//WL2K 180305 Tillbaka till Bahamas

Jo, det blev som vi trodde. Vi hann mer eller mindre inte tillbaka till marinan på Puerto Vita innan vi fick slänga oss i båten och dra vidare. Väderprognosen visade starka vindar från norr från och med lördag och då skulle vi bli fast på Kuba. Vi gillar verkligen Kuba och Puerto Vita är en bra marina att lämna båten i. Men det finns absolut inget annat att göra i marinan och härskare över mangroven är ju de hemska noo-see ums:en och vi var trötta på deras mumsande på oss! Så strax innan kl 18 på torsdagskvällen lyckades vi checka ut efter att ha väntat alldeles för länge på hamnkaptenen och den drägglande knarkhunden som letade igenom Nanny. Planen var att få segla lite och låta Boris styra över natten. Vi har ju fortfarande ingen autopilot. Magnus har hittat felet. Det är elmotorn i hyrdauliksystemet som driver kolven som har gett upp. Det är kanske inte så konstigt för den är gammal som gatan. När vi bytte autopilot för ett par år sedan så såg vi ingen anledning att byta motorn eftersom den gamla fungerade. Vi stoppade ner den nya som reserv. Vilket ju var bra tänkt. Det vi däremot inte hade kontrollerat var att den nya faktiskt passade så att kopplingarna hade samma dimension. Självklart passar det INTE. Vi har ju lite kopplingar med oss men om vi plockar bort pumpen och de nya kopplingarna inte passar helt så står vi utan styrning till båten helt och hållet?. Och som ni förstår så vågade vi inte chansa på det. Vi tänkte att vi får vänta tills vi hittar någon som har riktigt utrustning för att byta hydraulkopplingar men fram till dess så är det alltså handstyrning som gäller. Tyvärr verkar det som om det först blir när vi kommer till USA. Och jag ska ALDIRG mer klaga på Boris, att han styr dåligt. För såklart fick vi inte seglat så mycket. Vind och vågor emot och sedan dog vinden helt. Så det blev en natt med jobbig handstyrning. Vi tog lite kortare pass än våra vanliga 6-8 timmars pass denna natt.
Tidigt på morgonen på fredagen gled vi in mot Ragged Island som är de mest västliga öarna på Bahamas. Och de mest obebodda. Havsdjupet gick från ett par tusen meter och upp till ca 10 på bara ett par meter. Vattnet är superkristallklart så redan på 10 meter känns det som om vi skulle gå på grund. Där ? mitt ute på havet låg Grandiosa från Smögen ankrad i stiltjen. De hade gått dagen före oss men inte hunnit fram innan mörkret och hade därför kastat ankare mitt ute i ingenting. Fast eftersom det var noll vind så var det ingen fara. Man vill inte röra sig bland öarna här på Bahamas i mörker. Sjökorten ger var och en riktigt hicka. De markerade lederna mellan öarna är på sisådär 1,5-2,5 meters djup. Så det är en på däck som spanar mest hela tiden. Vi letade oss in till vår lilla vik med hjälp av våra sjökort på Open CPN och de Explorer-papperskort vi köpt för ändamålet. Att försöka navigera här med Navionicskort på plottern hade bara varit skrattretande. Telefonkatalogen är förmodligen 100 ggr bättre.
På tre meters djup släppte vi ut kättingen i den stora viken. Tre båtar låg redan ankrade och tre till var på väg in. Det är en bra vik att ta skydd från den kommande nordliga vinden. Det tog inte lång tid innan jag hoppade det kristallklara vattnet och tog mig en simtur. Undrar om detta inte är det klaraste vi sett hitintills. När jag sitter på akterdäck och torkar i solen och stiltjen så ropar Magnus helt plötsligt -Kolla! En haj!
Vi rusar till ena sidan på Nanny och där kommer det en haj glidandes i mycket makligt majestät. Det var nästan så jag hörde musiken från den berömda filmen i bakgrunden för hajen var JÄTTESTOR!
Nåja, kanske inte filmstor, men gott och väl 1,5-1,7 meter!!! Jisses ? jag hade ju just badat! Magnus och jag kom snabbt överens om att det förmodligen var en väldigt vänlig haj och att den inte alls var farlig.
Vi fick besök av våra båtgrannar som vi pratat som hastigast med i hamnen på Kuba och jag kunde inte låta bli att fråga om hajarna och om de var farliga. Den kanadensiska damen svarade snabbt och tvärsäkert -Ja, JAG badar då inte här längre!
Det amerikanska paret var lite mer försiktiga och tyckte att det gick att snorkla även på reven, bara man höll sig borta från hajarna. Men samtidigt berättade de historier hur lokalbefolkningen brukade hojta villt på den dem när de snorklade och tyckte att det inte alls var vettigt att befinna sig i samma vik som hajarna. Förmodligen var det en ?nurseshark? eller ?reefshark?vi såg. När Magnus tog sig ett dopp på eftermiddagen så var det både snabbt och med mig som hajvakt? Lite läskigt faktiskt.
Ut på eftermiddagen kom även Grandiosa in i viken och självklart blev det grillkväll på Nanny igen. De hade fångat en Mahimahi och vi hade lite kött. Det blev en lång och trevlig kväll.
Dagen efter sov vi lääääääääänge och Grandiosa hade redan seglat vidare när vi vaknade. Tröttheten kommer dels från vi precis hade gjort en nattsegling med väldigt lite sömn men tiden på Kuba var också väldigt intensiv så det är skönt att ligga ankrad och slappna av lite. De nordliga vindarna gjorde entré precis enligt prognos och vi höll oss i soffan och bara slappade. Det är skönt det med ibland.
Även söndagen blev en lugn dag med bara lite pyssel. Magnus har lyckats ta ner väder med kortvågsradion så vi ser att det kommer fortsätta vara nordligt med bara korta avbrott. De nordliga vindarna gör det lite svalare än vanligt här. Ungefär som svensk sommar skulle man kunna säga. Det håller sig runt en 22-23 grader vilket är kallt för oss. Så i natt så åkte faktisk fleecefilten fram?. Så är det ?
Alla sex båtarna i viken och dess besättningar samlades på måndagen för lunch inne i Dunchan Town,
Orkanerna har slagit riktigt illa här också. Det är beklämmande att se hur illa de har det. Det bor endast 50 personer på ön och de har fortfarande inte något vatten förutom en watermaker som gör 25 liter i timmer (samma som vår). Staten lovar hjälp men det kommer ingen hjälp. Polisstationen, myndighetsbyggnaden är övergivna och öns enda sjuksköterska har lämnat. De två militärerna som är utposterade för att hålla koll på läget är inkvarterade i kyrkan som staten lagt beslag på. De har inte heller vatten och avlopp där och alla behov får göras i en hink. Några av seglarna som hänger här mer regelbundet har velat ta in en watermaker för att hjälpa ön men de får inte lov av myndigheterna. Det är tyvärr mutor som saknas och undertiden händer ingenting. Vi med vår enkla båt er en ren lyxjakt i deras ögon och vi alla betalade 15 UDS var för lunchen och pengarna gick rätt in till att reparera saker på ön.
På vägen tillbaka till båten pratade Magnus med Rick på den amerikanska båten C-language. Han visade sig vara en fixare av bästa sort och 15 minuter senare låg han med huvudet ner i akterruffen och inspekterade vår pump till autopiloten. Han kom rätt fort till samma konklusion som vi. Det var ingen bra idé att byta pump. Det skulle bara ställa till det. Men sedan tittade han lite klurigt på oss och frågade om vi inte hade funderat på att laga själva elmotorn istället.
Jo, det hade vi såklart, för vi förstod ju att den hade ungefär samma symptom som vår elmotor som krånglade på vår gamla watermaker. Men vi ville ju inte plocka loss pumpen och elmotor och pump satt ju tillsammans. Men se! Där hade vi fel. Det gick visst att plocka bort elmotorn från pumpen och efter lite lagom arga svordomar från Rick så var motorn ute och plockades isär. Det var mycket riktigt dålig kontakt från kolborstarna och det behövdes rensas från gammal kol. Motorn sattes ihop igen och nu spann den som en katt. Vi riktigt hoppade av glädje. Rick fick sig en kall öl och en fin flaska kubansk dryck med sig och vi monterade tillbaka motorn själva. OCH det fungerade! Vi vet att detta är en tillfällig lösning men allt är bättre än inget just nu!
Idag på morgonen kommer vi förflytta oss upp till Buena Vista ca 20 M norrut. Vinden är just nu mer än lovligt tokig och snurrar 360 grader på ca ett dygn. Det gör det svårt att hitta vikar där det går att ligga riktigt tryggt. Men samtidigt så är det inte mer än 10 m/s vi pratar om så det hela ska gå bra. Vi kommer leta oss upp till George Town och landar nog där på söndag. Där ska det gå att få tag i SIM-kort så att vi kan komma ut på nätet igen. I övrigt är allt fin fint med oss och vi njuter Bahamas.
Detta inlägg är gjort med kortvågsradio och vi kan inte svara på kommentarer förrän vi får riktigt nät.

Kram på er!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *