161110 Nu går vi mot Colombia

Vi har haft ett par dagar här i Spanish Waters där vi har gått igenom både det ena och andra på Nanny. Magnus har bland annat varit uppe i riggen och vi har suttit en hel del vid våra datorer och forskat i olika saker. Bland annat fick jag äntligen tagit tag i att höra men Pantaenius om hur det gått med frågan om min tandskada i somras. De verkade ha glömt hela saken men efter ett mail så fick jag snabbt reda på att jag skulle få pengarna utbetalda i det snaraste. Och det kan behövas nu! På Bonaire fick vi byta ut våra startbatterier. Det var såklart inte gratis men på Napa hittade vi exakt det vi behövde och det var hyfsat gångavstånd ner till båten. Det är ju tur att man är gift med en stark man som tar ett batteri i var hand och bara knatar iväg. Dessutom fick han ju gå tillbaka och lämna in de gamla. Nu startar Nanny så lätt, så lätt. Det känns jättebra. Batterier är ju en förbrukningsvara på dessa breddgrader.

Batterikungen!

Batterikungen!

Söndagseftermiddagen tillbringade vi med Tacoma hos Kaj och Eva på Amonite borta på resorten. Det är en viss känsla att sitta på flybridge på fjärde våningen på deras jätteskepp och ha full koll på söndagsaktiviterena runt omkring . Söndag verkar vara den dagen då man umgås, badar och grillar i Karibien. Att man ska jobba dagen efter verkar inte så viktigt. Amonite gick mot Cartagena i Colomibia i tisdags och är förmodligen framme innan vi ens har startat. Men det går ju inte att jämföra en motorbåt på 78 fot och en Nanny -båt på 35… 🙂
Ja nu är i alla fall det mesta klart inför avfärd mot Santa Marta i Colombia. Egentligen så skulle vi lämnat igår, men det var aningen starkare vindar då och dessutom var jag helt död efter åsknattens ”nästankrock” och vaka efter det. Engelsmannen som passar brasilianarens båt stack upp huvudet vid niotiden på tisdagen och stod länge och tittade bort mot oss innan han satte sig i dingen för att kolla läget.
-Har ni flyttat på er, var hans första fråga.
-Nä, tror du på det själv, tyckte jag….
-Men hur kan båten ligga mellan er och holländaren?
-Den har draggat lite… Typ….
Och vi var ju inte sena med att ge honom hela historien men nästankrocken. Han skruvade lite på sig och tittade på Magnus innan han frågade:
-Tror du jag behöver flytta på båten eller kan den ligga kvar?
-NEJ, den kan inte ligga kvar! var Magnus klara svar.
Vi vill ju helst ha mer än två meters marginal till båtarna omkring oss. Fast det sa han inte högt.
– Vi hjälper dig gärna att flytta på den, tyckte jag.
-TACK!
En timme senare var vi alla tre ombord på brasilianarens båt och Magnus såg sig snabbt omkring och konstaterade att han helst stod till rors och att jag var på däck och tog hand om ankringen. Som vanligt med andra ord. Engelsmannen var mer än tacksam för att han slapp köra. Det hela gick smärtfritt och snart låg brasilianarens båt på plats igen.
Ut på eftermiddagen fick vi besök av Tacoma för en eftermiddagsdrink och eftersom de hade lite problem med internetuppkopplingen på sin båt så fick de snylta på Nannys uppkoppling. Alltid trevligt med besök.
Idag så tog vi bussen in till Willemstad för åter en gång besöka tullen och immigration. Jag följde inte med till tullen eftersom jag inte behöver visa upp mig där utan jag försökte jaga fatt på ett nytt vattentätt hus till min GoPro-kamera, men det visade sig tröstlöst. Så nu är vi utan GoPro fram tills det att våra barn kommer och hälsar på oss.
På tullen hade dock Magnus sprungit på Tina Princess och de är ju våra hovlerantörer på bilskjuts och eftersom de såklart hade bil även denna dag så hade också vänligheten att köra oss hem efter besöket på immigrationen. Kalas bra! När de släppte av oss utanför Piratbaren så insåg vi att vi hade hela 11 Nederlänska gulden och lite småskrammel kvar och det är ju ca 55 kr. Det kan man ju inte lämna landet med. Framme vid baren la Magnus fram det vi hade på baren och frågade
-vad får vi för detta?
Servitrisen tittade mycket misstänksamt på oss men tillslut gick hon med på att ge oss två mycket små öl.
Nu är i alla fall  Nanny klar för avfärd. .
Vi har också tagit ur luften ur jollen och lagt den på däck inför denna seglingen. Det är första gången vi tömmer den på luft sedan vi köpte den i mars. Den tar ju helt klart mer plats än den förra jollen men så blir det när man har en hård botten. Försäljaren lovade oss att hela gummidelen av jollen kunde rullas in i den hårda aluminiumbotten och så skulle den bli hur lite som helst. – Ja eller hur!!!
Men det kommer nog bli bra!
Allt är stuvat och klart. Nu kl 15, svensk tid drar vi upp kroken och ger oss iväg. Vi bör vara framme i Santa Marta söndag eftermiddag svensk tid. Lite nervöst är det ju. Udden vid Cabo de la Vela är omtalad och omskriven och vi ska enligt prognosen ha ca 10 m/s när vi rundar här. Vi hoppas på att det stannar på det och att det inte blir mer. I övrigt så är det riktigt bra vindar. Enligt prognosen 6-7 m/s  frön nord öst och öst och då räknar vi med 8-10 m/s eftersom  gribbarna alltid brukar visa förlite.

Vi får se om det blir några uppdateringar längs med vägen via SSB.

Sköt om er där hemma och hoppas att ni inte har för mycket snö! Kram

Bookmark the permalink.

2 Responses to 161110 Nu går vi mot Colombia

  1. Lennart Blomgren says:

    Här är bara lite snö och lite kallt. Vi kom just hem från Kuba där var det lite varmare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *