151023-29 Portimao, Albufeira och Vilamoura

Till en början var Portimao en ren och skär besvikelse. Dött som bara den med jättetråkiga hotellbyggnader runt om och själva marinan var tråkig på riktigt. Björn tog sig en sväng och inspekterade lite. När han kom tillbaka konstaterade han:

-Den bra nyheten är att jag hittade en affisch om livemusik ikväll, precis här uppe på restaurangen!

-Den dåliga nyheten är att affischen föreställer en man med ett dragspel på…..

Alltså inte riktigt vad vi var ute efter. Men det var ingen större fara på taket för nu är vi inne i turist”paradis”trakterna. Det känns som vi är på ”Engelska solkusten” och det finns inte mycket genuint Portugisiskt här. Allt rör sig runt hotell, semester, barer, restauranger och stränder. Och egentligen så passar detta oss rätt fint just nu eftersom vi ju har besök och då blir det som lite extra semester i båten. Med andra ord så hade vi inga större problem att hitta ett par ställen som hade andra nöjen än dragspel.

Magnus provar grillade sardiner

Magnus provar grillade sardiner

På måndagen knastrade helt plötsligt VHFen till på kanal 68:a och det var Lola på Swededreams som var på väg in i hamnen. De hade seglat hela natten och kryssat de sista åtta timmarna och dessutom så misstänkte de att de hade fått någon skit i propellern vilket gjorde att de inte hade några möjligheter att använda backen. Vi lovade att vi skulle stå på incheckningsbryggan och hjälpa till att ta emot dem. Lola pratade intensivt med marinan över VHFen och ville ha besked om åt vilket håll de skulle gå efter incheckningen. Detta för att kunde lägga båten åt rätt håll med en gång. Deras båt är nästan 16 meter lång och den kan vara svår att styra även utan något i propellern. Men hamnen vägrade ge några indikationer alls. Först skulle de lägga till vid incheckningen och sedan kunde de få reda på var det skulle ta vägen. Lola gav upp diskussionen efter ett tag och argumentera över VHF är inte lätt så jag gick in på hamnkontoret och förklarade att de inte skulle kunna vända om de lade till åt fel håll. Men nej, nej, nej. FÖRST incheckning sedan skulle de få reda på åt vilket håll de skulle gå. Då kom en av marinans ”marineros” och lovade att gå ut med sin gummibåt och hjälpa till att vara extra styrkraft. Så Swededreams gled lugnt och fint in till bryggan med lite putthjälp från gummibåten. När de sedan efter mycket om och men också fått checkat in så visade det sig såklart att att det skulle ligga åt andra hållet. Men med två gummibåtar som extra styrkraft så gick det hela alldeles utmärkt. När Carlos sedan skickade ner en kamera för att inspektera propellern så visade det sig att de hade en stor nätboll runt propellern. Det är mycket skit i vattnen runt Portugals kust – milt sagt.

Carlos

Carlos

Lola

Lola

På måndagen så släppte lite av det dåliga vädret och vi gjorde likadant med tamparna. Solen sken och vi hade en riktigt, riktigt underbar segling! Så härligt!

Seglargrabbarna

Seglargrabbarna

I väntan på incheckning i Albufeira

I väntan på incheckning i Albufeira

Om marinan i Portimao var död så var Albufeira ännu värre…. För att inte tala om den långa incheckningstiden så fanns det inget alls runt marinan än ett par restauranger. Alla husen var rosa, ljusblå och ljusgula pastellfärger. Som om det var en plastvärld till Barbie eller något. Vi hade slut på ägg och smör så jag och Björn tog en sväng upp för att hitta en närbutik. När vi inte hittade något så frågade vi på den enda öppna restaurangen. Det enda beskedet vi fick var att det var minst två kilometer till närmaste affär. Han bedyrade att det inte ens fanns en liten närbutik i närheten. Fast det var klart det gjorde. Vi hittade en liten, liten affär i nästa pastellfärgade kvarter och fick gjort våra inköp. Vi tog oss inte de två kilometerna in till den gamla delen av stan och det var kanske en miss men i det ihållande regnet som kom in på kvällen så kändes sittbrunnen väldigt mysig som den var i förhållande till omgivningarna.

Det blev ytterligare ett minihopp på tisdagen och denna gång till Vilamoura. Strax innan infarten vågbrytarna så såg vi delfinerna ett par 100 meter längre ut. Vi gjorde precis så som man inte ska och Magnus vände båten och ”jagade” mot dem. De svarade snabbt och vi fick ett par riktigt härliga minuter med lek och hopp runt Nanny. Kul att även Björn fick se detta. Jag har sagt det förut men jag blir alltid lika glad när de kommer och besöker oss.

Björn följde med mig upp på hamnkontoret för att checka in och han konstaterade kallt att han aldrig skulle kunna bli långseglare – för han hade blivit TOKIG på så omständliga processer. Magnus och jag har faktiskt vant oss vid att det tar en halvtimma varje gång man kommer till en hamn. Även detta var ju världens turistplastställe med massor av flotta båtar. Men här var det en hel del folk och lite liv och rörelse.

På väg in till Vilamoura

På väg in till Vilamoura

Stoora motorbåtar

Stoora motorbåtar

Turist? Javisst!!

Turist? Javisst!!

Ut på kvällen strosade vi i hamnen och tittade på alla barer och restauranger – för det är verkligen det enda som finns runt omkring i hamnen. Flera ställen var riktig öken men till slut hittade vi en irländsk pub (vad annars??). Den var smockfull och stämningen var hög så självklart knödde vi oss in och hittade ett bra bord i en hörna. En riktigt duktig trubadur stod i en annan hörna och höll hals och vi trivdes genast och omedelbart i stimmet. Det visade sig att vi hamnat på världens fest. Halva  gänget inne på puben var ett enda sällskap som firade ett mycket piggt par och deras 5o-åriga bröllopsdag. Det var fullt av släkt och vänner. Musiken var hög och ALLA sjöng med i ALLA låtar. Självklart var 99,0 procent av alla låtarna irländska och  trubaduren hittade oss icke sjungande utbölingar väldigt snabbt och när han fick klart för sig att vi var svenskar så klingade ABBA slingor tätt både här och där i de olika låtarna. Kvällen genom så gick ung som gammal upp och sjöng med trubaduren. Vissa var otroligt duktiga och andra… ja ni vet. Men oavsett. ALLA sjöng med i ALLA låtar och när det var dags att dansa så var ALLA uppe och dansade. Ja, inte vi, de tråkiga svenskarna såklart, vilket trubaduren självklart snabbt kommenterade. Det sjöngs till och med sånger om Ryan Air och deras omöjliga sätt att ta extra betalt, men vad gjorde det med tanke på att de i alla fall hade kommit ner till Algarve. När det kom in ett önskemål till trubaduren om att han skulle sjunga ”Hotel Carlifonia” så var svaret bara – Really????? Till slut dansade jubilarerna tillsammans med alla sina nära i en ring runt dem och det var riktigt, riktigt härligt –  och vackert. Kul kväll helt enkelt!

På Irländsk pub med fin väggtapet!

På Irländsk pub med fin väggtapet!

Onsdag – stranddag 🙂 Hela dagen!!!  inte så jobbigt att leva sådana dagar !!!

Strandhäng!

Strandhäng!

Björn hittade en ny favoritglass...

Björn hittade en ny favoritglass…

OBS! Endast för vuxna - när kommer denna till Sverige tror ni?

OBS! Endast för vuxna – när kommer denna till Sverige tror ni?

I morse hade helt plötsligt en hel vecka gått och det var dags för Björn att åka hem! Tiden går fort när man har roligt som man säger. En taxi hämtade honom vid åtta tiden på morgonen och helt plötsligt var det bara Magnus och jag igen.

Nu är det vardag igen och dags att åter sätta båten i långseglingsskick!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *