170507 Speed dating för mig och cykelturer för Magnus

Nu har jag varit i Sverige i lite mer än en vecka och det är, för att vara helt ärligt väldigt omtumlande!
Tiden har bestått av massor av underbara möten i ”speedatingtakt”. Något jag själv har valt, så jag klagar inte men jag är ju inte van vid att det händer så mycket runt mig.  Men ge mig en vecka till så är jag nog i fas 😉
Sedan har vi  detta med att alla pratar svenska. Inget konstigt tänker ni kanske nu eftersom jag och Magnus alltid pratar svenska. Men det är inte samma sak när man helt plötsligt hör språket runt sig hela tiden. För grejen är det att jag inte kan låta bli att lyssna. Jag kan helt enkelt inte stänga av så som jag kunde förr. När jag åkte upp till Stockholm i onsdags hade jag ett helt gäng från en känd matkedja sittandes bakom mig. När vi gick av i Stockholm så visste jag allt om deras personalproblem och åsikter om olika säljare och olika matföretag. Nästan obehagligt att väljer att sitta och prata så helt offentligt. Detta är självklart inte helt ovanligt men nu kan jag som sagt inte bara stänga av och välja att inte lyssna! Det är ju enklare i andra länder där vi inte har tex spanska som modersmål att stänga av.

Väl uppe i Stockholm gick jag en lång och härlig promenad längs med Mälarstrand i det vackra och soliga vädret på onsdagen. Där fick jag till mig ett gäng nya intryck…
Hur kan det komma sig att alla småbarnsföräldrar i Stockholm går samman och kollektivt bestämmer sig att endast införskaffa barnvagn från ett företag? Dessutom endast i färgerna svart och grått? Sedan så bär mer eller mindre alla gråa eller svarta kläder och ser allmänt irriterade ut? Njuter man inte av det fina vädret? Jag kände att jag stack ut lite i min lånade ärtkäckt rosa vindjacka. Varför har dessutom varje unge över fyra år en mobiltelefon i handen?
Jag är ju numera van vid att man hälsar på allt och alla som man möter och det skiljer sig självklart från land till land. Inte så att man säger godmorgon till varenda människa men alla ler alltid och nickar lite vänligt om det inte är så att vi möts vid en total trängsel. Då besvarar man med ett leende eller liknande.  Jag fick riktigt hålla igen på min promenad för att inte le och nicka till allt och alla. Då hade jag förmodligen blivit tagen för en tok… På tåget hade jag mött en dam som uppenbarligen hade stora problem att ta sig till sin plats med sitt nyinhandlade kaffe. Instinktivt sträckte jag fram en hand och gav henne lite stöd när hon höll på att dratta på ändan.
Jag log mot henne och skulle just till att fråga om hon ville att jag skulle bära hennes kaffe till hennes plats så att hon hade två händer att hålla i sig med. ”Big misstake” som man skulle säga på utrikiska. Damen snurrade runt och glodde intensiv på mig samtidigt som hon ryckte åt sig den arm jag hade stöttat upp.
Jag sa något om att jag bara ville hjälpa till men hon bara fnös och vinglade vidare.
Man lär så länge man lever heter det väl 🙂
Tycker ni att jag gnäller nu? Jo, kanske, men det är inte menat som gnäll. Det är saker som jag helt inte hade tänk på om jag inte hade varit borta i två år. Men en sak är jag säker på och det är att om man bemöter någon med glatt humör och ett leende så blir livet lättare för alla. Även om man vill klaga på något så tror jag att man har mycket att vinna på att inte vara otrevligt. För jag tycker att jag hör mycket otrevligheter runt mig på restauranger och offentliga platser. Måste det vara så?
Sedan har ju alla väldigt bråttom. Det är inget nytt att Stockholmare har mer bråttom än Göteborgare men nu tycker jag att Göteborgarna surrar omkring i ett vansinnigt tempo även dem.
När jag skulle köra syrrans bil från Hisingen och genom Tingstadstunneln i början av veckan så insåg jag att det var första gången på två år som jag skulle köra bil…. hu… Fast jag tyckte att jag löste situationen ganska galant genom att skicka över bilnycklarna till sonens bästa kompis som egentligen bara skulle åka med. Dagen efter hade jag dock repat mer mod och det var ju precis som alla sa – som att cykla. Så ge mig en vecka till så kommer jag nog vara i samma fas som alla andra. Precis lagom till att det är dags att åka hem!
Det här med ”hem” är också väldigt förvirrande. Mitt hem är ju Nanny men när jag är i Stockholm så är ju hem Göteborg.

Men nog med filosoferande nu! I Stockholm hade jag förmånen att få bo och umgås med vår kära dotter. Dessutom så hade hon sin avslutningskonsert för första årskursen på Operahögskolan. Fantastiskt roligt och det var inte utan att det var en och annan tår i mammas ögonvrå.

Fantastisk konsert!

Jag fick också tillfälle att träffa Micke och Lotta som precis lämnat sin Svea på land nere på Kanarieöarna och kommit hem för sommarens seglingar. Vi har inte sett varandra sedan de vinkade av oss när vi lämnade Las Palmas på Kanarieöarna i januari 2016. Dessutom fick jag tillfälle att umgås med min kusin, Eva i ett par timmar. För att inte prata om Anders som körde ner från Gävle för att träffa mig ett par timmar och hänga med på Mathildas konsert. Därefter var han tvungen att köra tillbaka igen….. Han hade i och för sig nämnt att han skulle vara i Sandviken över dagen men jag kopplade inte det till Gävle, utan antog att Sandviken var någon förort i Stockholm. (Slå mig inte nu, alla kära Stockholmare) Det är inte lätt att hålla reda på alla förorter. LOL!! Stockholm var fantastiskt och jag hade ett par suveräna dagar där!

Goa kusinen från stora stan

Goa kusinen från stora stan

Jag hann precis hem till systerns hus och byta om innan Tony kom och hämtade mig för färd upp till Björholmen.  Vi hämtade Sofia på vägen och efter ca 2 timmar i bilköer så kom vi upp till ett Björholmen som visade sig från sin bästa sida. Även Mats o Bettan samt Ia och Patrik var där med många andra. Jag gjorde inte många knop dessa dagar utan satt mest och pratade med våra härliga vänner och bara njöt…. Det är verkligen så att Väskusten är helt oslagbart vacker.  Tack hela goa gänget för en underbar helg. Magnus var dock saknad. Jag börjar känna mig halv. När jag vänder mig om för att säga något eller för att bara se honom så är han inte där. Det är en jätteskum känsla!

Berget 🙂

Kan man gå på vattnet?

Glada gänget

Gänget med nytillverkad skylt

Här är Nannys ordinarie hamnplats

En makalös solnedgång

Oändligt vackra Björholmen

mmmmmmm

Lite förfriskningar i lä på bryggan

Fina Björholmen

Mycket trafik på havet

Tjejerna uppe vid bänken

Mats på flybridge

Adventure

Patrik och Ia saknar Magnus också 🙂

Tony och Sofia bjuder på fingodis

Middagsdags på restaurangen

Eftermatenhäng i solen

Tack alla för en härlig helg!!!

Men Magnus håller sig sysselsatt! Här kommer ett inlägg han gjorde på Facebook igår.

”Dagens träningspass blev en cykel- och färjetur till den mänskligt modifierade halvön Palo Seco. Amerikansk militär byggde ut den på 1940-talet. Färjan kostade 50 cent enkel väg inkl cykeln, vilket man väl får anse som överkomligt. Längs vägen ligger Bacardis romdestilleri och jag släpptes faktiskt in på området med cykel. Med tanke på att väldigt lite av trafikinfrastrukturen här är anpassad för cykling och att de hade cykelparkering, så var ju det bra. Dock ville de ha 15 USD för den simplaste förevisningsturen, så jag kunde lätt hålla mig från att gå in. Man får en sjuttiofemma av mycket godare rom i mataffären för mindre pengar än så. Vidare ut mot näset stannade jag till vid lilla befästningsruinen San Juan de la Cruz. Om det stora fortet San Felipe del Morro på östra sidan viken var hammaren med sina kanoner, så var San Juan de la Cruz städet. Inga fiender dristade sig till att segla in här på 1600-talet. Denna halvö är populär för bad och grillutflykter. Man hyr ett ”casseta” och drar med sig sin kraftigaste PA-anläggning samt mat och dryck och får sig en heldag. Längst ut på udden yrde salt i luften från brytande vågor mot land. Här finns rester av en karantän för spetälska och dessutom en fiskeklubb. Kolla noga på den bilden så syns spöhållare som de har satt fast i berget. Ganska komiskt tycker jag, som är lindrigt intresserad av att fiska. Mindre komiskt var nog att färjevärden(ej fotograferad), han som demonstrerar hur man ska ta på sig en räddningsväst, var beväpnad med pistol. Sicket gôtt, men änna lite tetigt, land detta här e då!

Bookmark the permalink.

One Response to 170507 Speed dating för mig och cykelturer för Magnus

  1. Annette says:

    Ha det gött Liv och Magnus!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *