, det var många tankar i huvudet. Vad var detta? Är det farligt och vad innebär det för Magnus. Cancer?  den tanken dyker ju alltid upp….  Och vad innebär det för att vi ska resa om tre dagar? Kommer vi iväg? JA – vi vet att det är helt underordnat om vi kan resa den 1/5 eller inte. Men för oss är det viktigt. Det har varit ett par allmänt förvirrande dagar och i tisdags tog jag och packade ihop vår tvätt och åkte hem till Carl och tvättade. Jag klarade bara inte av att sitta i båten och vänta på besked. Nu såg ju sonens lägenhet ut som förväntat så jag tror att han blir glad när han kommer hem idag och inser att de senaste veckornas disk är ren och uppställd i skåpen… Som sagt – jag kan inte sitta still och bara vänta.

På sjukhuset tog de biopsiprover och tömde cystan på var och då kände Magnus sig bättre. Men han fick sitta kvar på akuten och vänta på besked. Dock så blev vi mycket lugnare efter samtal med Sofia för oftast är det inga problem med en cysta. Kl 02 på onsdagsmorgonen blev han inlagd och fick en säng där han kunde sova lite. Nu misstänkte de att han hade en bakterieinfektion och att detta förorsakat svullnaden i cystan på sköldkörteln. Nu kl 10 idag är han utskriven och vi kommer fortsätta våra avseglingsplaner som planerat. Provsvaren från cystan kommer om ett par veckor så det blir en liten ”fortsättning följer” ang detta. Men som sagt tidigare en cysta är sällan några problem och nu ska jag bara få hem Magnus så att han kan få vila upp sig i lugn och ro 🙂  Tänk vad sårbara vi är… Hur mycket vi än planerar så kan vi inte täcka upp allt.  Slutet gott allting gott på denna skräckhistorien – två dagar kvar….

Bookmark the permalink.

2 Responses to En skräckhistoria – med lyckligt slut

  1. Jesper Andersson says:

    Vad skönt att det verkar ok med Magnus. Nu är det minsann inte lång tid kvar innan ni lägger ut. Ha det riktigt härligt. Jag kommer att följa er resa med spänning från ett soffhörn eller sittbrunn i Östersjön.

    Kram,
    Jesper

  2. Lotten says:

    Läste inte detta inlägg förrän nu… Vilka oroliga och chockartade dagar ni hade där precis innan avsegling! Hade som sagt var ingen aning om detta. Stor kram till er båda från mig och Uffe<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *