På måndagseftermiddagen blev vi hämtade av Nowak och därefter bjudna på jättegod middag i Sea Quark. Det var väldigt trevligt men samtidigt lite vemodigt eftersom våra vägar nu skiljdes för denna gång. Vi kommer säkert att ses i Göteborg fram igenom men just nu var det hejdå för ett par år. De lämnar i slutet av månaden för att bege sig hemåt mot svenska farvatten igen. Efter middagen släppte vi vår boj på vackra Green Island och gick så sakteliga ut i skymningen där vi styrde kosan nästan 180 grader söderut. Tanke var att vi skulle angöra Guadeloupe tidigt på tisdagsmorgonen och i dagsljus kunna leta oss in i deltat utanför Baie Mahault. Detta deltat med sand och korall är tills stor det icke kartlagt och därför är det lite spännande att leta sig in utanför farleden. Nattens segling gick riktigt bra. Nästan för bra för vi fick både medvind och medström så mitt i natten fick jag reva seglen därför att vi gjorde alldeles för bra fart. Det är ju inte så vanligt att det är på det lilla viset med Nanny. Jag tog första sex timmarna och Magnus löste av mig vid 24 tiden. Lotta gjorde oss sällskap i omgångar. Strax efter kl 08 på tisdagsmorgonen kastade vi ankare bland endast två andra seglare i bukten nedanför den lilla byn. Efter en god frukost och en liten stärkande tupplur tog vi oss in till byn för att kolla läget. Lotta hade som idé att bjuda oss på restaurang denna sista kväll med gänget. Vi insåg dock ganska snart att det inte skulle bli så lätt i det lilla samhället. Förutom det storslagna och mycket morderna kulturcentrat så var det inte så mycket att hänga i julgranen. Så vi travade på och tog oss en promenad längs med gatorna i hopp om att hitta något bättre. Och det gjorde vi… Två kilometer längre bort hittade vi ett gigantiskt köpcentrum. Magnus och jag stod bara och gapade. Något sådant här har vi inte sett sedan vi lämnade Europa. Att hela klabbet dessutom var luftkonditionerat med gratis wifi gjorde ju inte saken sämre…. Vi strosade in på den gigantiska mataffären Carrefour och bara dreglade över alla godsaker som bjöds ut. I och för sig till hiskeliga priser. Men ändå!!!! Vi småshoppade lite och Lotta dök ner i köttdisken och fiskade upp tre, stora, helt magnifika oxfilébitar och förklarade att hon just fixat vår middag. Vi bara log och tog emot… Därefter tittade vi oss lite omkring i alla affärer men kom snabbt fram till att vi skulle spara detta tills dagen efter, innan Lotta skulle till flygplatsen. Jag kunde dock inte hålla mig utan smet in i en baddräktsbutik för att kolla lite. Alla mina bikinis har fullkomligt ätits upp av sol och salt så jag var i stort behov av nya. Den vänliga damen i butiken kom fram och med en strid ström av franska ord så förklarade hon att de hade massor av storlekar och modeller. Men jag försäkrade henne att jag bara ville titta lite. Lotta släntrade också in i butiken och då anföll den franska damen självklart henne istället. Lotta blev så paff så hon helt plötsligt uttalade en av sina få franska fraser hon hade på lager….
-Je m´apelle Lotta… Vilket betyder – Jag heter Lotta…..
Det hon hade tänkt att säga var såklart
-Je ne parle pas Francais – Vilket ju då betyder – Jag pratar inte Franska.
