161214 BBQ Island – Holandes Cays

Vi har ö-hoppat lite ett par dagar. Tyvärr är det så att vattnet på de flesta ställen är brunt flodvatten och det är mycket plast som flyter omkring. Därför har vi gått längre ut från kusten och längre västerut, lite fortare än vad vi tänkt oss. Nu har vi till slut fått klart vatten och det känns fantastiskt. Men det är då också självklart fler båtar runt oss, men det har vi faktiskt inget emot.
I förrgår fick vi besök av Venancio med sin träkanot. Venancio är en mycket charmig Kuna Indian som tillverkar molas. En molas är ett litet tygstycke på ca 0,5mx0,5m, ihopsytt av en form av lappteknik, om jag ska försöka mig på en enklare förklaring. Venancio kom ombord med två stora plasttunnor med molas och började dra fram det ena enastående konstverket efter det andra. Jag fick hålla och känna och titta nära. Och vilket fantastiskt arbete det ligger bakom dessa. Jag visste redan innan vi kom hit att jag ville köpa mig en riktig mola och ha den inramad på väggen. De är dyra som stryk, men när man ser arbetet som ligger bakom så förstår man att timpengen inte är den bästa. Venancio pratade lite engelska och berättade mer än gärna hur länge han tillverkat dessa och att han kom ifrån en liten ö som hette Isla Maquina. Det ska erkännas direkt att han var en duktig säljare! Jag fastnade snart för ett par stycken men självklart så var de två jag ville ha några av de som det låg mest arbete bakom. Just detta var nog inte ett försäljningsknep för det syntes tydligt att de jag ville ha hade fler lager tyg och många, många fler sömmar. Han visade mig två andra som jag också var intresserade och visade på skillnaderna och förklarade noggrant varför dessa bara kostade hälften så mycket som de andra två jag helst ville ha. Pust… Jag bestämde mig för att bara köpa en och att det skulle bli den jag helst ville ha. Den fick vara dyr! Men jag vet inte riktigt hur det gick till för när Venancio begärt fram papper och penna och börjat räkna så slutade det hela med att jag köpte alla fyra! Visst, jag fick rabatt men ändå…. Just nu har jag hängt upp mina fyra, enormt vackra, konstverk över soffan i salongen och jag ler med hela mig och kärnner mig lycklig när jag ser dem. Innan Venancio lämnade oss så bad han oss att skriva ett kvitto på att vi hade köpt molas av honom och för hur mycket. Han förklarade att det fanns en hel del knarksmugglare i dessa trakter och att polisen inte var direkt trevlig mot Kuna indianer som hade en lite större mängd kontanter på sig. Nu finns det säkert en och annan som kommer tala om för mig hur lurad jag blev och hur dum jag var som handlade av den första bästa säljaren som dök upp. Men jag bryr mig inte! Jag älskar mina molas och jag tyckte att Venancio var hur trevlig som helst. Jag kommer se till att de blir inramade och de kommer att pryda vårt hem – oavsett vilket hem det nu blir när vi kommer hem till Sverige. Jag önskar bara att jag hade fått tillfälle att visa dessa för min mamma. Hon hade älskat dem lika mycket som jag <3 Det kommer foto – jag lovar.
Vi har också plockat isär vår watermaker. Vi tog bort kolen och tvättade med sprit och städade lite. Vi öppnade vid själva axeln och gjorde rent och tillsatte nytt fett. Efter det så gick den fint. Fram tills idag vill säga. Då började den väsnas något hiskeligt och när vi stängt av den så kände vi att den var kokhet. Tyvärr så skorrade och hade sig elmotorn väldigt mycket så nu misstänker vi att det är lagren i motorn. Snyft…. Där vi ligger ankrade just nu vid BBQ island, har vi noll internetkontakt men när vi får det om ett par dagar så blir det till att googla på vad det egentligen är för elmotor till vår PUR Power Survivor 35. Det står inget om det i instruktionsboken om det och vi får väl helt enkelt ta kontakt med Katadyn. Men om det är någon av er som vet vad det är för motor och vilket varvtal den har så får ni mer än gärna höra av er. Som tur är så har vi bra hjälp här. Kaj på Amonite säger att han har en elektriker som står redo i den marinan han är i, men tyvärr så är han lite långt bort från oss och vi kommer inte till de trakterna förrän tidigast andra veckan i januari. Våra vänner på S/Y Tina Princess har lovat att hjälpa oss med vattentillverkning om det kniper och det är vi otroligt tacksamma för. Vi ska plocka isär eländet i morgon igen och se om vi kan se vad et är som väsnas så. Vår vattentank är dock mer eller mindre full och vi har gott om regnvatten sparat för duschar så vi klarar oss ett bra tag till. Dessutom så går det ju att köpa dricksvatten på stora 5liters flaskor. Det är ju bara det att vi får barnen på besök i nästa vecka och efter det kommer Eva och Andres. Man kan klara sig utan mycket som långseglare, men inte utan vatten….
Efter det att vi blev totalt sönderbitna på Mono Island för en vecka sedan så har vi inte haft så mycket med ”helvetesknotten” att göra. Men deras bett ger inte med sig. De svullnar upp och börjar tokklia i omgångar och just nu är det mest sårskorpor på mina ben för jag kliar mig faktiskt blodig till och med när jag sover. Det enda som hjälper är kortisonsalva och antihistamin. Jag måste vara hyperkänslig för deras bett eller något för Magnus bett är inte alls så farliga som mina och de blommar heller inte upp gång efter annan. Men jag biter ihop och försöker att ignorera det hela så gott det går. Att bada hjälper och det är ju inte svårt att ligga i vattnet långa stunder när temperaturen är uppåt 30 grader.
Vi såg förresten en jättestor rocka idag. Den bar över en meter mellan ”vingspetsarna” och från huvudet till svansen så var det gott och väl 2,5 meter. Vi misstänker att det var en sk Stingrocka i och med den låååånga svansen så vi höll rejält avstånd. Men den var jättehäftig!!
Vi ligger i alla fall just nu väldigt bra ankrade vid BBQ Island på Maoqui – Kaimou, eller Holandes Cays på mer begripligt språk. Det är tio talet andra båtar här men enligt vår vana trogen så gick vi allra längst in och ankrade framför alla. Nu har vi en söt lite ”söderhavsö” med palmer framför oss och ett mäktigt rev där vågorna rullar in över. Men vi ligger helt stilla i en behaglig bris och helt klart vatten. Här trivs vi, så vi blir nog kvar här tills på lördag i alla fall. Då får vi ta oss in till lite mer bebodda trakter och internetkontakt inför det att barnen (äntligen!) ska komma. Ha det bra alla därhemma i juletider. Kram

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *