Vi tog upp ankaret på Ragged Island i tisdags och det var en mindre rolig historia.
Helt plötsligt så började ankarspelet gnissla och gå väldigt långsamt. Jag stoppade såklart men såg inget konstigt. Istället släppte jag ut lite kätting och allt lät som vanligt. Så jag började dra upp kätting igen. Självklart är det inget tryck på kättingen när vi drar upp den, utan Magnus kör framåt och jag vevar upp. Det lät som vanligt i tre sekunder innan ankarspelet helt och hållet nöp till och dog! Vad i hela…. Det var inte mycket annat att göra än att dra upp ankaret för hand. Det är ju tur att man är stark. Vi bestämde oss för att fortsätta, trots det trasiga ankarspelet och gick ut och kalibrerade vår autopilot istället. Den hade vi ju fått lagad och eftersom den varit nollställd så fick vi köra lite fram och tillbaka och i cirklar tills Zlatan var nöjd. Vi drog ut focken och slöseglade upp till Buena Vista.
Har inte alla ett flygplan på taket?
Detta hus var två våningar innan orkanen
Den övergivna polisstationen på Ragged
Sanden är mjuk som nysnö!
Slappesegling in i det blå
Turkost!!!
Jag säger det igen – att det finns så många nyanser av turkost! Vattnet är helt enkelt fantastiskt här! Som enda båt släppte vi ankare framför en helt vit strand. Det är konstigt att kunna se ankaret på botten 20 m bort. Dagen efter drog jag (för hand!) upp ankaret och vi tuffade vidare upp till en liten ö som heter Water Cay. På halva vägen, när vi gick förbi Flamengo Cay gjorde Grandiosa oss sällskap och dagen efter drog vi båda upp ankaret tidigt för att ta oss bort till västra sidan av Long Island. Vägen dit var på sjökortet lite läskigt eftersom det var väldigt grunt. Lägsta djup var 1,8 meter så vi ville verkligen gå över där när det var högvatten. Så i fyra timmar tuffade vi i stiltje över kristallklart vatten med ren, vit sandbotten och ekolodet visade hela tiden runt 2 till 2,3 meter djupt. Det tar ett tag att vänja sig vid sådant. Magnus påstår att det är bra för hans blodtryck eller något men jag vet inte riktigt!
Fantastiks solnedgång på Water Cay
Besök av de gudomliga
Tvätteriet på Long Island
Long Island
Vi stannade på Long Island ett par dagar och Grandiosa gick vidare. På söndagen sågs vi igen i Georgetown. Georgetown är som ett samlingsmecka för seglare här i Bahamas. Det ligger ca 300 båtar ankrade mellan de två öarna och det är som ett litet samhälle. Ett samhälle styrt av amerikaner och deras regler. Men det är bara att rätta sig in i ledet och le. Tyvärr finns det inga ankarspel att köpa, utan det lär få vänta tills vi kommer till USA. Fram till dess så är det bra träning för mig att dra kätting varje gång vi flyttar på oss J Vi ankrade lite utanför alla andra tillsammans med Grandiosa och vi fick en vansinnigt rolig hejdåkväll med dem. På måndagen åkte de vidare mot Nassau och vi tog en sväng på land och såg oss omkring. På eftermiddagen hörde vi ett ”HALLÅÅÅ” och Balance gled in och ankrade bakom oss. Balance med Staffan och Kerstin ombord träffade vi via JRSK på våren 2012 och vi har bara haft lite kontakt via FB. Det var jättetrevligt att få umgås lite i verkligheten! Idag onsdag ska vi ha dem över på middag och det är dags för att göra iordning akterruffen för i morgon kommer Björn. Det ska bli jätteroligt med besök igen.
Grandiosa lämnar oss
Så vi hörs om ett par dagar igen!
