171216 Underhållning i Grande Anse

Vi drog upp och tvättade kättingen redan innan åtta på torsdagsmorgonen. Kättingen hade fungerat som växthus för diverse mer äckliga växter så jag fick skrubba en del. Först hade vi tänkt att bara ligga några dagar i Le Marin. Men det blev tre veckor. Som vanligt fattar jag inte var tiden tar vägen men vi  hade såklart väldigt trevligt med Les och Silke. Les storshoppade och köpte ny spis, ny dinge och 70 meter ny kätting så det blev lite småjobb för att hjälpa till på hans båt för Magnus. Själva kättingen bytte vi smidigt när han ändå gick in för att tanka vatten. Jag och Silke tog en snabbtur in till tankbryggan med hennes båt också, så att även hon fick fyllt på vatten. Har jag sagt att vi älskar vår Watermaker? Om inte så säger jag det igen. Det är en väldigt stor frihet att kunna ha så mycket vatten som vi har nu.

Magnus får prova på att ratta Golightly

Silke kisar in mot solnedgången med fulltankad båt

Födelsedagslunch för Les

Les och Silke festar på öl och kebab

I gott väder rullade vi i medvinden med bara genuan ute bort till Grande Anse och redan strax efter 12 droppade vi ankaret. Magnus hade mycket noga sett ut var wifi-täckningen var bäst och vi hittade verkligen en bra plats. Innan vi kom fram hade vi nåtts av rykten att viken skulle vara fullknökad men det var gott om plats och vi valde medvetet att inte lägga oss för nära stranden denna gång för att kunna njuta av det klara vattnet och slippa det värsta nattslammret från restaurangerna. När jag hoppade i vattnet för att kontrollera att ankaret satt som det skulle så var det första badet på tre veckor. VÄLDIGT efterlängtat! Och på vägen fram till ankaret träffade jag på ”gammelfarfar”.  Den riktigt stora sköldpaddan som höll sig runt oss förra gången vi var här. Det kändes bra och nästan som om han välkomnade oss.

Här i Grande Anse kommer barnen på besök i nästa vecka och dessutom så flyger 20 härligt galna personer hit för att fira Nyår och Magnus födelsedag strax efter. Vi slog oss ned i sittbrunnen och bara njöt över att vara tillbaka och det tog inget många sekunder innan underhållningen drog igång. På mindre än en timme hade vi blivit omringade av 5 båtar som kom in och ankrade runt oss. Men ingen kom onödigt nära eller framför oss vilket gjorde oss nöjda. Ca 100 meter från oss kom det in en stor dagcharterkatamaran och lade sig vid en boj. Den var fullproppad av turister som slängde sig i vattnet med snorkelutrustning på jakt efter de många sköldpaddorna här. 30 minuter senare ringdes det i klockan från katamaranerna och alla gästerna jagades ombord och de skulle vidare till nästa ställe. Detta upprepades inte mindre än 5 ggr på de kommande tre timmarna med olika charterbåtar. Och detta skedde naturligtvis mitt bland alla ankrande båtar. Att ingen blir påkörd är ett under! Sedan har vi de mindre motorbåtarna som kör lite turistgrupper med färre personer. Dessa kör omkring i viken med en person i fören som spanar efter sköldpaddorna och när de ser en hoppar turisterna i vattnet från båten i farten och försöker komma så nära det stackars djuren som möjligt. Och som om det inte räckte så har vi två st glasbotten båtar som tuffar omkring och jagar sköldpaddorna och en av dem har en högtalaranläggning där fynden hojtas ut över viken! Dessutom kom det in ett kryssningskepp på eftermiddagen och ankrar längst ut i viken och genast så börjar deras små transportbåtar gå mellan den och den lilla kajen inne vid stranden i snabb skytteltrafik.

Star Clipper har fin julbelysning ute i viken!

PUST!!! Hur orkar folk? Fast det är klart. Vill man se mycket på kort tid så är ju detta ett alternativ. Vi inser ju också att vi alltid har varit här när det har varit lågsäsong och det är det definitivt inte nu… Dessutom är det fler turister än vanligt i krokarna i och med att flera andra öar fortfarande lider av sviterna från orkanerna. Så vi njuter helt enkelt av underhållningen!

Sedan är vi ju i Frankrike och det innebär ju att båtar kör på varandra titt som tätt. Värsta påkörningen såg vi i går morse när en båt drog upp ankaret och helt enkelt backade in i bakomliggande båt! Sedan lyckades de på något sätt vända på katamaranen och sedan köra på samma båt igen. Ägaren till den påkörda båten tittade trött upp och skakade bara på huvudet. Han var inte ens framme i fören och kontrollerade skadorna. De skrek lite på varandra och så var saken utredd.  Så det är inte så konstigt att vi blir lite vaksamma när någon kommer nära oss. Ljudet av en ankarkätting som släpps ut är en varningssignal så får både mig och Magnus att titta upp och spana lite extra.

Båtkrock!

Vi ser också en hel del skillnader på själva byn här sedan sist. Framförallt är det en delar av stranden som har försvunnit och många träd saknas. Det är såklart de västliga vindarna Martinique fick under orkanerna som har ställt till det. Men förutom två segelbåtar på stranden och att stranden har blivit mindre så syns det inte så jättemycket. Stämningen är trevlig och alla hälsar. Det finns kalla öl att köpa på restaurangen och det går till och med att få ett glas vin för en vettig peng. Så vi gör som vanligt. Vi njuter livet och i går kväll tog vi ner solen på Ti Payot och det går definitivt ingen nöd på oss. Nu förbereder vi båten för besök och gör visst underhåll inför kommande långseglingar i januari. Les och Silke dyker nog upp här inom sinom tid de också. Tillsammans med en hel del andra glada seglare. Kommer bli ett par roliga veckor här, känns det som. Kram på er alla!

Huset där ett par av gänget ska bo under nyårshelgen

Stranden nedanför huset våra vänner hyrt över nyår

Stackars båt…

Inte stort hopp för reparation här inte...

Inte stort hopp för reparation här inte…

Magnus blickar ut över viken och Nanny från Ti Payot

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *