Vi är så snabba så att vi nästan inte själva hänger med!
Efter Utvaer landade vi på systers brygga i Lysefjorden i Os kommun på fredagen efter en natts stop på Feste. Det fullkomligt öööööste ner av regn när vi lade till. Men broder Nils stod på bryggan och tog emot oss. Vi kände nu verkligen att vi var i Norge. Dels pga regnet men också eftersom hamburgaren dagen innan hade serverats med majs! Det är oss veterligen bara i landet Norge man får majs på hamburgaren. Vilket jag borde vetat men helt glömt bort.
Helgen hos syster Mette blev hur härlig som helst. Alla syskonbarnen och nästan alla syskonbarnbarnen hann vi träffa och det blev två kvällar med långbord i deras garage där Mettes pizzaugn gick varm mer eller mindre hela tiden. Dessutom fixade vi såklart lite på Nanny. Jag lade två dagar på att lappa vår genua, som helt klart har sett sina bättre dagar. Men vad kan man förvänta av ett försegel som hängt med sedan 2005. Det var ett rätt stort jobb men det blev riktigt bra. Nils har nämligen köpt sig en riktig symaskin! Långseglarnas dröm – en Sailrite… Vill ha… men det får bli i en annan värld.
Nils och Magnus hade å andra sidan ett eget projekt att bita tag i och det är såklart den evinnerliga historien om vår autopilot… Jag tror att jag får göra ett eget inlägg om denna sorgliga historia så kan de som är tekniskt intresserade gräva ner sig i det. Kortversionen är i alla fall att trots den nya och dyra ventilen (3500 SEK) och efter två dagars idogt arbete med massor av kopplingar, omdragningar, luftningar och tänkande så fungerar vår Zlatan alltså sisådär….. Fast han är ju inte helt kass. Vi har kunnat ta oss vidare och han har styrt hela vägen. Men det är något som är skumt. Det är uppenbarligen fortfarande luft i systemet som vi jobbar kontinuerligt med att få ut Men vi har beslutat oss för att ta oss hem och lösa allt hemma i Göteborg! För vi måste ju få fixat detta.
På måndagsmorgonen lämnade vi Lysefjorden och alla släktingar för att gå vidare.
TACK ALLA <3
Vi tog oss till Haugesund och vem hittade vi inte där om inte Arnulf! Arnulf och hans otroligt tuffa 60-fotars Chirs Craft i trä(!) från 1969. Vi lärde känna Arnulf sommaren 2012 och vi har inte setts sedan dess. Det blev ett mycket roligt återseende med god middag på Antares stora akterdäck. På tisdagen var vi uppe med tuppen och korsade Jären. Men nu hade vi börjat titta ordentligt på vädret och insett att det skulle komma skitväder i ett par dagar från och med onsdag kväll. Alltså lika bra att avverka både Jären och Lista i ett hopp när vi ändå hade bra väder. Vår nu mera ständige väderroutare, Nils höll med. Hans utlåtande var typ – tuta och kör! Och det gjorde vi. Vi gick hela vägen till Skagen i ett från Haugesund. Nanny tillhör numera kategorin racerbil och körde på rätt bra med tanke på att vi hade konstant motström hela vägen. Upp till två knops motström faktiskt. Precis innan natten lade sig på onsdagskvällen smög vi in i Skagen. Det blev 235 sjömil på strax under 40 timmar. Och ”hepp!” så var vi i Danmark! Hur gick det till, men så otroligt skönt! Nu ska vi göra något som vi inte har gjort på länge. Vi ska koppla av för vi är faktiskt rätt utkörda efter alla sjömil vi har matat på väg hemåt under de senaste 7 månaderna. Det sista hoppet över till Göteborg hoppas vi inte ska innebära några problem. Såklart har vi lite fix på Nanny att göra men vi blir nog kvar här i en vecka och nu ska vi bara vara lite – innan vi kommer hem. För kommer hem det gör vi!
Fredagen den 24/8 kl 18:00 glider Nanny in på Eriksberg i Göteborg. Vi har än en gång fått äran att få vara på Westvind och denna gång lägger vi till utanpå den fina skutan när den ligger på dess ordinarie plats. Om det är några som vill komma och ta emot oss så är ni mer än välkomna. Det ligger ett event på Facebook och ni får gärna meddela om ni kommer eller inte så vi har lite koll.
Nu är vi verkligen nästan hemma!
Kram alla <3
