Vi har följt grunkans färd på nätet ett tag nu. När den lämnat Anna i Portland semestrade den i San Francisco ett tag och sedan dök den plötsligt upp i Sverige. Och där fastnade han ett tag, fram tills igår när jag fick ett mail som konstaterade “Customs clearance processing complete”. Vad bra tänkte jag. Nu dyker han nog upp på posten snart. Idag fick jag nästa mail som deklarerade “Payment of charges – Item being held, addressee being notified” Hmmmm “payment” och “charges”, det kändes inte bra. Och när jag kom hem i eftermiddags låg det ett brev om ett postförskott på 446:- Importavgift heter det visst. Hur kan det vara möjligt att vi ska betala så mycket för en begagnad pryl som kostar 1000:-. Ja, ja tänkte vi. Det finns säkert något förklarande brev med försändelsen och Magnus gick glatt och hämtade sitt paket. Det var klar nördvarning på min käre man när han förtjust konstaterade att radiogrunkan låg i sin originallåda (inuti packlådan) tillsammans med bruksanvisningen. Något förklarande brev eller så från våra myndigheter fanns dock inte med. Men på postens kvitto kunde vi utläsa att 100:- av de 446:- var postens avgifter. Mer vet vi inte och inte en tillstymmelse till anvisning om man skulle vilja överklaga eller ställa frågor. Får man lov att göra så??? Eller är det meningen att man ska kunna hela tullreglementet utantill bara för att man får en liten begagnad radiogrunka skickad till sig från en kompis på andra sidan Atlanten? Tydligen!
Men, det viktigaste är att Magnus är nöjd och den livsviktiga grunkan är i vår ägo. Nu, om allt är som det ska så har vi en fungerande radio – men det kvarstår att utreda… För den ska monteras också, men det är ett senare problem.