Jag bröt självklart ihop och den franska tanten såg allmänt förvånad ut och visste inte var hon skulle ta vägen. Jag och Lotta flydde fältet under ett gemensamt gapflabb och lämnade den förvirrade fransyskan bakom oss och mötte en ännu mer förvånad Magnus. När vi kom ut i hettan utanför köpcentret så bestämde dessutom Lotta att vi skulle ta en taxi ner till hamnen. Magnus och jag skruvade lite på oss, för några taxiresor ingår definitivt inte i vår budget men enligt Lotta så ingick det i hennes semesterbudget och sagt och gjort. Två minuter senare satt vi i en taxi och när vi fått avklarat taxan för resan så tittade Lotta på den trevlige taxichaffisen och sa:
– Je m´apelle Lotta…
Då brast det totalt för mig och jag kan tala om att taxichaffisen log gott med i våra skratt han också .-)
Sista kvällen blev god mat, många skratt, en del gråt och dessutom lite sång när Magnus, efter lite påtryckningar, fiskade fram gitarren. Som tur var så hade vi ju inte så många båtgrannar som kunde bli störda av vårt ylande.
På onsdagen knatade vi återigen upp till köpcentret men denna gång hade vi med oss stora handlevagnen med Lottas bagage. Bagaget var ju betydligt lättare nu än när hon kom, av någon anledning.
Vi småtittade lite här och där men framförallt så siktade vi in oss på den stora butiken Declathlon. Det är en spansk sportkedja som närmast nog kan jämföras med XXL hemma. De har verkligen allt….. Så jag införskaffade bland annat ytterligare ett par av de förträffliga solglasögon, klass 4, jag hittat i Europa, och inte kan leva utan för endast 36 Eur. Sedan blev det en djupdykning i bikiniavdelningen och jag köpte helt enkelt på mig en hel hög olika delar för ca 5 Eur st. Det gäller att passa på när tillfälle ges. Magnus fyndade shorts och en ny dykarlampa och Lotta fick sig en baddräkt. Nöjda och glada men hungriga så avslutade vi med en McDonalds innan vi efter lite meck fick tag på en taxi till Lotta.
Och så var hon helt plötsligt bara borta. Det gick så fort. Vi har haft det så kul och intensivt. Men vi visste ju att det skulle ta slut men ….. Åter igen ett sorgligt avsked.
Vi gick tillbaka till Carrefour och fyllde vår shoppingkärra och knatade helt sonika hem till Nanny igen. Det kändes rätt tomt faktiskt….
På torsdagen drog vi upp ankaret och tog oss runt hörnan till Deshaies. En tur med både tvättmaskinskänsla och god segling. Förhållandena ändras ju som bekant fort här. När vi kom runt hörnan och kunde se in i viken vid Deshaies så kändes den mer än överfull. Vi började leta oss in och det tog inte många sekunder innan Magnus fick syn på en svensk flagga. Och visst var det My Flower, våra kompisar som vi har seglat med både till Kap Verde och över Atlanten. Vi har med andra ord inte sett dem sedan den 21 januari då vi kastade loss från Mindelo. Innan vi ens hunnit få i ankaret så hade de bjudit över oss på mat och 30 minuter senare så satt vi i deras sittbrunn och njöt en mycket god sen lunch/middag. Ibland har man det riktigt bra. En stund senare så dök även deras vänner Nina och Claus, från den svenska katamaranen Vixen (?) upp. Och då fick vi tillfälle att lära att känna dem. Vi fick också förklaringen till alla båtar i hamnen. I morgon så går startskottet här utanför hamnen på den inledande tävlingen för Antiguas Racing Week. Alltså uppföljningen till Classic som vi var på i förra veckan. Detta innebär att det nu ligger alldeles för många båtar på alldeles för liten yta och flertalet båtar har ankrat om under bara den lilla stund vi har varit här. Vinden går alldeles runt i viken vilket gör att alla måste ha mycket plats runt sig. Dessutom är det lite lurig botten och kan vara svårt att få fäste.
Magnus är just nu inne och checkar in i landet. Vi har ju fulat oss lite och inte gjort detta eftersom det inte gick i Mahault och så får vi se vad vi har för planer efter det.
Kram På er alla
One Response to 160418-21 Guadeloupe igen – Avsked och återförening!