171005 Då har vi lämnat Grenada och landat på Carriacou

Vissa saker är konstigt att förstå. Det är inte förrän jag ser att Lola har tårar i ögonen som jag på riktigt inser att vi faktiskt inte kommer tillbaka till Grenada och Prickly Bay någon mer gång på denna resan. Tårarna kommer som på beställning hos mig också och hur gärna jag än vill så går det inte att slå bort dem. Vissa personer kommer man närmare än andra på en sådan här resa och Swede Dreams har liksom hängt med redan från början. Det är bara så att vi ska träffas då och då i Prickly, men inte nu längre.

Det  är lite som Lola säger.

-Jag har absolut inget emot att ni åker iväg. Det gör ni ju hela tiden. Det som är jobbigt är att jag vet att ni inte kommer tillbaka denna gången.

Och så rinner tårarna igen på oss båda.

Jag försöker istället med

-Men vi kommer säkert ses hemma någon gång…

Nu ler Lola, sitt stora varma och vackra leende.

-Nä.. vet du vad! Vad har vi gemensamt hemma i Göteborg?

Är det så? Jag funderar lite och inser att hon har rätt, igen. Vi är väldigt olika som personer och under andra förutsättningar så skulle vi förmodligen inte ha blivit så bra vänner som vi nu är. Seglingen  är underbar på det sättet 🙂

Undertiden detta samtal pågår sitter jag i deras kökssoffa och ser fascinerat på hur Lola attackerar en stor barracuda som hon rensar och filear  till kvällens fisksoppa. Det är vår sista kväll med gänget och på vanligt Lolamanér så är hela stora seglarfamiljen inbjudna och det är med en självklarhet hon berättar att vi blir 13 personer till kvällens middag. På Swede Dreams finns det alltid plats för alla och det är alltid lika trevligt. Tidigare på  dagen har vi varit på fiskmarknaden för att hitta en bra fisk till soppan. Hon köper en stor bit och jag frågar nyfiket vad det var för sorts fisk. Det blev haj!

Jag frågar Lola om hon har lagat haj innan.

-Inte alls, men den såg god ut, så det blir nog jättebra!

Jag, som inte kan så mycket om fisk bara nickar och konstaterar att om hon säger det, så blir det så! Lennart och Kurt som sitter inknödda i baksätet med mig i bilen nickar de med. Det är bara att hålla med. Haj är nog jättebra fisk i en fiskgryta!

Thomas på grannbåten kom senare på eftermiddagen förbi och slängde över barracudan som Lola rensar under vårt samtal och därefter  rör hon i hop grytan. Det blir två grytor. En med haj och en med barracuda.

Som vanligt blir det en väldigt trevlig kväll och till och med glass till efterrätt som Christer på Searocco har fixat. Lennart på Tau har så klart med sig lite rödvin och Kurt på Imagine är också med. Samt Thomas och Karen och deras gäster från Tyskland/Frankrike.

Och fiskgrytan med haj blev verkligen god precis som kvällen blev trevlig och avlutades med stora kramkalaset.

Tanken var att vi skulle lämna tidigt på onsdagsmorgonen men en squall med åska och grinigt väder satte stopp för det i ett par timmar.

Lola var snabb och tyckte nog att vädret inte såg så bra ut den kommande veckan och vi kunde nog lika gärna ligga kvar ett par dagar till 🙂

Men det är ju så med oss. Vi blir lite rastlösa och trots att vi har det så trevligt i Prickly så saknar vi det klara vattnet och den friska vinden på Carriacou. Så efter nattstop i naturparken i Dragon Bay så ligger vi nu åter ankrade i Tyrrell Bay.

TACK Lola. Du har världens största hjärta och tänker alltid på alla andra i första hand. Ta hand om er och lek nu riktigt mycket med kameran <3

Tack också hela gänget i Prickly! Vi kommer sakna er! Och vi ses igen. Det är jag helt övertygad om

Selfie <3 :Foto Lola

Barracuda på gång!

Chrille och Lola väljer noggrant på fiskmarknaden

Mest Röd Snapper i diskarna idag

!

 

Bookmark the permalink.

2 Responses to 171005 Då har vi lämnat Grenada och landat på Carriacou

  1. Se där har hon fel den där Lola. För det finns en sak hon har gemensamt med dig i Göteborg. Och det är de gemensamma minnena från Karibien. De kommer hon både vilja och behöva älta med dig. Så oroa dig inte. Ni kommer ses, och ni kommer älska det. Kram och segla lugnt. /Linda

    • Liv says:

      Tack Linda!
      Jodå, så kommer det nog att bli, det tror jag med. Men känslan är som känsla är, när man sitter där och ska ”skiljas”.
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *