Att få segla in mot New York City i strålande solsken var helt magiskt. Manhattans skyline är ju hur maffig som helst.
NYC här kommer vi!
Alltså, att inse att man har Brooklyn till styrbord och Staten Island till babord när man glider in i Upper Bay är nästan en läskig känlsa. När dessutom Frihetsgudinnan dök upp så hade jag gåshud över hela kroppen.
Äntligen!
Känslan av att få uppleva att komma i mål, att få göra något vi drömt om i många år var så underbar.
Vi har seglat till New York!!! Yihaaaaaaa!!!!
Kapten Bryngelsson och Lady Liberty!
Det gick liksom inte riktigt att fatta att det verkligen var frihetsgudinnan vi hade precis bredvid Nanny. Jag stod där på däck och kände mig nästan förvirrad för att vara helt ärlig!
Vi hade en tanke på att ankra bakom frihetsgudinnan men det fina vädret vi hade denna kristiflygare-torsdag i maj var kortvarigt. Dessutom så var mängden turistbåtar kopiöst stor tillsammans med fladdrande helikoptrar runt oss. Under natten skulle det dessutom dra in massivt regn och massa vind så vi valde att flyta med strömmen ner längs med East River. Det gäller att pricka medströmmen så man inte har motström ner mot Hells Gate öster om NY så vi bestämde oss för att gå vidare. Manhattan…. Asså…. Jag hittar inget annat ord än mäktigt och vackert! Och vilka vackra broar de har i NY! Brooklyn bridge, Manhattan bridge mfl är ju riktiga konstverk! Och Nanny har seglat under dem. Så här en vecka efteråt så fattar jag det inte riktigt.
Vi fortsatte längs Manhattan och där kom FN´s huvudkontor till babord och efter ett tag så dök Roosevelt Island, den fd spetälska kolonin, upp på styrbordsidan. Där fanns det dessutom en linbana över älven. Intressant 😉
Det var svårt att smälta allt!
Vi fortsatte hela vägen ut till Long Island Sound men svängde sedan tidigt höger in i Manahasset Bay och Port Washington. Där låg segelbåten Moon redan ankrad och de var vänliga att bjuda oss på middag.
Sedan blev vi fast i båten under två dagar på grund av skitkasst väder. Men det finns alltid saker att pyssla med. Bland annat så fungerar inte vår autopilot riktigt som den ska efterpumpbytet. Vi har ett missljud som dyker upp i rattpumpen ibland när autopiloten styr. Detta missljud finns inte när vi styr manuellt. Bland annat så luftade Magnus hela hydrauliksystemet men vi misstänker att den nya pumpen är lite för stark och det har blivit bättre sedan vi ställde ner känsligheten på autopiloten men inte helt bra så felsökning fortsätter.
På måndagen tog vi tåget in till Penn Station på Manhattan och tog oss en heldag till fots. Vilken trevlig stad NYC är! Eller Manhattan kanske jag skulle säga för det var bara där vi var. Förmodligen så träffade vi enbart 99% turister men ändå. Mysig stämning var det första som slog oss. Och sedan promenerade vi mest runt. Självklart fick vi med oss Times Square och Central Park. Även Bryant Park tog vi en sväng inom. På flertalet ställen fanns det bänkar, bord och stolar där man kunde slå sig ner utan att behöva köpa något från någon restaurang. Det passade oss bra eftersom jag faktiskt hade gjort matsäck med goa kycklingfyllda tortillas.
Höjdarupplevelsen var besöket uppe i Empire State Building. Våra härliga och underbara vänner, Per och Kajsa på Estromo hade gett oss den finaste av presenter denna dag. De hade köpt biljetter hemma i Sverige och sedan mailat dem till oss som en överraskning. Så vi gled bara förbi biljettköerna och fick åka heeeela vägen upp i tornet. Även detta var helt magiskt. Jag inser att ordet magiskt säkert börjar bli uttjatat men det var magiskt att stå där uppe och titta ner på East River och inse att vi och Nanny faktiskt seglat igenom där bara några dagar tidigare. Overkligt helt enkelt.
TACK Per och Kajsa – verkligen TACK. Detta var en toppbonus som vi kommer bära med oss länge J
Sedan fortsatte vi promenera runt. Bland annat så ville vi se Carnegie Hall och självklart operahuset The Met och den anrika musikutbildningen Juilliard.
Som ni vet så gör man inte NY på en dag men vi fick nöja oss med det. Det lär gå att flyga tillbaka vid andra tillfällen. Vi hörde otroligt mycket svenska på gatorna runt oss så det ska nog gå bra tror jag!!
Tisdagen skulle bli fint segelväder österut längs med Long Island Sound. Eller hur…. Platt vatten istället. Men strålande sol och svensk sommarvärme. I alla fall till en början. Vi siktade på New Haven för att bara ta en snabb ankring över natten där. Enligt väderprognosen så skulle det komma en vindökning till ca 10-12 m per sekund ut på eftermiddagen men vi tyckte inte det var så märkligt. Runt lunch blev jag lite konfunderad när jag tog ner en ny väderprognos för den visade att vi skulle få vind från helt andra hållet under en timme… Kunde det vara åska? Nä…. Vi seglade vidare och när vinden kom så surfade vi fin fint och Nanny flög fram i 7-8 knop i medström och medvind. Det började dock se lite mörkt ut över land dit vi siktade. Jag tog ner en radarbild via en app och plötsligt så får jag en varning via appen att det är en stor åskstorm på väg in över New York i detta nu. Hm… kunde det vara så allvarligt? Man blir lite blasé på alla amerikanska varningar för de varnar för ALLT. ALLT är farligt. Vi tittar på den mörka himlen och bestämmer oss trots allt för att ta ner storen. Klokt beslut…. Vi har bara en liten näsduk av genuan ute när fronten släpper land och kommer ut mot oss. Vi vänder och går sakta utåt, bort från kusten för att ta ovädret ute på öppet vatten. Fronten såg ut som en photoshopad filmsekvens ur någon form av domedagsfilm. Oerhört läskig. Jag har nog aldrig sett så skrämmande moln. Inom 30 sekunder är det svart runt oss och vinden piskar vattnet från vågtopparna. Det blixtrar och mullrar precis vid oss, runt oss överallt och det blåser upp till 25 m/s. Min starke man lyckas dra in näsduksgenuan och vi surfar med vinden bort från kusten på endast riggen. Ja…. Jag och åska. Jag tycker verkligen inte om åska men när vi väl hade det hela över oss så är det inte så mycket att göra åt det. Men i dessa lägen är det Magnus står till rors för jag blir lite ”hispig”.
En timme är senare är det värsta över och vi vänder in mot kusten igen. I ösregn och noll sikt hittar vi in till ankringen och det var extremt skönt att få släppa kroken denna kväll!
Onsdagen blir ytterligare en förflyttningsdag och det mest spännande som hände denna dag var att vi hade 4,5 knops medström samtidigt som vi hade 10 m/s mitt emot när vi passerade ut från Long Island Sound genom Block Island Sound och ut genom två öar. Namnet på sundet är The Race och det fick mig att gå in och läsa på lite. Och det var bra. För nu var vi åtminstone beredda på de brytande sjöar som strömmen byggde upp. Det är bra att ha en stark motor ibland. Men det hela gick bra men det var en timme med lite obehagligt stampande och studsande. Efter 50 M släppte vi kroken inne i en hamnbasäng på Long Island nordligaste udde som heter Montauk. Dimma, regn, kallt, 9 (!) grader i vattnet. Det är inte utan att man funderar på vad vi håller på med.
MEN idag torsdag den 17 maj 2018. Norges nationaldag och allt, så går vi norrut igen och nu är vi ankrade i Newport. Fram tills på söndag så håller fortfarande Volvo Ocean Race hov där och vi hoppas kunna få kunna få se lite av cirkusen.
Just nu ligger alla tävlingsbåtarna ute på fjorden och driver i stiltjen och vi är ankrade i viken innanför. Det är någon form av inshorerace tror jag. Och det går verkligen i snigelfart. Om jag hade filmat dem eller tagit ett kort så hade det inte märkts någon skillnad…
I morgon ligger vi still för det ska blåsa huggorm från nordöst. Därefter fortsätter vi så fort vi kan norrut men prognosen är rätt skum faktiskt. Vi hoppas fortfarande att vi ska kunna nå Halifax uppe på Nova Scotia i Kanada till den 1 juni. Men vi vill ha med oss Boston och kanske lite Maine innan så vi har rätt många mil att avverka. Men vi jobbar på… Vi jobbar på.
Först ska vi njuta lite cirkusen här! Vi har lite smådåligt internet så det blir färre bilder i detta inlägg än som var tänkte från början. Det får bli en annan gång helt enkelt!
