171226 När saker som inte får gå sönder, faktiskt går sönder.

Vi lever ju ständigt med risken att saker och ting går sönder och att de är svåra att ersätta. Vi gör vårt bästa att hålla efter våra prylar och för att skryta lite så tycker jag faktiskt att vi är rätt duktiga på det. Men saker och ting kan gå sönder ändå!

Denna gång var det vår motor till dingen. Den är minst sagt livsviktigt för oss och klarar oss helt enkelt inte utan en. Förvåningen var stor när det hände eftersom den har varit jättebra hela tiden. Vi hade en Tohatsu 5 HP 2-taktare med externt tank som fram till häromdagen alltid gick som en klocka. Att något skulle hända med den var helt enkelt otänkbar. Men helt plötsligt fick vi ett knackande ljud i motorn. Och inte ett svagt litet klickande, utan starkt, så som om någon sitter och slår på motorn med jämna intervaller med ett järnrör eller liknande. Första gången ljudet uppstod så tvärstannade vi och trodde vi kört på något, men vi kunde inte hitta något. När vi sedan startade igen så var ljudet borta. Knäppt… lättade körde vi vidare men två dagar senare kom det åter. Och denna gång försvann inte ljudet. Magnus trodde att det hela hade något med växellådan att göra och bytte olja för att se om det var några metallflisor i. Men han kunde inte riktigt se några större flisor. Det knackande ljudet var ganska långsamt men ökade i hastighet när gasen ökades. MEN inget knackande på friläge eller back. Pannan i djupa veck och konsultation med bland annat Store Bror hemma i Norge, men vi kom inte vidare. Humörnivån var låg med tankar på alla besök vi nu ska få och oron över att vi skulle vara utan motor var stor. Vi vågade självklart inte att köra med motorn och som tur var så har Les kommit ifatt oss och han körde mer än gärna omkring med oss. Han bogserade oss in till Marinan och vi gav oss ut på mekanikerjakt. Den rekommenderade mekanikerns fru slog bara ifrån sig med händerna när vi tittade in på kontoret. Hennes man hade inte ens tid att titta på motorn förstod jag efter ett tags handviftande och försök till fransk kommunikation. Nähä…. Modet sjönk i rekordfart igen. Vi letade vidare och blev rekommenderade att ta oss till den andra marinan där det eventuellt kunde finnas en mekaniker. Men innan vi kom så långt så såg vi viss aktivitet på dingebryggan. En ung kille låg med huvudet ner i en stor utombordare medan en man som helt klart var ägaren stod bredvid och tittade på. Ägaren var inte ensam, utan det stod ett gäng runt om honom och liksom verkade vänta ut den unge killen. Kunde detta vara en mekaniker? Hoppet ökade lite igen. Vi ställde oss strategiskt på bryggan och sällade oss till de väntande och så fort han var färdig med utombordaren så flockades de övriga runt honom. Poppis kille med andra ord. När han närmade oss så frågade jag rakt ut, utan att bry mig om alla karlarnas diskussioner med killen, om det kanske kunde vara så att han möjligen kunde vara mekaniker. Killen lös upp lite och svarade väl inte direkt utan mumlade något om att han kanske inte var mekanikern men han hade sin verktygsväska och försökte hjälpa till här och där. En av de övriga männen steg emellan och förklarade att han inte hade tid att prata med oss för nu skulle killen titta på hans motor. Men killen visade sig vara finsk och pratade till och med svenska så visst kunde han i alla fall lyssna på vår motor när dingen ändå låg där, precis bredvid.

Men vi blev inte så mycket klokare av det. Vår nyfunne finske kompis konstaterade att det ”kunde kanske vara pinnen till växelstyrningen som kommit i fel läge. Han rekommenderade oss att plocka isär växellådan och titta. Han gav oss dock sitt visitkort och bad oss att höra av oss om vi inte hittade en lösning. Trevlig kille!

Magnus funderade på alternativet att plocka isär växellådan men slog det ifrån sig. Att göra det i båten är en risk och det finns för många delar där som kan trilla i plurret. Så Les bogserade ut oss till den andra marinan och där fick vi napp av en reparatör. Han tog lite buttert hand om vår motor och lovade höra av sig. Hoppfulla och glada gick vi därifrån och tog en välförtjänt sundowner i sittbrunnen.

På kvällen kom mailet. Kugghjulen i växellådan var sönderslitna (!) och det gick inte att ta av växellådan från motorn eftersom axeln som håller ihop växellådan genom hela riggen och upp till motorn satt bom fast och mekanikern utdelade snabbt en dödsdom. NU sjönk humöret rejält. Vi är ju på Martinique och det innebär EU och innebär att det inte säljs några 2-taktare. 4-taktarna är tunga och dyra och de i vår storleksklass har oftast tanken integrerad vilket gör motorn för tung för vår dinge och för våra dävertar. En ny skulle landa på ca 16-17 tusen kronor. Pengar som vi inte har i vår budget alls. Jaha… Vi började söka efter motorer på nätet och se vad det skulle kosta med en 2-taktare på Grenada som någon av våra kompisar kanske kunde segla upp? Nä, fortfarande 14-15 tusen. Kunde vi vänta med en motor tills vi kommer till USA? Nä… vi behöver den nu och på Bahamas. Det blev till att vända och vrida på situationen och humöret var i botten. Jag lutade åt att tömma plånboken och köpa en ny av mekanikern för 1 520 EUR och då lämna vår gamla i inbyte och slippa alla problem. Magnus höll inte med och det är ju alldeles för mycket pengar. Vi åkte med Les in till begagnat-butiken och tittade på vad de hade. Det fanns en riktigt gammal 6 hästars, 2-taktare som skulle fungera enligt uppgift för 600 EUR, intressant men tyvärr var den reserverad och den såg riktigt skruttig ut! Jag hittade en lapp i tvätteriet som sa att ett holländskt par ville sälja en 6 hästars 4-takts Mercury som var 6 år men som bara gått ca 30 timmar (tror jag vad jag vill om). Men de ville bara ha 400 EUR så det var värt att kolla upp men vi vågade inte hoppas på något. Idag på morgonen kom det holländska paret över med dingen och motorn. Magnus provkörde den på vår dinge och den såg riktigt fin ut, förutom att de målat kåpan vit. Så ja! Vi slog till och humöret hamnade på topp igen. Egentligen är den motorn lite för stor för oss och den har lång rigg vilket inte är riktigt bra. Men för en hyfsad penning så har vi alla fall något som driver oss framåt och vi kommer kunna köra omkring på våra trollungar när de kommer om två veckor. Phu!! Och dessutom hade vi nog lite tur för de hade precis satt ut annonsen.

Det tog dock inte många minuter innan jag plockat fram klistermärkena vi fick av Markus innan avsegling så nu är motorn dessutom ordentligt Nannypiffad!

Magnus kör säljarna tillbaka till sin båt med hjälp av våra nya motor

Nannypimpad

Svenskpimpad

Nu ska vi bara lösa ut den gamla motorn från mekanikern. Frågan är vad han vill ha och om han kan tänka sig att köpa den gamla för en vettig peng eller om vi ska ha en reservdelsmotor till salu som vi ska förvara någonstans ombord….

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *