161108 Alldeles för mycket åska!

Det räcker med åska nu!
Efter den första omgången när vi hade Lotta på besök så råkade vi ut för en rejäl omgång på Bonaire precis när vi skulle ge oss av mot Curaçao igen. Den åskan var nästan lika läskig som den vi hade på Spanish Waters. Vi tyckte dock vi klarade oss bra. Vindbyarna var på 15 m/s och det höll bara på i en liten timme.
Ett par dagar senare fick vi ett mail från den Svenska båten Loupan som låg vid boj ett par hundra meter bort från oss. De låg i bojen bredvid Tacoma. Loupan hade haft den stora oturen att få VHF, AIS och Vindinstrumentet brända av en närgången blixt. Hu! Lite för nära för vår smak….. Nu hade nog inte blixten träffat dem, utan Pelle trodde att det var den sk EMP:n (elektro magnetisk puls, tror jag) som slagit ut deras instrument.
Väl tillbaka på Curaçao så ankrade vi på mer eller mindre exakt samma plats som förra gången. Vi håller på att fixa allt inför avseglingen mot Colombia. I går kväll var allt alldeles för lugnt och stilla. Magnus o jag konstaterade att det var nog åska på gång. Inget syntes dock på väderradarn mer än det vanliga äskandet över Venezuela. Men självklart så kom det hit. Kl 02 vaknade jag av de första blixtarna och en timme senare var det i full gång. Det börjar bli rutin på att lassa in all elektronik i ugnen titt som tätt. Vinden kom strax innan 04 och då var det dags att väcka Magnus. I en by med vindar upp till 18 m/s draggade vår brasilianska grannbåt mot oss. Både den och den holländska båten på andra sidan om oss är obemannade. Brasilianaren gled en meter bakom oss och stannade mellan oss och holländaren. EN meter. Inte mer! Efter det så lugnade vinden ner sig. Men vad gör man? Vi kan ju inte hoppa i jollen och överge Nanny för att rädda en obemannad båt. Vinden kom från nord väst och det är väldigt ovanligt. Just nu ligger brasilianaren och svajar mellan oss och holländaren och vinden är östlig igen. Vi vet faktiskt inte riktigt vad vi ska göra. Ibland är han två meter från holländaren och ibland är han två meter från oss. Vi vet att det är en engelsman som ”passar” brasilianarens båt men han verkar sova gott. Klockan är 04:40 och Magnus har gått och lagt sig igen. Jag sitter ”krockvakt” och åskan mullrar långt borta. Vi har fendrar beredda, vad mer kan vi göra i bäckmörkret? Ärligt talat så är detta lite onödigt spännande. Men som vanligt är vi glada för vårt Rocna-ankare som håller i sådana här lägen. (Peppar, peppar, ta i trä)
Nä, jag gillar inte åska…. Det räcker nu…

Bookmark the permalink.

One Response to 161108 Alldeles för mycket åska!

  1. Ann-Sofie says:

    Obemannade båtar är ett elände … bara snäppet under åska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *