160122-23 Dygn 2

Position 23/1 kl 12:00 UTC: N16*51 W028*45
Avverkade sjömil senaste dygnet 120M
Avverkade sjömil totalt: 220M
Antal sjömil kvar: 1861M
Medelfart senaste dygnet 5,08kn
Medelfart totalt 4,6kn

Boris sköter sig hyfsat och han behöver bara en liten tillrättavisning då och då. Vi har senaste dygnet fram tills idag, lördagsmorgonen haft bra vind. 7-10 m/s och vi tuffar på bra. Det blir lite lurigt när vinden vrider med styrkeförändringarna och då sticker Nanny lätt iväg. Men vinden är ganska stadig snett in bakifrån. Vi har gjort ett försök på att vingsegla men riktigt så platt läns går inte att få till. Det rullar mycket, som vanligt, men det är helt överkomligt. Middag i går blev stekta fläskkotletter som vi knaprade i oss rätt upp och ned utan några större tillbehörigheter. Gott! Natten blev händelselös men med massa månljus. Det är nästan lite spöklikt att segla i månljus och se vågorna kommande fräsandes i aktern. Magnus har nu börjat sända våra positioner, inlägg och ta ner väder mitt i natten eftersom då fungerar kortvågsradion bättre. Därför är de uppdateringar som ni får och dessa inlägg ca 12 timmar gamla när de publiceras. Men det får ni stå ut med ?
Magnus väckte mig kl 07 i morse och då var det fortfarande mörkt. Men just då hade vinden varit mer östlig i ett par timmar så vi bestämde att vingsegla och då fick jag upp på däck och sätta en spirbom till och hissa kutterstagsfocken. Lite gymnastik på morgonkvisten framme på ett gungigt fördäck är aldrig fel. Det gäller att se sig för när man går upp på däckpå morgonen för det ligger flygfiskar och fiskfjäll lite här och där. Däcket är halt nog som det är av dagg på morgonen. Man behöver inte trampa på en fisk också.. Nu vid lunch så är båda segel tillbaka på babordssidan igen och trots lite svagare vindar så tuffar vi på i strax över fyra knop. Till lunch bakade jag det bröd jag satt igår kväll. Det är ett väldigt enkelt bröd som steks i stekpanna. Jag har färdiga påsar med alla torrvaror i som jag bara fyller med lite vatten och olja. Detta får ligga och gotta till sig över natten och sedan är det bara att klippa hål i en påsen och spritsa ut i pannan Det är i övrigt varmt och kletigt. Ca 27 grader och det är skönt när det fläktar. Allt som vi har i sittbrunnen blir kladdigt av salt. Det gäller kuddar, glas, kikare.. ja allt. Det ska bli intressant att se om mitt bonsaiträd som har överlevt hela vägen från England och frodas så bra kommer tycka om allt salt som yr. Dessutom har jag en aloe Vera planta från Gran Canaria som jag hoppas ska klara sig också. Örterna dog i ett anfall av smådjur för ett par veckor sedan.
Magnus pratade med MyFlower igår vid lunch och de hade fått lite småproblem och inte lämnat hamnen ännu men de skulle lämna Mindelo igår eftermiddag. Idag missade vi helt den avtalade radio tiden så vi för höra med dem i morgon hur de har det.
Kul att höra att livet tuffar på i Las Palmas, Micke och L8. Jag vet ju att ni håller koll på vädret så ni får gärna skicka ett sms om ni ser något oroväckande som byggs upp. Vi tar ner väderprognoser men ganska lokala. Tack för SMS Bettan! Kul att höra från er <3
Och till Happie så säger jag bara – Kör på – du klarar allt !!! håller tummar och tår!!!
I övrigt så händer det inte så mycket och allt tuffar på. Med andra ord – allt väl ombord. Kram Liv o Magnus

160121-22 Dygn ett mot Martinique

Position 22/1 kl 12:00: N;16;50;118;W;26;39;623
Avverkade sjömil sedan 21/1 kl 13:00 : 98M
Medelfart: 4,26 knop

Vi lämnade Mindelo kl 13 o efter att ha fyllt diesel och surfade ut med två rev i storen och full genua. Det är billigt med diesel på Kap Verde. ca 0,7 Eur per liter. Vi gjorde gott och väl över sju knop med byar upp till 12 m/s och det var ju lovande. Dessutom kom det ett gäng valar och hälsade på. I alla fall tror vi de var valar. Om inte så såg de ut som jättestora delfiner utan ?näbbarna? så min gissning är att det var någon typ av mindre valar. Tyvärr varade denna fina segling inte länge och efter tre timmar när vi låg söder om den västligaste av Kap Verdeöarna så gick vinden från 10 m/s ner till 2 m/s på bara ett par sekunder. Detta tillsammans med gammal sjö och konstiga strömmar gjorde att vi hamnade i världens torktumlare. Ingenting fungerade som det skulle. Segel slog fram och tillbaka och något vindroder var det inte tal om. Vågorna var toppiga som upp och nedvända glasskoner och det fräste villt runt oss! För att komma bort från kusten startade vi motorn en timme och körde oss ut från skitvattnet. Bra början på en långsegling? nä, men det gjorde nytta och snart kunde vi segla igen. Jag tog första vakten och Magnus gick och lade sig. kl 22 var det dags igen. Vinden bara tvärdog. Vad är detta??? Så här skulle inte denna segling bli vi vill och kan ju inte köra motor till Västindien!! .Väderprognosen hade ju lovat 8-10 m/s i minst 10 dagar och så hamnar vi mitt i ett stiltjebälte!!! Trött och grinig väckte jag Magnus och tillsammans försökte vi oss på ett par olika segelsättningar men det fanns inget annat att göra än att ligga och driva. Kul? Undrar om vi inte skulle köpa motorbåt istället….Båten rullade något kopiöst och ALLT slammrade. Det gick inte att stå still i båten för det var som om någon knuffade på dig hela tiden. Strax efter 23 kom dock vinden så sakteliga tillbaka och Nanny började röra sig i rätt riktning igen. Kl 04 väckte Magnus mig och jag tog över. Boris har styrt hela natten med bara någon liten justering även om vindarna var mycket svagare än utlovat.. Månen har lyst så det har inte varit så bäcksvart som det brukar men kl blir gott och väl åtta på morgonen innan gryningen kommer. En Belgisk seglebåt, som låg på samma brygga i Minmdelo kom i kapp oss vid 09 på fredagsmorgonen. De gör gott och väl en knop mer än oss och strax försvinner de i horisonten framför oss. MyFlower skulle starta ett par timmar efter oss men vi har inte sett dem. Magnus ska ha kontakt med dem på kortvågsration nu kl 12:30 så får vi höra hur det går för dem. Själva gör vi just nu mellan 5-6 knop vilket är mycket bra på två rev i storen och full genua med vinden in snett bakifrån. Det är ca två meter höga vågor med lång rullande dyning. Då och då kommer det en ?körare? till våg som drar ner oss extra och ibland gör vi till och med upp mot sju knop i nedförsbackarna. I bland får vi in en “smygare” i sittbrunnen. Då är det som om en våg smäller till med en handflata i skrovsidan och det riktigt sjunger i hela båten. Efter smäller har man ca en sekund på sig att flytta på sig eller ducka innan det skvätter in vatten som smyger längs skrovet in i sittbrunnen. Oftast hinner vi ducka.. Oftast….
Tack för SMS – vi blir så glada när det piper till i telefonen. Till Elisabeth och Jonas – jorå SMS har kommit fram :-). Till Mette – visst tar vi det försiktigt 🙂 Till Micke: Om nu bara väderprognosen stämmer så försöker vi tuta och köra!! TIll Markus och Jessica – Ha en härlig minisemester och gör allt vi skulle gjort 🙂
Det var allt för idag. Ta hand om er! Svårt att förstå hur länge vi ska vara här ute…. Kram Liv och Magnus

160115-160120 Ett stop på Kap Verde

Ja, nu har vi varit här ett par dagar. Det är varmt. Jättevarmt! Men inte så att det blir jobbigt för det blåser hela tiden. Här i hamnen så kanaliseras vinden och vi har byar på upp till 15-18 m/s vilket innebär att det är enormt guppigt och skumpigt i hamnen. Vi flyttade till och med på oss igår för att få en lite lugnare plats. Men det hjälpte inte mycket. Det är lite flaschback från brygga T i Las Palmas faktiskt. Den dagen vi kom så var det ju stiltje men nu blåser ju passadvinden konstant. Detta gör att allt också är rött… Sanden från Afrika lägger sig som en matta över allt. Jag skrattade bra igår när jag drog upp de tampar vi haft i bojen i fören. De hade alltså legat under vatten i tre dygn och var lika beväxta som en tamp som tillbringat en halv säsong på västkusten under vatten. Vi har haft besök av polisen som ville se att vi hade klarerat in ordentligt och att vi hade rätt stämplar i passen. Bara det… Stämplar i passen. När fick man det sist? När vi skulle klarera ut idag så gick det inte alls. Tydligen är det “Alla Hjältars Dag” idag och därmed är alla officiella kontor stängda. Så det får bli en dag till och så siktar vi på att gå i morgon på förmiddagen. Vi har handlat lite mer men det är väldigt dyrt här och allt måste importeras så det är ju förståeligt. De riktiga grönsaksaffärerna är också stängda så det fick bli lite grönsaker på marknaden och sedan fylla på med lite frukt i livsmedelsaffären. Tyvärr har nog det mesta varit kylt så det kommer inte att hålla i många dagar. Här i hamnen så har vi också en eller två sköldpaddor som simmar omkring. Jag har försökt att få kort på dem men det är rätt snabba, för att vara sköldpaddor.

Hur är det på Kap Verde då? Människorna skulle jag säga är: Vänliga, stolta och glada. Det spelas musik hela tiden överallt och det känns som att alla vill väl. Ja, jo, nästan alla i alla fall! De är riktigt duktiga på engelska och om man inte kan engelska så är det mycket handviftningar och hjälpsamhet. Visst, det är jobbigt när tiggarna omringar oss och inte ger sig. Speciellt de små pojkarna är väldigt envetna och det gör lite ont att behöva säga nej hela tiden. När vi skulle slänga vår gamla, spruckna solcell så blev vi totalt överfallna när vi kom ut till grinden och närmade oss soprummet. Vår “kompis” som alltid hälsar och frågar efter jobb fick den. Han var helt överlycklig. Och den funkar ju i alla fall lite och om den får ett nytt glas så blir den förmodligen som ny. Men det har vi ingen möjlighet till och det kändes rätt bra att den i alla fall kommer till nytta. Dagen efter vi gick förbi “grabbarna som hänger utanför grinden” så stod solcellen där med en tillsalu lapp på. Inte för att jag tror att någon seglare skulle köpa den men förhoppningsvis så gör den någon nytta någonstans. Naturen är torr, torr och åter torr. Det finns inget naturligt vatten här utan allt är avsaltat. Vi köper vatten efter 100 liter förbrukning och marinan lurar oss på minst hälften av vattnet varje gång men vi blundar och kör på. Samma sak var när vi var på marknaden. Det var inte bara dyrt… Det var svindyrt. Men vi blundade och körde på och låtsas som att vi inte förstår att vi blir lurade – de behöver pengarna och vi behöver grönsakerna. Så då får vi betala 🙂 I övrigt så är det inte så jättedyrt att gå ut att äta eller att ta sig en öl. Vi har hållit oss mest i stan och tittat på det som finns här. Bland annat så fick vi ju se lite av karnivalrepetitionerna i söndags och det var en upplevelse. Se bilder i inlägget innan detta. Då och då kommer det ett kryssningsfartyg till hamnen och för ett par timmar så svämmar det över med turister. Själva hamnen är just nu ganska tom eftersom den fylldes upp under det lågtryck som var ute över Atlanten för en vecka sedan eller så. Det innebar att det var riktigt många båtar som lämnade precis när vi kom. Om jag skulle vara charterturist så hade jag nog inte åkt till denna ön. Men det sägs att det är bättre på några av de andra öarna. Fast det är ju detta vi vill uppleva. Och vi har allt fått uppleva en liten bit av Afrika.

Bredvid oss så ligger också den svenska båten MyFlower som vi hade lite sällskap med hit. Vi har haft både trevliga kvällar och restaurangbesök här denna veckan tillsammans och de kommer att segla iväg ungefär samtidigt som oss. Fast deras båt är mycket snabbare än Nanny och de kommer snart lämna oss bakom sig. De ska till Barbados men vi hoppas att vi får tillfälle att ses ” på andra sidan”. Magnus och Niklas kommer i alla fall ha lite radiokontakt en gång per dygn och det är ju lite skönt att bara höra att det finns en annan båt därute.

Nu är det ju snart dags för nästa stora hopp. Det är ju nu det riktigt stora hoppet ska göras. Det är ju detta som vi har förberett oss för så länge. All utrustning vi har ombord och alla tankar vi har haft inför detta äventyr så har “ATLANTEN” legat där som det stora spöket. Den stora prövningen. Dels för att vi bara är två ombord och dels för att vår Nanny, jämfört med alla andra båtar idag av storleken “jolle”. Men många har seglat långt och mer i mycket mindre båtar än Nanny. Men, visst, jag är nervös. Rejält pirr i magen. Framförallt på hur vi ska orka. Inte avsaknaden av land. Det känner jag inte är någon fara alls. Men sömnen är jag orolig för. Vi har i alla fall förberett oss väl och båten är nu än en gång genomgången från topp till tå. Så känns det i alla fall. Motorn är klappad och riggen är kontrollerad och jag har förberett lite mat. De saker som vi tyckte fungerade sisådär på senaste etappen är ändrade/tillrättade. Det som kvarstår är sista stuvningen och dieseltankning och sen är det bara att åka….. iiiiiiihhhh

Planen är alltså att vi släpper tamparna i morgon torsdag. Om det inte är någon helgdag som vi inte vet om som ställer till det 🙂 Det är ca 2100M över till Martinique. Hit ner till Kap Verde var det 850M. Samma sak, fast mycket längre… Om vi gör 5 knop i snitt så är det 17 dagar. Fast det tror jag inte alls på. Mer troligt är att vi ligger runt 4 knop och då är vi uppe i våra tre veckor….

Vi kommer inte att synas så mycket på Marine Traffic. Det krävs en annan sändare som återsänder till land för det, så bli inte oroliga om vi inte syns. Magnus kommer att försöka lägga en positionsrapport per dag på JRSK´s hemsida eller via Winlink. Men det är inte säkert att det blir varje dag. Ni hittar länkarna längst uppe till höger här på hemsidan. Jag kommer också att göra inlägg då och då. Jag ska lägga till positionen på dessa enligt önskemål. Inläggen hamnar på hemsidan och Facebook men vi kan inte läsa några kommentarer eller svara på något. Vi skickar bara ut inläggen “i blindo” så att säga. Men ni får åter igen gärna skicka meddelanden till oss på satellittelefonen. Som sagt – kostar inte en krona för någon om ni går in på https://messaging.iridium.com/ ange vårt telefonnummer: 8816 315 286 10. Sedan är det bara att knacka ner 160 tecken om hur kallt ni har det i  snön och sedan trycka på sänd. Glöm bara inte skriva avsändare – för annars får vi gissa villt vem som skickat vad 🙂

Sköt om er så hörs vi snart igen. Om jag har tur så har jag internet i natt och hinner ladda upp en film till från överseglingen innan vi åker i morgon.

Kram

160118 Ett par bilder från översegingen och karnivalrepetition

Klara och Niklas på My Flower

Klara och Niklas på MyFlower vid avfärd från Arguineguin

Delfinhopp!

Delfinhopp!

 

Rusningstrafik i delfinvärlden

Rusningstrafik i delfinvärlden

Delfinbesök

Delfinbesök – ja, Nanny behöver rakas…

Vi fick allt en hel del bra segling

Vi hade go segling också!

Åskfronter runt oss

Åskfronter runt oss

Portugisisk örlogsman - farlig...

Portugisisk örlogsman – farlig…

Sköldpadda!

Sköldpadda!

Ägg av något slag??

Ägg av något slag??

Lite blåare på bild än i verkligheten där det var mer grönt

Lite blåare mareld på bild än i verkligheten där det var mer grönt

Nanny i otrolig mareld

Nanny i otrolig mareld

Vill vi inte ha i propellern!

Vill vi inte ha i propellern!

Rakad kapten...

Rakad kapten…

Det luktar inte land - det luktar fisk

Det luktar inte land – det luktar fisk

På väg in mot Cap Verde.

På väg in mot Cap Verde.

Nyfiken står längst fram.

Nyfiken står längst fram.

Nanny på plats i Mindelo

Nanny på plats i Mindelo

Solnedgång i Mindelo

Solnedgång i Mindelo

Magnus, Klara och Niklas

Magnus, Klara och Niklas

Karneval!

Karneval!

Karneval

Karneval

Massor av rytmer

Massor av rytmer

Glada dansare

Glada dansare

Detta var en repetition inför den stora karnevalen i februari

Detta var en repetition inför den stora karnevalen i februari

Hu....

Hu….

Även sittandes gick bra

Även sittandes gick bra

Ett par " skolor" per söndag repeterar på gatorna varje söndag i januari

Ett par ” skolor” per söndag repeterar på gatorna varje söndag i januari

koncentration

koncentration

Glädje

Glädje

160116 Framme på Cap Verde

När det var 20 distans kvar så kände jag nästan att det var dags att hänga ut fendrarna för nu var vi nästan framme. Att det var nästan lika långt som en översegling till Skagen fattar man liksom inte när över 800M är avklarat innan. Det var varmt som i en bakugn när vi gled in i hamnen. Nicklas, Klara och Lola stod på bryggan och tog emot oss. På land hördes glada rop och en slagverksorkester mellan de färgglada husen. Vi hade knappt fått tamparna i bryggan innan Nicklas viftade med en bubbelflaska och det blev en rolig kväll och vi sov riktigt gott första natten. Tänk att vi har seglat till Afrika. Inte fastlandsafrika då men ändå. En ö som tillhör Afrika!

Jag vaknade tidigt och kostade på mig en lång och härligt kall dusch! Tänk jag trodde inte att jag skulle säga så – någonsin. Men jo, när det redan på morgonen är över 30 grader i luften och 25 grader i vattnet så gör det inget alls att det saknas varmvatten. För kallvattnet är som ni förstår inte direkt kallt. Efter lite pyssel så tog vi oss en sväng på byn. Här pratar de en typ av Portugisiska som inte går att förstå och har Escudos som valuta. Alla är vänliga men vissa tiggare är väldigt påträngande och ger sig inte med ett nej. De kommer fram och räcker fram handen och vill hälsa och sedan ger de sig som sagt inte. Det känns ändå som om Mindelo är en rätt välmående stad men vi har förstått att arbetslösheten är hög. Detta gör att vi hela tiden får frågan om vi behöver hjälp med något. Allt från att tvätta kläder till reparationsarbeten på båten. Vi har fått en ”kompis” som står utanför marinans grind och hälsar glatt varje gång vi går förbi. Han har berättat flera gånger hur duktig hans mamma är på att tvätta och hur gärna han vill ha någon form av jobb. De som ligger för ankare ute i viken har fått rekommendationer av marinan att inte lämna sin båt obevakad för då försvinner både det en och det andra. Lite obehagligt men det är inte så att vi på något sätt känner oss osäkra när vi är inne i stan.

Vi gick en sväng till stranden också och det var en vacker syn. Det är en kritvit strand vilket gör att vattnet är alldeles turkost. Lite som om det skulle vara en bild i en turistbroschyr. Men det blåser rejält idag vilket gjorde det helt omöjligt att sitta på stranden för det var en ren blästringshistoria. Fast i vattnet var det mer än underbart!!!

Det är verkligen skönt att vara här men ändå så ligger tankarna hela tiden på nästa etapp. Swededreams och ett 20 tal andra båtar har lämnat hamnen under dagen så de hade skapat en egen liten eskader. Med andra ord så sjuder det av aktivitet i hamnen. Vi har gjort en ny ”att göra lista” med saker som vi upptäckte inte fungerade så bra under överfarten hit. Det blev rätt lång – tyvärr. Så vi lär ha att göra. Förutom det självklara arbetet med att byta solcellen så ska vi även förkorta vår stora spinnackerbom lite. Den är så lång att den hamnar på pulpiten när ena fästet sitter i masten och vi fäller ner den. Vi vill att den ska gå ner på däck istället så att den blir enkelt att hantera den – speciellt när det rullar.

Vi har fått höra att dieseln endast kostar 7 kr litern och det är ju bra med tanke på att vi brände en hel del på vägen hit.

I morgon ska det vara någon form festival med massa dans på gatorna. Mandinka tror vi att dansen heter men jag vet inte riktigt säkert. Det får vi se i morgon!

Och så avslutar vi med en delfinfilm!!!

 

 

160115 Land i sikte

Det rullar, det rullar, det rullar, det rullar! Det rullar, det rullar det rullar, tjohej! Om och om går melodin i mitt huvud samtidigt som benen spjärnar emot nakterhuset vid varje våg. Vi närmar oss Cap Verde och vi har ca 6 timmar kvar tills den yttre waypointen. Det blåser noll och är lite smådisigt. 24,8 grader i vattnet och värmen stiger fort när solen går upp. I horisonten, i syd väst ser jag ser jag en av öarna och det luktar konstigt. Fast jag är inte säker på att jag tycker att det luktar land. Det luktar mest fisk… Magnus sover. Det behöver han! Jag lagade lite enkel snabbmat i form av färdigpasta med ost i går kväll. Enkelt men helt ok mat. Kokar upp lite vatten, öppnar en frystorkad påse och efter 10 min så har vi pasta Carbonara. Helt ok faktiskt – funkar som nödmat när det rullar och man är trött. Jag kom i säng framåt 21-tiden men med rullningarna och de konstanta vindkantringarna så somnade jag nog inte in förrän vid 24 tiden. Magnus skulle väcka mig när han blev trött. Det sista han sa innan jag bäddad in mig i kojen var – nu kommer åskan igen. Jag kände att jag inte ville vara med efter de två sista åsknätterna så tyckte jag att det räckte och bestämde mig för att jag inte hört det han sa. Men på något sätt har jag nog sovit, om än oroligt för Magnus väckte mig först vid 07 på fredagsmorgonen. Han hade haft en riktigt jobbig natt. Vi seglade med endast genuan eftersom det skulle komma kraftiga vindar men han hade fått ändra på genuan upp till 20 talet gånger i och med att vinden vandrat runt oss och bytt riktning vid varje åskskur. Så han var bra trött och jag tog över. Jag hade dåligt samvete för jag sovit så länge men min älskade man vet hur mycket jag hatar åska och ville inte att jag skulle behöva ta det en natt till <3. Han hade haft gott om delfiner och på däck låg ett antal stora äckliga flygfiskar som delfinerna skrämt upp. Det kan ju vara härifrån fisklukten kommer… Ut på morgontimmarna dog vinden och han fick starta motorn. Nu går vi med minimal genua, som är uppspänd för att försöka hindra lite av rullningarna, och motor och vi, ja just det rullar. En regelbunden rullning och emellan bryts av ett par riktigt kraftiga rullningar där vi gott och väl doppar relingen på varje sida. Behöver jag nämna att allt numera är välstuvat i båten. Man kan inte släppa något för en halv sekund för då flyger det rätt över ruffen/sittbrunnen och landar i andra hörnan. Jag har alltid hört att man får svaga ben men starka armar av att segla. Vet inte riktigt om jag tror på det för jag har faktiskt träningsvärk i mage och lårmuskler. Detta tillsammans med ett par mycket stora, fina och blå märken på ben och lår J Det ska bli skönt att komma i hamn nu. Vi är nyfikna på vad Cap Verde har att erbjuda. Detta är ju en helt ny världsdel vi har seglat till.

Kram på er!

