Måndagen blev en ordentlig arbetsdag i solskenet. Vi har delat upp vår “att göra lista” i två delar. Del ett är saker vi MÅSTE göra innan vi lämnar den 1/5 och del två är saker som vi kan göra efter hand. Vi insåg att vi nu trots allt har en hel del att göra och det är dags att lägga i ytterligare en växel för att bli klara. Man skulle ju kunna tro att vi bara slappar nu hela dagarna men för att vara helt ärlig så har vi ett ganska högt tempo. Jag började trots detta måndagen med en härlig promenad på runt Källö och Knippla och därefter var det bara att hugga i och numera har vi fått till extra skotfästen, bytt flertalet slangar och bultar till mantågsstöttor mm mm mm. Dessutom fick Magnus för första gången kontakt via kortvågsradion och därmed ett välkommet kvitto på att radion fungerar. Nu är ska han bara få kläm på modemet också så att vi kan skicka mail och ta hem gribväderfiler. På måndagseftermiddagen seglade vi så sakteliga in till hamnen vid Lindholmen – det är mycket lääängre än vad man tror och klockan var gott och väl 19 innan vi var tillagda och klara. Men vem har bråttom?? På tisdagen fick vi lunchbesök av potentiella hyresgäster och vi hoppas att detta kan bli något bra. Jag bytte gummilist på förluckan. Att få dit den nya listen tog inte mer än 15 minuter. Men att få bort den gamla listen med kontaktlim och allt tog tre timmar! Tillsammans med ohälsosamma mängder aceton och en borrmaskin med monterad stålborste, fick jag till slut bort allt. Pust!!! Magnus fick denna dag tillsammans med sin cykel dessutom bekänna färg. Först cyklade han bort till Eriksberg med storseglet på ryggen…..Han är stark och enveten min käre man. Nu hoppas vi att Boding håller sitt ord och lämnar tillbaka seglet tills på onsdagi nästa vecka. Annars så ligger vi illa till! Efter denna pärs så surrar han vår P11 gasolflaska på cykeln och trampade bort till Hornbach där han bytte den till en ny… Bil? Nä… vi har ju cykel 😉 Ut på kvällen kom en “limousin med privatchaufför”och hämtade oss hem till Tony o Sofia där vi skämdes bort något sagolikt! Även Roger o Anso tittade förbi och förgyllde kvällen ytterligare. Vi har det bara för bra!!!! Sedan tillbringade Magnus natten med att försöka få till ovan nämnda Pactormodem med hjälp av ett mycket omodernt gammalt DOS program. Men frågan är om han (modemet) inte är lite halvdöv….. För han svarar att han bara vill prata i BIOS och det fixar vi inte…. Om någon har några idéer här så får ni gärna höra av er!
Redan onsdag? Vad hände??? Efter morgonpromenaden i strålande solsken så fortsatte jag med förluckan där det nu sitter ett stort beslag som gör att luckan kan vara öppen men fortfarande låst. Det är i grunden ett riktigt stort “ladugårdsdörrsgångjärn” i rostfritt om Magnus bror Thomas har anpassat till oss. Vad skulle man göra utan alla dessa underbara människor som hjälper oss hela tiden. Magnus fortsatte med sitt numera hatade modem och gav tillslut upp för dagen men i det stora hela så vi har riktigt roligt, trots att vi jobbar hårt. Samtidigt så har vi faktiskt också lite dåligt samvete 🙁 Bland annat så måste vi nu tacka nej till inbjudningar från kära och goda vänner. Tiden räcker helt enkelt inte till. Förlåt till er – och vi hoppas att ni förstår.
Av Roger har vi fått 5 st mycket smarta, 20 liters, dieseldunkar som han samlat ihop till oss. Efter lite filurande och tänkande så har vi nu lyckat placera dessa uppe på däck på styrbords sida. Vi vände och vred på placeringen lite och nu står de stabilt samtidigt som vi kan gå förbi och gummijollen får också plats. Dessutom så kom vi på att vi kunde använda fenderplankan till att låsa in hela paketet och vi insåg också snabbt att vi skulle ha stor nytta av ytterligare en fenderplanka för att låsa dunkarna från utsidan. Därmed så gick eftermiddagens cykeltur till Hornbach igen där en planka på två meter inhandlades. Och jag säger det igen… Vad ska man med bil till. Men det ska erkännas att jag som cyklade bakom Magnus på hemvägen fick mig ett par goa ögonblick när jag kunde studera folks miner när det såg Magnus komma åkandes på sin plankcykel. Åter på vår skuggiga båtplats så bestämde vi att vi nu var värda en “uteätarmiddag” I vår värld, med begränsad långseglarbudget så föll valet på att packa lite vin, två plastglas och lite servetter i en ryggsäck. Därefter cyklade vi bort till Eriksberg, hämtade upp var sin kebabrulle på vägen och placerade oss längst ute på en av pirarna i solen. MUMS 🙂 Det blåste lite kyligt men vi hittade lite lä bakom en nybyggd trappkonstruktion och tänk vad bra man kan ha det i all sin enkelhet. Där satt vi ett bra tag och filosoferade om både det ena och det andra. Men just då, och där med en tavla i form av Göteborg framför oss så kändes livet väldigt enkelt. Åtta dagar kvar – nu känns det allt lite i magen!
Detta skulle kunna bli en rätt rolig variant på “plankan”
