Nanny

Vi tyckte att det var dags att ut och lufta gumman lite och trots att tanten på hamnkontoret sagt att vi inte fick ankra på Klien Curaçao så bestämde vi oss för att strunta i det och på måndagsmorgonen gick vi upp kl 06, drog upp kroken och stampade oss ut mot ön i motvinden. Det blåste såklart mer än det var sagt men på den positiva sidan så regnade det inte så som vädersiarna numera påstår att det gör mest hela tiden här. Vi hade faktiskt också stängt av AIS:en för att inte underlätta för någon nitiskt kustbevakare. När vi stampade oss de 11 M i motvinden så blev vi omkörda av en av de “partykatamaraner” som dagligen går ut till ön. Den fullkomligt plöjde genom vågorna. Vinden och motströmmen och det gjorde långt över 12 knop. Fantastisk fart i den sjön. Halv elva låg vi förtöjda vid en boj i rena rama paradiset med strålande solsken. Om man fick ligga på dessa bojar vet vi inte men vi följde andra båtars exempel och denna bojen låg lite avsides och ingen körde bort oss. Vilket vatten! Vilken strand! Vilken sikt! Tänk att det kan vara så turkost! Faktum är att sanden nästan nådde upp till Barbuda-kvalitet. När partybåtarna lämnat så tog vi oss en promenad helt själva på ön. Det låg kanske 5-6 andra båtar där men vi träffade inte en själ förutom en väldigt vänskaplig hund som höll oss sällskap på vår promenad. Men vi gick inte så långt utan nöjde oss med att promenera bort till den totalt förfallna fyren som står mitt på ön. Magnus vågade sig över trasiga plankor och tog trapporna upp så långt han kom. Jag och Lotta höll oss på marken för byggnaden såg verkligen ut att ha gjort sina bästa dagar. Döm om vår förvåning när fyren senare på kvällen faktiskt visade sig fungera! Snorklingen var helt fantastisk och jag fick ytterligare en härlig upplevelse med en sköldpadda som simmade mot mig och ville inte alls vika av. Till min stora lycka så upptäckte jag dessutom att jag fångat den på på film! Så det kommer 🙂 Vi slocknade rätt tidigt denna kväll av ren upplevelseutmattning tror jag. Tyvärr blev det inte så mycket med sömnen eftersom det på natten kom in en massa sydligt swell och vi rullade rätt relät! Men det var det värt. Efter lite snorkling på tisdagsförmiddagen så drog vi ut focken och slappeseglade tillbaka mot Spanish Waters. Utan några besök från myndigheterna. Men vinden totaldog och efter en timme var vi tyvärr tvungna att starta motorn. Annars hade vi inte kommit in i hamn förrän långt efter solnedgången. Fast vi fick oss ett härligt bad mitt ute i det blåa underbart klara vattnet.

Nanny vid Klein Curacao

Potatismjöl i ett färgbad!

Den rosa Lotta på den turkosa stranden

Vi får väl också var med då!

Det badades en del

sköldpaddorna får lite lugn och ro

Grön och torr ö….

På väg ut mot fyren

Övergiven men fungerade fyr

Liv o Lotta från fyren

Lotta går in för landning

Magnus gör en undervattenskoll på Nanny

Magnus kolla givaren till ekolodet

Vi insåg att vår ankringsplats blivit upptagen men efter lite pysslande så fick vi oss en ny. Tyvärr så blåste det nu rakt sydligt så Magnus och jag var väl inte direkt nöjda med att behöva dra in ankaret åt “fel håll” Det blåser ju alltid (!) från öst här. Det var stilla och hett som i en kolugn! Det kändes i vädret att något var på gång men vi kunde inte se något på radarn och enligt de vanliga vädersiarna så skulle det bli en lugn kväll. Eller hur……. Efter en fantastiskt exelent middag på en av restaurangerna (såå gott! Tack Lotta) så tuffade vi ut i stiltjen mot Nanny igen. Jag mumlade något om att vädret var skitskumt – för nu fläktade det lite från väst. Vilket det ALDRIG gör här. Alla båtar låg lite huller om buller eftersom den lilla vinden inte verkade påverka flertalet av dem. Varje kväll så brukar vi ha ett enormt vackert skådespel i form av åskan som drar över Venezuela i söder. Denna kvällen kom åskan väldigt mycket närmare och när den är så nära så går det bara inte att uppskatta skönheten i alla blixtrarna. Magnus förklarade att åskan minsann inte skulle komma denna vägen men jag trodde honom faktiskt, för en gångs skull inte alls. Lotta kröp till kojs och jag började plocka ihop för att själv göra det samma när. Jag hörde hur regnet kom. Och det kom tillsammans med vinden från syd. Och åskan kom såklart den också. Vi hade byar på upp till 20 m/s och vår grannbåt draggade rätt snabbt men lyckades lösa situationen själv. Magnus startade motorn och lanternor och vi stod i regnet och passade på så att inget skulle hända. Vi snurrade flera varv runt vårt ankare och regnet fullkomligt öste ned. När blixtarna gick så såg man vad som hände runt oss – annars var det mest svart. Rätt läskigt faktiskt. Men vi var väldigt glada över att vi dragit in vårt kära Rocna- ankare åt rätt håll! En slump, men ibland ska man ha tur. När det väl sitter så ska det ju till rätt mycket innan det ska lossna och vi litar väldigt hårt på det. När det värsta var över så stack Lotta upp huvudet från akterruffen och frågade om det gick bra att komma upp nu 🙂 Självklart hade hon vaknat när vi startade motorn men valde att “hålla sig ur vägen” Smart drag 🙂 Strax efter kl 24 hade det värsta dragit över och jag kröp till kojs igen. Magnus stannade uppe och höll ankarvakt i två timmar och när han gick och lade sig så var det platt vatten och nollvind igen. I alla fall fram till kl 04 då jag vaknade av att det blåste lite. Jag gick upp för att kolla läget och insåg att det fortfarande blåste från syd och nu med 15 m/s. Så det blev min tur att hålla lite ankarvakt och det är därför jag skriver detta inlägget mitt i natten, vår tid. Om lite mer än två timmar så ringer väckarklockan så att vi inte missar shoppingbussen och dessutom får vi besök av vattenbåten på förmiddagen. Det är nästan lite stressigt 🙂

Det är rätt mysigt att ligga här i Spanish Waters. Det händer inte jättemycket och radion är ganska tyst. Det går definitivt inte att jämföra med Grenada där det ständigt var aktiviteter. Men på söndagen så har holländska ligan, som är väldigt representerad här, en grillsamling vid en av resorterna. Jättemysig tillställning som vi fick följa med på. Egentligen så får vi inte vara där men vakterna väljer att titta åt ett annat håll. Vilket vi är tacksamma för. Det är faktiskt en av de stora nackdelarna med Curacao – alla resorter. De har helt enkelt stängt av  de finaste stränderna och det är inte för alla. På vissa ställen kan man betala för att komma in – på andra måste man bo. Och det gör vi ju inte. Där tycker jag att Grenada är väldigt bra eftersom det är förbjudet att stänga av stränderna. De jobbar efter principen att alla ska vara välkomna på alla stränder och vad jag förstår så har de lyckats med det. Men vi ska inte klaga. Det finns gott om ställen att bada och ha det bra. Ett av favoritställena är “Tug Boat” en litet dykhäng tio minuters dingetur från oss. Här kan man hyra en solstol i skuggan för en billig peng och de serverar enklare mackor och kalla drycker. Men inget hindrar att man har med sig en egen kylbox med blandat godis. Direkt nedanför klippan finns det jättefin snorkling och dessutom vrak att dyka/snorkla på. Vi stormtrivdes direkt på detta hak och vi har varit där flera gånger. Tina Princess och vi fick oss en riktigt go eftermiddag här.

Söndagshäng med Tina Princess

Vårt favvo häng: Tug Boat

Klipphäng på Tug Boat

Eva

Vraket som är poppis att dyka på

Gostolarna på Tug Boat

I tisdags så hade vi fått låna bilen av Tina Princess och då passade vi på att åka runt lite på ön innan det blev dags att hämta upp efterlängtade Lotta på flygplatsen. Det blev en låååång väntan och vi började bli riktigt nervösa när det tog henne så lång tid att komma igenom tull och immigration. Det visade sig att de inte var så imponerade av hennes förklaring att hon skulle bo på en båt. – Var ligger båten? – Ja… i en marina här i närheten svara Lotta. – Det finns inga marinor här i närheten! Lotta blev skickad åt sidan och fick vänta en försvarlig stund innan de bestämde sig för att trots allt släppa in henne i landet. Hon hade ju faktiskt en returbiljett…. Vi var nervösa över att de stoppat henne på grund av allt som hon hade med sig i sin resväska. Den innehöll allt från  nya sandaler till Magnus till en ny kamera till mig samt en försvarlig mängd mat…. Kameran skulle hon ju alltid kunna säga var hennes egen men herrsandalerna i storlek 43 var det nog värre med. Men till slut så gick i alla fall allt bra och efter massor av kramar och glädjetårar så åkte vi mot Nanny. Jag var kaxig och tyckte vi skulle ta oss alla tre i jollen tillsammans med 20 kg packning i motvinden på en resa. Det måste ju gå bra tyckte jag. Det gjorde det INTE och väl framme på Nanny så blev det stora saneringen av tre genomblöta personer och en stor väska! Tänk att man aldrig lär sig…. Men saneringsjobbet gick fort och därefter så blev det så klart massa tjat och massa bubbel. Så roligt att få besök och så roligt att få packa upp alla roliga saker hemifrån. Jag har har ju av supersnälla Anders fått en ny (gammal) mobiltelefon och dessutom skickade underbara Tina med både korv och västerbotten ost. Mängden godis var försvarlig…. Under avdelningen “riktigt onödiga men kul prylar” så hade hon även med sig en liten mixer. En sk “Bullet”. Kristin på Jono och ju skämt bort oss alldeles väldigt med massa goda isdrinkar och vi ville ju inte vara sämre. Därför fick denna extravaganta pryl flyga från Europa till oss. Vi bjöd in Tina Princess och till Spanish Water nyanlända EOS och vi hade en riktigt roligt eftermiddag med väldiga mängder isdrinkar. Tänk vad kul man kan ha med en påse is, en mixer och lite blandgrejjor! Det är trevligt med besök ombord och även om vädret är varierande så badar vi och snorklar.

Godispåse från Sverige

Lotta dricker isdrinkar

Hela svenskgänget testar isdrinkar

Lotta i vattnet

Fin snorkling

Vi åker på utflykter med gummijollen och med buss. I går var en tur in till Willemstad och turistade. Magnus tog en tur till hamnkontoret för att få tillstånd att ankra på Klein Curacao ett par dagar. Men se det gick INTE! I ett par vikar runt huvudön kan vi få tillstånd för ett par dagar. Vi måste då uppge exakt vilka dagar vi vill ligga i vilken vik och betala avgift därefter. Fast då inte på Klein Curacao. Tanten på kontoret ville inte tala om varför man inte fick tillstånd att ligga där och inte vad konsekvenserna skulle kunna bli. Vi vet ju att det är många som ankrar där och det går badbåtar ut varje dag….  Så vi förstår ingenting. Men vi ska kolla runt bland de mer erfarna seglarna som ligger här och höra vad de säger. Vi vill ju inte få Nanny beslagtagen eller liknande. Nu tror jag väl inte det skulle vara fallet. Men man vet ju aldrig….Vi får väl se vad som händer. Tror att det blir en sväng till Tug Boat idag istället :-)Det går i alla fall INGEN nöd på oss! Den saken är säker 🙂

Ja, som ni vet så kom ju orkanen Matthew lite för nära ABC-öarna. Egentligen så var vi aldrig riktigt oroliga för det går inte orkaner så här långt söderut. Eller det “ska” inte gå orkaner så långt söderut rättare sagt. Men för att vara ärligt så räcker det med en namngiven tropisk storm för att vi ska bli lagom nervösa. Så vi bet alltså i det ekonomiskt riktigt sura äpplet och gick in och la oss i en marina för första gången på sex månader.

I marinan låg redan S/Y Tina Princess och sällskap är ju alltid trevligt. Vi skulle bara stanna två nätter i marinan men väderprognosen var väldigt osäker för dag tre när svansen av Matthew kunde slå till här så vi stannade en hel vecka. Det var för länge kan jag säga för nu kryper det i oss. Största orsaken är mängden pyttesmå flygfän som invaderat. De trivs bäst i öron, ögon och näsa!!! Mycket, MYCKET enerverande. Men på den positiva sidan så kan jag säga att de i alla fall inte bits!

Vad gör man då i marina en vecka? Bland annat hade vi en heldag när vi fick åka runt ön med Tina Princess och deras hyrbil! Snacka om lyx! Vi fick se massa fint och fick bra tips på var vi ska ta alla våra gäster nu när de kommer om ett par veckor.

Willhemstad

Willhemstad

På “Piratnästet” tog vi oss en paus

Vi hittade lite mysiga stränder

Eva, Magnus och Peter på fortet

I övrigt så har vi pysslat. Och duschat!! Bland annat lagat framrutan som gick sönder under överseglingen hit och fästet till plottern. Men framförallt så har vi slösat färskvatten. Ni anar inte vad man kan hitta på när man har obegränsad tillgång till sötvatten. Jo, vi betalar per liter för vattnet – men det är tillgängligt! Så nu är alla sittbrunnskuddar genomtvättade. OCH alla heltäckningsmattor är uttagna och skrubbade med grönsåpa! Det behövdes!! Är det någon som vet om grönsåpa är en svensk produkt eller finns det i utlandet?? Grönsåpa görs väl av tallolja? och det finns inte särskilt många tallar här i Karibien… Men jag får väl titta i affären nästa gång. Affärerna är är förresten riktigt bra! Massor av utbud och inte jättedyrt.

Fönsterrutereperation

Dävertar med hål

Dävertar utan hål

Våra nya dävertar

Så idag ska vi lämna marinan och ge oss ut till Spanish Waters igen. Förhoppningsvis kan vi få samma bra plats som sist, där vi fick in internet och allt. Nu har vi en vecka på oss att förbereda oss inför Lottas besök! Som jag längtar efter henne!!

Vi ligger kvar i marinan i ett par dagar. Den tropiska stormen blev orkanen Matthew, men gick en bit norr om oss. I hans kölvatten kommer det ett par dagar med liten kuling och massa regn. Så vi ligger kvar här i ett par dagar och latar oss.

Här kommer en film jag har passat på att klippa ihop. Kombinationen av att ha obegränsat med 220V och fritt internet är inte så vanligt numera så det gäller att passa på!!

I tisdags, strax efter lunch så ankrade vi upp inne i Spanish Harbour  på Curaçao. Det är ett riktigt litet fräckt innanhav där man är totalt skyddad. Eller i alla fall nästan skyddad. Det beror ju på hur mycket det ska blåsa såklart. Innan vi lämnade Martinique så hade vi sett att det skulle komma ett stort lågtryck som skulle gå över Martinique i mitten av denna veckan. Vi tänkte inte så mycket mer på detta eftersom dessa lågtryck nästan alltid vandrar nordväst och vi skulle segla sydväst. Väl ute på vår fyradygns seglats så fick vi ett mail av omtänksamma Lola som undrade om vi hade koll på ovädret. Jo,  det hade vi, tyckte vi, eftersom vi visste att vi skulle vara framme på Curaçao flera dagar innan det kunde drabba oss. Vi tog ändå ner en extra gribfil via kortvågsradion och där såg vi att det var risk att ovädret skulle gå längre söder ut. Men vi släppte det hela, eftersom vi skulle hinna fram flera dagar i förväg. När vi väl ankrat i Spanish Harbour så tyckte vi inte att vädret såg sååååå oroande ut och vi hade någon dag på oss innan vi behövde ta beslut om hur vi skulle hantera en eventuell tropisk storm.  Istället kröp vi till kojs och sov som grisar efter vår översegling. Väldigt skönt!! På onsdagsmorgonen tog vi dingen in till fiskehamnen där våra vänner Peter och Eva från S/Y Tina Princess väntade. Det har nämligen tillgång till bil och var så gulliga att köra oss in till Willemstad och visa oss var tullen, immigrationen och hamnkontoret låg. Snacka om lyx! att bli upphämtad och runtkörd i bil! Det tackar vi så mycket för! Det gick smidigt på tullen men han ställde många frågor om vad vi hade ombord. Hade vi vapen? Nja, svarade Magnus. Vi har en harpun. Det var helt ok. Så länge vi inte använde den. Hur mycket vin och öl  hade vi ombord? – 10 liter, svarade Magnus tvärsäkert. Jag kände att jag fick vända ryggen mot tulltjänstemannen för att han inte skulle se min min när jag hörde detta. Sprit då? var nästa fråga. Nu tvekade Magnus lite och sa 5 liter…….? Tulltjänstemannen tittade upp från sina papper och såg frågande på Magnus. -Är du säker på att det inte är 4 liter du har ombord??? Jovisst, svarade Magnus. Det är nog 4 liter. Tulltjänstemannen log lite och stämplade våra papper och vi kunde knata iväg till immigrationen. Phu…. Det är inte alltid lätt att veta hur ärlig man ska vara. På immigrationen fyllde vi i sedvanlig hög med papper. Bland annat skulle de ha uppgifter om vad jag hette som ogift….. Man undrar vad de gör med alla dessa uppgifter som de samlar in. Därefter knatade vi iväg till hamnkontoret för att betala 10 USD för att få lov att ankra. Vi hade fått höra en liten skräckhistoria om damen på detta kontoret från Tina Princess men med tungan rätt i mun så var det inga större problem och vi fick våra stämplar och papper och därmed var hela inklareringsprocessen avklarad på under en och en halv timme. Mycket till tack för att vi fått värdefulla tips från våra vänner!

Vi tog en sväng och tittade oss omkring i Willemstad. Liten mysig stad med influenser från att det kommer ett och annat kryssningsfartyg. Det ser man bland annat på att det är en hel del märkesbutiker på gatorna och att det ska föreställa vara taxfree i vissa butiker. Dyrt är det i alla fall. Curacao tillhör ju Holland men om det tillhör EU eller inte är det lite delade meningar om. Men Magnus konstaterade snabbt att vi var åter i civilisationen eftersom han kunde köpa “riktig” öl här. Efter lunchen så tog vi bussen tillbaka till hamnen och efter en väderkoll så var det dags att ta ett beslut. Skulle vi ligga kvar eller skulle vi följa våra vänners drag och ge oss in i en marina? Efter mycket om och men fick vi kontakt med Seru Boca Marina och de kunde fixa en plats till oss i ett par dagar. Peter och Eva låg ju redan i marinan och vittnade om att den var välskyddad med kraftiga bryggor. Stormen hade nu bildats och fått namnet Matthew. Enligt prognoserna var det 25% chans att den skulle nå oss med stormstyrka men att själva centrum skulle gå nästan 100 sjömil norr om oss. Vårt försäkringsbolag har ganska hårda regler när det gäller namngivna tropiska stormar och tillslut så beslutade vi oss för att bita i det ekonomiskt sura äpplet och ta en plats för två dagar. Utifall att….. Så för nästan 70 USD per natt så ligger vi nu väldigt väl förtöjda i en marina. Vi har inte legat i marina sedan i mars när Björn var och besökte oss så det känns lite ovant. Men jag kan lova att duschen var låååååååååååååååååååååång! Och med tanke på vad vi betalar så kommer jag förmodligen att duscha flera gånger per dag 🙂 Vi fick besök av Eva och Peter för en sundowner och nu fick vi tillfälle att ta ikapp vad som hade hänt på varandras resor sedan vi skildes på Martinique någon gång i maj.

I skrivandes stund så är klockan 04:30 på torsdagsmorgonen och det är helt omöjligt att sova. Åskan rullar och lyser upp himlen runt oss. Det är nästan helt stiltje och det faller ett stilla regn. Eftersom det regnar så måste vi stänga luckorna och eftersom det är helt stilla så är det hiskeligt varmt och fuktigt. Vi väntar nu på att se var stormen Matthew tar vägen de närmaste timmarna. Han gick över Grenada i går eftermiddag och om jag förstått allt rätt så fick de en hel del regn och lite kulingvindar. Om prognosen stämmer kommer han gå förbi oss på sin bana västerut, vid 20 tiden ikväll. Så vid lunch lär vi se om han får för sig att ta en mer sydlig väg – då har vi ett par timmar på oss att binda ner allt och förtöja lite extra. Men vi tror ärligt talat inte att det kommer att bli så. Vi kommer nog få mest regn. Fast det känns ganska skönt att ligga förtöjda där vi gör. Utifall att….

Stormen: Tidigt torsdag morgon

Stormen: Enligt prognos för torsdagskvällen

Nu är vi väl framme på Curacao. Passar på att lägga ut en liten film av Kaj på Ammonite där lilla Nanny är med på slutet 🙂

160926 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:12 47´008N 066 56´426W
Avverkade sjömil totalt: 372
Avverkade sjömil sista dygnet: 113
Sjömil kvar: 125
Medelhastighet sista dygnet: 4,7
Medelhastighet totalt: 4,96

Vädret med lite för lite vind fortsatte under hela söndagen och ut på söndagsnatten. Men vi tog oss så sakteliga framåt och eftermiddagen och natten blev händelselösa. Om man inte räknar med den armada av flygfiskar som bestämde sig för att anfalla sittbrunnen mitt i natten. Det är helt klart chockerande när de kalla, blöta och sprattlande varelserna dundrar in i sittbrunnen. Framförallt när de tar vägen via en kroppsdel på den som lugnt sitter i en hörna och håller vakt. De små filurerna stinker något fantastiskt illa och släpper fjäll som klistrar sig fast över allt. De kommer dessutom mest på natten vilket får oss att anta att det är landtärnorna som drar dem till sig. På måndagsmorgonen kom vinden så sakteliga tillbaka och stampet och klampet minskade lite. Men inte helt. Nu ser vi att vi definitivt kommer att komma till Curacao på tisdagsförmiddagen och det är vi nöjda med. Magnus har haft lite problem med att få kontakt med kortvågsradion. Det är tydligen populärt här och många av de bra kanalerna är upptagna hela tiden vilket gör det svårt att sända. Så inatt hittade han en lucka vid 02:30. Det var därför gårdagens inlägg kom så sent och det är stor risk att detta gör det också. Vindarna ska öka rätt rejält i natt så vi får se vad han får till. Det tar rätt lång tid att sända och är lite bökigt om det blåser mycket.
Vi närmar oss nu kusten vid Venezuela och jag har förstått att det är vissa som är oroliga för oss på grund av detta. Var inte det! Vi håller oss långt ifrån den kusten och ABC öarna tillhör ju Holland och detta anses allmänt som säkra seglingsvatten.
I vilket fall som helst så är allt väl ombord och inget har gått sönder detta dygn 🙂 I skrivandes stund så gör vi över sju knop och om det ska fortsätta så får vi dra ner på farten för att inte komma fram mitt i natten 🙂

Kram på er alla så hörs vi snart när vi är framme i Spanish Waters på Curacaou. Liv o Magnus

160925 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:13 18’343N 065 05,907W
Avverkade sjömil totalt: 259
Avverkade sjömil sista dygnet: 108
Sjömil kvar: 237
Medelhastighet sista dygnet: 4,5
Medelhastighet totalt: 4,3

När man gjort 5-7 knop med toppar på över 8 knop under ett dygn så är det fruktansvärt frustrerande att dynget där efter ligga och rulla i 2,5-3,5 knop. Enligt gribfilerna så skulle det blåsa 6 m/s och eftersom gribfilerna alltid visar för lite så brukar vi lägga på 2 m/s. Detta har stämt bra det senast året men alltså inte detta dygn. Det har snarare blåst 2 m/s för lite. Alla segel smäller, bankar och slår. Det går bra i ett par minuter sedan kommer det back i den spirade focken och storen och allt smäller så det rister i mast och skrov. I och med att vi nu nästan har platt läns så rullar det också väldigt och detta ökar på smällandet. Vi kör med dubbla preventergajar för att vi faktiskt ser det som en risk att en av dem kan gå av med en smäll. Men konstigt nog så vänjer man sig nästan. Dagen blev helt händelselös dag och efter en middag med köttfärssås och spagetti så fick Magnus krypa till kojs. Innan solen gick ned så fick han dock iväg gårdagens inlägg. Det är tydligen bäst förhållanden att sända precis i solnedgången. Jag tog första passet och det enda som hände under de 6-7 timmarna var att vi hade en upphinnande fraktbåt som inte kunde bestämma sig om han skulle köra om oss på babord eller styrbords sida. Det krävde mycket själbehärskning från min sida att inte ropa upp honom och höra vad i all sin dar han hade för sig. Men när jag till slut bara såg den röda landtärnan och via AIS:en såg att han gjorde en stor gir så kunde jag andas ut igen. Han gick 0,5 distans bakom oss och det är rätt liten marginal tycker jag . Magnus vaknade av sig själv vid 2 tiden och kunde inte sova mer. Samtidigt dog vinden helt så vi bestämde oss för att starta motorn. Har man en motorseglare så har man. Jag kunde inte sova alls eftersom vi nu rullade rejält. Två saker gick sönder denna morgon. Dels så fastnade en av preventergajarna i den öppningsbara fönsterrutan i doghouset och slet loss ett av två gångjärn. Mängden fula ord när detta skedde ska vi inte upprepa. Själva fönsterramarna i doghouset är av aluminium. Det är inte helt lätt att laga saker i aluminium eftersom det inte är så lämpligt att skruva in rostfria skruvar i det materialet. De gillar helt enkelt inte varandra och det rostfira äter sig in i aluminiumet. Hur vi ska laga detta blir en senare fråga. Nr 2 på “att gå sönder listan” var fästet till vår plotter som sitter på nakterhuset. Så Magnus har nu bundit fast plottern med ett snöre… Ser lite lustigt ut, men det funkar ju. Förutom detta och ett par regnskurar så hände det inget särskilt på Magnus pass. Jag somnade till samtidigt som solen gick upp och fick sova ett par timmar. Till frukost blev det stekpannebröd. Jag gjorde en dubbel omgång deg i går och lade hälften av degen i kylskåpet. Det efterjäste lite i kylskåpet men i övrigt så gick det fint att använda resten av degen dag två. Skönt att slippa röra ihop deg varje morgon! Vi fick lite mer vind efter ett tag och kunde stänga av motorn och eftersom sjön nu även lagt sig så rullar vi så sakteliga framåt. Eller det känns faktiskt som om Nanny går passgång i rullningarna. Solen skiner och halva sträckan är avklarad. Vi har det hur bra som helst och sitter mest i var sin hörna i skuggan och läser med ett öga på Boris, så att han sköter sig! Kram Liv o Magnus

160924 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:13 48,500N 063 21,524W
Avverkade sjömil totalt: 151
Avverkade sjömil sista dygnet: 139
Sjömil kvar: 343
Medelhastighet sista dygnet: 5,60
Medelhastighet totalt: 5,59

Grenada – Martinique
Jag ligger lite efter i uppdateringarna så här kommer en kort resumé över vad vi har haft för oss.

Seglingen mellan Carriacou och Le Marin på Martinique tog inte mer än ett dygn. Nanny formligen forsade fram på ett platt hav och med 7-8 meter per sekund så mådde både vi och båten toppen. I alla fall fram tills det att vinden dog helt för oss och vi fick köra motor den sista bliten. Det sved lite i samvetet eftersom vi precis fått fyllt henne med massa taxfree diesel efter utcheckningen. Men vad ska man göra?? Att ligga och driva mitt i orkansäsongen är inte något som står högt uppe på vår önskelista precis. Vi hade dock ett par underbara delfinbesök som fungerade som plåster på såren!

Väl framme i Le Marin så började genast bunkringen. Vi fick en mycket trevlig inbjudan via FB till Ammonite att komma över på sundowners. Vi hade inte träffat Kaj och Eva innan utan bara haft lite kontakt via nätet men nya bekantskaper är ju alltid trevligt och vi var såklart inte sena att tacka ja. Nu visade det ju sig att Ammonite inte direkt var en båt av det vanliga slaget. Här pratar vi motorskepp! Ammonite är av märket Nordhavn , 78 fot lång och 130 ton!!! Ett slott i våra ögon! Men vilket häftigt långrese-slott! Vi fick en grundlig rundtur och som vanligt så fastnade vi i motorrummet 🙂 Därefter en god drink upp på plan fyra= flybridge. Som sagt riktigt häftig båt som ska ta dem jorden runt. Men med stor båt kommer också mycket underhåll vilket Kaj påpekade. Men åter igen – cool båt och en trevlig kväll!

Onsdagen var det stora shoppingdagen och med hyrbil så avverkade vi ett stort antal butiker under dagen och det fick bli flera turer ut till Nanny med dingen innan dagen var över. På torsdagen så shoppade vi ett par omgångar ytterligare och det var faktiskt ett litet ögonblick där jag trodde att vi köpt på oss för mycket. Men det går förvånansvärt mycket ner i gömmorna i vår lilla båt! På kvällen fick vi sällskap av Kaj och Eva in till puben Mango Bay där det var karaoke…. Behöver jag säga mer?

Men det blev en tidig kväll för planen var att lämna Le Marin på fredagsmorgonen och ta oss de 500 sjömilen till Curacao. Efter att ha konstaterat att vi hade en fin väderprognos så beslutade vi oss för att gå som planerat. Att det dessutom ska komma in ett riktigt skitväder i mitten av nästa vecka över Martinique gjorde beslutet ännu lättare.

Mot Curacao
Kl 09 på fredagsmorgonen drog vi upp kroken, vinkade “på återseende” till Ammonite, hissade seglen och satte en kurs på 250 grader sydväst. Med ett rev i storen och spirad genua fullkomligt plöjde sig gumman fram och vi pendlade mellan 5 och 8 knop vilket är mer än mycket bra för Nannygumman. Vindarna var ganska stadiga på 7-10 m/s från ost, syd ost. Jag tog första nattpasset och Magnus det andra. Det är inte många andra båtar ute men de lastfartyg som vi träffat på har alla på något konstigt sätt kommit lite för nära för att man inte ska vara på helspänn. Dessutom har inte all yrkestrafik här AIS så radarn körs med jämna mellanrum på natten och så håller vi såklart utkik. Gummijollen hänger bak på sina dävertar och det fungerar alldeles utmärkt. Nu har vi inte haft så mycket sjö att prata om men detta känns som ett bra tillfälle att verkligen få testa hur det är att ha jollen hängandes där bak. Jag är överlycklig att jag slipper slåss med den på fördäck i alla fall.

I morse vaknade jag vid åtta-tiden efter en ganska orolig sömn. Vinden hade minskat och sjön var allmänt bökig och krånglig. Detta gör att seglen slår och bankar en hel del när en bråkig våg sätter oss ur kurs. Med andra ord inte så bekvämt ombord längre. Detta sänker ju också hastigheten och just nu ligger vi mer mellan 3-5 knop istället. Men det går ju åt rätt håll! så varför klaga?? Efter lite nybakat bröd till frukost så sover nu Magnus i ett par timmar innan det är dags att försöka ladda ner nytt väder och försöka skicka detta inlägget via kortvågsradion.

Det innebär att vi inte kan se några kommentarer eller frågor eftersom vi bara sänder detta till hemsidan och FB “i blindo”.

Men i stort sätt så är allt väldigt bra ombord och så som det ser ut nu så är vi framme på Curacao redan på tisdag!

Kram från Liv o Magnus

Då var vi på väg igen!

