Vår tanke var ju att bara stanna en vecka eller två i Prickly, det gick ju sådär…. För det första så är det alldeles för trevligt med hela svenskmaffian här och sedan så kom det en insamling till Dominica emellan. Förutom Swede Dreams och Searocco så ligger också Tao och Imagine här och det är som vi har vårt eget lilla samhälle, båtarna emellan. Fast det händer ju en hel del annat också. Vår tyska vän Thomas, som jobbar på universitetet här har köpt sig en ny båt. Det är en 21 fots, öppen motorbåt som han ska ha för dyk och fisketurer. Den är byggd från grunden här på Grenada och i förra veckan var det dags att hämta den. Jag hade turen att få hänga med och se båten och sjösättningen. Det var en mycket, mycket lycklig Thomas som tillsammans med Carlos ett par timmar senare kom in i Prickly med den nya skönheten. Jag och Lola åkte bilen hem igen och på vägen svängde vi om båtprylsaffären och fick hämtat ut 3 gallon av ny Sea Hawk färg. Det lönar sig att klaga och Sea Hawk har nu gett oss ny färg att bottenmåla. Förhoppningsvis så är denna omgången bättre och det kommer hålla tills vi kommer hem igen. Tyvärr innebär det att vi åker på ett lyft till. Men bara färgen vi fick är värd 9000 SEK så vi får nog vara nöjda.
Thomas, det stolte ägaren!
Dags att sjösätta
Stolt kapten i Prickly
För att sedan fira den nya båten och döpa den så ställde Thomas och hans fru Karen till en hejdundrandes fest dagen efter. De hade varit ute på en gård och pekat ut en gris och den helgrillades sedan på stranden. Själva grillningen gick till så att en stor plåtlåda innehållandes grisen grävdes ned i sanden och därefter hälldes kol på locket och fick pyra i fyra timmar med kontinuerlig på fyllnig av kol. Ja, alltså – det skulle ta fyra timmar i praktiken… Thomas började kl 11 på förmiddagen och de 40 gästerna skulle anlända framåt 16 tiden. Vid 14 tiden dundrade världens squall in med regn, vind och åska och hotade grisen. Jag stod då med ett stort grönt parasoll bakom ryggen och förtvivlat försökte rädda glöden medan Thomas fick åka ut och rädda sin nya båt från att driva upp på stranden. Det gick ju sådär med att rädda glöden kan man väl lugnt säga. Men skam den som ger sig. När regnet gett med sig skrapade vi bort all blöt kol och eldade på igen. Sedan kom nästa bakslag. Då kom vågorna från squallen tillsammans med tidvattnet och hotade att dränka grisen. Inte bra. Magnus kallades in som muskelkraft de fick lyft upp lådan med grisen längre upp på stranden. Vid det här laget var det fullt med folk på festen och trevlig stämning. Framåt 19-20 tiden så var grisen i alla fall till slut klar och Carlos skar snabbt upp den till allas glädje. Och jag kan lova att ALLT gick åt. Det åts allt från filéer till tunga och kinder. Typisk karibisk och väldigt trevlig fest som tydligen avslutades med att några fick för sig att gå på glödande kol. Men då sov vi sedan länge. Det lär komma en liten film från denna dag. Men det får ta ett tag. Det händer för mycket annat just nu 🙂
Thomas, Karen och Crille förbereder grisen
Karen fyller på dryckeskylen
Liv försöker skydda grisen i stormen
Carlos är grillmästaren, som vanligt
Mia skyddar kolen från regndropparna som kom under kvällen
Magnus och Lennart har koll på läget
En välgrillad gris tillsammans med Thomas, Carlos och grisbonden som till slut skänkte grisen till Thomas. Ser ni linslusen i bakgrunden?
Grisbonden kom på besök och kollade läget
Många hungriga och förväntansfulla
Carlos skär upp kött till alla
Det blev inte mycket kvar av grisen
Dagen efter blev vi inbjudna till söndagsgrill på stranden. Ett gäng tokiga (ja, trevliga, men väldigt tokiga) amerikaner håller till i en hörna av stranden och lagar mat hela söndagen. Magnus kände sig inte så sällskaplig så jag fick åka in själv. En stor fritös var uppställd och det friterades både kyckling och wienerschnitzel som alla bjöds på. Även ett par lokala smågrabbar har upptäckt detta och de fick sig ett riktigt skrovmål. Till efterrätt hade jag gjort kladdkaka till hela gänget och det uppskattades. Men jag hade inte räknat med att de hade ytterligare en efterrätt. Nämligen Jello-shots fyllda med sprit! Och inte lite sprit heller. Jag försökte i det längsta tacka nej men det var helt omöjligt och strax hade Wendy på S/Y Overstreet utmanat mig och det var bara att ge sig in i leken. Men vare sig de var smaksatta med apelsin, körsbär eller ananas så smakade de inge bra. Kul blev det i alla fall och man har inte roligare än vad man gör sig. Jag gav mig efter någon timmen men skratten ekade över hela stranden i många timmar efteråt.
Kaptenen på Wodworker är grillmästaren på söndagar
Här var det jello-shots till alla
Wendy och Jello-shots
Jello-shots x 2
Nä, det är inte gott…
I övrigt så pysslar vi lite här och där. Vi lånade bland annat ut vår lilla slipmaskin, Dremmel till en grannbåt. Ett par timmar senare så kom han tillbaka till oss, helt förtvivlad. Den fungerade nämligen inte längre. Vi tyckte inte att det var så farlig, för det är sådant som händer och maskinen hade inte använts på över ett år så visste ju inte själva status på den. Magnus gav sig ikast med att plocka isär den och efter att ha justerat både kol och reglagets kontakter så gick den igång igen. Grannbåten var mycket lycklig när han hörde detta för han hade självklart erbjudit sig att ersätta oss. Fast vi lånade inte ut den till honom igen 🙂
Magnus lagar Dremel
Så… vad händer med våra hjältar som är på väg upp till Dominica då? Jo. De är just nu på Martinique och shoppar för det vilda för era skänkta pengar. Vi fick ihop strax över fantastiska 28 000 kr. Helt magiskt. Jag har blivit lovad bilder och de kommer. Vi får bara ha lite tålamod. Även jag…
Ikväll är det välgörenhets-musikfest för Dominica för att samla in ytterligare pengar så vi lär ta en sväng in dit och se vad som händer.
Sköt om er alla!
