//WL2K Nu har vi det bra! – igen…

Att komma fram efter lite över fem dygn var inte så överväldigande som vi hade trott. Visst – reaktionen var självklart – fy F vad sköönt!! Men överseglingen hade gått så väldans bra så jag tror att vi hade kunnat fortsätta många dygn till om det hade behövts. Vi hade riktigt fin segling på slutet men för att slippa komma fram i mörker så stöttade vi med motorn. Tanken var annars att låta det gå en natt till och komma fram på tisdagsmorgonen istället. Men nä…. är man nästan framme så vill man ju fram… Det var otroligt skönt att komma in i ankarviken och släppa kroken, backa och sedan bara stänga av motorn. Därefter satt vi bara och njöt stillheten och solnedgången. Ett 10 tal båtar låg i viken tillsamman med oss. Två norrmän och inga andra svenskar. Nästan en konstig känsla – vi som är så vana vid att röra oss i svensläger nuförtiden.
Faktum är att Atlantseglingen på en sisådär 20 dagar inte känns fullt så skrämmande längre. Idag på tisdagen tog vi jollen in till stranden. För första gången på 11 dygn så satte vi fötterna på fast mark. Vi trodde att det skulle gunga… men nä! Där blev vi förvånade. Vi satt där på stranden i solen och bara njöt i stillheten. En och annan person vandrade förbi den tomma stranden och hälsade vänligt. Helt plötsligt kom det in en mindre båt och körde rätt upp på stranden och började att lassa av kanoter. Ja, eller kraftiga plastkonstruktioner som nog tål en hel del… Samtidigt så hade han förankrat en typ av luftamadrasshoppboj 10 talet meter ut i viken. Vad händer??? Svaret kom fortare än vad vi ville. Två jätte partykatamaraner (25X15 meter) typ…. kom in i viken och plockade upp ett par fasta ankartampar. Katamaranerna var fullsmockade….. Nej….. vill inte… åk bort igen…. Men vi tänkte att vi får ta det som det kommer. Upp på stranden vällde ”turisterna” med hjälp av en pendelbåt. Eller så simmade de in. Det hoppades och paddlades och fotograferades och… och … och… En viss fras från favoritfilmen dök utan tvekan upp i huvudet – ”Stockholmarna måste aktiviseras när de är ute i skärgården”. Men det var underhållande! En och en halv timme senare lassades alla upp på katamaranerna, utfodrades och sedan seglade de iväg och vi hade hela stranden hela eftermiddagen för oss själva. Eller, ja, nästan. Det låg ju trots allt ett par segelbåtar till i viken där i alla fall ett par hade tagit sig in till stranden.

Så – vi har det bra – och det planerar vi att ha ett par dagar till 🙂

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *