Author Archives: Liv

Man är ju dum i huvudet när man går upp redan 03:30 på semestern – men vi fick vår belöning i slutet av dagen 🙂 Vi smög oss ur hamnen, efter det att de fem stackarna utanpå oss fått flytta på sig. Men alla var jättetrevliga och vi behövde inte väcka någon av dem. Vi hade hoppats på sol men det var bara grått, grått, grått, grått runt oss så vi fick inte ens en soluppgång….. Dessutom visade det sig att vår lanterna på SB sida tackat för sig 🙁 Mummel. Förmodligen var det stampningen mot Straalsund som tog knäcken på den. Magnus tog första passet och jag det andra och som vanligt hade vi motvind så det blev motorisering igen…. Nu kändes det som vi hade motvind, motvågor, motström OCH uppförsbacke men strax efter 12 gled vi in i ett soligt Anholt och välkomnades av Lotta, Bettan, Mats, Mikael, Martina, Roger och Ann-Sofie 🙂 Och vi stack in näsan mellan Happie och Dory och när vi var välförtöjda så kom solen 🙂 Nu följde ett par härliga dagar med MASSOR av sol o bad och MASSOR av båtar och MASSOR av bubbel och MASSOR av skratt. Lottas snälle båtgranne kom ut och hämtade oss på stranden dag två och meddelade att han skulle åka så vi smet snabbt in och tog hans plats när han gick. Det var cirkus varje morgon. Hamnkaptenen berättade att det var ca 550 båtar som mest under veckan och det var rekord. Vi var så sagolikt glada över vår fina bryggplats med bojar bak och även Ada lyckades vi knö in bredvid Dory när hon kom på måndagen. Vi såg faktiskt båtar som körde på varann i kampen om platserna och det var väldigt obehaglig stämning in i mellan…. En morgon när Lotta och jag skulle morgonbada som vanligt så hörde vi ropen på andra sidan hamnen. Där hade det på kvällen innan legat 16 båtar utanpå varann. Någon längre in i ledet hade bara släppt tamparna och en del sov fortfarande i båtarna och i båten längst ut så fanns det tydligen ingen alls ombord. Förundrade stod vi och glodde på hur ett paket med två båtar drev mot nocken på vår brygga. När vi insåg att båtarna skulle driva på båtarna på nocken så bankade vi på båtarna och hoppade ombord i var sin båt och hjälpte till att hålla emot tills båtinvånarna vaknat och fattat vad som höll på att hända. Till och med Lotta, vår Anholtveteran, tyckte att detta var värre än vanligt. En eftermiddag började det plötsligt blåsa upp till åtta m/s – vilket inte någon hade räknat med. Dessutom blåste det rakt in i yttre hamnen och där låg det massor av båtar som förtöjt mot piren och därmed fick de vind med kraftigt svall rakt in i aktern. Vi var på “titta på båtar promenad” när vi fick se en tjej förtvivlat stå och hålla emot så att en stor Bavaria inte dundrade in i den klippiga piren. Hennes man stod och drog i kättingen i aktern och vi trodde att de var på väg att flytta på sig men när hennes man skrek till oss att hjälpa hans fru så förstod vi att det inte var deras båt. Ägarna var inte ombord och draggen hade släppt. En gummibåt assisterade och de försökte att lägga ut draggen igen men problemet var att det var en kätting hela vägen och eftersom det inte var deras båt så kunde de inte köra ankarspelet. Och hur sträcker man en kätting utan ankarspel?? De fick i alla fall till det hjälpligt genom att dra en lina genom en av länkarna och spänna till. Det kan gå fort. Dessutom var det en stor segelbåt som låg på svaj vid stranden som draggade och de var inte heller ombord. Tillslut fick lotsen komma ut och dra loss honom. Inte kul för dem….. men det var underhållning för hela stranden. Lite makabert faktiskt… Vi åt gott varje kväll och Nanny, Happie och Ada slog ihop sina matpåsar och delade på ansvaret. Dagarna går verkligen fort när man har roligt och nu kände vi att semestern verkligen började ta slut….

Vi var uppe tidigt och gick upp till Hornbäck. Enligt tips från Ada så skulle detta vara en mycket mysigare by än Gilleleje men för att vara helt ärlig så hann vi inte se så mycket av den. När vi kom in strax innan 12 var det redan fullt och vi lade oss på pirens nock mellan inre och yttre hamnen utanpå en vacker gammal Storebro, helt i trä. Och sedan startade cirkusen. Hettan nere i båten var bedövande så vi satte oss uppe på piren tillsammans med ägarna till träbåten. Det kom och gick båtar hela tiden och det var väldigt många små “badbåtar” som bara skulle stanna till en liten sväng och ta en glass. Vilket gjorde att storleken på båtarna varierade väldigt mycket. Det var båtar som lade sig bredsida utan på oss hela tiden och vi hade folk som klampade över hela båten. När jag för tredje gången förklarade för en gäng glassugna “kortliggare” att man INTE går genom sittbrunnen utan att man går framför masten på en okänd båt, så upplevdes jag nog som direkt otrevlig. Till slut hade vi i alla fall fem båtar utanpå oss och alla var väl informerade om att vi hade planer på att lämna 04:00 på morgonen efter! Vi kom knappt från hamnen eftersom det hela tiden hände något. Vi delade grill med våra grannar och fick en mycket rolig kväll men vi var duktiga och gick och snarkade redan innan kl slagit 22.

Vi strosade på stan och tog det lite lugnt i väntan på Ada. Vi fick besök av Ove och Rose-Marie igen och vi var även över och fick titta på deras båt också. Eva och Andres med Andres estniska släktingar kom in på eftermiddagen och efter lite välkomstbubbel så blev det guidning på stan och en god middag. Många skratt denna kvällen eftersom engelska, tyska och svenska blandades i en salig röra för att alla skulle hänga med i diskussionerna.

Vi ligger kvar! Förmodligen ända tills på lördag. Det var dagens första beslut. Över 10 m/s rätt i näsan både torsdag och fredag om vi vill norrut och med strålande sol och en lästrand så var det beslutet inte svårt att ta. Det andra beslutet var att vi flyttar på oss!!! fast bara inom hamnen 🙂 på morgonen så gick ett fåtal båtar och vi hann smita in och ta en plats med stolpar bak så nu är vi oberoende av alla andra. Redan vid 10-tiden började det strömma in båtar i hamnen… Pust… Vi packade våra saker och tillbringade hela dagen på stranden. SÅåååååååå skönt!! Det har vi fått för lite av denna sommaren. I morgon väntar vi storfrämmat då Nanny och Ada ska ha den date 🙂

Stiltje och soldis och en värld som inte helt har vaknat ännu. Det är helt underbart att sakta smyga ur en hamn en tidig morgon med hopp om en fin seglingsdag framför sig. Vi gick ut med storen och konstaterade snabbt att det blåste för mycket nordlig för att vi skulle kunna sträcka men å andra sidan så var det svaga vindar. Vi kryssade – med visst motorstöd. Vi hade inget val. Vi var tvungna att påbörja hemresan på riktigt nu. Men vi fick en underbar dag med strålande sol och milda vindar och NORMALA vågor!! Nanny skar genom havet precis som hon ska och det kändes som om hon var lycklig. Det var i alla fall vi 🙂 Vi tog ett långt ben och gick till Dragör, strax söder om Köpenhamn. Jag hade vissa problem att undvika alla stora båtar i leden utanför Dragör men var nöjd med att kunna sticka mellan två stora fraktbåtar och gå in i leden mot Dragör. Van från kvastnavigeringen i Tyskland så höll jag mig mellan prickarna, kanske lite väl mycket i mitten men vadå – det var inga andra båtar runt om. Helt plötsligt så hör jag bara ett långt TTTUUUUUUUUUUTTTT!!! Vad i all sin dar var det??? Jag vred på huvudet ett helt varv och såg ingenting. Jag tittade på AIS´n och den var tom??? Konstigt. Kanske det var från en lastbil på bron?? TTTUUUUUUUTTT, TUUUUUUTTT, TTUUUUUT. Men vad är detta?!?!??? Jag släppte ratten och ställde mig upp i sittbrunnen och fick en chock! Precis bakom mig låg ett stort fraktfartyg och skulle in i samma farled som jag (Farleden gick liksom till Köpenhamn också….) Jag hade inte sett honom eftersom vår flagga stod rakt ut som ett stort skynke i den vind som nu blåste mellan 10-15 m/s och på AIS´n fanns han INTE!! Jag slog snabbt och tog mig ur farleden och stackars Magnus åkte förmodligen nästan av toastolen i det snabba slaget och kom rusande och undrade vad jag höll på med. Jag skämdes lite när jag förklarade vad jag hade för mig… Men men. Sånt är livet. Inne i hamnen så startade nästa cirkus. Vinden var som sagt stark och vi var ca åtta båtar som snurrade runt och letade plats. Det var väldigt fullt och flera båtar låg på tvärs bakpå stolparna. Vi gick ändå ganska lång in och hade span på en +45 fot motorbåt som inte hade någon utanpå sig. Men vi hann aldrig fram innan en annan segelbåt rusade fram mot dem i alldeles för hög fart. Flera knop för fort och det gick illa. Motorbåtsägaren han inte få ut några fendrar och segelbåten skrapade motorbåten på flera ställen. Sedan fick segelbåten in backen och utombordaren bak på pulpiten skrapade ännu mer för att säga det så… Hu, vad tråkigt det kan gå. Vi drog oss tillbaka och hittade en annan fin motorbåt att ligga bredsida på 🙂 Efter ett tag fick vi också en båt bredsida utanpå oss. En underbar familj med en ganska ny Hanse på 43 fot. Deras son (5 år, snart 6) proklamerade högt två minuter efter de hade lagt till “Vår båt är byggd av idioter! Och inredningen är från IKEA – salongsbordet är ihopsatt med häftapparat och vi ska aldrig mer segla i kuling” Magnus och jag bara bröt ihop i ett jätteskratt och gissa om vi kände igen oss ifrån det att våra barn var i den ålder. Från barn och idioter får man höra sanningen har jag hört 🙂 och deras föräldrar hade underbara bortförklaringar till sonens yttrande 🙂 En härlig sommarkväll och Dragör är verkligen värt ett besök med sina mysiga gator och låga gamla hus!!

Ja, inte helt fel väder. Men mycket vind…. Som vanligt. Vi skulle norrut och självklart så blåste det 10-15 nordligt men denna dag skulle vi verkligen få sjölä så vi tvekade inte att kasta loss och redan strax innan 12 tuffade vi in i strålande solsken i Vitte på Hiddensee. Vi hade sådan tur att en båt lämnade sin plats precis när vi kom in och det var faktiskt exakt precis samma plats som vi hade för tre år sedan – lite komiskt. Det blev en skön men blåsig dag med lite cykel, lite strand, lite hamn och lite av varje. Vitte är verkligen en favorit men åter en gång så fick vi låta väderprognosen styra. Enligt DMI så var onsdagen den enda dagen på en vecka som visade åtminstone en liten tendens till västliga vindar i all nordlig dominans. Så vi packade ner oss i sängen tidigt denna kväll