160114 Ett dygn kvar

De sista två nätterna har varit jobbiga. Sista natten nu var väldigt byig, med squalls och regnbyar och, som tur var bara ett fåtal åskbyar.
Vi sover mycket men är ändå väldigt slitna. Framförallt jag. Magnus tycker inte att vinden och byarna är lika jobbiga som jag och det är ju tur.
Det blir lite extra läskigt när vinden drar i, vågorna fräser runt dig samtidig som du inte ser något. Vi är ju lite belysta i och med lanternorna men det är inte mycket.
Magnus tog första passet fram till kl 01 och jag tog över efter honom. Det är en speciell känsla att komma upp och insupa det totala mörkret runt båten. Denna natt var det extra mörkt eftersom det var molnigt och inte en stjärna så långt ögat kunde nå.
Man filurar mycket på nätterna. Det är tur att man har så goda vänner som man kan sitta och fundera på och ta fram goda minnen att le åt. Många av er är kvar i Sverige och andra har vi träffat under resans gång. Just nu undrar vi lite hur det har gått med våra vänner på Searocco om de har fått sina nya segel i Las Palmas och gett sig av efter oss. Lotta på Svea, tänker jag också på och säger “heeeloooouuuu” till mig själv rätt ut i natten Ditt SMS till satellittelefonen kom fram. Tack!! Jag satt också och funderade på att det snart drar ihop sig till båtmässa i Göteborg – den missar vi och allt kul vi brukar ha med Björligan och övriga. Även jobbet får sina tankar då och då… En av mina kollegor skulle ha tittat in till oss i Las Palmas när han var nere på semester men det blev inte av och det var precis i samband med att vi skulle lämna hamnen så jag glömde faktiskt bort hela grejjen. Men man kan ju inte vara med på allt och det är ändå rätt fantastiskt att segla mitt i natten i bara shorts och t-shirt. Fast läskigt också…. Hoppas inte ni tycker att jag gnäller. Det är i alla fall inte min mening. Vi har det bra! Även om vi är trötta Och är man trött så får man väl gnälla lite….

I går eftermiddag så gjorde vi korv och potatismos. Och innan Dennis och Katarina sätter i halsen så måste jag påpeka att det var riktigt potatismos
Vi har kvar ett par burkar med riktigt god, tysk wienerkorv som vi köpte innan avresan och det var kalasgott. Till detta hade jag gjort en kålsallad typ pizzasallad. Kål är förövrigt en mycket bra grönsak att ha med sig på långsegling. Den har mycket god hållbarhet och går att peta i det mesta. Det händer att vi skippar pasta och river vitkål i stället. Även löken som vi hängt upp i nät under targabågen verkar må bra. Men vi drar inte för stora växlar på det ännu eftersom det bara har gått strax över en vecka sedan vi placerade den där. Potatisen gror däremot något förfärligt så den får vi nog byta ut på Cap Verde.

Magnus har dagliga kontakter med My Flower och Bird of Passage. BiP ska direkt till Karibien och håller nu på att svänga höger medan vi fortsätter söderut. Vi har mailat till Marinan och reserverat en plats. Så som det ser ut nu så kommer vi vara framme i morgon eftermiddag, på fredagen. Jag tror också att det är därför vi är trötta. Vi ser slutet. Vi slappnar av lite.
Magnus vaknade på torsdagsmorgonen vid 08:30 och efter en ny segelsättning så stupade jag till kojs och sov fram till 12. Då hoppade vi över frukost mat och gjorde “frunch” istället. Eftersom jag hade potatismos kvar sedan gårdagen så stekte jag potatisplättar (fruktansvärt gott om man kryddar till dem lite extra) och så bacon och ägg till det. Det var lite balanskonst att få till det hela eftersom vi rullar bra. Vi hade bra vind fram till kl 13 och toppade med 7,8 knop i en nedförsbacke. Sedan dog vinden… men vågorna är kvar = torktumlare. Samtidigt som jag skickar detta inlägget så ska jag ta ner en ny väderprognos. Håll tummarna för lagom med vind vårt sista dygn.

Kram Liv och Magnus
PS – detta inlägg är gjort med satellittelefon och vi kan inte läsa eller svara på kommentarer.

160112-160113 mot Cap Verde

Tisdagseftermiddagen blev sådär underbar segling. Strålande sol och jämn och fin gång med Boris vid rodret. Till middag blev det kycklinggryta med curry, äpple, lök och morötter. Jag inser att jag borde ha tagit med mig en kokbok. För nu när jag har massa tid så kommer jag på en massa rätter jag skulle kunna laga men det är lite svårt utan recept. Ja, ja, ingen större fara. Jag är rätt på på ?hittepåmat?

