171019 På blöta och stormiga land i ett par dagar

Då skulle hon ju upp i måndags då gumman! Som ni kanske kommer ihåg så var det bara ett år sedan vi lyfte senast. Vi köpte superduper färg för dyra pengar som skulle hålla i minst två år. Vi borde ju vetat bättre för det finns inga superduper färger. När vi klagade till Sea Hawk, så gav de oss åtminstone ny färg på garantin. Men lyft och arbete fick vi stå för själva.

Eftersom vi trivs så bra här på Carriacou så bestämde vi oss för att göra lyftet här. Varvet är lite enklare än det moderna Clarkes Court vi var förra året m en samtidigt mycket mysigare. Om man nu kan kalla ett varv för mysigt.

Lyft och allt gick bra och det tog inte lång stund innan vi var placerade längst ut mot vattnet. En plats vi hade önskat oss för att få lite vindpustar ibland. Väderprognosen för dagarna var allt annat än bra men oftast så får vi faktiskt mer sol än de lovat så vi körde på. I kostnaden på ca 3500 SEK så ingår lyft, högtrycksspolning, stöttor, stege, dusch och sopor för fem dagar. Dessutom så inkluderar summan 75 USD som vi måste betala för att få lov att jobba på båten själva. Helt sjukt men så är det.

Vi har också valt att bo ombord för att spara pengar. Det fungerar bra, förutom att det inte är så lätt att laga mat men dessa dagar väljer vi att äta det mesta ute. Sedan har vi goa vänner som skämmer bort oss.

På måndagen fick vi jättegod gryta hemma hos Britt och Erik från Harry Z som också står på land. Eftersom de har mer omfattande jobb som ska göras så har de valt att hyra boende iland.

På tisdagen skämde Les bort oss med thaigryta på Anka tillsammans med Silke och Mickey.

Både måndag och tisdag blev rätt bra arbetsdagar. Vi fick slipa mer än vad vi hade tänkt och att handslipa bort havstulpaner som inte ens högtrycktvätten tog sliter på kroppen vill jag lova. Det var min första riktiga dusch på ca 6 månader och jag klev in med kläder och allt och lät först allt slipdamm rinna av mig. Vansinnigt skönt!!!

Sedan fick vi tvättat och jag började måla medan Magnus polerade skrovet. Det var ungefär så långt vi kom innan skitvädret gjorde entré. Och det gjorde storstilad entré med regnskurar och vindbyar upp mot 20 m/s som har kommit och gått i omgångar i två dygn.

Här ligger en liten REGNFILM tagen från sittbrunnen för en timme sedan..

Mellan alla dessa regn och vindbyar så har vi dock lyckats jobba ikapp och idag torsdag eftermiddag är vi faktiskt klara. Vår förhoppning är att färgen ska torka i allt regn och efter lunch i morgon så ska vi i plurret igen om det inte blåser förmycket. Vädret ser inte ut att bli mycket bättre under de kommande 7 dagarna så det är väl bara att hoppas på det bästa.  Då har vi fått på tre hela lager med bottenfärg och 6 lager i vattenlinjen. Det borde vi väl klara oss hem på!

Från vårt köksfönster har vi full koll på hamnen och det har varit många båtar som draggat under dagen. En av Lumba Dives segelbåtar såg jag liggandes utanför tankbryggan när jag skulle koka vatten i morse. Där hör den inte hemma och Richard blev mycket glad när jag ropade upp honom på radion och frågade om han saknade en båt. Båten hade dragit med sig hela bojfästet över halva viken och på något mirakulöst sätt missat (vad vi vet) alla båtar omkring och bestämt sig stanna ca 50 meter framför revet.

Vad gör man då instäng i en båt på land när det regnar? Förutom att gå igenom alla genomföringar så Magnus har fixat lite med elen och lagat en förlängningskabel till 12V samt lite annat smått och gott. Han har också monterat in en ny tryckvattenspump till duschen på badbryggan. Den gamla började bete sig mycket konstigt och ville bara starta efter övertalning med en knackning från en hammare. Magnus plockade isär den för att se om det var borstarna som behövdes bytas men det visade sig att en sådan liten elmotor inte är gjord för att plockas isär. Men efter lite behandling från hans sida så fick han den till att gå – hela tiden istället men det fungerar ju eftersom vi kan stänga av pumpen via instrumentpanelen. Mycket irriterad så bestämde Magnus att det var bäst vi köpte en ny, i alla fall som reserv. Alltså åkte han in och pratade med Paul som har en liten butik i Gallery Café dit det går att beställa reservdelar. Ett styck pump beställdes och leverans lovades inom två dagar. Hm… kändes lite för enkelt. Två dagar senare tittar Magnus inom för att kolla om pumpen kommit. Men nä… Paul hade visst glömt skicka iväg mailet så det var inte beställt någon pump. Istället ringde han nu för att göra en snabb beställning men det visade sig att nu var den typen av pump vi ville ha slut! Sur Magnus drar sig tillbaka till båten för att hitta en annan pump som passar vårt lilla utrymme och vårt behov. Det blir såklart dyrare. Dagen efter åker han åter in för att beställa pumpen och han har tagit fram två alternativ. Självklart så finns inga av dessa pumpar heller men vi kan beställa den första pumpen från St: Martin för en sisådär 50 USD extra om vi vill. Med tanke på att pumpen i sig kostar 1500 kr så kändes det lite väl dyrt. Dagen efter gör Paul ytterligare ett försök att beställa pump till oss och SE! Då finns självklart vårt förstahandsval tillgängligt igen och dessutom så ska den levereras redan på fredagen, dagen efter. Eller hur! Ingen pump kommer med båten. Faktum är att vi senare förstod att de inte hittade själva paketet på färjan. Pumpen skulle istället hämtas på lördagen och Paul hade blivit lovad att få gå om bord på färjan för att leta efterpumpen men det fick han inte…. Så på måndagen när vi lyfter så har vi fortfarande ingen pump 🙂

På måndag eftermiddag så åker Magnus bort till Caféet för att kolla en gång till och får beskedet att pumpen skulle komma på eftermiddagen. Vi började slå vad oss två emellan om hur stor sannolikheten över att detta skulle inträffa var och bedömde sannolikheten för leverans som ganska låg. Men tji fick vi för runt halv fem kom Paul travandes längs med stranden och levererade vår pump. Betalning? Nä, det tar vi sedan, när ni har sjösatt igen. Alltså har vi nu en ny pump installerad och alla är nöjda och glada. Jag tror inte vi någonsin kommer att lära oss det karibiska tempot. När vi tittar på killarna som är anställa att arbeta här på varvet så lovar jag att vi är väldigt glada att vi gör allt jobb själva. För tempot är inte direkt högt men om stämningen är desto trevligare!

Trots det så ser vi verkligen fram emot att få plaska Nanny i havet i morgon igen! Håll tummarna!