Saker och ting tar längre tid än man tror och framför allt när det är något som ska konstrueras. Men nu är i alla fall våra dävertar på plats. Det blev ett par dagar mellan hopp och förtvivlan eftersom godstjockleken på våra rör var mycket tunnare än beställt. Och i detta läget var det ingen idé att gå tillbaka och klaga. Så det var bara att bita ihop och ta fram tankehattarna. Till slut blev det i alla fall ett par dävertar med ett par extra stöd ner mot badbryggan. Det blev inte helt bra men det får duga än så länge. Vi kommer förmodligen att få stötta upp dem lite mer framöver men just nu så testar vi dem med dinge utan motor för att se vad som händer. Detta inlägget är utan bilder så ni får vänta lite på foton på hela konstruktionen tills vi har bättre uppkoppling. Carlos har i alla fall slitit nere i sin verkstad och fått till de mycket snygga dävertarna och vi är mycket tacksamma för detta. Det är bra när man kan byta lite tjänster här och där. Tack för hjälpen Carlos!

I skrivandes stund så har vi precis ankrat upp på Carriacou, norr om Grenada. Vi har varit här förut och vi har till och med ankrat på exakt samma ställe. I morgon på morgonen så blir det utcheckning och tankning av tullfri diesel innan vi siktar norrut. Vi har en tripp på ca 160M upp till Martinique och om vindarna nu bestämmer sig för att faktiskt bli det som det är prognistiserat så kommer vi att vara framme på onsdag eftermiddag, lokal tid. Alltså natten mellan onsdag och torsdag svensk tid.

Det kändes väldigt märkligt att lämna Prickly Bay. Det har blivit som ett hem de senaste månaderna men vi har inte direkt legat och pillat oss i naveln under tiden. Nanny är nu uppsnofsad och tillfixad både här och där. Så nu ska det förhoppningsvis räcka med underhåll ett tag. Men som ni vet så är det bara en förhoppning som inte kommer att uppfyllas.

Men vi har haft mycket roligt också. Otaliga grillfester och biljardmatcher med svenskgänget. Vi kommer att sakna Swede Dreams och Searocco – den saken är klar. Jag fick ju nöjet att köra lite matte med framför allt Luna och även om det blev många och långa timmar så hade vi riktigt roligt. Paco och Luna har fått en naturlig plats i våra hjärtan och det kommer bli konstigt att inte ha någon som sjunger om Nanny när de ror förbi!

Den sista veckan utvecklade jag och Kristin på Jono en liten simrutin runt lunch. Vi simmade helt enkelt omkring runt båtarna i lagom “tanttakt” och löste livets alla problem. Efter motionen så var det farligt att stanna till bakom Jono för Dan är ruskigt snabb på att fixa fram ett par kalla drinkar som med fördel avnjuts i det 30 gradiga vattnet. Livet är ju inte jättejobbigt då direkt!

Silke har legat med sin Ocean Maiden i Prickly till och från i det senaste och detta har ju gjort att stämningen, om möjligt, blivit ännu trevligare.

Dessutom så fick vi möjlighet att lära känna ytterligare en svenskbåt och det är Johan på Vidimus.

Tack alla ni som gjort våra månader på Grenada så roliga och trevliga! Vi kommer tillbaka – den saken är säker!!! och vi ses snart igen!

Men allt roligt har ett slut och nu är det mer än dags för oss att ge oss av och påbörja etapp nr 2 i vårt äventyr. Efter Martinique så blir det fyra-fem dygn segling ner till Curacao och där ska vi installeras oss och ta emot dubbelbesök. Först kommer Lotta och samma dag som hon reser så dyker Björn och hans Eva upp. Någon gång i slutet av oktober så kommer vi gå vidare mot San Blas där vi får besök av våra fantastiska barn under jul och nyår. DESSUTOM så har vi nöjet att få Eva och Andres på besök strax efter det barnen har lämnat. Och den som är snabb i huvudet nu inser ju att vi alltså har hela sju resväskor på väg till Nanny. Så här skrivs det inköpslistor för glatta livet ska ni veta.

Det ska bli spännande att se hur Lotta lyckas tala sig igenom tullen med ett par herrsandaler i storlek 43 som ska föreställa hennes…. Detta för att det inte ska bli införelseskatt på dem.

Dagens segling var stundvis alldeles fantastisk och det är ju dessa tillfällen man tar med sig och det är därför vi vill iväg igen. Att det regnade och blåste gris en del av dagen har man redan glömt! Men så skönt att vara på väg igen!

Så nu är det godnatt från oss och så hörs vi när vi är uppe i Martinique igen!

PS Detta inlägg är skickat via mail till både hemsidan och FB för att se att alla kopplingar fortfarande fungerar