Danmark och Sejerö efter 21 timmar

Vi lämnade Styrsö vid 15:30. Vinden var hård 10 m/s W men det minskade hela tiden. Vi hissade storen med tredje revet redan när vi låg i boja och stampade oss ut. Fast stampade är nog fel ord här. Vi rullirullade ut. Vi rullade från sida till sida helt hysteriskt av den gamla sjön. Jag trodde att båten var stuvad – ICKE! Tur att du inte var med här Lotten! Vinden kom rakt atkerifrån efter ett tag och vi fick stötta första timmen med motor för att komma ur det värsta gungandet. Sedan stabiliserade sig vinden rund NW och vi fick riktgit bra segling. Vi orkade inte bråka med vindrodret Boris utan lät Zlatan jobba på istället. När det drar i riktigt ordentligt så händer det att Zlatan lackar ur och tar en paus under högljudda tjut. Då är det bara att koppla in honom igen så är allt frid och fröjd. Eller det borde vara så i allafall . När han lackat ur tre gånger inom en minut tog Magnus till ratten istället. Bara för att upptäcka att vi inte hade någon styrning! Inte konstigt att Zlatan protesterade! Som tur var så var rorkulten monterad så jag hoppade upp på akterdäck med livlina och allt och tog över styrningen. Magnus fick på såsätt ett andrum och kunde börja fundera på felkällor. Jag började fundera på hur långt det var till Läsö. Sannolikheten för att Danskarna skulle ha öppet i morgon fredag, svensk midsommarafton, kändes som högre än att satsa på den Svenska sidan. Akterruffen, det sk garaget, tömdes på allt från cyklar till hänggarderober till andra bra och ha saker. Och det tog honom inte många minuter att hitta felet. Det var själva sprinten från autopilotens cylinderpistong till styrningen som gängat ur sig. Hur F det nu kunde hända? Men då lärde vi oss det….Gissa om jag i detta läge var glad över att vara gift med en problemlösande person!! Så nu har vi lagat tre saker på semestern såhär långt! I övrigt rullade det på bra och jag tog första kvällspasset fram till 24:00 och Magnus gick ner för att sova. Landtärnorna åkte på vid 23 tiden och när jag kom upp i sittbrunnen efter att ha hämtat en kopp te tyckte jag att något blinkade till borta vid horisonten. Var den Andholt – nä– Anholt skulle snart komma tvärs. Där var det igen och det var inte ett blink utan det var ett pärlband av blink rakt framför fören. Hm… Fiskare? Nä… Jag zoomade in med plottern men där framme fanns inget och vår rutt gick rakt igenom blinket. Efter lite filurande kom jag ju på att jag även har sjökortsprogram i paddan så den åkte upp. Och där var den ju!!! Hela vindsnurreparken! Nu kom jag ihåg att vi sett denna förra året när vi gick till Anholt men eftersom den inte påverkade oss så tänkte vi inte på att den inte var med i vår plotters sjökort. Det var ju ingen skada skedd utan jag lade om kursen lite och kostaterade att det just blivit midsommarafton. Men i bland blir man förvånad! Magnus tog över vid 01 och jag sov fint ett par timmar fram tills det att Magnus väckte mig vid femtiden Han sa en massa men det enda ordet som gick fram och som jag just då i mitt nyvakna tillstånd förstod var ”ÅSKA” Jag är livrädd för åska sedan vi åkte in i åskvädret 17 juli 2003 så jag kom fortare än fortast upp ur kojen. Nu visade det sig att det inte var så farligt. Åskan låg som en stork klump ca tio M bort och gick parallellt med oss söderut. Den både mullrade och blixtrade oroväckande och Magnus hade följt åskan på radarn hela natten men nu tyckte han att det närmade sig och frågan var om vi skulle reva. Vi seglade med fulla segel och gjorde 6-7 knop. Vi beslöt oss att lugna oss lite men telefoner och VHF:er åkte in i ugnen för säkerhets skull. Åskan höll sig på behörigt avstånd och Magnus fick lite morgonsömn. I alla fall ett par timmar fram tills det att vindet gett med sig så att vi bara gjorde två knop. Då jag startade motorn kom han självklart upp och kollade läget men kunde snabbt återgå till sovande position igen. I alla fall fram tills det att ugnen ringde…. För där låg telefonerna kvar 🙂 Halv ett lade vi till i ett tomt Sejerö. Och då menar jag tomt. Inte en enda gästbåt och max fem fasta båtar. Efter lite traditionell midsommarlunch tog vi oss en liten promenad och fick lite riktig pilsner i båten. Ada hörde av sig och de har också lossat tamparna så inom ett par dagar kommer vi säkert att ses på vägen ner mot Kiel. Nu är det semester på riktigt och vi har avverkat gott och väl över hälften av sträckan ner till Kiel 🙂

Glad midsommar på er!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *