171029 Kaptenen har för många förnamn!

Ja, då har det redan gått lite mer än en vecka sedan Nanny fick plaska tillbaka i vattnet efter fem dagar på land. För att sammanfatta landvistelsen så var det riktigt bra. Om man bortser från att vi fick slåss med regnskurar och stormbyar. Men nästan hellre det än stekande sol. Carriacou Marine är ett trevligt litet ställe som tog väl hand om oss. I andra delen av viken håller det på att byggas en jättestor ny marina. De är inte klara ännu men hit ska all färjetrafik och myndigheter flytta när det är klart. Redan nu tar de dock emot båtar som vill lyfta. Vi valde bort dem eftersom de inte hade några toaletter klara. Men enligt ryktet så kommer de att ha det om en vecka eller två. För er som funderar på ett lyft så kan detta stället nog vara ett alternativ. De är VÄLDIGT prisvärda om man jämför med andra varv runt om på Grenada.

Att få komma tillbaka i vattnet var såklart underbart och vi klämde oss in närmast stranden bredvid Silke och blev kungligt mottagna av våra vänner med middag och allt.

Nanny tillbaka i sjön igen. Foto Mia

Vår utsikt från sittbrunnen

Lördagen är som vanligt Miss Lucky kväll och i förra lördagen var det verkligen TOKfullt där. Massor av seglare som skulle lämna viken och gå norrut ställde till med stor fest och det var länge sedan vi hade så kul!

Lilla maffian på Miss Lucky

Stora maffian på Miss Lucky

På tal om seglare. Eftersom stora delar av Karibien har drabbats av orkaner så är många charterbåtar ombokade till vårt område. Det har lett till viss trängsel i viken och ibland får man gå upp på däck och visa sina ”bichthwings” så att de flyttar på sig lite. Men det är inget stort problem eftersom vi ligger längst in mot stranden och de flesta charterbåtar vågar sig inte så långt in. Det är bra med charterbåtarna här för de drar med sig pengar till de lokala företagarna och gör att ön i allmänhet mår mycket bättre. Vi klagar med andra ord inte – så länge de inte ankrar för nära oss. För de flesta kan verkligen INTE ankra!

Andra seglare vi träffat är svenska familjen Lundqvist som bor på Grenada ett år. För att få komma ut på sjön lite mer så har det köpt sig en ganska skruttig men fullt fungerande gammal segelbåt för en billig penning här på Carriacou. Vi har lärt känna dem en del under den senaste veckan och haft ett par trevliga dagar tillsammans. Dessutom fick de för sig att bjuda två långseglare med ansträngd budget på finpizzeran en kväll. Så trevligt! Hoppas ni får kul med båten och att vi hinner ses igen 🙂

Mia, Daniel, Olivia och Simon på väg till Tobago Keys i nya båten

I övrigt så trillar dagarna på. Vi jobbar med båten, umgås med vänner, hjälper andra med sina båtar när någon behöver det och så vidare. Häromdagen hade vi till och med en rätt allvarlig läcka i saltvattensintaget till watermakern och toaletten men det gick rätt lätt att fixa. Vår frys beter sig också ovanligt dumt just nu så Magnus har försökt plocka isär den för att se varför den inte vill bli så kall som den bör längre. Vi har en dialog med leverantören här och hoppas att det hela kommer att gå att lösa. Dagarna går helt enkelt! Vi hänger ofta inne på stranden på eftermiddagarna och sitter i vattnet och tittar på solnedgången. Inget dumt sätt att avsluta dagen.

Solnedgångshäng vid stranden

Liv, Magnus, Mickey och hans värdefulla hink.

”Familjen” på Pulled Pork middag i Nanny

Magnus åkte i tisdags in till huvudstaden Hillsborough för att förlänga vårt visum här. Han fick göra samma sak förra året när vi var på Grenada. Men här på Carriacou har det uppenbarligen andra regler för här var jag tvungen att vara med personligen! Så det var inte annat att göra än att sätta sig på bussen och åka in dagen efter. Gula, långa formulär fylldes i och den stränga immigrationsdamen granskade oss surt. Vi fick en skarp tillsägelse över att vi bara hade angett ett var våra förnamn och inte allihop på blanketten. (Det är viktigt med blanketter i denna delen av världen). De uppgifter vi fyllt i en blankett överförde sedan immigrationsdamen till en annan blankett. Sedan fick vi denna nya, gröna blankett, i handen och blev beordrade att gå till ”treasure” och betala. Ute på gatan uppstod lite förvirring men efter att frågat oss fram så fick vi klart för oss att ”treasure” var samma sak som postkontoret. Så iväg till postkontoret och stå i kö. När det blev vår tur räckte vi fram våra gröna blanketter och 25 EC var (ca 75 kr) för att få betala vårt nya en månaders visum. Nya blanketter fylldes i och därefter skulle alla uppgifterna knackas in i en dator för att vi skulle få ett riktigt kvitto. Mina uppgifter knackades in först och allt gick fint. När sedan Magnus uppgifter skulle matas in så blev det stopp redan på första raden. Den unge och mycket trevlige tjänstemannen frågade Magnus om han verkligen hade så många förnamn. Hela TRE stycken…Nu gick problemet upp för oss. Magnus har två namn till. Per och Anders och att skriva Per Anders Magnus in i förnamnsfältet gick inte. Det var helt enkelt för många tecken! Magnus försökte lite försiktigt att det kanske räckte med att skriva in Magnus. Men hu! Absolut inte. En äldre tjästekvinna kallades fram och de försökte länge och väl lösa problemet med att Magnus hade för många namn. Vi försökte försiktigt att de kanske kunde mata in PA Magnus. Men nä… vi möttes fortfarande av huvudskakningar. Vi gjorde som vi brukar i dessa lägen. Alltså, väntade i lugn och ro och till slut kom de fram till att det kanske inte var världens problem om det stod P A Magnus på kvittot istället för Per Anders Magnus och till slut fick Magnus sitt kvitto. Tillbaka till den sura immigrationsdamen som nådigt vinkade fram oss till hennes disk. Det var med en liten lätt utandning som vi förstod att hon godkände P A Magnus och sedan fick vi vår nya blankett MED en fin fin stämpel på som gav oss tillstånd att stanna i landet i ytterligare en månad 🙂

Hur länge stannar vi här då?

Jo. Det blir faktiskt en två, tre veckor till. Saken är den att vi inte riktigt litar på vädret. Det har varit väldigt skumt i år och att Karibien har bombarderats av orkaner tror jag inte många av er missat. Så vi hänger här en liten stund till innan vi hoppar upp till Bequia en vecka eller så innan vi går mot Martinique där vi ska få besök av bland annat våra trollungar över jul.

 

 

Bookmark the permalink.

4 Responses to 171029 Kaptenen har för många förnamn!

  1. Annette says:

    Underbar läsning ni bjuder på!
    Vad finns i den värdefulla hinken?
    /Nyfiken i en strut och en av era beundrare – Annette

  2. Lola says:

    Hej vackraste!
    Hur tunga och stora damer kan det nya varvet lyfta?
    Har de någon hemsida, prislista, kontaktinfo?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *