160311-14 Kul kväll, Kriminalitet och mycket regn i St Martin

Nu är det allt lite tomt i båten när Björn har lämnat. Visst, allt är lite upp och ner när man blir tre i en båt som är anpassad för två. Men det går bra. Dagen innan Björn åkte hem tog vi lokalbussen ner till Philisburgh, på Holländska sidan. Att åka buss här är verkligen ett äventyr. Alla pratar en blandning av Franska och Engelska. Holländska har vi inte hört alls. Valutan som dominerar är US dollar och det beror förmodligen på den stora tillströmningen av amerikanska kryssningsresenärer. De flesta verksamheter försöker hålla policyn att en Eur ska vara lika värd en USD. Vilket såklart gör att vi vill betala så mycket som möjligt i USD. Den lokala holländska guldenvalutan har vi knappt sett röken av. Phillipsburg var bara en enda stor gröt av affärer som vände sig till kryssningsturisterna. En solstol med parasoll gick på 20 USD…. Vi valde så klart att ligga direkt på stranden istället och dessutom en bra bit bort från själva tränseln av människor och den stranden var det inget fel på. Vilken strand!!! Och solstolsuthyrarna var inte dummare än att de även kom och sålde dryck till oss.

Fantastisk strand i Philipsburg

Fantastisk strand i Philipsburg

Strandhäng

Strandhäng

Vi har fått nya ölkylare av Björn som verkligen passar sig här!

Vi har fått nya ölkylare av Björn som verkligen passar sig här!

Romprovning

Romprovning

Björn köper med sig souvenir om hem

Björn köper med sig souvenir om hem

Grabbarna funderar på hur mycket busschauffören ska ha betalt...

Grabbarna funderar på hur mycket busschauffören ska ha betalt…

På vägen hem fick vi shoppat en ny klippapparat stället för den som jag tyckte passade bättre på havets botten. Bussresan hem blev lika spännande. Speciellt när chauffören lyckades knö in 14 passagerare i en niomannabuss…. Vi hade ju redan i måndags bokat bord på den lilla delikatessbutiken med karaoke. Vi var utlovade en show utan dess like och det fick vi!!! Tydligen hade man också någon form av franskt tema som vi inte förstod men många gick omkring i hucklen och städrockar – lite som påskkärringar. Även gubbarna hade denna mundering och vi försökte få en förklaring men vi fattade nog aldrig riktigt. Våra Kubanska vänner dök också upp och visst blev det en show… Det roliga här är att när någon går upp och sjunger mitt på affärens lilla golv. Så strömmar alla som gillar den låten till och hjälper till att köra, eller dansa eller bara hoppa omkring. Maten serverades på små bord utanför butiken, på ett litet torg och den bestod av tallrikar med kallskuret i form av ost och olika korvar, skinkor och massa gott. Sicken affärsidé…. Resterande restauranger runt hamnen stängde redan vid 21-tiden och följaktligen så samlades alla som ville ha en trevlig fredagskväll här. Även personalen från de övriga restaurangerna. Någon gång efter 03 tiden så gav vi upp, då pågick festen fortfarande för fullt. Men vad kul det var. Vi svenskar hade en egen liten utmaning genom att försöka gissa vilka låtar som fransmännen sjöng. Dessa sjöng uteslutande på franska. ”Hotel Carlifonia”, tex, låter inte alls likadant med fransk text kan jag lova. Dessutom blev vi också tvingade av personalen att sjunga en Abba låt… Vilket till och med Björn och jag fick hjälpa till med och precis alla andra var också med och sjöng. Ja, detta är en kväll vi kommer att minnas länge och med glädje.

Middag på delikatessbutiken

Middag på delikatessbutiken

Våra Kubanska vänner Ernesto, Ricardo och Raoul

Våra Kubanska vänner Ernesto, Ricardo och Raoul

Jag och en fransk påskkärring hjälper Magnus att sjunga lite...

Jag och en fransk påskkärring hjälper Magnus att sjunga lite…

Full fart i delikatessbutiken

Full fart i delikatessbutiken

Det var inte riktigt lika roligt förmiddagen efter när Björn skulle åka hem. Förutom att behöva säga hej då så kom några av våra båtgrannar och berättade att även de hade haft nattligt besök ombord och blivit av med div skor och småplock ute i sittbrunnen på deras stora katamaran. Kvällen innan hade en tredje båt fått påhälsning och där hade de gått ombord och snott allt från datorer till kreditkort och detta samtidigt som det sov fyra personer ombord(!) Vi hade nog tur som hade björn som vakt bak i akterruffen på måndagskvällen!. Det är hög kriminalitet här på St Martin, det vet vi. Men vi har inte känt oss hotade på något sätt, någonstans. Det tråkiga i detta är marinans attityd som fullkomligt ger blaffen och bara rycker på axlarna. På lördagen så installerades med andra ord det larm som vi har haft med oss från Sverige men som vi inte har ansett oss behöva innan. Det är ett enkelt rörelselarm som går igång om det är någon som sätter en fot in i sittbrunnen. Effektivt faktiskt. Dessutom är nu jollen fastlåst med en vajer som har ett larm på 120 decibel som ska gå igång om någon försöker klippa kabeln. Fast av någon anledning så gillar detta larm inte när det regnar, utan larmar då…. Vi ligger ju förtöjda med fören ut från bryggan och eftersom vi har ett långt avstånd till bojen så är det heller inga problem för oss att dra oss ut två, tre meter nattetid. Detta gör att ingen kan komma ombord om de inte kommer via jolle. Så vi känner oss trygga med detta. Men visst. Det är lite jobbigt. Å andra sidan så drar vi inte för stora växlar på det. Jag fick ju inbrott i min bil hemma i lugna och trygga Utby… Så varför inte här?

Vi ligger alltså fortfarande kvar i marinan. Söndagen så har vi plockade vi upp mer eller mindre hela båten. Magnus drog tjocka, härliga kablar mellan batteribanken och elpanelen. Han har hittat ett spänningsfall på 0,3V mellan dessa och det är ju på tok för mycket, så nu hoppas vi att detta kan rätta till saker och ting. Sedan så har vi också dragit en kabel från den starka lampan vi har på akterdäck i radarstolpen. Förut fick man gå ner i akterruffen för att tända. Nu kan vi alltså göra detta från instrumentpanelen, vilket underlättar betydligt!

Idag måndag var tanken att vi skulle ge oss ut och handla och bunkra mat och sedan lämna marinan. Men det regnar något hiskeligt och ser ut att göra så resten av dagen. Faktum är att vi har haft väldigt mycket regn i omgångar ända sedan vi kom till Karibien. Vi hade inte riktigt räknat med det…. Vårt kapell är ju väl nedpackat och konserverat och det gör att det mesta i sittbrunnen blir blött vid en skur. Men det ser ut att ordna upp sig i morgon så vi väntar helt enkelt med att checka ut härifrån tills dess och passar på att göra lite allmänt plock fram tills dess.

Forte De Marigot

Forte De Marigot

Utsikt över Marigot Bay

Utsikt över Marigot Bay. Nanny ligger längst till höger i bild innanför landtungan

 

Kram på er alla!

160309 Sandblästrad på Maho beach av en jetstråle

Som alla andra som besöker denna ö så åkte vi till stranden Maho. Den är världskänd för att flygplanen landar precis över huvudena på de som står på stranden. Så även om Björn inte hade varit med så skulle vi nog allt tagit oss dit. Det började med lite motgångar eftersom det var helt omöjligt att hitta en plats på andra sidan lagunen att förtöja dingen i. Det blåste kuling och även inne på lagunen så gick det bra med sjö. Vi fick motvind en liten bit och vi blev helt och hållet översköljda och genomblöta. Grabbarna var ju smarta att ha badbyxor. Jag hade jeansshorts. Något som är väldigt obehagligt att ha på sig när de är genomblöta! Vi stack in näsan till en brygga med massa hyrbåtar och jetskis och efter lite letande hittade jag en i personalen och frågade om vi kunde få ligga där ett par timmar. Jorå, det gick bra, men det kostade. Visst tyckte jag, hur mycket?  25 Eur svarade han då. VA???? Är du go eller?? Vi har en dinge som är 2,4 meter och vi har lagt oss på den grunda delen som ni ändå inte använder. Han såg ut att skämmas men förklarade att hans chef satte priserna. Vi åkte såklart därifrån och lite längre bort hittade vi en restaurang med brygga och efter att tagit varsin dryck så fick vi ha jollen där. Betydligt bättre än 25 Eur! Framme vid stranden så tillbringade vi hela dagen med att titta på planen och när folk försökte bada i de gigantiska vågorna. Magnus och Björn vågade sig på ett par dopp men jag lät bli…. När något av jetplanen startade så blev de som stod bakom sandblästrade av jetstrålen. Riktigt läskigt faktiskt. Så vi stod lite på sidan. Vi klarade oss fram till dess att grabbarna gått för att handla lite dryck och jag passade grejorna. Då kom dagens största jetplan och försent insåg jag att han inte stod helt rakt på starbanan utan jag såg rätt in i båda motorerna. Illa….. Jag han tänka att jag skulle ta de tre ryggsäckarna och springa innan det var försent men det gick inte. Två sekunder senare ligger jag i en boll på stranden och skyddar mig så gott det går från sanden. Det gör ONT!!! När jag väl kan resa mig igen så ligger alla våra saker i vattnet och tumlas om av de kraftiga vågorna. Tre ryggsäckar med telefoner, plånböcker, kläder…. osv. Jag är totalt sandblästrad och jag har sant överallt. Speciellt i ansiktet. Björn hade sett vad som hänt och kom rusande från baren och många andra vänliga människor hjälpte oss att hitta våra saker som flöt i vattnet. Vi hittade allt förutom ett kamerabatteri och ett par badbyxor. Efter detta tog över en timmes sanerig vid och sedan gav vi upp och satte oss i baren för att torka alla våra dyngsura och genomsandiga saker. Magnus fick ta jollen tillbaka i motvinden och jag och Björn fick ta en taxi. Väl hemma i båten så sanerade vi oss ännu en gång men denna gång med hjälp av vattenslangen på kajen. Vi hade bara en duschpollett eftersom hamnkontoret redan stängt så vi fick börja duscha på kajen och därefter stod vi i kö för att hinna skölja av oss ordentligt inne i duschen. Inte utan att en viss scen från sällskapsresan, när de ska ta foton till liftkorten, kom upp i skallen. Efteråt så är det lätt att skratta åt en sådan här historia, men jag blev faktiskt lite chockad….

Och här kommer filmen på det hela!

160306-08 Saba och St Martin

På söndagsmorgonen packade vi ihop oss i jollen och tog oss iland. Som tur var så var vågorna ganska små så efter ett par försök så kom vi i land precis under ”The Ladder” Denna sk stege var fram tills hamnen byggdes på södra delen av ön enda sättet att komma till ön. Fartyg ankrade och så fick allt bäras upp för trapporna. Tydligen har både biskopar och pianon fraktas upp denna väg, vilket är helt obegripligt. När vi efter extremt många, och branta trappsteg nådde tullstugan, trodde jag att jag skulle dö….. Det var hiskeligt varmt och hiskeligt jobbigt. Och än värre blev det när jag insåg att vi fortfarande bara hade tagit oss upp en tredjedel av sträckan. Phuuuuuuuuuuuuuuuu. Men vi tog oss upp och vilade en stund i skuggan med lite medhavd kall dryck. Sedan var det en kort promenad in till Bottom. Vi har haft otroligt roligt åt detta namn och ni kan ju själva tänka er nivån på skämten runt ett sådant bynamn. Byn var liten men självklart fanns det tre kyrkor och trots att det mesta var stängt hittade vi ett litet vattenhål och fick oss lunch. Hemvägen ner för The Ladder var nästan lika jobbig och det stramade bra i låren när vi väl kom ner till stranden.

Bottom, sett från havet. Här kan man inte lägga till med Nanny

Bottom, sett från havet.Hamnen nedanför får man inte gå in i som privatbåt utan vi fick ta en mycket guppig boj.

Sabas mäktiga klippor

Sabas mäktiga klippor

Stranden innanför båten

Stranden innanför båten

Den tredjedel av The Ladder som syns från havet

Den tredjedel av The Ladder upp till tullstugan, som syns från havet

Lätt att få svindel

Lätt att få svindel

Även när trapporna slutade var det väldigt brant

Även när trapporna slutade var det väldigt brant

Sista backen i Stegen

Sista backen i Stegen

The Bottom is nådd....

The Bottom is nådd….

Vilar i skuggan efter klättringen

Vilar i skuggan efter klättringen

Grabbarna på väg ner för stegen

Grabbarna på väg ner för stegen

Nya jollen uppdragen på stranden

Nya jollen uppdragen på stranden

Trots förmiddagens ansträngning så hoppade vi strax i jollen igen och tog oss bort till grottorna och fick oss lite fin snorkling. Magnus blev lite darrig när han insåg att det simmade en barracuda under oss. Som tur var så såg jag den aldrig. Men sköldpaddorna såg jag 🙂

Under natten så ökade dyningen sakta men säkert och det blev rätt rulligt i båten till slut. På morgonen slog vågorna villt in över stranden och vi insåg vilken tur vi hade haft som kunnat landstiga dagen innan. Nu skulle det vara helt otänkbart! Vi lassade upp jollen på däck och släppte vår boj och i maklig fart gick vi mot St Martin.

Vi lämnar Saba i sjörök

Vi lämnar Saba i sjörök

Magnus och jag var nu bra sugna på att komma in i en marina. Sista marinan var den i Kap Verde och den var något av det ryckigaste och guppigaste vi varit med på och vi ville ha lite lugn och ro. Därför gick vi in genom bron på den franska sidan och in i Simpson Bay Lagoon. Efter lite om och men fick vi en plats inne på Marina le Royal. Och här inne är det kav lugnt! Fast det visade sig bara vara lugnt på vattnet för vi lyckades pricka sista dagen på den stora seglingstävlingshelgen Heineken Regatta. Och avslutningsfesten skulle självklart vara i vår marina. Som tur är så låg vår plats lite vid avsides och därmed så pågick inte själva festen precis vid vår kaj utan ett 30 tal meter bort. I hela hamnen stod det Heineken tält som sålde rom och Heineken. Vi började med att skämma bort oss och äta en bit och vi fick in var sin GIGANTISK köttbit som var något av det bästa jag ätit på månader. Och då äter vi riktigt bra ombord! Detta var bara början på en riktigt bra kväll. Det var underhållning i själva hamnbassängen av en kille som var helt upplyst och hade vattenjet (Flyboard?) på fötterna och gjorde massa konster som volter och annat i luften I ett av ölstånden träffade vi tre st mycket trevliga Cubaner och efter ett tag hamnade vi allihop den lokala delikatessbutiken som hade en liten servering och karaoke (såklart…). Bara en av Cubanerna pratade engelska så det blev mycket rolig kommunikation på spansk/fransk/eng/kroppsspråk. Jag och Björn höll oss ifrån sjungandet men vi fick en rejäl underhållning av massor av spanska karaoketolkningar med dans till. Den stora hunden som tillhörde butiken parkerade sig bestämt hos mig och Björn och så fort man slutade klappa henne fick man en krafsning på benet av tassen och en så bedjande blick att det bara var att fortsätta att klappa. Det är väl självklart att en delikatessbutik har både karaoke och en stor hund i sina lokaler….. Eller??

Marigotcanal in till lagunen

Marigotcanal in till lagunen

Rickardo och Magnus sjunger My Way. Såklart....

Ricardo och Magnus sjunger My Way. Såklart….

Sedan var den kvällen över. I alla fall trodde jag det, fram tills frukosten i morse då Björn berättade att vi hade haft besök ombord på natten. Vi ligger ju inbackade med aktern mot kajen och eftersom det är en fast betongkaj så är det bara ett litet kliv över och så står man på akterdäck. Jag trodde ärligt talat att han skojjade med oss men inte… En lagom berusad fransman hade klampat ombord och börjat dra i luckan till akterruffen när Björn vaknade till och frågade vad i HELA friden han höll på med. På knagglig engelska förklarade han då att han sökte någonstans att sova. Som ni förstår så var Björn inte så pigg på detta utan han åkte av snabbare än snabbast. Enda spåret efter nattens händelse var att fransmannen tydligen på något sätt lyckat sno med sig en av Björns jumpadojjor från sittbrunnen. Så om ni ser en medelålders fransman med EN Nikesko på sig i röd T-shirt så kan ju hojta till. Lite läskigt med ovälkommet besök faktiskt. Marinan är hyfsat billig och det ligger bra restauranger, affärer och pubar runt hamnbassängen men det är ganska slummigt runt hörnan. Men vi trivs faktiskt riktigt bra! Idag har vi varit på lite utflykt och kollat in omgivningarna. I morgon ska vi nog ut och åka buss. Vi stannar här ett par dagar och tänker utforska ön lite.

En öl på Shrimpys brygga, bland alla utombordare

En öl på Shrimpys brygga, bland alla utombordare

Våra två monster som bor på bryggan...

Våra två monster som bor på bryggan…

160305 Den lilla ön Saba

Natten till lördagen blev sömnlös för mig och Magnus. Bojen i viken vid norra St Barths envetnades med att dunka mot skrovet hela efternatten. Så kan det bli när det är stilla och ström går mot vind. Eller snarare den obefintliga vinden. Så från kl var 02 blev det inte mycket sömn. Men på lördagsmorgonen gick vi upp som planerat och fick en härlig segling till ön Saba. Saba låg inte i vår planering över huvud taget, eftersom den är känd för att vara väldigt otillgänglig och med endast 1500 invånare. Guideboken beskriver mycket varnande att man måste ha koll på svall och vindar eftersom det inte finns några skyddande vikar. Ön är rund och hög, och tillhör numera Holland igen efter att ha varit självständiga ett tag. Flygplatsen är av det mer spektakulära slaget och endast 396 meter lång, att jämföra med St Barths långa 650 m, och beskrivs dessutom bäst som att landa på ett hangarfartyg. Hörs det att vi har en flygfantast ombord??? När Magnus och jag diskuterar div superjakter till seglebåtar så vänder sig Björn blixnabbt om vi minsta ljud av ett mindre flygplan. Seglingen över till Saba blev i vilket som helst härlig och solig. Problemen började när vi nådde södra udden av ön och den mycket märkliga hamnen som tillhör “huvudstaden” med det mycket roande namnet The Bottom. Enlig Björn översätts detta direkt till “Röven” och enligt Magnus är det som när en Halmstadsbo har mycket “Båttom”. I alla fall… Dyningen var hög och oregelbunden utanför den totalt oskyddade hamnen. Det fanns 4 st bojar att lägga till vid under inklarering. Problemet var att få på motorn på jollen i denna mycket jobbiga sjö. Vi var väldigt glada för att vi hade en ny, lite stabilare jolle, men just när motorn ska monteras så hjälper det inte så mycket. Nanny åkte så mycket upp och ner med rumpan så vi fick lägga jollen längs med sidan och på så sätt fira ner motorn. Jollen fick till och med röd bottenfärg på pontonen efter det att Nanny hävt sig upp och “landat” på jollen…. Men Magnus tog sig i alla fall in till hamnen och den nya jollen bestod verkligen testet. Där fick han först gå till customs and immigration och fylla i flertalet papper i många exemplar. Dessutom fick han deklarera mängden cyklar och jollar samt spritmängden ombord…. Kan vara så att han slirade lite på sanningen här…. vi har ju faktiskt numera två jollar ombord Därefter var det dags för hamnkaptenen som effektivt snodde oss på 20 USD för att vi låg i bojen utanför hamnen. För att sedan få tillstånd att gå runt hörnan på ön och ta en av de 10 gästbojarna så fick han dessutom ta ett besökt till administrationen för den marina parken. Vår guidebok beskriver deras öppetider enligt följande: “In theory, officials are around from 0600-1800, but you will be lucky to find anyone around that early, or late, or during lunch, or if there is no other commersial traffic”…. Så med andra ord så fick Magnus lägga vår avgift i ett kuvert med massa uppgifter och SEDAN fick vi leta rätt på en av de eftertraktade bojarna. Till vår stora lättnad så insåg vi att det bara låg ett fåtal andra båtar där så det var gott om bojar.

160301-160303 St Barths

Ja, då har vi tillbringat ett par dagar i denna gamla Svenskkoloni. Det är rent, snygg med svenska och franska gatuskyltar. Det känns lite märkligt att promenera på Artillerigatan på St Barts och inte hemma i Göteborg…. Men vad tycker vi då?? För att vara helt ärliga, inte alls…. Här bor det riktigt rika och vackra folket. Det är många smala, välklädda människor med massor av blonderingsmedel och mycket silikon. Affärer finns det massor av, om man vill handla hos Rolex, Cartier, Louis Vuitton mm mm mm. Bilarna är i extremklassen och här åker inte ungdomarna moppe eller vespa. Här kör man små trimmade mopedbilar av beach buggie. Med jämna mellanrum så ankrar det upp ett kryssniongsfartyg utanför Gustavia och staden fylls till mestadels av feta, skära amerikaner, alla utrustade med var sitt färgglatt gummiarmband för igenkännande….  Handla mat är också kul. Här finns det mesta men det gäller att ha guldskorna på. Eller vad sägs om 12 ägg för 6,85 EUR, och då var de inte ens ekologiska…. Vi känner oss med andra ord inte så hemma. Men det finns ett par undantag. Vi stormtrivs i vår lilla ankarvik, Shell Beach runt hörnan, men ändå så nära. Det är lagom många människor och konstigt nog, endast ett fåtal båtar i viken. Inne på strandrestaurangen är det eftermiddagsparty varje dag fram till ca 20:00 som ger oss lagom underhållning från sittbrunnen. Sköldpaddor och fiskar simmar runt oss i det turkost klara vattnet och ibland ropar Magnus glatt till, när en rumpa i stringtrosor snorklar förbi 😉

Nanny från strandrestaurangen

Nanny från strandrestaurangen

Shell Beach

Shell Beach

St Barts

St Barts

Svenska Artillerigatan...

Svenska Artillerigatan…

Puben med utlämningstillstånd från Systembolaget

Puben med utlämningstillstånd från Systembolaget

På onsdagseftermiddagen så dök Björn upp på stranden och Magnus åkte i omgångar och hämtade honom och hans tunga packning. Denna gång hade vi inte beställt mer av honom än ett par extra datorbatterier och ett par trådrullar så förvåningen var stor när han öppnade sin väska och introducerade ”stora julafton”. Eller vad sägs om rödvin, rosévin, rökig whiskey, gräddfil (!), matjesill, korvar och lakrits i stora lass. Till detta ska tilläggas att Björn tydligen inte var helt nöjd med vårt helt obefintliga fiske hitintills och hade bestämt sig för att göra något åt detta. Följaktligen plockade han också fram ett gigantiskt fiskespö med rulle och lina och krokar och grejjer och mojjar och dingsar och jag vet inte vad. Vi bara gapade.

-Men du är ju inte klok, tyckte jag. Detta måste vi få ersätta dig för! – Nä, jag bestämmer väl själv var jag vill förvara mina fiskegrejjor, och jag tänkte förvara dem i Nanny, svarade Björn och tittade menande på mig… -Jaha… antar att vi ska fiska lite nu 😉

Björn med sina fiskegrejjor

Björn med sina fiskegrejjor

Med sig i packningen hade han också det silver smycke som jag designat och beställt av Jeanette Arkevall. Vi har ju alltid pratat om att vi inte ska segla jorden runt, utan runt på jorden. Så därför bad jag Jeanette göra detta smycke till mig på en rund platta som ska föreställa jorden – och på den segar vi runt på 🙂 Jag fullkomligt älskar det lilla hänget och det passar bra ihop mina andra hängen på mitt halsband. Lite lyx får man unna sig!

Mitt egendesignade seglarsmycke :-)

Mitt egendesignade seglarsmycke 🙂

Torsdagen började med att grabbarna tog sig ut på en löprunda och jag fixade lite lagom i båten. Efter det så gick vi upp på kullen och fort Oskar. Nu visade det sig inte vara till så mycket till fort men utsikten var fantastisk i hettan. Och så blev det så klart det obligatoriska besöket på Le Select och då hade Magnus och jag diskuterat färdigt och beslutet var taget. Vi har ju efter mycket om och men insett att vår jolle är för liten för de förhållanden som vi har här. Den hade funkat jättebra hemma i Sverige men här är det som att ha en liten röd trehjuling med flak, som barn har som sin första cykel, till att pendla till jobbet med. Hade vi varit en person ombord så hade jollen varit perfekt men nu är den helt enkelt för liten. Så vi knatade bort till skeppshandeln och bet i det sura äpplet och köpte en jolle med hård aluminiumbotten. Billigt blev det inte… men vi  måste ha en vettig jolle där vi kan åka två personer säkert, även i lite tuffare väder. I dag byter vi ankarvik och tar oss till norra änden av ön och planerar resten av Björns vistelse. Ön Saba verkar lite lockande 🙂

 

160227-160229 Bad med sköldpaddor och nattsegling till St Barts

Vi började lördagen med att ta jollen ut till den lilla ön Pigeon Island, strax utanför vår ankringsvik. Detta ska vara ett av det bästa snorkelställena på Guadeloupe och det märktes också på mängden människor. Det var massor av små och stora dykbåtar med glada”turister” som plaskade runt i det 28 gradiga vattnet och tittade på härligheten. Jag jobbar ju hårt på min panik att ha huvudet under vattnet och andas genom snorkel. Löjligt kanske… men jag jobbar ju som sagt på det och jag blir ärligt talat snabbt bättre på det och det blir lättare för varje gång. Och vilken upplevelse detta var. Det var massor av fiskar i glada färger som absolut inte brydde sig om att man låg i vattenytan en meter över och studerade dem. Det kändes nästan som om man tjuvkikade… Jag hade lämnat GoPro kameran hemma och istället tagit med min lilla Olympus Tough. Denna lilla kamera överraskar mig gång på gång och jag fick både bra bilder och film. Det enda negativa med den är att motorljudet när man zoomar hörs i inspelningen. Men oftast så klipper jag ju bort originalljudet. Men i alla fall! Vilken grej detta var!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stor boll-liknande korall

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

“Skorstenar”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blå fisk….

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Svart o gul fisk

Vi gav oss vid lunch och åkte tillbaka till Nanny och efter lite båtjobb så blev jag sugen på att snorkla igen. Runt båten, i den lilla viken var det många som snorklade och jag fattade inte riktigt varför. Botten såg ju jättetråkig ut men jag hoppade i, själv denna gång och började som vanligt med att kontrollera att ankaret satt som det skulle. När jag vred på den så såg jag dem… sköldpaddorna… I minst 30 minuter låg jag i ytan och tittade på dem hur det sakta och makligt betade sig över botten och mumsade på gräset. Med jämna mellanrum gick de upp till ytan för lite luft bara ett fåtal meter bort utan att ta någon som helst hänsyn till mig! Lycka!!! Livs favoritdjurlista ser numera ut så här: 1-Delfiner, 2-Puffins (lunnefåglar) 3-Sköldpaddor. Och självklart hade jag kameran med mig!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Underbara…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

långsamma…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

sköldpaddor!!

På kvällen landade vi på sundowner hos Emelie och Markus på Emma tillsammans med deras goa vänner Fredrik och Terese. Kvällen blev både sen och rolig med god middag och det var väl inte det smartaste eftersom vi hade bestämt oss att lämna kl 08 dagen efter för att dygnssegla till St Barts och Gustavia

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi jagar den gröna blixten….

Men skam den som ger sig och strax efter 08 så lämnade vi Guadeloupe och satte kosan nordväst. Dagen började med alldeles för lite vind och motorsegling men framåt lunch kom vinden och vi fick perfekt seglingsvind. Boris styrde oss tryggt och natten blev lugn och månbelyst. En underbar segling faktiskt. Strax efter 12 på denna skottårsdag tuffade vi in i Gustavia. Vi vet och har hört av alla att det är fullt, knökat och lyxigt. Och ja! Helt rätt. Först möttes vi av en omgång ankrade båtar som låg väldigt rulligt. Innanför fanns det numrerade bojar och sedan kom själva hamnen. Ville vi lägga till i marinan så gällde det att kasta förankaret och backa in i sidvind. Det lockade inte… Speciellt som de båtar som vi kunde se därinne började på 200 fot eller nåt… Tror att Nanny hade varit en för liten jolle för dem. Vi gick inte ända in, där det också skulle finnas någon typ av bojar där man tydligen också skulle kasta ankare. Vi hittade dock en ledig, numrerad boj, ganska långt in och tänkte att “det är väl bara att chansa”. Men vi han inte ens ta upp den innan en gummibåt med ett franskt, argt par och en skällande hund började gorma på oss. OK – inte rätt alltså… Jag ropade upp marinan och frågad om det var OK att plocka en boj. Och fick till svar, på perfekt engelska, -NEJ!, Alla bojar är privata, ankra eller gå in i hamnen. Men det var varmt och vi ville bada… Så vi gick ut igen och runt hörnan till en liten vik som heter Shell Beach. Vi gick långt in och kastade ankar på en delvis stenig botten, men vattnet var så klart på fyra meter att det inte var några problem att pricka en sandfläck. Strax efter det att vi backat in ankaret och Magnus inspekterat det på plats så hittade Magnus dessutom ett fritt internet som är så snabbt att jag till och med kan ladda upp bilder! Drömlikt vackert och även här har vi sköldpaddor runt båten.

Nu ska vi fixa till båten efter  seglingen och pumpa upp jollen, bada lite och sedan åker vi in och klarerar in och undersöker dessa gamla “Svenskbygder”. Och ja… Vi mår oförskämt bra 😉

Kram

160227 Pigeon Island, Guadeloupe

Vi hade ett par helt underbara dagar på Les Saints. LEA kom dagen efter och nu var kaptenen Anne ombord och dessutom hennes härliga stålmamma Grete! Jag har jobbat på min panik över att snorkla och detta var ett bra ställe att träna på. Dessutom har jag och sytt färdigt en hel del solskydd på båten. Vi promenerade in till byn en dag också och fick se ön från landsidan. En varm, backig promenad på 2,5 km i värmen. Framme i byn belönade vi oss med en jättegod lunch vid en restaurang precis nere vid strandkanten. När vi efter det hade tänkt att handla mat så hade vi missat att det var onsdag eftermiddag och just onsdag eftermiddag var hela byn stängt… Så det blev bara att knata hem igen. På torsdagen dök även Sea Quark upp och vi hade en trevlig kväll i Nannys sittbrunn. Vi hade ju haft förmånen att få helgrrillat “lammelår” i LEA någon kväll innan så nu bjöd vi tillbaka med köttfärslimpa. Det går inte någon nöd på oss. Idag på morgonen när vi precis skulle lämna så kom Sea Quark förbi och langade över lite hemmabakat bröd till oss. Sååå gott! Tack för det och handuken får vi se till att återlämna vid nästa träff 🙂 Vi tog oss de 20 M upp till Pigeon Island, mitt på Guadaloupes östra sida och här är det fantastiska snorkelvatten så det lär vi hålla på med under morgondagen innan vi på söndag morgon lämnar för att gå direkt till St Barts.

Just nu har vi hittat en bar med internetuppkkoppling så här kommer lite blandade bilder från de senaste veckorna

Vår hjälte från dykbutiken som körde mig och Eos till rätt ställe i vår tygjakt.

Vår hjälte från dykbutiken som körde mig och Eos till rätt ställe i vår tygjakt.

Glada damer har hittat skatten

Glada damer har hittat skatten

Äntligen fick vi träffa Camilla och Nowak!!

Äntligen fick vi träffa Camilla och Nowak!!

Klart bubbeltillfälle!

Klart bubbeltillfälle!

Nanny har/hade långhalsar efter Atlantenseglingen

Nanny har/hade långhalsar efter Atlantenseglingen

Glada att få träffa kära Reidun på LEA igen på St Anne

Glada att få träffa kära Reidun på LEA igen på St Anne

Ann-Marie, Mike, Reidun, Jonas, Roger, Magnus och Liv äter mumsiga revben

Ann-Marie, Mike, Reidun, Jonas, Roger, Magnus och Liv äter mumsiga revben

Solnedgångshäng på LEA

Solnedgångshäng på LEA

Mangrove tur med jollen

Mangrovetur med jollen

Lunchstopp på Terre de Haut, Les Saintes Jag och Magnus tillsammans med Grete, Reidun och Anne

Lunchstopp på Terre de Haut, Les Saintes, Bourg
Jag och Magnus tillsammans med Grete, Reidun och Anne

Les Saints

Bourg

Ankringsviken utanför Bourg

Ankringsviken utanför Bourg

Magnus utsikt från masttoppen i ankringsviken vid Sockertoppen

Magnus utsikt från masttoppen i ankringsviken vid Sockertoppen

På väg in mot Goudaeloupe

På väg in mot Goudaeloupe

Damerna har det bra på LEA

Damerna har det bra på LEA

Moped kan användas till mycket

Moped kan användas till mycket

Färgglada hus i Bourg

Färgglada hus i Bourg

160224 Snabba skutt!

Ja, nu transporterar vi oss lite. Inte för att vi njuter mindre men vi har faktiskt lite bråttom. Hur kan man ha bråttom i paradiset då?? Jo, dagen efter det att vi kom fram till Martinique så fick vi en fråga från Björn. Kunde vi händelsevis vara vid St Martens den 2/3. Visst tyckte vi. Det är ju 5-6 veckor till dess, så dit kan vi pyssla oss i lugn och ro. Dagen efter tittade jag lite närmare på kalendern och insåg att det inte alls var januari fortfarande… Januari tog ju slut redan ute på Atlanten. Hur kan man vara så klantig? Men det är väl ett tecken på att vi har slappnat av – totalt. Nu ska vi då alltså ta oss 300M på två veckor och detta tycker vi är lite stressigt. Ja, ni förstår att vi har landat i långsamtempot. Därför har vi bestämt oss för att vi gör ett par snabba hopp ett par dagar för att sedan ligga still ett par dagar och så avslutar vi med en dygnsseglats för att avverka lite sjömil. Men jag tänkte att det är bäst att jag förklarar vad vi håller på med så att ni inte tror att vi fått storfnatt när vi avverkar ett par ankarvikar i snabb takt. Vi ska ju tillbaka söderut sedan och då har vi inget som stressar oss och kan hinna med alla godbitar på vägen.

Söndag morgon drog vi upp ankaret vid 07 och fick en fin tur över till Dominika från St Pierre. Silke gick också samtidigt som oss men Roger låg kvar och väntade på lite mer vind. Vi fick blanda lite go segling med lite motorgång. Vindarna går från noll till 10 m/s utan att man hinner blinka så det gäller verkligen att vara med och inte slappna av. Dominika ser lite ut som Norge faktiskt! Med de gröna härliga bergen och de konstanta skurarna över land som ibland drog ut till oss till havs. Fast den stora skillnaden är ju temperaturen. Vi hade 30 grader under dagen och vattentemperaturen var 28 grader. Det blev en och annan hink som vi hällde över huvudet under dagen.

Ut på eftermiddagen så skriker Magnus helt plötsligt till.. TITTA!!!  Där en val!!! Jag hann bara se plasket efter den. Plasket var så stort att jag tror att den stora varelsen måste ha gjort ”bomben”. Då kom den upp igen och gjorde om uppvisningen. HELT fantastiskt. Även om det var ett par hundra meter bort. Jag var alldeles stum efteråt. Vi vågade faktiskt inte köra efter den. Ut längs med kusten så mötte vi tre, fyra ”valtittarbåtar” som var fyllda till bredden med folk. Guideboken varnar för att följa efter både dem och valarna så vi fortsatte på vår kurs. Bara en timme senare så låter det helt plötsligt från styrbordssidan i det platta vattnet. Upp dyker en jätteval och går ner igen samtidigt som han smäller lite lagom med stjärten. Strax efter så upprepar den det och jag hinner i alla fall få med lite av det på film. Denna gång var valen mindre än 100 meter ifrån oss.  Magiskt!!!

När vi efter 50M där vi gått längs med hela ön siktade norra delen av Dominika och ankarviken Prince Rupert Bay, så möttes vi redan ute till havs utan en av dessa beryktade ”boatboys”. Det är driftiga killar som fixar det mesta och vill skapa kontakt så att man ska anlita just han och hans familj. Vi har hört att dessa kan vara riktigt gangsters så vi var lite försiktiga när han körde upp längs med båten. Men vi hade också fått till oss att just i Dominika så är boatboysen organiserade och certifierade. Det finns till och med bild på dem och deras båtar i guideboken. Under vägen in så möttes vi av tre olika sådana båtar och alla var oerhört trevliga, vänliga och korrekta. När vi förklarade att vi bara skulle ankra för natten och inte ens klarera in, utan bara ligga kvar med ”gula flaggan” uppe. Så drog de sig snabbt undan, önskade oss välkomna åter och en trevlig kväll. Annat ska det tydligen vara nere på St Lucia enligt Nowak – där är de riktigt otrevliga, tydligen…  Inne i ankarviken ankrade vi åter upp bredvid Nowak och Camilla på Sea Quark och Silke släppte också ankaret strax efter oss. Nowak Camilla ville ha med oss på fest i en av de andra svenska båtarna och sedan var det grill på stranden på kvällen. Just söndagarna är kända för sina genuint bra grillfester som lokalbefolkningen håller på stranden. Men efter viss tveksamhet så tackade vi nej. Vi skulle ju vidare dagen efter och dessutom så får vi inte lämna båten innan vi klarerat in Nä…. Tråkigt men vi hoppade festen denna kväll och mös i sittbrunnen med en god middag efter en lång dag på havet. Måndagen sov vi lite längre och gick på ett ganska platt hav till små öarna söder om Guadaloupe, Les Saintes och en ankarvik som heter Pain de Sucre, alltså sockerbrödet. Den ligger lite vid sidan om och är underbart vacker. Två små stränder i var sin ände av viken. När vi släppte ankaret så trodde jag inte det var sant för jag såg det när det dunsade i sanden på 10 meters djup och när vi backade bort från det så såg jag det lääääänge. Så klart vatten! Magnus tog jollen in runt hörnan och klarerade in och efter mycket om och men så har han “nog” fått klart för sig att vi inte behöver klarera ut och in mellan de franska öarna. Men vi är inte riktigt säkra…. Det kan bli spännande om det är någon som kommer och vill se våra papper. Nu, i skrivandes stund är det bäckmörkt och ut i natten ljuder ett dragspel som spelar både kända svenska visor och några som vi förmodar är Norska, eftersom det är ifrån  den båten ljudet kommer. Musiken blandas lite magiskt med vågornas skvalp mot stranden och vi sitter bara här och tänker på det absurda med Svensk folkmusik mitt i Karibien. Magnus har dessutom hittat ett fritt nätverk som vi kan snylta på och under de kommande dagarna då vi ligger kvar här. Tyvärr är det inte snabbt nog för att ladda upp bilder så ni får ge er till tåls lite till….

160222 St Pierre och film över Atlanten

Jag vaknade rätt tidigt och började göra båten segelklar. Magnus vaknade vid 07 och efter lite snabb frukost var vi klara att dra upp kroken. Men då hojtade Reidun till “nu är det fara på färde” och mycket riktigt. Grabbarna från flyttcirkusen med den drivande båten flyttade ytterligare en båt i alra morgon stund. Och självklart så hade man inte heller denna gång dragit upp ankaret och hade bara två små jollar med försmå motorer på. När de närmade oss bestämde vi oss för att avvakta och låta de ta sig förbi oss innan vi drog upp kroken. Precis när hela ekipaget låg precis framför oss fick en av jollekillarna syn på vår ankarboj och började dra i den. Oyiiiiie!!!! kom det unisont ifrån mig och Reidun. Killen tittade förvånat upp. Och blev ännu mer förvånad när jag på franska frågade vad i H…. han höll på med. Men han fortsatte dra. Heuiiiiiiii!!!! Skrek vi båda och till slut släppte han bojen igen och började koncentrera sig på det som han faktiskt skulle… att se till att en grön, gammal rostig stålbåt inte åkte in i Nanny… Frågan är om det är en så bra idé med ankarboj…. När spektaklet var över så sa vi hej då till LEA och  Anorak och tuffade sakta norrut med utdragen genua. Men det  var knappt vinden fyllde den.

Solen strålade och efter ett tag kom jag på att det var ett smart tillfälle att klippa Magnus. Ända tills jag tappade själva knivhuvudet i sjön vill säga. Magnus var väl mindre imponerad av mig just då och hipp som happ fick jag lära mig att klippa med sax… Det blev väl sisådär. Men han klagar i alla fall inte. Väl framme i St Pierre så hittade vi Roger på Vanderlust och Silke på Ocean Maiden i ankarviken.  Eftersom vi hade massa äpplen som börjat se sina bättre dagar så bjöd vi in dem på äppelkaka och vaniljsås. Vinden var lite knepig och vred väldigt runt och efter ett tag så insåg vi att vi ankrat väldigt nära en katamaran så det var bara att dra upp hela kalaset och ankrat om. Magnus rodde in till stranden och knatade upp till ett strandkafé där man kunde klarera ut. Så imorgon (idag för er) så släpper vi tamparna och går upp till norra Dominika. Men vi blir inte länge där. Vi bara nattankrar för att fortsätta norrut till Guadeloupe där vi vilar ett par dagar innan vi skuttar upp till mötet med Björn.

Nedan kommer filmen från Atlanten. Tack Silke för internetkod så att jag kunde ladda upp den!

Håll till godo – det är kasst ljud och bladder från två väldigt trötta längeseglare….

160219 Massa goa möten i Grande Anse

Planen var att lämna Le Marine vid nio tiden på morgonen men redan strax innan kl 08 hade vi dragit upp kroken. Och det var inte vårt val direkt…. Grejen var att de skulle transportera ut en gigantisk pråm från varvet innanför och för den operationen var man tvungen att ”röja väg”. Detta föranledde två fransktalande, och inget annat (såklart), killar, att åka runt i ett litet plåtvrak och beordra ett 15-tal båtar att flytta på sig. Vi var en av dem så efter lite frågetecken och diskuterande så förstod vi i alla fall att vi inte hade något val, utan det var bara att flytta på sig. Vi gick in till marinan och fyllde både gas, bensin, diesel och vatten. Väldigt lite vatten men har man chansen att fylla på så tar man den. Det finns inget som är så gott som en ”full båt”. Därefter drog vi ut focken, vinkade hejdå till Reidun och seglade de 20 M till Grande Anse. Typ runt hörnan…. En liten pittoresk håla med två restauranger och två kaféer på stranden och en handelsbod som har siesta mest hela tiden. Vi ankrade precis bredvid Sea Quark, våra vänner från Göteborg. Eftersom det var lite sjögräs på botten dök Magnus ner i det 27 gradiga vattnet och tryckte ner ankarspetsen genom gräset och låg och bevakade när jag backade in ankaret på 2000 varv. Här kunde vi med andra ord sova skönt! Strax dök en sköldpadda upp precis bredvid oss och livet kändes verkligt bra. Därefter blev det hela ännu bättre när Camilla och Novak på Sea Quark dök upp i jollen och hälsade oss välkomna. Sist vi såg dem var i mars 2015 och vi stack inom Björkö för att fylla dieseltanken, tror jag….eller var det senhösten 2014… Då hade jag full flytoverall nu hade jag full bikini  🙂  Oavsett så var mötet lika trevlig som efterlängtat. Rumpunch i sittbrunnen hos dem och på kvällen middag i Nanny. Jag tror faktiskt att vi uppfyllde Swededreams order om att ta hand om dem ordentligt. Trevligt utan dess like blev det i alla fall!!!

Torsdagen, blev efter lite sovmorgon, en dag med lite lagom pyssel. Jag har började sy på våra solskydd och däremellan blandades dagen med massa bad. Jag har börjat på mitt på projekt att lära mig snorkla. Jag förstår ju att det låter jätte löjligt men jag har verkligen problem med att doppa huvudet under vattnet med cyklop och snorkel utan att få panik…. Men efter lite träning och påhejning av sköldpaddorna runt båten så gick det bättre. LEA dök upp strax efter lunch och vi tog oss in till stranden vid 17 tiden för att få i oss en pizza men då hade de bådar restaurangerna stängt. När vi försökte på kaféerna så var det samma visa där. Så det var bara att åka ut till båtarna igen och göra ett nytt försök senare. Och visst fick vi vår pizza efter en lång väntan. Men för att vara helt ärlig så smakade de inget vidare. Båtmat är bättre. Däremot fick vi tillfälle att krama och säga hej då till Roger på Vanderlust och Jonas på Alma som hade avskedsmiddag. De har seglat ihop, mer eller mindre, i sju månader. Men nu ska Jonas söderut för att sedan gå jorden runt och Roger ska norrut för att vända hemåt. De hade haft en en go avskedsmiddag med Camilla, Novak och den tyska seglerskan Silke. Vi slöt upp och fick nöjet att krama alla hej då en gång till.

Fredagen blev det första hela dygnet i Karibien utan regn. En helt underbar dag. Tro det eller ej men varje dag så har vi haft det lite småmulet och återkommande, men korta, störtskurar- Vi vinkade hej då till alla som drog iväg. Vissa med vetskap att vi skulle ses igen och andra med en förhoppning. Jag tillbringade de tidiga morgontimmarna med att klippa färdigt vår film över Atlanten. Tyvärr hänger publiceringen inte endast på internetuppkoppling utan även de timmar som det krävs för att komprimera och omvandla filmen. Dessa timmar kräver datortimmar och därmed datorbatteritid….. Något som är svårt att åstadkomma när man ligger för ankare hela tiden. Så det lär dröja ett tag till. Magnus å sin sida högg tag i kylskåpet som visat sig ovanligt kinkigt…. Vi har ju ett spänningsfall som Magnus börjat titta på och förmiddagen idag gick åt att plocka ut hela kylskåpet och städa kondensor och allt annat bakom, samt kontrollera alla kopplingar, vilka alla så exemplariska ut. Jag fortsatte sy solskydd och eftermiddagen gick åt till att skrapa botten på Nanny. Magnus blir den som får dyka och ta botten och jag kämpar med min panik och skrapar första metetern efter vattenlinjen och nedåt. Men det är ju inte bara jobb för helt plötsligt måste man bara bryta och titta på miljön med fiskar som lever runt en. Därefter åkte jag och Reidun in till stranden för att slänga sopor och handla lite. Men som vanligt hade vi inte fattat detta med siesta så det var ju stängt. Då såg vi inget annat val än att handla en stor glass och sitta på stranden i skuggan och titta på alla ”turister”. Vi hävdar ju fortfarande att vi inte är turister eftersom vi seglat hit!. På väg ut till båtarna så vi att den svenska båten Anorak kommit in i viken och ankrat. Vi tog svängen ut och sa hej till Stig och Ulla. Reidun kände dem sedan ARC + ,men vi hade inte fått tillfälle att träffa dem innan. När vi sitter och småpratar på deras akterdäck så inser vi att det är stor action på gång. Bakom Anorak ligger en 40 fots segelbåt för ankare med bruten mast som är uppbunden på däck. Denna ska tydligen flyttas och detta ska göras med två gummijollar och en jetdriven ”glasbottenturistbåt”. Av någon anledning väljer de att bogsera hela paketet med delvis hängande ankarkätting och ankaret kvar i vattnet…… Vi sitter ett tag och tittar på spektaklet och är rörande överens om att detta kommer aldrig att fungera.  Till slut kan vi inte titta på längre utan Stig slänger sig i deras jolle och jag och Reidun i hennes. En svettig halvtimme senare, och många förvirrande franska kommandon, har vi lotsat hela eländen nästan in till den stora bryggan och de slänger åter ankaret ned till botten. Tyvärr ligger båten nu framför Nanny och Lea så vi får hoppas att hon med sin lans till mast inte draggar på oss. Men åtminstone så har inte båten kört in i någon av de andra ankrade båtarna Kvällen avslutades med en väldigt mysig tillställning och solnedgång i LEAs sittbrunn tillsammans med Anorak. Händelserik dag!!! Ja, utan tvekan. Men det är ju varje dag är i paradiset  🙂

I morgon drar vi vidare till St Pierre på norra Martinique

Det kommer att komma bilder. Bara jag får lite bättre uppkoppling!