Author Archives: Liv

Magnus gick ut och sprang på förmiddagen och jag gick ner till stranden vid 10 tiden. Det var med viss förvåning jag insåg att de hade krattat hela stranden. Och då menar jag HELA, 100 tals meter såg helt platt och lagom trägårdsgångsrandig ut. Helt otroligt. Jag såg också “staden” som var uppbyggd en halv kilometer bort. Det var här festivalen skulle vara. Först tyckte vi att det lät lite kul med ytterligare en festival men det gick fort över. Från lunch gick det ett lemmeltåg av människor bort till festivalområdet på en utlagd “väg” genom sanddynorna. Tänk er 4 människor i bredd, packade mer eller mindre på led, tätt, tätt hela tiden!  Vid 15 tiden ökade dessutom tillströmningen och tecnodunket klingade över vidderna. När vi insåg att vi inte sett en enda människa över 20, typ, konstaterade vi att detta var nog inget för oss 😉 Istället tog vi oss en dusch och började fundera på när vi skulle segla vidare. Bussarna fortsatte att strömma in och bara tanken på att alla dessa 40 000 människorna skulle bussas bort härifrån mitt i natten fick oss till att ta ett hastigt beslut. Vi släppte tamparna och gick söderut. I motvind, svag men dock motvind och motström. Vi hörde dunket från festivalen i över en timma från det vi lämnat pirarna. Soldiset gick direkt över i dimma och efter ett tag funderade vi på om detta var så klokt att gå 30M en eftermiddag, bara sådär… Och det var det nog inte för att vara helt ärlig. Men vi har ju vår älskade radar med overlay. Det är ju det bästa som finns sedan skivat bröd! 21:30 styrde vi in mellan pirarna på Scheveningen. Reeds pratade om olika kanaler som skulle ropas upp för att få tillträde in i hamnarna och olika lampor som skulle blinka om man fick gå in i hamnarna eller inte. För det var flera hamnar vi skulle in igenom. Reeds tyckte till och med att man skulle tuta för uppmärksamhet när man gick igenom den smalaste delen. Vi gjorde inget av detta…. För vi har insett att man gör inte som pilotböckerna säger i detta landet. Vi har gjort ett antal försök att ropa på hamkaptener och broar på VHF:en men de svarar helt enkelt inte. Vi var inte direkt förvånade när vi såg partytälten på den yttre piren och hörde festivalmusiken. Det är denna årstiden och hamnen låg tre pirar bort så vi slapp nog den festen i alla fall. Snacka om att vi har blivit tråkiga!!!  Att sedan komma in i en hamn strax innan 10 på kvällen i skymningen och se att de ligger fem i bredd på yttersta bryggan är ingen höjdare och det var med viss farhåga vi gick längre in i hamnen när hamnkaptenen inte svarade på vare sig VHF eller telefon. Och se där – en ledig plats… Tysken bredvid sa att han trodde den var ledig…. Vi tog den helt fräckt och knatade upp till hamnkaptenen och fick tillåtelse att ligga en natt. Sedan får vi se vad som händer i morgon. I morgon ska återigen bli en gråmulen dag och då tänkte jag utforska staden när Magnus eventuellt ska ta en sväng till Niemegen och uppleva gamla minnen med Björn & Co. Vi sitter i Jakthamnens klubblokal och slappar efter seglingen och det är ju såklart fotboll på i bakgrunden. Men även om Holland leder och spelar om en bronspeng så är intressset begränsat. Här hade alla förväntat sig ett guld – och inget annat…

När vi vaknade på fredagen kändes hamnen konstigt tom. Ester lämnade ju på torsdagen men Ada gick innan vi vaknade på morgonen. Vi har haft två och en halv jätteroliga och trevliga veckor men nu var det slut. På sitt sätt lite skönt att vara själva igen – men uj vad tomt det blev. Natten hade visat sig från det mer arga sidan och gett oss starka vindar, åska, spöregn och hagel. Det var till och med så att en person tydligen dog inne i Amsterdam för att ett träd välte i en vindby – ursch! Så vi var lite mosiga i huvudet när vi tuffade i hetta och soldis ut mot havet och Ijmuiden. Vi var beredda på en slussning på över två meter men vi hade räknat lite fel på tidvattnet så vi märkte inte ens höjdskillnaden och vips så var vi ute på Nordsjön igen. Men bara i ett par minuter för vi gick direkt in i marinan, packade var sin badväska och slappade på stranden resten av dagen. Jag fick mig årets första dopp. Gott och väl över 20 grader – skönt!! Idag lördag ligger vi kvar och tar oss ytterligare en stranddag. Det är inte strålande sol utan mest soldis men med värmen på det så blir det riktigt skönt!. Nu funderar vi på allvar på fortsättningen. Ett alternativ är att vi tar utsidan ner till Belgien innan vi går över till England. Eller så går vi direkt till England. Eller så in tillbaka i kanalerna – phu, det är tunga beslut detta. Ester har i alla fall rapporterat att de är väl framme i Harwich idag vid 08:30 och nu skulle de sova ut ett par timmar. Vi höres snart igen – men vi har lite problem med internetuppkopplingen just nu. Wifiboostern är riktigt grinig – och Magnus är grinig på den. Nu när jag sitter uppe vid hamnkontoret för att posta detta inlägget kommer våra båtgrannar och pratar med mig. De berättar att kl 13 idag kommer hela den gigantiska stranden förvandlas till en, ja just det! En festival…. De beräknar 40 000 människor och ett himla liv. Hm… Nu fick vi lite mer att fundera på 😉

Vi tog färjan in till stan. Gratis 🙂 Regnet strilade ner och gjorde sitt bästa att förstöra vårt humör men det var inte vädret som var värst denna dag i all trevlighet. Vi skulle nämligen lösa ut Lottas tågbiljett. Den var betald och klar och skulle bara hämtas ut. I Sverige gör vi ju detta genom att gå till stationen och använda en automat. Skriv in din kod och du får din biljett i handen. Tänk om livet vore så enkelt!! Magnus ställde sig i kö på Tickets & Services medans jag och Lotta testade en av självservicedatorerna som stod på rad – men där kunde man bara se beställningen. Inte skriva ut den så det var bara att stå i kö en bra stund innan det blev Lottas tur. Lotta angav sitt ärende men tanten i kassan såg bara dumt på henne. – Detta är en utrikesbiljett!, Ja…och…..tyckte Lotta. – Då måste du lösa ut den på den internationella avdelningen, förstår du väl. Det sista sa inte tanten men hela hon utstrålade förakt över hur dumma vi var. Så vi lommade bort i riktningen hon pekat ut och hittade en överfull biljettsal. Det var kö till nummerlappsautomaten. Där stod nästa två tanter och delade ut nummerlapparn när man angett sitt ärende. Lotta fick en nummerlapp med kommentaren – Detta tar minst två timmar. VA? Men men varför kan man inte skriva ut dem på självbetjäningsdatorerna.- Nej det går inte, men har du inte en skrivare hemma? så kan du skriva ut den där!?!? Jo, svarade vi alla tre i mun på henne – visst har vi det men den är i SVERIGE! Det fanns inget annat att göra än att ge sig ut på stan. Och det var ju inte det värsta. Men det var kallt och rengingt så det fick bli ett par värmande stopp under dagen. Bland annat hade vi pannkaksfrossa tillsammans med Per o Kajsa.  Två timmar senare var vi tillbaka på järnvägsstationen. Tio nummer kvar tills Lottas tur! Det kändes bra. Sedan undrar man  ju hur effektivt det är när 6 av 24 kassor är öppna. Folk låg och sov både till höger och vänster – för att få lösa ut sina tågbiljetter. Inte klokt! Lotta fick till och med visa passet för att få ut biljetten till Köpenhamn…. Vid femtiden sammanstrålade vi alla sju för en avslutningsmiddag med Lotta. Och vilken avslutning det blev. Mitt på värsta turistgatan tog vi en Argentinsk restaurang och vi fick toppmat! Längesedan man fick en sådan köttbit på en restaurang. Efter många kramar såg vi till att Lotta kom på rätt vagn så drog vi oss tillbaka till marinan. Kl 22 gick vi upp till restaurangen för att se på fotbollen. Förra gången vi såg på fotboll höjde vi medelåldern. Denna gången sänkte vi den. Andres jämförde det med att se på Cafe Sundsvall på TV. I alla fall var engagemanget lika stort…. men fotbollsmatchen var verkligen tråkig och efter förlängning så förlorade Holland på straffar. Men själva restaurangen var mysig. Vin och öl kostade 1€ dessutom bjöds det friskt på tärnad ost, kall falukorv (typ) och diverse kex där allt doppades friskt i senap. Vi var extremt trötta när vi kröp i säng vid 01 tiden.

Torsdagen mötte oss med strålande sol och hetta! Vi tog oss en heldag inne i Amsterdam men satt denna dag mest på uteserveringarna i skuggan och pustade. Tur att man köpt en hatt! Tropiskt varmt. Tänk vad fort det vänder. Nu ska det tas beslut om vart det fortsatta färden ska gå. Magnus har ett visst intresse av att vi tar oss till Niemegen i nästa vecka. Ska vi fortsätta söderut till Belgien eller ska vi gå över till England. Vi svajar fram och tillbaka från timme till timme. Men vi har insett att det blir varmt ett par dagar nu och det är det jobbigt med kanaler så just nu lutar det åt att vi går ut till Ijumiden – till havet – och den stora stranden som finns där. Det är nog lite baddags för oss tror vi.  Och vi har inte bråttom. Vi har fortfarande mer än fem veckor kvar innan vi ska infinna oss på jobbet.  Just nu lagas det middag i Nanny för ikväll är det sista kvällen med Ada. Ester lämnade vid lunch och ligger i Ijumiden och inväntar rätt väder för att sträcka över till England. Ada vänder hemåt tidigt i morgon. Så här i Amsterdam splittrades vår eskader 🙂

Hela eskadern släppte tamparna klockan nio på tisdagen och de snälla hamnvakterna släppte ut oss. Dagen började med sluss och därefter kom vi ut på andra halvan av sjön. Vi hade både mycket vind och mycket regn men vinden var åtminstone med oss så det blev genuasegling med kapellet uppe. Och när det väl började regna så slutade det inte på hela dagen. I Amsterdam väntade en bro och en sluss innan vi kom in till stan. Som vanligt hade vi tur och bron öppnades när vi kom fram och vi trodde inte riktigt på vår tur när vi insåg att slussen dessutom öppnade precis framför oss. Men nu är det semestertider i Holland och det märks på antalet båtar. Slussen fylldes snabbt och det var lite snopet när Ester fick sista platsen och vi fick ligga kvar och vänta på nästa omgång. Fast det var inte så många minuter mellan slussningarna. Ester gick i förväg för att se om de kunde hitta plats till oss i Sixhaven. Men eftersom de var sist in i slussen så hamnade de såklart sist i kön/racet mot marinan. Väl där var det total kaos med backade båtar och full stress och allmänt knökat så det blev inget alternativ för oss. Vi som låg sist i karavanen stack in näsan i en liten hamn innan Sixaven som vi fått tips om av den Holländaren som låg utan på oss i Enkhuizen. Där i spöregnet möttes vi av en hamnkapten och efter lite diskussioner kunde trolla fram tre platser. Och så frågade han hur lång Nanny var….och jag svarade som vanligt 10 meter och log lite oskyldigt. Det är nämligen så att vi har varit lite ohederliga de senaste veckorna när frågan om betalning i hamnarna har kommit upp och vi ska ange längd på båten. Det började redan i slussen i Kiel när jag svarade att båten var 35 fot. -Hur långt är det? 10 meter… typ svarade jag då och sparade sex €. Detta har funkat genomgående men här kom bakslaget. Vi fick vår plats anvisad och efter lite krånglande låg vi äntligen på plats. Dyblöta såklart eftersom regnet var jämt och kraftigt. Ada kom in i hamnen och fick sin plats men sedan kom hamnkaptenen springade bort till oss och förklarade att vi inte fick ligga på vår plats eftersom vi stack ut bakom stolparna. -Ni är INTE 10 meter sade han och stirrade stint på mig. Öööööö, jo…. men med peke och badbrygga blir vi kanske lite längre tyckte jag. -Lite längre??? Han veknade dock och vi fick helt sonika flytta på oss och ta en bredsida längre bort. Fast han var lite sur för detta var en plats som han brukade lägga större båtar på. Nu hade även Ester kommit in i hamnen och fick en bredsideplats utanpå Ada och eskadern var samlad igen. När jag en timme senare lommade upp till hamnkaptenen så var jag beredd på ytterligare en tillsägelse men han tittade inte ens på mig när han skev in att Nanny var 11 meter och vi fick betala där efter. Det var inte riktigt läge att protestera…. Han frågade dessutom hur vi hittat hamnen och jag svarade helt ärligt att det var via tips. Han tittade på mig igen och sa att jag fick lova att inte berätta om hamnen för någon annan. Det var så jobbigt när det kom för många båtar. Framförallt Skandinavier…….. – och så bröt han ut i asgarv. Det var bara att skratta med och lova att jag inte skulle tala om för någon att Aeolus är en bra och billig hamn mitt inne i centrala Amsterdam. Vi fick betala 27 € för TVÅ nätter inklusive vatten och el… Men som sagt säg inget till någon för det är en hemlighet!

