Nanny

Dagen efter invigningsfesten följde vi med alla de fina båtarna ut på när de skulle till starten. På så sätt fick vi se dem i sitt rätta element och inte vara inne vid bryggorna. Efter starten så tuffade vi i sol och knappt någon vind alls mot Green Island.

På invigningsfesten träffade vi den danska båten Belona och dess besättning

Anna-Karin och Håkan serverar bubbel

Vackra båtar på väg ut

Danska Belona tuffar ut till starten

Här går starten!

På vägen så mötte vi svenskbåten Aurora som precis lämnat Green Island eftersom det inte blåste något överhuvudtaget. Eftersom de är kitefantaster så kan vi ju förstå detta. Vi var mer nöjda med att solen sken och det utlovade regnet sköts på i prognoserna. Att det dessutom blåste väldigt lite tyckte vi var en fördel nu när vi skulle besöka detta utsatta ställe. Green Island är nämligen en stor vik som är öppen mot öster. Det blåser ju mest östliga vinda och detta innebär att hela Atlanten rullar in här eftersom första landkänning åt öster faktiskt är Afrika. Men nu skyddas viken av ett stort korallrev som gör att det mesta av dyningen stoppas. Vattnet var overkligt turkost när vi gled in mellan öarna och efter lite velande så bestämde vi oss att ta en av de gratis bojar som är utlagda. Vi är ju lite misstänksamma mot bojar och ligger helst på vårt eget ankare. Men samtidigt är det så att ankaret kan göra skada på botten och om det är risk för koraller så är det en fara för att ankaret helt enkelt fastnar. Magnus dök dock ner och inspekterade bojen och dess fästanordning så gott det gick och när han är nöjd, ja då sover jag gott 🙂 Det tog inte många sekunder innan vi plumsat i vattnet och började undersöka undervattenslivet. Jag fick bland annat se min första rocka! De är ju supercoola!!

Bad vid Green Island

Lotta snorklar 🙂

Lotta och Liv på väg ut till revet

Små invånare på revet.

Fina Lotta

Magnus ser till att vi får god grillad middag

Magnus letade också snabbt upp ett öppet nätverk som troligen kommer från någon av de stora lyxresorterna längst in i viken. Detta nätverk var faktiskt riktigt bra så idag kan jag till och med ladda upp bilder utan problem, vilket jag inser är överflödig information….

Lördagen började med att jag satt och filurade över sjökortet över Guadeloupe. Vi ska under de närmaste dagarna ta oss tillbaka dit och vi måste hitta en bra plats att släppa av Lotta på onsdag eftermiddag. När Lotta i förbifarten nämnde att hon hade en tuff torsdag framför sig med möten hela dagen redan från kl 08 på morgonen så fattade jag lite misstankar och började kolla kalendern och hennes biljett. Jorå.. lite fel hade det allt blivit i tankebanorna för hon landar inte förrän torsdag eftermiddag hemma i Sverige. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt och det var tydligen inte ett så svårlöst problem med att flytta mötena heller. Så kan det gå när man tappar bort en dag  i Karibien 🙂

Vi tog oss en sväng in i den stora viken med dingen för att besöka Nanny Island också. Det visade sig dock vara en väldigt liten och otillgänglig mangroveholme där den enda invånaren verkade vara en sur pelikan som blängde på oss. Vi valde att inte försöka ta oss iland men vi har i alla fall rundat den 🙂 Det är inte alla båtar som har en egen ö 🙂

Nanny Island

Nanny Islands ende invånare….

Och så avslutar vi dagens inlägg med ett fotoalbum över Barbuda 🙂

Fotoalbum över Barbuda

Vi gick i tråkig motvind ner till Falmouth och hittade Silke på en fin ankarplats med gott av utrymme runt sig så vi ankrade precis mellan henne och en annan svensk båt. Det var en ny bekantskap och Kurt ombord på Imagnie kom över och vi fick ett trevligt samtal. Ytterligare en seglare med massor av kunskap och erfarenhet! I viken och inne i marinan så radade lyxyachterna upp sig. Men det var inte så många klassiska båtar tyckte vi och strax fick vi bekräftat detta när vi på kvällens grillparty fick höra att det i år endast var 38 båtar anmälda mot förra årets 120. Lite tråkigt men, men. Grillpartyt blev vi inbjudna till via Silke och där var det mest amerikaner och kanadensare. Massa nya människor och kul möten. Vi mötte också Håkan och Anna-Karin från Unicorn som var med. Det var en enkel form av fest. Någon hade en stor grill. Någon annan en stor säck med grillkol och alla som ville grilla lade 5 XCD i en hatt så hade vi delat på de kostnaderna. Trevligt var det, minst sagt. Dagen efter hämtade vi Silke och tog oss en promenad runt omkring i nejderna. Det är en historisk plats och i viken runt hörnan ska Lord Nelson ha haft sina skepp i English harbour. Att komma in där för att titta på hamnen och byggnaderna är avgiftsbelagt men eftersom de har lagt tullen inom området så går vi seglare ut och in som vi vill genom att hänvisa att vi ska till tullen. Och ingen verkar bry sig om detta uppenbara lilla bedrägeri! Efter att promenerat på bryggorna och beundrat alla vackra, gamla som nya, träbåtar så tog vi sedan en lugn kväll på båten för att ladda inför tisdagens besök. Lotta hade vid detta laget landat på Guadeloupe och hade en hotellnatt där innan planet hoppade den lilla sträckan över till Antigua på tisdagen. Dock var det en tråkig dag för hela tisdagen så öste det ner mer eller mindre hela dagen. Vi satt på Yacht klubben och väntade hennes ankomst och som tur var så var det Happy hour så det gick ingen nöd på oss!

Det blev kramkalas utan dess like när hon sedan väl dök upp. Ute i Nanny blev det sedan god middag och rena julafton när resväskan öppnades. Äntligen var hon här – så kul!!

Dagen efter inleddes champagne som avslutning på frukosten. Det var den sista riktiga flaskan som vi fått av våra goa vänner på vår avseglingsfest. Med andra ord hade den flaskan legat i Nannys källare i nästan ett år och under ca 8000M. God var den i alla fall! Sedan lite bad, sightseeing, bad, osv. På kvällen grillade och efter det åkte vi in till festligheterna där det bjöds på livemusik. Och det var musik utan dess like. De kallade musikstilen för ”Swunk”…. Vi hade riktigt roligt och dansade och hoppade i värmen tills vi var helt genomblöta av svett. Även kl 21 på kvällen så var det över 30 grader….

Idag är det dags för själva invigningsfesten och den tänker vi inte missa för då bjuds det på bubbel i riklig mängd

. I morgon går starten för alla båtarna vid 10 tiden. Då tänkte vi att vi åker ut tillsammans med dem och efter det att starten har gått så  ger vi oss av de 12M till nästa vik som heter Green Island. Här ska det vara fint men största anledningen att vi vill dit är att det finns en liten ö som heter Nanny Island…. Den måste vi bara besöka

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna, det är fortfarande väldigt tröga uppkopplingar här, så det blir inte så många som jag skulle vilja….

Kram på er

Beachparty

Godis för ögonen…..

Happie jättekram!!

Silke seglar ut på  den “lilla” Alexa

Stooooora fiskar i English harbour

På “Swunk”-konsert

Vackra båtar i långa rader

Den ena vackrare än den andra

Vi fick en fantastisk go segling tillbaka till Antigua till Barbuda. Ni vet en sådan där glassig segling i strålande sol och 7-8 meter per sekund. Boris styrde hela vägen utan knot så vi slapp dessutom alla småirriterande ljud från autopiloten. Vi ankrade i Hermitage Bay igen. Där låg Silke fortfarande kvar och även svenskbåtarna Tacoma och Unicorn. Unicorn är också medlemmar i JRSK och vi har hört dem ett flertal gånger på radion men aldrig råkat på varandra. Så när vi väl ankrat upp så sjösatte vi dingen för att åka bort och säga hej. Men vi hann inte så långt innan de kom till oss istället. Jättekul att träffas och vi fick en trevlig eftermiddag ihop. De har ju varit här i många säsonger och hade många bra tips att dela med sig. Nu vet vi bland annat var och när vi ska befinna oss på Seglingsveckan här på Antigua i nästa vecka för att få gratis bubbel 😉 Silke kom också och gjorde oss sällskap när vi tog ner solen.

Det var lite rulligt i viken för i och med de nordliga vindarna så letade sig dyningen in i viken. Men inte så farligt att det störde nattsömnen.
På lördagsmorgonen gick vi runt hörnan igen och in i Jolly Harbour för att storhandla. Vi har nedräkning ombord och på tisdag anländer Lotta på Happie för 10 dagars Nannysegling. Vi kommer att plocka upp henne nere på södra delen av Antigua, i Falmouth. Det är där seglingstävlingarna kommer att vara men där finns enligt uppgift inga mataffärer att tala om så vi var tvungna att ta oss till Jolly innan affärerna stängde för helgen. Sagt och gjort. Med stora handlelistan i fickan tog vi dingen in och förtöjde strax nedanför affären. Det är en välsorterad butik här men det är dyrt så in i…. Fast jag tänkte ärligt talat inte så mycket på det för jag ville ha massor av god mat i båten inför besöket. Alla viktenheter är i lb (Pound) Ett lb är 454 gr. Till detta räknestycke lägger vi att valutan är i Eastern Caribben Dollars, vilket också är nytt för oss. Kursen är just nu att en XCD är värd 3,35 SEK. När vi var framme i kassan så blev det hela lite pinsamt för vi hade helt enkelt inte med oss nog med kontanter till storshoppingen. Så Magnus halade upp vårt (mitt) kontokort men det blev tvärstopp när de även ville se legitimation…. För min låg kvar i båten. Ingen har frågat om leg på ett år… Men eftersom de hade en bankomat precis vid ingången plockade Magnus snabbt ut lite mer pengar. Hon i kassan tittade lite förundrat på mig eftersom hon nu förstod att kortet var mitt men Magnus plockade ut pengar. Hade detta hänt hemma så hade hela kön bakom pustat och suckat över stoppet. Men inte här. Här är verkligen tempot ett heeeelt annat. Tjejen i kassan hade ett tempo, när hon blippade in våra varor, som jag tror att vilken svensk som helst hade fått sparken av inom fem minuter hemma. Damen bakom mig i kön undrade dock lite försynt om det var så att jag samlade poäng på vår storhandel. Efter ett tag förstod jag att hon menade poäng för de som var medlemmar i affärens bonussystem. Tjejen i kassan fattade snabbt och frågade om vi ville skänka våra poäng till damen. Självklart tyckte jag och blev belönad med alldeles strålande leende och en förklaring från damen, att hon nu kunde få rejäl rabatt på hennes egen storhandling i slutet av månaden. Kul att kunna glädja någon med något så enkelt. Med hjälp av vår utmärkta dragvagn lassade vi sedan allt i dingen och tuffade ut till Nanny. När allt var undanpackat så började jag dock fundera på vad vi egentligen hade fått betala för redan i kassan insåg vi ju att det var en betydande summa. Visst, vi hade köpt lite bubbel (förvånande va?) vin och annat gott inför Lottas ankomst men ändå…. Det visade sig, efter en liten titt på kvittot, att: Potatispåsen hade kostat 122kr. Äpplena 11kr st. En liter mjölk 32kr och så vidare. Med andra ord kommer vi äta med andakt de kommande veckorna ;). Fast vi har ingen annan att skylla än oss själva. Vi brukar alltid vara väldigt noggranna och räkna hit och dit på priser men vi valde att släppa det lite och gjorde bara överslag i huvudet. Och allt kött räknade jag noggrant ut precis vad det kostade innan det åkte ner i vagnen, för det är ju där de stora pengarna brukar finnas. Men, men. Vi lärde oss nog något på detta också. Så nu vid lunch kastar vi loss och ger oss ner till Falmouth för att hitta en bra ankarplats där vi kan beskåda de kommande dagarnas spektakel och dessutom iordningställa Nannysviten inför det efterlängtade besöket.
Kram på er!

Här kommer artikeln i Torslandatidningen i Pdf. Klicka på bilden nedan 🙂

Artikel i Torslandatidningen 2016-04

30M norr om Antigua ligger den lilla ön Barbuda. Hit kommer man endast med flyg eller små färjor från Atigua. Fast om du har ett privatjet så funkar det också såklart!
När vi närmade oss stranden så trodde vi först inte att det var möjligt. Kunde det verkligen finnas så vita stränder. Det såg ut som om det hela var från en extremt lyxig resekatalog vi satt bara sittbrunnen och njöt denna första kväll. Solnedgången var fantastisk och Magnus körde i gång grillen och vi fick en underbar kväll med nästan stiltje. Det var bara fyra båtar i viken men det känns som om vi var ensamma. Längst ut på udden ligger en lyxresort och de har spärrat av området framför anläggningen med ett par bojar. Vi låg ganska nära dessa och fick på så sätt bra skydd från det lilla svall som fanns. När mörkret lagt såg v hur ett par lanternor letade sig in i viken. Vi trodde att det kunde vara den svenska båten Aurora som vi pratat snabbt med inne i Jolly Harbour. En tidig morgon inne i Jolly så vaknade jag nämligen av att det ljöd svordomar över hela viken. Det tog ett tag innan jag fattade att den aldrig sinande ramsan av mindre fina ord var på svenska. Och när jag vaknat till lite ytterligare så insåg jag dessutom att det var på klingande skånska som svordomarna förmedlades. Det går ju inte att ligga kvar och sova då så jag tittade upp och fick se en stor stålketch med världens största svenska flagga i mesanmasten och en arg kille uppe i stora mastoppen som försökte reparera något. När vi senare på dagen lämnade Jolly så svängde vi bortom Aurora, som ketchen hette, och hälsade. Ombord fanns de två bröderna Daniel och Martin. De meddelade att de också skulle till Barbuda, så kanske skulle vi ses där. Så när vi satt där i mörkret så tog vi en chansning och ropade ” Aurora?” ut mot den ankommande båten. Det var mycket riktigt dem och vi försökte hjälpa dem in genom att tända all belysning på Nanny samt försöka dirigera dem bort från bojarna. Och det gick tillslut riktigt bra. På måndagsmorgonen tittade de inom till oss innan de stack iväg med sin kite och vi bestämde att träffas på middag och sundowner i Nanny. Vi tillbringade dagen inne på stranden. Det går liksom inte att beskriva hur fantastiskt vit stranden är. Och sanden är som mjöl. Det är 28 grader i vattnet och man kan ligga i tills man blir som ett skrynkligt russin. Det blåser lite perfekt vilket gör att det inte blir för varmt. Detta är utan tvekan det finaste stället hitintills. Vi har helt enkelt hamnat i paradiset! Magnus tog en löprunda barfota längs den kilometerlånga, vita stranden och jag tog en promenad. Lite längre bort låg det ytterligare en resort. Men den var stängd och övergiven. Det såg inte ut att ha varit någon verksamhet här på många år men ryktet säger att Robert DeNiro har köpt in sig och att det snart ska börja renoveras. Men det lär inte bli ett ställe för vår plånbok. Annars så finns här ingen annan verksamhet förutom ett privat flygfält och just det är helt underbart. Det finns en liten stad lite längre söderut men vi har inga behov av att besöka dem. Vi fick en fin solnedgång och grabbarna på Aurora fick ta emot stort jubel när de de hade med sig en hel kanna, iskall, banan och kokosdrink som nästan smakade glass. Tänk att ha en mixer ombord… Det är lyx det. Kvällen blev både rolig och sen och därför var klockan strax efter nio innan jag satt i sittbrunnen med en kopp te på tisdagsmorgonen och funderade över absolut ingenting. Då kom det helt plötsligt in en båt i viken som såg bekant ut. Och visst var det Eos som vi träffat på Martinique. De hade legat ett par dagar i viken runt hörnan men gjorde oss nu alltså sällskap. Kul! Det är ju inte direkt så att vi är utan sällskap här 😉
Magnus och jag åkte ut med dingen till revet på udden och snorklade lite. Martin och Daniel låg steget för och berättade att de både sett rocka och stora ålar. Men då var de ut på ett större djup och eftersom det var så strömt där så vågade jag mig inte ut dit. Grabbarna hade sett en palm ute på udden som var full av kokosnötter så de åkte tillbaka till sin båt och utrustade båtshaken med kniv med hjälp av lite silvertejp. Så efter lite jobb så hade de fått ner ett gäng. Dessa dunkades mot stammen på palmen och vips så satt vi där i sanden med var sin nöt och drack kokosvatten. Riktigt gott faktiskt och totalt overkligt att vi kan få vara med och plocka dem själva.

Tillbaka i båten tog jag en skraprunda runt vattenlinjen och det var inte utan jag fick hicka när jag konstaterade att vi har en 1,5 meter lång barracuda som bosatt sig i skuggan under Nanny… Hu…..

Ikväll är vi inbjudna till Eos för att ta ner solen. Kanske får vi åter igen se sen gröna blixten när solen säker sig i havet.

Just nu har vi också nedräkning eftersom vi på på måndag öppnar sviten i Nanny när Lotta på Happie kommer och tar hand om oss i ett par dagar.

Kram på er. Foton kommer så småningom

Vi lämnade St Barths vid lunch på onsdagen och fick en riktigt urjobbig resa över till Jolly Harbour på Antigua. Vind och vågor emot och massa översköljningar och konstant stampande med byar upp till 16-17 m/s. Bra med motorseglare ibland 🙂 Vi var grymt trötta när vi gled in i Jolly Harbour vid 7-tiden på torsdagsmorgonen. Vi ankrade upp längst in vid stranden och medans Magnus checkade in oss så sålde jag vår gamla (men väldigt nya) dinge till Silke. Efter en handelssväng in på land så blev vi därefter bjudna på middag hos Silke och fick en jättetrevlig kväll!

Idag ska vi fixa lite och sedan är tanken att vi ska dra vidare till de kilometerlånga vita stränderna på Barbuda

Det finns nu nya fotoalbum under fliken Foto från St Martin och St Barths.

Ja… Vi ligger fortfarande kvar i Colombier på St Barths Det blåser 10-15 m/s sekund och ska göra så fram tills på onsdag. Det är inte så mycket styrkan i vinden som håller oss kvar som riktningen i vind och vågor. Vi vill väääldigt gärna till Barbuda och dess kilometerlånga vita, orörda stränder. Då är den sydostliga vinden helt fel och mitt i näsan. Vi hade hoppats på lite nord ostligt så att vi kan sträcka ner men det verkar helt omöjligt. Eventuellt får vi gå till Antigua, lite längre söderut, istället och därifrån sträcka norrut igen. Men det går ju ingen nöd på oss. LEA gled mycket riktigt in i hamnen på onsdagseftermiddagen och det blev ett kärt återseende. Denna gång var även Erin med så det var extra kul. De var alldeles uppfyllda av deras upplevelser på Barbuda så, ja, vi måste nog ta oss dit!!

På torsdagen så hängde vi vår jolle bak på LEA och liftade med dem när de skulle in till Gustavia och checka in. Att gå ytterligare en gång i bestiga backarna lockade inte och dessutom hade vi groteska mängder sopor som vi behövde göra oss av med. Magnus var dock på ett väldigt hurtigt humör och efter det att vi handlat färdigt så joggade han faktiskt tillbaka till båten…. Fast innan det så handlade vi lite. Efter mycket funderande så har vi nu slagit till med en rostfri Magma, kolgrill till båten. Vi har många gånger saknat möjligheterna att grilla och letat efter en liten grill med lock att ställa på akterdäck men inte hittat någon som känts säker nog och vi vill inte ha en gasolgrill. Så efter mycket dividerande så slog vi till och fick oss en modell som hängs på pulpiten bak, utanför båten. Den var dyr, mycket dyr…. Men vi gillar att grilla och här på St Barths är det märkbart billigare med båtprylar än vad det är på St Marin och andra ställen. Och efter lite förhandlande så fick vi 10% rabatt och då slog vi till!

Med andra ord blev det grillparty på Nanny på kvällen där dyrgripen invigdes. Det är verkligen gott med grillad mat!!

Det finns en färdig film på den lilla begivenheten men jag har inte uppkoppling nog att publicera den. Så den får vänta lite. Och samma sak med övriga bilder….

Långfredagen blev en ganska regnig historia och efter det att vi kramat Emma och de gått mot St Martin så blev det frisörsalong i LEA där Erin klippte både mig, Anne och Reidun. Därefter hängde vi mest i deras sittbrunn och tittade på ”Russel i hamnen” som Katarina på Resolute skulle ha sagt. Eftersom det blåser väldigt mycket just nu så är det lite lurigt att plocka upp mooringbojarna. Speciellt om du har en hyrbåt som man är ovan att hantera. Detta ger upphov till div uppvisningar, gormande, skrikande, tampar i bogpropellrar och ja… allmän underhållning för alla som redan ligger gott förtöjda. Men det största ”russlet” kom på påskaftons förmiddag. Vi hade som vanligt VHF:en på och plötsligt hör vi en kvinna som skriker på kanal 16 om en charterbåt som driver i Colombier, vars bojlina har gått av. Hu, tänker jag och tittar ut genom köksfönstret och där kommer den mycket riktigt drivande. Med boj och allt, utan någon synlig ombord och eftersom dingen är borta så antar vi att båten är tom. Magnus och jag hoppar snabbt i vår dinge och åker ut för att hjälpa till. Samtidigt kommer det en ca 28 fots daycruiser ifrån en av superyachterna och fångar med lite besvär upp bojen som ligger och släpar efter den över 50 fot långa segelbåten. Vi cirklar bara runt för att se om vi kan hjälpa till med något men ett tag så drar vi oss undan för att inte vara i vägen. Motorbåten drar sakta men säkert segelbåten mot en annan ledig boj och när de nästan är framme så dyker det helt plötsligt upp en kille ur kajutan på segelbåten och ser sig förvånat omkring. 30 sekunder senare så dyker tjejen upp! Undrar just vad de hade haft för sig eftersom de totalt missat den stora uppståndelsen omkring sig…… En liten stund senar är de fast förtöjda vid en annan boj, precis bredvid oss, och Magnus drar på sig fenor och snorkel för att göra ytterligare en inspektion av vår boj med tillhörande fäste. Allt var helt,och intakt så vi bestämmer oss för att lita på den. I vanliga fall så använder vi helst inte bojar om man inte måste men dessa ligger i en ”statlig” marinpark och ska vara säkra… Ska vara, i alla fall. Så denna natt satte vi ankarlarm och numera sitter ratten uppe på nattetid. Lite läskigt faktiskt. Fast det var ganska stor underhållning att se det unga paret med handviftningar och stort kroppsspråk förklara händelseförloppet för kaptenen, när han kom tillbaka. Vi misstänker skarpt att de utelämnade vissa delar…

På lördagen var det då dags för det oundvikliga. LEA lämnade oss för att gå till St Martin och hämta upp Lene. Efter bunkring där ska de fortsätta norrut och därifrån gå till British Virgin Island och därifrån ska de nu korsa Atlanten igen och styr med andra ord kosan hemåt. Emma som vi vinkade av dagen innan räknar vi med att se på Antigua om ett par veckor men med LEA så var det ett definitivt farväl. Sååååå jobbigt! Vissa personer kommer man väldigt nära och känner sig väldigt naturlig med. Gänget på LEA kommer väldigt högt upp på den listan och det var med tungt hjärta vi vinkade av dem. Vi vet ju att vi kommer att ses igen. Det är en självklarhet men frågan är bara när det blir!

Så nu ligger vi kvar här och väntar på bra väder. Under tiden så roar vi oss med div småpyssel som att sy ett skydd till den nya dingen, snorkla, installera en ”eldings” för att pluspolen på elpanelen inte ska vibrera loss, läsa böcker mm. Njuter gör vi i alla fall. Fast nu börjar det allt dra i ”förflyttasigtarmen”

Kram alla och hoppas ni haft en underbar Påskhelg!

Vi tog det lilla lugna på morgonen och tog oss sedan så sakteliga runt St Martin och vände näsan åter mot St Barts. Eller snarare den lilla ön Fourchue som ligger strax nord öst om St Barts. Vi såg flera små mysiga ankarvikar där vi gott och väl skulle kunna tänka oss att hälsa på. Men nu hade vi alltså bestämt oss för Ile Fourchue. Jag stod nere i båten och lagade lunch när all förbrukningsel helt plötsligt la av. Det innebär att allt som är kopplat via instrumentpanelen (typ 90% av allt i hela båten) inte vill vara med längre. Eftersom vi har en gasspärr som också behöver el – så blev det även stopp i matlagningen. Magnus som stod till rors hade ingen plotter att förlita sig på. Men det var inte det värsta. Det värsta var ju såklart kyl och en smällfull frys….. Det rullade och gungade rätt bra och efter två kli i huvudet så konstaterade Magnus att detta måste ha något att göra med de två nya kablarna han dragit till elpanelen. Enda problemet är att hela styrbordsstuven måste tömmas för att komma åt så vi vände helt sonika och tog första bästa ankringsvik. Efter att ha plockat ut de kubikmeter med nödvändigheter som vi förvarar i stuven så kröp Magnus ner och hittade omedelbart felet. Pluskabeln hade vibrerat loss och var snabbt åtgärdat. Men eftersom konstruktionen på det fästet är lite korkat så kommer han att byta ut det, så att det inte kan hända igen. Efter en stadig lunch så seglade vi vidare och framåt 16-tiden kom vi in till Ile Fourchue. Självklart var alla bojar upptagna men vi letade oss allra längst in för att komma undan vågorna, det sk swellet (snacka om svengelska). Precis när jag skulle släppa ankaret så lämnade båten längs in, vid bästa bojen, och vi kunde smita fram och ta den istället. Här blev vi kvar i tre dygn. Omgivningen är mäktig och med branta berg och kaktusar. Nästan lite vilda västern! Lördag och söndag var det ”St Barts Bucket Regatta”. Det innebar att alla superyachts hade seglingstävlingar runt ön. Små båtar göre sig ICKE besvär om man inte är i 45 meters klassen!! Inte fot… meter! Det var maffigt att sitta i vår vik och se dessa monster till båtar glida förbi. Jag förstår bara inte hur de kan hantera segel av denna storlek. Och vilka pengar det ligger i dessa båtar!!! Fin underhållning var det i varje fall. På söndagsmorgonen gled Roger med Wanderlust in i viken och vi fick en trevlig dag och en mysig middag på kvällen. Det bjöds fläskgryta med kantareller och klyftpotatis i Nanny. Torkade kantareller är verkligen en höjdare att ha med!!! Detta var sista tillfället vi fick att träffa och krama Roger innan han vände hemåt.

Roger gick vidare till St Martin på måndagen och vi gick till viken Anse de Colombier på norra St Barts. Större vik och mer skyddad nu när det ska blåsa lite jobbigt i ett par dagar. Men vi hade ju inte checkat in på St Barts ännu. De tre dygnen på Ile Fourchue hade vi legat på ”gulflagg” som visar att vi inte är incheckade och det är inte helt ok att göra så. Vi bestämde oss för att ta en promenad in till Gustavia för att få incheckningen avklarad och hoppade i jollen. På vägen in till stranden stannade vi och hälsade på JRSK båten Flying Penguine med Brittis och Hjalmar plus gäster ombord. De varnade oss för att det var en riktigt jobbig och brant tur men vi stod på oss och med gympadojjor på fötterna så borde det ju inte vara några problem! Och vi behövde motionen så vi gav oss av med gott mod. Första kilometern var branta och häftiga stigar men helt plötsligt så var vi framme vid en by och då var det ju bara att följa bilvägen till Gustavia. Magnus hade karta och pekade på en väg som gick rätt upp i himlen, upp på bergstoppen. Jag var tveksam och därför frågade vi en dam, om vi var på rätt väg och vi fick ett jakande svar. Men så tittade hon på oss och skakade på huvudet. Ska ni verkligen GÅ till Gustavia, frågade hon? – Jarå, svarade vi! –Ni är modiga!, avslutade hon innan hon gick in i sitt hus. Va?? Modiga tänke vi och och travade på. Det var så brant upp för backarna att det kändes som om man skulle kunna stötta med händerna i marken och samtidigt som man gick upprätt. Detta var ännu värre än ”The Ladder” på Saba. Jag trodde jag skulle storkna. Helt otroligt att de klarar av att köra bil på dessa vägar. Som tur var så hade vi gott om vatten med oss i värmen och vi tog många pauser. Efter 5,2 kilometer upp och ner, sedan upp och ner en gång till så kom vi faktiskt fram. Då var jag heeeelt slut. Efter incheckningen så landade vi på puben Le Select, där vi kostade på oss en riktigt kall öl. Fem minuter senare så kom gänget på Flying Penguine in genom grindarna och tittade förvånat på oss. –Är ni redan här??? Japp tyckte vi lite stolta!! De hade gjort det kloka och dragit upp kroken och tagit båten in till Gustavia för att visa deras gäster ombord den lilla Svenskbyn. Jag fasade lite för att vi skulle ta oss tillbaka hela vägen men Hjalmar erbjöd oss snabbt att vi kunde få lifta tillbaka med dem om vi ville. Om jag ville!!!! Men Magnus ville ha motionen och utan mig i släptåg så kunde han dra upp farten lite. Jag fick en fin tur på en väldigt fin Najad tillbaka till ankarviken och efter en timme kom Magnus farande med jollen. Nöjda och glada tog vi ner solen tillsammans med våra nyfunna vänner.

På tisdagsmorgonen blev vi uppropade på VHF:en och en timme senare så gled Emma in i viken. Ett kärt återseende och återigen en god middag i Nanny. Denna gång fick Magnus stå för maten och hans chili con carne är alltid uppskattad. Idag har vinden kommit och så som det ser ut så blir vi kvar här i ett par dagar tills det hela lugnar ner sig. Men det går ju liksom ingen nöd på oss i detta paradis. Idag kommer också LEA hit, vilket vi ser fram emot.

Kram på er alla därhemma. Det kommer bilder när vi har lite bättre uppkoppling.

På tisdagen kom vi oss äntligen ut ur marninan. Vi blev kvar i åtta dagar. Egentligen så innebar det att vi kunde ligga kvar i två nätter till för samma pengar – men vi ville bara ut och ligga för ankare igen. Det svalkar mer i vinden ute i bukten och där kan man ju såklart bada också. Så vid eftermiddagens broöppning tuffade vi ut ur lagunen och letade oss in bakom vågbrytaren för att slippa rulla så mycket och vi hittade en jättebra och lugn ankringsplats. Den regniga måndagen inne i marinan hade vi utnyttjat till att storhandla och uppsöka järnaffären. Vi har länge letat efter en bättre lösning för att stötta upp våra solceller på sidan. Dessa hänger på ett aluminiumrör som vi trätt över mantågen längst bak på varje sida. Det har fungerat hyfsat att bara stötta upp dem med en pinne och justera vinkeln mot solen med en träpinne. Men för att de inte ska blåsa upp så har vi bundit dem med snören både hit och dit. Något som är både opraktiskt och osnyggt. Redan hemma i Sverige hade vi börjat fundera på olika lösningar men inte hittat något vi tyckte var bra. På Lanzarote träffade vi en annan Svensk båt som hade en hyfsad lösning i rostfritt men vi fick en chock när vi hörde att ett sådant kitt till en solcell gick på över 6 000 kr. Och vi behöver ju två. Med andra ord har vi letat efter en billigare och enklare lösning. Efter mycket funderande så landade vi i avdelningen med rör och lister i aluminium. Fördelen med aluminium är ju att det är billigt, rostar inte och att det går lätt att jobba i. Nackdelen är att det är lite för mjukt, slits fort vid rörliga och rostfritt tillsammans med aluminium så korroderar det. Vi stod så länge i denna sektion i affären att vakterna började snurra runt oss. Vi testade olika rör, pinnar och stavar och försökte föreställa oss hur vi skulle fästa dessa på Nanny och solcellerna. Till slut hittade vi en lösning som vi båda trodde på. Det blev helt enkelt två fyrkantiga, ihåliga stavar som passade i varandra, 2 set för varje solcell.

“Stödfötter” i aluminium

Ett U-stöd fastskruvat på teaklisten

Motsvarande U-stöd på solcellen

Dessa fästes i solcellerna och på Nanny i rostfria vinkeljärn som skruvades ihop till ett U. Två sådana konstruktioner för varje solcell gjorde det hela mycket stabilt. Till sist borrade vi ett par hål genom stavarna och med en sprint i varje ben så kan vi nu alltså ställa höjderna på solcellerna.  Vi är mer än löjligt nöjda över resultatet. Och hela kalaset landade på ca 400 kr. Det enda som blev lite konstigt är ju att de U-fästen som vi satt ihop blir lite sneda när den ena vinkeln ligger över den andra. Men vi har ingen lust att gå till en hantverkare och få dessa tillverkade just nu. Vi får se om det fungerar i längden och det tror vi att det kommer att göra.

U-Stöd med monterad stödben

Färdigt!

Med en sprint kan vi reglera höjden och därmed vinkeln mot solen

Båda solcellerna vinklade mot solen 🙂

Men självklart har vi inte bara jobbat. Ute i viken tillsammans med oss ligger Tacoma. En annan svensk båt som är medlem i JRSK. Vi lärde känna dem lite innan de gav sig ut på sin långsegling för tre år sedan. Det var jättetrevligt att få träffa dem igen. Jag har följt deras blogg väldigt mycket och de har många bra Karibientips att dela med sig av. På tisdagskvällen blev vi överbjudna till dem och på onsdagskvällen slog Magnus på stort och gjorde en skinkstek med sås och potatis där även besättningen på Tacoma var med. Självklart med alla tillbehör i form av surkål, grönsaker och den obligatoriska hinken med sås. Mums och jättetrevligt!

Torsdagen blev en dingeutflykt in i lagunen igen och över till den Holländska sidan. Där ligger två riktigt stora marinbutiker med alla båttillbehör som man kan tänka sig, för hiskeliga priser. Som tur är så vi behöver inte så mycket utan vi bara tittade oss omkring. Den nya jollen klarar sig jättebra och en sådan utflykt hade inte varit möjlig med den gamla. Vi har verkligen gjort rätt som investerat i en ny jolle och det känns skönt. Speciellt som vi hittade en likadan jolle i en av dessa affärer och den var 800(!) Eur dyrare än det vi betalade för vår på St Barts.

I dag på fredagsförmiddagen kommer vi att dra upp ankaret och bege oss till en liten ö som ligger mellan St Martin och St Barts. Den heter Ile Fourchue och är ett naturreservat med gratis bojar. Det ska vara fina snorkelvatten där och vi tänkte stanna där ett par dagar och göra så lite som möjligt ett tag. Där kommer vi med största sannolikhet inte har så mycket internet så inläggen kan bli lite begränsade. Vi har ju inte något abonnemang till vår satellittelefon längre så möjligheten att göra inlägg via den är borta. Med andra ord så är det ingen idé att ni skickar SMS till den heller längre för vi kommer tyvärr inte att få dem. Vi får se om vi skaffar ett nytt abonnemang men vi tror inte det. Det kostar massor av pengar och vi har så pass bra internetuppkoppling och telefonkontakt här så vi känner att det inte är nödvändigt.

Vi hörs snart igen!

Kram Liv o Magnus