Nedan kommer två inlägg på raken eftersom vi inte lyckades få iväg det första igår
Dygn 1
Onsdagen började i ankringsviken vid Arguineguin på södra Gran Kanaria med att vi sanerade däck från glassplitter och pumpade upp gummijollen. Eftersom allt var extremt välpackat så tog det sin tid att få fram alla prylar och sätta motorn på jollen. Men sedan tog sig Magnus snabbt till den lilla marinhandlaren och köpte hans enda två solceller. Båda med perfekta mått och på 100W. Vi ville ha lite större kapacitet egentligen men efter att ha letat igenom hela Las Palmas så insåg vi att det inte fanns bättre. Varför två solceller? Jo, vi vill byta de som hänger på sidorna till större och egentligen så ville vi då ha tre för att kunna ersätta den som vi slog sönder häromdagen. Men det fanns bara två och då köpte Magnus dem – helt enligt Kubaprincipen. Kubaprincipen är ett uttryck som min bror införde efter det att han varit och besökt Kuba i ett par veckor. Det innebär att om man ser något som man eventuellt behöver i framtiden så köper man det direkt när man ser det. För om fem minuter så finns det förmodligen inte längre… Och ju mer vi seglar desto mer använder vi denna princip J
Ankarplatsen var dock ganska rullig och vi var inte sugna på att montera nya solceller. Istället tog jag fram den vikbara och band fast den över den trasiga och på så sätt har vi kapacitet att klara oss i alla fall till Cap Verde. Vi gjorde rätt beslut som bröt dagen innan men nu var vi sugna på att komma iväg igen. Efter studerande och vridande på väderprognoser så insåg vi att vi missat det väderfönster som gjorde att vi skulle kunna segla hela vägen. Om vi gick på torsdagseftermiddagen så skulle vi hamna i ett stiltjebälte det första ett till ett och ett halvt dygnen. Vi vill ju inte köra motor men… Så vi tog beslutet att sticka. Lågtrycket ute på Atlanten ligger kvar i ungefär samma bana och vi tror inte att det kommer att påverka oss. Men vi håller koll på det. My Flower tog samma beslut och valde att dra upp kroken samtidigt som vi och så började vi om vårt försök att ta oss till Cap Verde.
Första dygnet har varit lugnt. Även om det inte blåser så är det vågor och lång dyning vilket gör att vi rullar en del men det är inte alls så farligt. Det var inga problem att fixa tagliatelle med bacon, vitlök, lök och paprika i gräddsås till middag. Magnus gick och la sig vid 17 tiden och vaknade strax innan 24. Jag hade en fantastisk kväll med ett par delfiner i mareld. Det är ju jättesvart med undantag för våra lanternor och när delfinerna kommer så ser man dom först inte. Men de hörs. De fräser liksom till när de går upp och blåser ut luft och sedan skjuter de fart längs med skrovet och får en hel svans av glitter efter sig av mareld. Ibland så ser man inte alls delfinen utan bara marelden. Väldigt häftigt. Så fick jag vila till strax efter Magnus gått upp och så väckte han mig strax efter 06. Då var det fortfarande helt mörkt och stjärnhimmeln helt fantastisk. Jag fick en fin soluppgång och innan solen var helt uppe så kom de gudomliga på besök igen. Denna gång kom hela släkten delfin på 15-20 st och det var helt magiskt. Det var fullkomlig trängsel framme i fören!
När jag sov ett par timmar på förmiddagen så hade Magnus fått se stor skölpadda, annars var det lugnt. Till lunch blev det omelett på gårdagens rester med en stor grönsallad. I skrivandes stund pågår lite felsökning i båten. Med jämna mellanrum så tappar vår plotter GPS positionen. Mycket förvirrande men vi har flertalet backuppsystem i form av dubbla I-pads och ett par datorer. MEN allt är så mycket enklare när plottern fungerar eftersom vi nu förlorar möjligheten till att se andra båtar med AIS. Dessutom är det ett hiskeligt tjutande och pipande vilket faktiskt är ganska stressande varje gång positionsfixen försvinner. Men Magnus letar vidare och vi känner oss inte så oroliga över detta. Vi kan ta oss till Cap Verde utan plottern.
Kram Liv och Magnus
Dygn 2
Samtidigt som det förra inlägget gick ut till er så fick Magnus ned en väderprognos som visade sig att lågtrycket ute på Atlanten verkar hålla sig i skinnet och ska glida upp norrut innan det kommer så långt österut som Cap Verde. Vi hoppas på att detta håller i sig! Detta med att GPS-fixen på plottern kom och gick hittade vi ingen lösning på. Felet gav dessutom med sig och försvann och det hjälpte inte att Magnus kliade sig ordentligt i huvudet. Han kunde inte komma på vad det var. Men helt plötsligt så började det pipa i vår handhållna VHF radio. Även denna har en inbyggd GPS och den meddelade att den inte hade någon fixposition den heller… Snabbt tog jag fram en av våra I-Pads och inte heller den ville vara med. Skumt. Detta tyder ju på att felet i alla fall inte ligger hos oss utan troligen hos sattelitägarna. Någon som vet vad USA har för sig i dessa dagar?? Ska de invadera något kanske? Nä, skämt och sido. Problemet försvann i alla fall och vi hoppas att det inte kommer tillbaka. Efter det att vi passerat de 10 talet kabeltunnorna jag nämnde innan så hade vi ju ett extra vaksamt öga på havet och helt plötsligt fullkomligt exploderade det ett par hundra meter bort. Det var en hel klan delfiner. Om jag tyckte de var många i morse så var detta ingenting mot vad vi nu fick uppleva. De kom i flock och flög fram mot oss. Jag stod i fören och filmade och det var trängsel om att ligga i fören. De hoppade och slog volter så det stod det härliga till. Denna gång hade jag också kameran monterad på båtshaken och fick filmat under vattnet. Vilka bilder och filmer jag har fått! Det ska bli så kul att få klippa ihop detta vill jag lova. Den lovade vinden lyser dock med sin frånvaro och motorn får jobba på låga varv men nu kan vi i alla fall ha seglen uppe och vi gör strax över 4 knop. I och med att motorn går så har vi gott om ström vilket gör att vi kan leka lite med våra datorer. Magnus har i och med plotterns GPS bråkande säkerställt att vår reservnavigationsdator pratar med den externa plottern. Jag har som vanligt lagat lite mat. Idag blev det wokade nudlar och grönsaker tillsammans med lite kyckling i het sås. Jag hade köpt färdigkryddad, färsk kyckling i charkdisken på Las Palmas och den var verkligen jätte fin. Det är lite kul att kunna variera maten. Magnus gick och lade sig vid 18 tiden och jag passade på att ta ner en ny väderrapport med satellittelefonen. Inte för att vi behövde den men jag ville prova att det verkligen fungerar – även när man är mitt ute på havet. Och då fick jag mig en glad överraskning. I mailboxen landade inte bara en väderfil utan även en hälsning som gjorde mig väldigt ”Happie”! Tack ALLA för de mail, och SMS som ni skickar. Vi blir lika glada varje gång telefonen piper till och det står ”nytt SMS – Vill du läsa nu?” Ja!, vad tror du tänker jag. Klar jag vill! Det värmer ska ni veta! Och så kom mörkret och även denna dag tog slut – var tar tiden vägen? Vi har inte hunnit få långtråkigt ännu i alla fall. Det är lite kyligt på nätterna så jag har på mig mysbyxor och en munkjacka och om jag fryser så gosar jag in mig i min luddiga ”Sofia-filt” Funderar ibland på om det är såhär man tänker att nattsegling ska vara J
Tänk nu har vi Afrika rätt österut om oss. Västsahara och Mauritanien. Det är allt lite coolt J. Och när jag tänker på att vi faktiskt har seglat ända hit så pirrar det lite extra i magen. Just Cap Verde ska bli lite spännande också eftersom vi faktiskt inte riktigt vet vad som väntar oss. Kanarieöarna var en milstolpe – men där har vi ju varit på semester förut. Ingen av oss har varit på Cap Verde innan…
Vid 01:00 väckte jag Magnus och jag fick sova ända till 09 på lördagsmorgonen. Det är långa skift, men med ett helt platt vatten och endast stödsegel så fungerar det bra. Vi kör just nu inga bestämda tider utan vi väcker den andra när vi är trötta. Det funkar så länge det är lugnt. När jag vaknade på morgonen så var det fortfarande platt vatten och solen strålade från en klarblå himmel. Om det nu kan vara mer platt vatten ute på Atlanten. Detta är INTE bra! Vinden skulle ha kommit igår men nu blåser det ju mindre än noll… nästan. Vi har diesel så att vi kan köra motor i åtta dygn. Men det är ju inte vettigt. Vi vill inte det. Vi trodde att vi skulle få motorisera lite i början och i slutet av denna trippen. Just nu ser det ut att bli mycket mer än så. Hoppas de har billig diesel på Cap Verde.
Medan Magnus tog ner en ny väderprognos via kortvågsradion så fick jag ett ryck och började baka lite frukostfrallor. Ska via vi nu bara dura på med motor i ett par timmar till så kan vi lika gärna ha lite guldkant på tillvaron.
Den nya väderprognosen säger att det blåser där vi är men jag kan tala om för dem att de har fel. Det ska komma mer vind till kvällen. Vi håller tummarna för det. Lågtrycket ute på Atlanten är nu prognostiserat lite närmare Cap Verde men fortfarande inte så att vi ska hamna i det. Vi håller tummarna för det också.
Våra vänner på My Flower ligger ett par timmar bakom oss nu eftersom vår motor är ny och bränsleekonomisk. Vi hade VHF kontakt i går kväll. De har inte lika mycket diesel som oss och dessutom en gammal motor som de är rädda om. Om de ska göra fem knop måste de ligga och köra i 17-1800 varv. Vi klarar oss på ca 1400 och det är en väldans skillnad. Å andra sidan så seglar de vansinnig mycket snabbare än oss så vi tänkte att det hela skulle jämna ut sig nu när vinden skulle ha kommit. Men om vi hamnar utanför VHF räckvidd så har Magnus och Nicklas avtalade tider där de ska höras via kortvågsradion.
Tack och hej för denna gång vi har det oförskämt bra!
Detta inlägg är gjort via satellittelefonen och vi kan inte svara på kommentarer eller liknande.
Kajsa – kan du bekräfta via SMS att detta har blivit publicerat så blir vi glada!
Kram Liv o Magnus
One Response to 160107-160109 Mot Cap Verde: Dygn 1 och 2