170408 Salinas och Boca Chica

Vi låg ankrade i viken vid Salinas i fyra dagar. Jag ska erkänna att jag inte ens var iland. Magnus tog en enda sväng bort till hotellet där han lyckades få wifi-koden. Egentligen så lämnade de inte ut den utan ville själva lägga in den i hans telefon. Men efter lite mutande och dessutom 5 USD till chefen så lyckades han läsa över axeln och listade ut två lösenord till två nätverk. 5 USD kan låta mycket för en wifi-kod. Men dessa pengar gav oss fantastiskt bra nät i fyra dagar. Till och med så bra nät att vi kunde se på svensk tv. Så nu har vi sett ikapp Badhotellet, Så mycket bättre och Mästarnas mästare 🙂

Hur kan man vara i Karibien och bara se på tv. Jo, ibland blir man så trött på alla upplevelser. Man vill bara ligga i en soffa (läs sittbrunn) och ta in alla intryck och slappa lite. Dessutom har vi haft rätt tuffa seglingar ända sedan vi lämnade San Andrés. Vi var helt enkelt uttröttade. Så skönt att bara vara. Dessutom var vi den enda ankrade båten där med folk i. Det blåste bra och solen sken så laddningen var på topp. Det gjorde att vi kunde ladda datorer och slösa på el. Vår vindsnurra Rutger är verkligen ett fantastiskt tillskott. Med det snabba nätet så har vi också gjort shoppinglistor till våra besökare som kommer snart.

Just det faktumet att Lotta landar på Puerto Rico ger oss lite stress. Inte mycket, men vi måste ändå röra på oss. Vi jobbar ju med motvindar utan dess like så vi försöker hitta lite lugnare perioder att förflytta oss. Vi trodde vi hade ett tillfälle att flytta oss till Bocka Chica om vi tog en nattsegling mellan torsdag och fredag. Magnus tog jollen över den stora viken och besökte marinen för att få tillstånd att förflytta oss till nästa hamn. Det var en ung kille som tog emot honom. Han uppträdde arrogant och ville ha 20 USD för att han fyllde i våra papper. Magnus gick till slut med på 10 USD. Vi vet att de tjänar dåligt och verkligen behöver de extra pengarna. Men man behöver ju inte var arrogant. Men trots allt är vi gäster i deras land så det gäller att ta seden dit man kommer. Väl tillbaka fick Magnus skölja upp sina kläder i sötvatten eftersom han blev helt saltindränkt. Planen var att gå kl 18 på kvällen och Magnus hade checkat ut oss redan innan lunch så vi hade ingen brådska. Vi två-tiden dök det upp en liten fiskebåt med den unge marinkillen i som passagerare. Efter lite förvirrad spanska fick Magnus klart för sig att det var något fel på vår “dispacho” och Magnus var tvungen att följa med tillbaka till kontoret. Sur som en älg klädde Magnus på sig sina nytvättade kläder och följde med. Väl på kontoret fick han träffa en högre tjänsteman som tittade igenom alla hans pappret och frågade om det var riktigt att vi skulle gå kl 18 på kvällen. Det var det intygade Magnus. Då så, tyckte tjänstemannen och sa att allt var ok. Saltblöt och riktigt grinig kom Magnus sedan tillbaka till Nanny. Vi gissade på att det högre befälet blivit sur för att han inte fick ta hand om ärendet och visade det genom att skicka ut sin underordnade för att hämta Magnus. Administration av värsta slag…. men men. Eftersom det var 70 M till nästa hamn vågade vi inte chansa på att hinna detta på en dag därför lämnade vi kl 18 på kvällen. Och det var tur. För det tog hela 19 timmar. När vi tuffade ut ut den skyddade viken insåg vi att den utlovade stiltjen lyste med sin frånvaro. Två fiskare i en liten båt kom dessutom farande mot oss när vi närmade oss öppet vatten. De viftade och hojtade och pekade på något. Vi såg strax vad de ville. Runt hela udden som vi skulle runda låg det drivgarn. Det är något av det värsta dom finns och fastnar så klar i propellern eftersom det ligger i ytan och flyter. Men som tur var så låg fiskarna här och passade sina garn. De lotsade oss runt och vinkade så glatt när de fått oss på rätt sida. Man kan nog inte ha mer motvind än vad vi hade denna natten.

Här lämnar vi Salinas

Fiskarna som räddade oss från att gå in i deras flytgarn – jag gillar stilen på han i fören 🙂

Vi kryssade oss fram med 10 m/s mitt i näsan. Vi vet ju att så är fallet just nu, med de vindarna som är här men det börjar bli lite tjatigt….

Vi fyllde upp med diesel i marinan Zar-Par och blev kungligt mottagna. Trevliga, glada och skrattande människor. Bemötandet från alla goa människor kommer vara vårt bestående intryck av Dominikanska Republiken. Egentligen hade vi tänkt att ankra utanför Marinan men Magnus hade läst om att det hade varit en hel del rån på ankringsplatsen den senaste månaden. Mummel tyckte jag. Marinakillarna tyckte vi skulle ta en boj. För då åkte deras vaktbolag runt och passade på båtarna. Det låg bara en båt på boj. När Magnus insåg att bojen kostade 30 USD per natt och en plats i Marinan, bakom lås o bom kostade 40 USD så blev det marina. Efter en stökig natt behöver vi sova och nästa steg är översegling till Puerto Rico på nästan 200 sjömil om vi inte fuskstannar på den lilla ön Salona på vägen. Då behöver vi vara utvilade. Säkerheten får gå först så det är bara att betala och vara glad. Fast glada var vi inte så länge. När vi fått kopplat upp oss på marinans nät så fick vi genast till oss den fruktansvärda händelsen i Stockholm. Sorg. Det finns inget annat ord än sorg för en sådan fruktansvärd händelse. Det blev mycket tankar på Sverige, anhöriga och offer denna kväll.

Marinan här bygger mycket på små motorbåtar som används under dagen. Hela området runt oss är ett helgställe och vattenskotrarna surrar konstant runt marinan och stranden bredvid. Marinan har ett sk båthotell så att båtarna inte behöver ligga i vattnet. Vill man ut och åka båt så ringer man och beställer fram båten. Så sjösätts den och den är ren och nytvättad när ägarna kommer. Verkar riktigt effektivt faktiskt. Och förmodligen rätt dyrt. Inte något för medelinkomsttagaren här misstänker vi.

Båthotell

Nanny i fin marina

Grönskande nästanhus… utan för marinan. Undrar vems dröm detta var?

Eftersom det verkar som om vi kan hitta ett litet tillfälle att gå mot Puerto Rico natten mellan söndag och måndag så har vi bestämt oss för att checka ut ur marinan och bege oss redan ikväll. Förmodligen stannar vi en natt på den syd östra udden på en ö som heter Isla Saona. Så länge vi inte går iland så lär inte myndigheterna ha något att säga om det. Marinan tar inget extra betalt om vi lämnar innan kl 18 idag och då sparar vi 40 USD genom att ta en nattsegling. För att checka ut så skulle vi behöva besöka tre, fyra myndigheter runt om på byn och bara tanken på det fick oss att gladeligen ta emot marinans erbjudande att sköta hela affären för oss för 50 USD. Det är förmodligen ungefär vad vi skulle behöva ge i dricks/mutor ändå så istället fick vi skjuts till stormarknaden i marinans pick upp. Vi var 6 seglare och med bara 4 säten över till passagerare så fick självklart två åka på flaket… Jag var glad att vi fick plats inne i bilen.

Affären var en av de bästa vi sett på mycket länge så vi fyllde upp med massor av godsaker och grönsaker. Jag hittade fläskfilé för ca 60 kr kilot! Då är vi extra glada för Nannys lilla frys! Eftersom vi handlat för ett betydande belopp så står affären för transporten hem. Nu var det inte bara vi som skulle åka med affärens lilla skraltiga pickupp utan vi var 6 personer. Nu var det inte tal om att sitta på flaket. Det var bara att knö in sig. Och vilken utflykt det blev! Chauffören valde att släppa av oss sist så vi fick verkligen se hur lokalbefolkningen bor. Vägarna vi var ute och körde på var knappt farbara, trots att vi var mer eller mindre mitt inne i stan. Tänk er grusvägar med stenbumlingar på 20 cm i diameter. Till detta läggs stora potthål OCH glöm inte farthinder var 50:e meter. Hur kul som helst faktiskt 🙂