När det var dags för Magnus att gå och lägga sig så var han inte trött alls. Men konstigt nog så var jag det. Så vi bytte helt enkelt och jag somnade redan strax efter 17 som en sten framme i förpiken. När Magnus petade på mig vid 01 så kände jag mig både pigg och utvilad! Skönt att få sova så länge utan att vakna hela tiden.

Magnus hade haft en fin kväll/natt med enda undantaget att någon idiot tydligen roar sig med att föra oväsen i form av visslingar och skrik på nödkanalen, kanal 16. Så Magnus hade helt enkelt stängt av den.

Jag tog min kopp med te som Magnus gjort i ordning till mig och kröp ihop i min sittbrunnshörna och beundrade stjärnhimlen. Helt plötsligt så lös hela himlen upp framför mig. Först trodde jag det var Magnus som varit på däcksbelysningen men han hade redan stupat till kojs. Hm? det kan väl inte vara åska tänkte jag? Jag verkligen hatar åska och är det något jag är rädd för så är det detta.
Hela himlen framför oss badade än gång i ljus och jag ropade till Magnus. ? Duuuu, har du sett någon åska under ditt pass? ? Nä, inte alls svarade han sömnigt. Det är säkert bara ett stjärnfall!
Ja? eller hur? mummel? En timme senare hade vinden dött totalt och vi gjorde endast 1,5 knop. Jag startade motorn och tog in seglen. Samtidigt så blixtrade det till runt hela Nanny på en gång. Neeej? vill inte?..
När vi startar motorn så är det alltid en massa saker som ska laddas och watermaker ska köras igång så det tog ett par minuter innan jag kunde sätta mig ner med plottern och starta radarn. Mycket riktigt. Vi hade 10-15 åskoväder som snurrade runt oss längs med hela horisonten. Tittade jag rakt upp så var det helt stjärnklart. Har jag sagt att jag inte gillar åska??? Det var inget annat att göra än att sitta och spana in i radarbilden och försöka köra zic-zacmellan fronterna. Helt plötsligt så dök det upp nya fronter och andra försvann lite plötsligt som de kom. Svettigt!!! All lös elektronik åkte som vanligt in i den åskskyddade ugnen och det gick faktiskt riktigt bra att undvika ovädren. Men när man har 8-10 blixtar runt en åt alla håll och kanter samtidigt ? då är man INTE kaxig Som tur var så var det inte mycket vind utan havet höll sig hyfsat lugnt.
Jag höll ut till 06:30 ? då korsades vår väg av en stor åskfront som lade sig som en banan framför oss. Jag kände då att jag var tvungen att väcka Magnus. Dels för att han var tvungen att koppla loss kortvågsantennet från akterstaget men också för att jag kände att jag inte ville sitta själv längre. Magnus var snabbt uppe och som ett under så missade vi även detta åskoväder.
Jag var så trött och spänd som en fjäder att jag bara slocknade i slingerkojen en halvtimme efter det att jag jagat upp Magnus. Efter en timme kände jag mig piggare och efter att ha tagit ner lite väder så kändes det hela bättre. Vi har fortfarande åskfronter runt oss men de är inte lika skräckinjagande när det är ljust och man inte ser blixtarna. Vinden har dött helt och vi går nu så smått för motor. Vinden ska återkomma i eftermiddag och sedan stegra succesivt fram mot fredag. Om vi får bra vindar så kan det faktiskt vara så att vi hinner fram tills på fredag kväll. Men annars drar vi ner på tempot och kommer angöra på lördag när det är ljust istället.
Magnus fick sova på onsdagsförmiddagen och nu när jag hade lugnat ner mig lite så fick jag fixat till lite ny yoghurt och bakat lite färskt bröd som vi ska ha till lunch.
Det är varmt nu också ? även om säkert åskan påverkar så känns det för varje dag att det bara blir varmare och varmare. Det är 23 grader i vattnet och 25 grader i luften. Vi klagar inte ? Vi hör från Sverige att det skottas både uppfarter och båtar i kylan. Fast vi har fått till oss att somliga ligger på playan i Thailand och också har det varmt och bra, så det är inte bara vi som njuter värmen. Tack alla åter igen för alla meddelanden. Vi blir så glada för era tillrop och rapporter!

Kram Liv o Magnus
Detta inlägg är gjort via kortvågsradio och vi kan inte svara på kommentarer eller liknande