Eftersom regnet fortsatte att strila ner så stannade vi i marinan och fick en utsökt middag på Ada – igen! Gitarrerna åkte fram och vi fick en mycket roligt och trevlig kväll. En sista kvällen med gänget för Lotta för nu idag på onsdagen åker vi in för att titta på Amsterdam och ikväll tar Lotta nattåget hemåt. Nanny tackar för trevligt besök och vi kommer sakna henne och hennes fina diskegenskaper 🙂 Vi lär ju ses igen – i en båt – någonstans – i något land.

Igår pratade vi med Ester och konstaterade att det endast var 55 km mellan oss. De låg ute vid kusten och vi inne vid insjön. Men 55 km är mycket om målen är olika. Ester siktar på London lite snabbare än vi  och vi vill få med oss Amsterdam innan vi ens funderar på att ta oss över kanalen. Vi startade morgonen i Enkhuizen med en morgonpromenad och idag fick jag och Eva sällskap av Lotta och Magnus. Solen sken och det var en riktigt härlig sommardag och dagen blev ännu bättre när vi fick ett SMS som konstaterade att pga kasst nordsjöväder så ville Ester ansluta till vår lilla grupp!!! Ja vad kul, Väl tillbaka i båten konstaterade via tt det till och med var så varm att vi satte upp biminin. Därefter en välbehövlig dusch av Nannys hela besättning. Tänk vad en dusch kan göra mycket för humöret ibland.. Vi kände oss som helt nya människor när vi efter en stadig frukost/lunch tog oss ut på staden. Mysig stad, verkligen, och vi hittade också ölbutiken Sofia och Tony pratat sig varma om. Kul att i verkligheten få se det som andra beskrivit. Ut på eftermiddagen satt vi i skugga i i sittbrunnen när Kajsa ringde och berättade att hamnvakten inte ville släppa in dem i den gamla delen av hamnen där vi låg eftersom det var full. Så kunde vi ju inte ha det för vi hade ju flyttat på oss på dagen för att vi skulle dubbla chanserna för att kunna lägga Ester utanpå Nanny eller Ada. Nanny hade fått en bredsidebåt på utsidan men Ada var fortfarande singel och ville väldigt gärna kela med Ester lite 🙂 Så jag gick bort till hamnkaptenen som inte såg några problem i att släppa in Ester genom gångbron – bara vi hade en plats till dem. Så till slut öppnades bron och återföreningen var ett faktum. Tänk att vi är så många som har samlats så långt borta. Och vi är alla “Nordsjörullade” som Lotta säger 🙂 Hur bra som helst!! Efter kramkalas och massor av tjat gick vi hela 100 meter upp till närmaste uteservering och fick oss en god hamburgare. Men vi var inte bara tre svenska båtar i hamnen utan det fanns även ytterligare en svensk båt – och tror ni inte att Per o Kajsa kände dem!! Världen är bra liten! Efter lite kaffe och tjöt i sittbrunnen har vi nu alla mer eller mindre krupit till sängs och imorgon verkar det faktiskt som att det blir Amsterdam! Vi får väl se om vi hittar någon plats inne i någon av de populära marinorna inne i centrum. Vi hörs snart igen 🙂

Lotta anlände ut på fredagskvällen och vi satte oss på en av stadens alla pubar. Jag och Lotta beställde snabbt varsitt glas rosé i vanlig ordning. Jag frågade om det var torrt eller sött vin. Servitrisen tittade lite dumt på oss och konstaterade att hon inte hade en aning eftersom hon ansåg  att rosévin var “disgusting” Lotta och jag beställde in var sitt glas “äckligt vin”. Därefter samling i Nannys sittbrunn och diverse trevligheter ut på kvällen. Lördag morgon var det avgång i vanlig ordning kl 09. Och första bron kom efter tre minuter. Tyvärr visade det sig att dagens resa var klart mer ocharmig med tågbroar och industrihamnar. Det blev ärligt talat ganska lång dag – en ren transportdag med mycket vind och regn. Tur att Nanny har ett kapell. Men vi fick med oss en häftig viadukt där vi gick i kanalen ÖVER motorvägen. Fram på eftermiddagen landade vi efter många motortimmar i Lemmer. Vi tog en tur i den mysiga staden och åt lite middag innan det var dags för kvällens stora begivenhet. Nu var det VM-fotboll igen och kvartsfinal mellan Holland och Costa Rica. Vi hittade ett lokalt vattenhål för yngre varianter. Eva konstaterade att vi dubblade medelåldern när vi gick in. Och detta var ett lustigt ställe! Diskoteksavdelningen var omgjord till fotbollssupportermekka. Riktigt bra anordnat – men det var värre med drycken. Här var det komplicerat för det gick inte att använda kontanter utan det gällde att växla till polletter. För 10€ fick vi fem polletter i maskinen som satt inne i en mörk hörna. Sedan kunde man växla en pollett till en öl eller ett glas vin. Det roliga var att ölglasen var extremt små och mängden öl i dessa var nästan desamma som i dricksglaset vin vi fick. Dessutom var vinet riktigt gott! Bra mycket bättre än det som vi handlat för dubbla priset på restaurangen innan. Matchen började ju inte förrän 22:00 och eftersom Holland bjöd på tråkigaste fotbollen någonsin så var vi lite griniga när det började närma sig full tid och INGET hade hänt i hela matchen. Men stämningen ökade gradvis mot slutet och när förlängningen var över och det gick över till straffar lyfte nästan taket. Och när Holland sedan vann önskade jag att jag hade haft öronproppar. Såååå häftigt att få uppleva detta på plats. Det var ett trött gäng som promenerade hem till hamnen strax efter kl 01  på natten och sov gott.

På söndagen var det dags att byta trenden och vi hade avgång kl 10 stället, kvällen innan hade tagit ut sitt pris. Efter att båda båtarna fått fulla tankar gick vi mot dagens sluss. Efter en halvtimmes väntande fick vi komma in och slussade upp en halvmeter in i sjön Ijsselmeer. Och nu fick vi segla….. Åh, så skönt. 10 m/s och inte de bästa vindar. Men vad gör det. Vi fick seglat!!! Ada var snabbare än oss och när vi närmade oss hamnen hade de redan förberett oss för att vi skulle prata med hamnvakten på VHF:en och sedan gå in genom den smala passagen in till den gamla hamnen. Och snacka om att passagen var smal. Lite paniksmal för att vara helt ärlig. Och med alla båtar omkring så blev det lite knivigt innan vi kom in. Men uj vad bra det blev. Där inne, mitt i staden låg Ada och väntade på oss så det var bara att glida in och placera sig bredvid. Lyx 🙂

Nu sitter vi i Nannys sittbrunn och päser efter det att Magnus lagat chili con carne och regnet strilar sakta ner utanför kapellet. I morgon ligger vi still och kollar in staden! Vi är nära Amsterdam nu. Mys!

Vår vana trogen lämnade vi kaj kl 09:00 och smög fram mot bron i Dokkum. Efter fem minuter kom en sömning dam ut från ett bostadshus. Hon promenerade i sakta mak bort till hamnvaktens lilla hus och därefter gick hon bort och öppnade bron. I lagom sakta mak. Och vi blev inte stressade alls av hennes tempo! Det tyder på att semesterron nu har anlänt!. Strax efter Dokkum kom ett par broar och helt plötsligt så dinglade det en träsko i luften framför brovaktarbyggnaden. 3€ åkte i skon och när vi och Ada kommit igenom så cyklade han bort till nästa bro och öppnade den också. Fascinerande jobb! Och med tanke på alla broar vi hade tagit oss igenom utan att betala en krona så kändes detta klart överkomligt. Nästa bro gäng kostade 5€ och för att komma in i Leeuwarden åkte vi på 7€. Snabb prisökning måste jag säga. De sista dagarna har vi endast gått ca 15 M per dag och man skulle ju kunna tro att det skulle bli långtråkigt. Men nej, det händer något hela tiden. Och framförallt är miljön så olika från dag till dag. Hörs det att vi har blivit kära i Holland? Vi är så glada över att vi blev inspirerade av Adventure att göra denna resan och att faktiskt ta oss tid i kanalerna. När vi kom till Leeuwarden drabbades vi av stora beslutsångesten. Det var så många långa och gröna kanalkanter vi kunde lägga till vid så vi visste inte var vi skulle börja. Där det såg som bäst ut – verkade det som om det skulle byggas ett festivalområde men vi lade till där ändå. Men det var då vi insåg att Adas köl ställde till lite problem för oss. De kom helt enkelt inte in mot gräskanten – de stack för djupt. Så vi flyttade oss – typ tre gånger. Det gällde dessutom att ha koll uppåt, för träden hängde ner över kanalkanten och begränsade segelbåtstilläggning. Samtidig så hade hettan lagt sig över oss och det var tokvarmt. Till slut så la vi Ada utan på Nanny och Nanny fick agera kanalfender. Nanny är inte bara en bra oceanbåt – det är även en bra kanalbåt!.

Efter att kollat in stan sitter vi nu i lugn och ro och inväntar dagens middag på Ada. Eva har placerat sig på badbryggan och kyler fötterna. Det är så nära bada vi kommer. Vattnet är JÄTTEÄCKLIGT. Men det hindrar inte de Holländska barnen och ungdomarna från att bada vilt mitt i kanalen när båtarna kommer och går!

Och i kväll ansluter Lotta, Magnus andra fru…..(Jo, han är tålig  och fixar två fruntimmer ombord) Bubblet ligger på kylning och jordgubbarna är inhandlade på torget 🙂

Vi lämnade vår hamn i Groningen ett par minuter innan nio i onsdags och lade oss med ett antal motorbåtar och en tysk segelbåt för att vänta på första broöppningen. I Groningen öppnar broarna inte under rusningstrafiken och vi antog att det skulle bli en broöppning direkt efter när det blev tillåtet med broöppningar igen. Och vi hade rätt. Vi hamnade i en grön våg och det var skönt med tanke på att det är 16 broar som skulle öppnas på en väldigt kort sträcka. När jag och Eva var på vår morgonpromenad dagen innan hade vi gått stora delar av denna sträcka. Vi skojade lite när vi såg de små kanalerna och sa till varandra att det var ju skönt att det inte var dessa små smala vattensprång vi skulle gå på. Men så klart var det precis det vi skulle – och vilken upplevelse det blev. Jag satt med min kamera längst framme i fören och bara njöt. Jo, jag filmade och tog en hel del kort också. Detta är utan tvekan något av det häftigaste vi gjort. Magnus fick även hålla sikt uppåt eftersom träden hängde ner utöver kanalen. Efter ett tag försvann alla motorbåtar in i mindre kanaler och det blev bara vi och tysken kvar. Han gick först och han hade gjort detta förut så vi kunde bara hänga på honom och han såg till att alla broar och slussar öppnades. Ja, för nu har vi slussat på riktigt med en vattennivåskillnad på nästan en meter och det tycker vi räknas! Väl utanför Groningen började slingerikrok-kanalen. Magnus beskrev det som att köra motorcykel på västlandet i Norge 🙂 Totalt orsakade vi 25 broöppningar och en slussning denna dag och för detta har vi inte betalat en krona – helt fantastiskt. Vi hade lite hicka i bland för vårt ekolod var nere och vände på 1,4 meter och det är grunt med tanke på att vi sticker 1,3. Ada höll sig prick i mitten och med tanke på deras 1,9 så var det med viss nervositet de tog sig igenom området där djupet var angivet till 1,7. Men på hamnkontoret i Groningen hade de sagt till Andres att det var ok – bara de höll sig i mitten 🙂 I mitt förra inlägg skrev jag att det var 15 M till Dokkum men det var ju jättefel för det är mycket längre så vi bestämde oss för att stanna på halva vägen i Zoutkamp. Nanny gick in först och vi insåg direkt att det var grunt. Ada fick prova tre platser innan de hittade en där de kom in. Tur att det är dybotten! Vi tog en liten promenad och sedan bara satt i solen i Adas sittbrunn och passade på att njuta solen lite. För den är inte givmild denna semestern. Ada bjöd sedan på himmelska grillade lammkotletter. Mums!! Häftigt att sitta mitt i grönskan och höra hur det susar i säven.
På torsdagen fortsatte vi med vår lilla trend att ge oss av kl 09 på morgonen och denna dag blir en korttur till Dokkum. Detta ska vara en pärla enligt de trevliga immigrantpoliserna som välkomnade oss i Delfzijl tidigare i veckan. Vi har nu också slussat uppåt men inte så många decimeter och nu börjar det kännas som vi kan det här med att slussa – farligt…. Vi ligger nu tillagda i Dokkum, mitt inne i en grönskande stad och det verkar vara festival på gång i kvarteret bredvid för det är en massa soundcheck som pågår – dags igen 🙂 Tänk nu har vi redan haft två veckors semester – shit vad fort det går!

Fotbollskvällen blev mycket lyckad. Åskådarna var mycket deprimerade fram tills slutet då Holland fixade två mål och gick vidare. Gissa om vi ska hitta en annan pub på lördag när Holland spelar kvartsfinal. Det var jättekul att sitta bland holländarna och få uppleva deras entusiasm 🙂 Måndag morgon lämnade vi och det var med viss nervositet vi närmade oss vår första “riktiga” sluss. Denna var smal och hög. När vi närmade oss så öppnades slussen automatiskt och Ada gick in före oss. Vi var rustade till tänderna med allt vi hade i fenderväg och långa tampar i båtens alla fyra hörn. Slussen var smal och rymde bara två båtar. När vi väl tyckte att vi hade allt på plats så ringde klockan och porten framför oss öppnades! Va! Var detta allt – vi hade slussat ca 10 cm…. Tror vi i alla fall, för vi märkte det inte!. Ja, ja det kommer fler tillfällen. Därefter gav vi oss in i de berömda kanalerna där inga sjöfartsregler gäller överhuvudtagetn. Alla angivelser är i “landmått” så som kilometer per timme och kilometer kvar till nästa bro. All  yrkestrafik har ovillkorligen företrädelse så det gäller att hålla sig undan. Vi orsakade 6 st tämligen odramatiska broöppningar och det var först vid den sista bron vi fick vänta ett tag. Det är en ganska skum känsla att gå på kanalerna eftersom vi mestadels av tiden befann oss över den om liggande terrängen. Alla hus och åkrar ligger alltså ett par meter lägre ner än själva kanalen. En stor gul skylt efter slussen hade också informerat om en stängd bro. Magnus hojtade till mig att jag skulle ta ett kort på skylten så att vi kunde tolka den senare. Holländska går ju faktiskt att läsa med lite fantasi 🙂 Väl framme och igenom den sista bron möttes vi av en engagerad dam med en stor taltratt som hojtade in oss på anvisade platser. Och vips så låg vi inne i en levande jättemysig holländsk stad. Tilläggningen var en av de knepigare vi gjort och jag var tacksam över att det var Magnus som stod till rors för det är inte gott om manövreringsutrymme i hamnen. Kvällen blev en sväng på stan och en fundering på den avstängda bron. Vi hade en båtgranne från Stockholmstrakten som fått gå en omväg på grund av bron och den var både svår och grund. För oss på Nanny är det inga problem men Ada med sina +180 cm skulle behöva gå en helt annan väg via Harlingen, slussa ut i Nordsjön för att ta sig in via sjön Ijsseljmeer. Jobbigt…. Men problem är till för att lösas och idag tog Andres tag i saken och nu verkar det faktiskt som om bron är lagad igen och har öppet. Om än med begänsade öppetider en gång i timmen. Men att vänta en timme för en broöppning har ingen dött av så vi kör på det. Idag tisdag började jag och Eva med en timmes morgonpromenad i den vackra staden. Tyvärr skvätter det en hel del från himlen med jämna mellanrum men vi gör vårt bästa att ignorerea det. Så fort solen kommer fram är det ljuvligt skönt – men så kommer molnen och då vill man ta på sig vinterkläderna. Det kan nämnas att folk tittar långt och länge efter Andres och Magnus när de kommer gående i sina shorts. De är i princip ensamma om att bära detta plagg. Holländarna har inte släppt vintrkläderna ännu! Magnus och jag hittade en alldeles fantastisk kött och grönsaksmarknad idag så nu är båten fylld med massa ekologiska godheter. Idag  är det Nannys tur att laga middag och eftersom jag hade en skinkstek i frysen så är den nu tinad och förberedd för tryckkokaren och det är dags för lite pulled prok igen 🙂 Vi trivs gott i Holland. Alla kan engelska och är otroligt vänliga och servicemedvetna – vi har INTE bråttom genom kanalerna och planen för morgondagen är en liten by som heter Dokkum. Eftersom vi ska genom 15:talet broar och slussar så lär de 15 distansen ta sin lilla stund.

När det gäller vår lilla följetong som saker som går sönder – så måste jag rapportera det ovanliga – inget har gått sönder på en vecka!!!

Lotta sträckseglar på en lite större båt ner till Harlingen från Gullholmen i dagarna och vi lär sammanstråla i slutet av veckan och Ester pumpar på tokiga sjömil på vägen ner mot Kiel så jag misstänker att de snart är ikapp oss. Vi får väl se om det blir tillfälle att träffas. Det är fortfarande försäsong här i kanalerna och jag tror att det är en fördel med alla broöppningar. Kanske, kanske så släpper de fram oss lite fortare nu, innan de har tröttnat på alla turister 🙂 Sköt om er alla och njut sommaren. Det gör vi – även om den inte är varm 🙂

Innan vi lämnade Cuxhafen tog jag, Magnus och Eva en lunchpromenad på staden och fick i oss lite mat. Andres sov och laddade inför nattens segling. Schnitzeln vi fick in var två jättehänder stor så när vi lämnade hamnen var vi väl förberedda i våra magar. Kl 14 släpptes tamparna och vi kom ut på ett platt Nordsjön. Vi hissade storen som stöd och gav oss av västerut. Vi hade inte varit ute mer än 30 minuter innan regnet kom över oss och vi som gick lite före fick se hur Ada fick en “nästanbroach” i en vindby över 18 m/s. Eftersom vi bara hade 8 m/s där vi var så revade vi snabbt storseglet.  Regnet gick över tämligen fort och vindarna var svaga och växlande mellan 4-6 m/s fast då mest emot så det blev ganska händelselös motorgång i 21 timmar fram till Delfzijl. En ort vi fortfarande inte fattar hur den uttalas. Klockan var 11 på söndagen när vi hittade två lediga platser bredvid varandra och på bryggan stod två mycket prydliga blåklädda officiella personer och började prata med oss. Först trodde jag att det var hamnvakterna men efter en liten stund så fattade jag att det var någon form av gränspoliser som ville prata med oss. Först ett besök hos Ada och sedan ett hos Nanny. Passkontroll och fylla i en massa uppgifter om båthamn och båtvikt. Jag tyckte dock att det var lite lustigt att de stod på kajen när vi kom och jag undrade hur det kunde komma sig.

– Vi såg att två svenska båtar var på väg in på radarn och när det fraktskeppet vi skulle besöka inte dök upp så tyckte vi att vi skulle kolla in er.

Det tog två sekunder innan jag fattade att de hade sett oss på AIS:en och inte radarn. Men det var inget jag kommenterade. Men det finns alltså nackdelar med sändande AIS. Men sålänge gränspolisen är så jättetrevliga som dessa två så tar vi gärna emot besök. Efter lite sömn tog vi oss en tur på stan. Även om det är söndag så brukar det vara lite liv i “Gamla stan” i alla städer. Speciellt om det är så att Holland ska spela fotboll mot Mexiko i VM. Men detta var den dödaste stadskärna jag någonsin gått igenom. Spöklikt dött. Men vi hittade en pub som ska visa fotbollen nu kl 18 så vi tar en sväng upp och ser om vi kan hitta något liv….