Strålande sol och värme. JAAAA! När vi stack upp huvudet efter en lång sovmorgon så fanns det en ledig plats precis bakom oss. Vi gjorde snabbt loss och Magnus tog en sväng i hamnbassängen för att vi skulle komma i rätt vinkel in till platsen. Tror ni inte att en liten skön Albin Nova smiter förbi i full fart och två glada gubbar som skriker HALLLOOE NANNY – GODMORGON på klingande Skånska och smiter in och tar ” vår plats”. -Tar ni vår plats nu?? Frågade jag med skrattet nära till hands. VA?? det fattade inte vi… Vänta lite. På tre röda var de iland och sprang längre in på bryggan och viftade till oss att där fanns en ledig plats till. Vi bara garvade gott till dem och med dem. Efter en god frukost travade vi upp på den mysiga stan och bara njöt sommaren. Efter ett par minuter tog det dock tvärstopp för vi sprang på Ove och hans fru Rose-Marie. Det är av dem vi köpt vårt vindroder, vår watermaker (ännu ej inkopplad) samt vår SSBS radio (ej heller inkopplad). Ove och Rose-Marie är mycket rutinerade långseglare med hela 11 år långsegling i bagaget. Efter ett tag fick vi ändå slita oss och vi tog en lugn dag på stan. Vinden var dock fortfarande väldigt kraftig men om man bara var i lä så var det underbart. På kvällen fick vi besök av Ove och Rose-Marie igen och vår installation av Boris fick efter tveksamhet godkänt. Ove var tveksam till att vi placerat det lite offcenter. Men det funkar ju – så vi är nöjda och glada. Vi fick en trevlig kväll och många goa historier till oss denna kväll.

Idag stod det Stralsund på agendan. Vi visste att det skulle blåsa upp till 11 m/s och att vi skulle få den rätt emot men det var ju ett innanhav och strax under 30 M till Stralsund – hur svårt kan det vara?? Vi hade en broöppning att passa 17:20. Bron vid Stralsund öppnar bara fyra ggr per dygn och det gäller att komma i tid. Nästa öppning skedde först efter 21 och då kan man ju glömma att få plats…. Vi kastade loss vid 11 tiden i måttliga 5 m/s och tuffade ut till kvastnavigeringens insjö och ÅTER IGEN möter vi hela havet. 16 m/s med byar upp till 20 m/s och väldigt grunt vatten som ger trekantiga vågor. Vi använde Nannys motorkraft och lyckades ändå uppnå 5 knop och kände att detta var ju inte så farligt men när vi kom ut på lite mer öppet vatten (vi skulle trots allt 15M innan vi fick landlä) så drog stora stampandet igång. Nanny bromsades i var femte våg ner till 0,5 knop och det var precis som sjön slog andan ur henne. ALLT blev blött. Visst vi har ett doghouse men jag som satt på sittbrunsgolvet för att skona ryggen blev genomblöt. Vågorna slog över skyddet och drog liksom in bakom. Vi har aldrig varit med om maken!! Magnus tog som vanligt det större ansvaret i dessa situationer och jag försökte skona ryggen och efter fyra timmar blev det faktiskt bättre och vi kunde börja torka upp båten. Vår förlucka är INTE torr och saker vi trodde satt fast i båten, gör det INTE. Bra läxa!! Det var till och med så att vi kom en halvtimme innan broöppning och strax innan vi var framme blev vi omkörda av en gasande Albin Nova med våra två goa “Råå gubbar” i. De hojtade och gastade och det tog ett tag innan vi fattade att de frågade när det var bro öppning! Magnus och jag bara tittade på varann. De hade ingen koll alls utan bara en ren råtur att bron precis skulle öppna. När jag pratade med dem senare så berättade de att de trodde att denna bron öppnades varje timme “precis som alla andra broar”. Efter det traditionella racet från bron in till hamnen så hittade vi en bra plats utan på en stor motorbåt. Övriga hamnen var tokfull men av någon anledning vågade ingen lägga sig utanpå motorbåten. Vi stack fram näsan och frågade och visst var vi välkomna…. Det är något konstigt det där att segelbåtar inte vågar lägga sig utanpå motorbåtar. Men vi har ju god vana av detta sedan tidigare och för vår det är det ju bara bra!. Vi kostade även denna kväll på oss en god middag. Magnus hade siktet inställt på den restaurang där han för tre år sedan fick lika god rödkål som hans kära mormor Kerstin gjorde. Tyvärr fanns det inte kvar på menyn men vi åt gott ändå. Vi var bra trötta och tänkte oss bara ner till båten igen men stannade till på en liten pub nere i hamnen som skyltade med att det var den äldsta i Stralsund (undra om det inte var 1600 tal) och det måste vi ju prova. Det var hög stämning när vi kom in genom dörren och det tog inte många minuter innan vi stod och pratade med två mycket trevliga tyska herrar som hette Achim och Dieter. Det var länge sedan jag hade så roligt. Killarna var ute och seglade i en liten 7 meters Bavaria och hade underbar humor. Tänk att man alltid träffar så trevliga och härliga personer när man seglar 🙂

Vi lämnade trevliga Kolobrezeg och gav oss ut på havet igen. Jag vet att jag har sagt det förut. Men vågorna på Östersjön är inte kul… Vi hoppade och studsade och vi bestämde oss för att göra plågan kort och vi motorseglade mot Tyskland, Rugen och planen var att gå in till Thiessow där vi varit förut. Tyvärr fick vi på grund av vindprognoserna hoppa över Swinouiscie som var planen för det skulle komma in en ny omgång med massor av vind på söndagen och därför valde vi att gå den den nätta trippen på 70M på en dag. På väg in i “innanhavet” som ligger söder om Rugen såg jag en liten ö på styrbords sida där det stack upp ett par master. Det såg nästan ut som om de låg i naturhamn…. Vad var detta??. Efter en snabb konsultation med sjökortet så visade det sig att detta var en gammal tull och lotshamn och det stod mycket tydligt i Komma att här var det förbudet att ens närma sig… Men, det var en massa båtar där ju…. Och de hade strand. Vinden hade nämligen lagt sig och vi svettades fram på ett platt hav och en strand lockar ju alltid i dessa lägen. Magnus gick motvilligt med på att gå in i hamnen och titta. På vägen ut mötte vi en segelbåt och Magnus frågade om det var tillåtet att gå in i hamnen. De tittade lite dumt på oss och sa “såklart”. OK – Vi gick vidare och Magnus frågade även nästa båt när vi gick in hamnen om man fick övernatta här, även om vi var Svenskar. Hamnen var en exemplariskt vindskyddad hamn! Och visst fick man ligga här. Kajerna var dock megahöga så Magnus fick göra ett jättegrodhopp för att komma upp på betongkajen. Ingen av båtarna gjorde en antydan till att hjälpa till. De glodde mest för att vara helt ärlig. Men det struntade vi i och tog varsin handuk och gick de få meterna ut på stranden. Inte det fräschaste vattnet direkt men efter 70 M så duger allt. Vi satt länge på var sin sten och bara njöt stillheten. Men den varade inte så länge för då kom ett ett tyskt par som hälsade snabbt, plockade av sig alla kläderna och tog ett nakendopp precis där vi satt. Vi bara garvade och konstaterade att nu var vi tillbaka i Tyskland där man avskyr badkläder 🙂 När vi gick bort från stranden bad jag Magnus översätta ett gäng skyltar som satt vid kajkanten, bredvid stranden. Skyltarna talade om att allt var förbjudet…. Det var förbjudet att beträda stranden, det var förbjudet att bada, det var förbjudet att gå i skogen om man inte höll sig på stigarna osv, osv, osv. Hm…. Ja, ja vi gjorde ju bara som alla andra. Ut på eftermiddagen kom det en gullig tant och förklarade att hon ville ha hamnavgift på 7 Eur…. Ok tyckte vi och betalade trots att skyltarna förklarade att man inte fick beträda kajerna och om man ändå gjorde det så var det på egen risk. (Typ…) Fast grilla fick man!! Vi fick en underbar kväll där vi satt och pratade med flera av de Tyska familjerna runt oss.

Sol! Äntligen! men bra med vind. Vi packade vårt strandkitt och drog oss bort till stranden och den var verkligen helt underbar! Vilken sand! Vi kostade på oss en stor korgstol som man kunde sitta i för då fick vi lä från vinden och det behövdes för det blåste stadigt över 10 m/s. Efter stranden strosade vi hemåt och kostade på oss en kalasmiddag. Magnus var så lycklig över sitt grillade grisknä att han hamnade i trans och och bara satt och hummade på andra sidan bordet… Inte läge för konversation med andra ord 🙂