171109 Ett litet livstecken

Vad gör ni egentligen? Varför hör vi inget från er? När kommer nästa inlägg?

Tack alla goa ni som hör av er och frågar! Faktum är att vi är lite slöa just nu och gör inte så mycket.

Kvällsbild från Tyrell Bay

Vi ligger kvar på Carriacou men nu börjar det dra i förflyttasignerven. Så sakteliga har vi börjat titta på vädret och funderar på att dra oss till Bequia i nästa vecka.  Men vi har det ju så bra här! Fortfarande har vi Silke, Mikey och Les ankrade precis bredvid oss. Vi fixar lite med båtarna, läser, badar, spelar lite backgammon, äter alldeles för gott, badar igen (fast det är inte mer än 27 grader i vattnet så vi börjar tycka det börjar bli lite vinterkallt…) och så skriver jag en hel del.

Jag vet att jag har nämnt detta med skrivandet innan men nu börjar det faktiskt bli något av substans i det som jag hoppas kunna prata mer om inom ett par veckor och det är mer än ett projekt som kokar samtidigt så vi får se var det hela landar. Om ni är intresserade så hoppas jag ni har lite tålamod med mig för, i alla fall jag tycker detta är otroligt spännande ^^.

Och så har vi börjat titta på den planerade rutten hem. Vi vil ju gå norrut och ta vägen via Grönland hem. Men att gå norr om Martinique just nu kan vara lite lurigt i och med orkanerna som dragit fram. Inte bara det att det är utsatta områden. Det finns rapporter om att sjökort och liknande inte stämmer längre eftersom sandbankar har flyttat på sig och det har hamnat föremål i vattnet som inte ska vara där. Så vi försöker göra lite research på ämnet men det är inte lätt för självklart är det inte ett prioriterat område för myndigheterna. Gus, vår vän, som seglade upp till Dominika med förnödenheter för ett par veckor sedan är tillbaka på Dominika nu med en andra sväng med material och allt vad de kan behöva. Rapporterna från den lilla ön är allt annat än goda. Det är mycket prat om nödhjälp som sitter fast i tullen för att vissa personer vill ha sin beskärda del. Mycket tragiskt I norra delarna av Dominika verkar det dock gå bättre och hjälpen som anländer dit distribueras till de som ska ha den. Gus kör ju sitt eget race och delar ut vad han kan med hjälp av sin familj och sitt kontaktnät och det verkar tyvärr vara det rätta sättet att göra det i dessa dagar.

Uppe på den före detta holländska delen av St:Martin pratas det om otroligt mycket brottslighet och de som seglat förbi där vågar inte lämna båtarna och gå iland för att då plundras båtarna på allt de kan komma över. Jag vet inte sanningshalten i allt prat vi hör. Men det gör oss i alla fall inte direkt mer benägna att stanna där. Vilket är synd eftersom öarna behöver få in pengar från seglare och turister. Så som det ser ut nu så tar vi nog ett par stora skutt upp från Martinique i januari för att så fort som möjligt landa på Kuba och förhoppningsvis får vi en månad på oss att utforska den ön som står så högt upp på vår önskelista.

Jag lovar att jag ska uppdatera mer fram igenom nu när vi ska börja flytta på oss men nu måste jag in till land och köpa potatis för jag ska förbereda den rätt vi ska ha med oss när vi ska över till Les på Go Lightly och få anka (!) till middag.

 

Kram på er alla

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *