Nanny

11 maj 2018 seglade vi in i New York. Ett fantastiskt minne som vi fortfarande bär med oss. Även om det är nästan fem år sedan.

Här kommer i alla fall en liten film från sträckan Norfolk – New York 🙂

Det händer inte så mycket här nuförtiden.

Men då och då får jag ett ryck och klipper ihop en film.

Nu har vi kommit till USA och Intercostal Waterways!

Bland annat fastnar vi i ett träsk när en sluss går sönder – men det blev ett trevligt party av det 😉

Klicka här så kommer du till Bättre Båt för att köpa boken

Jag är med i projektet Bättre Båt och har kopierat in texen från projektet nedan:

Det är numera förbannat svårt att överleva som frilansare och att leva på skriva om båtar och båtliv. De stora förlagen kör med fulavtal och betalar uselt redan från början. Tidningar läggs ner för att de inte uppfyller förlagens vinstkrav och jobben blir allt färre.

Vi vill ändra på levnadsvillkoren för alla båtjournalister, författare, fotografer, illustratörer och de som berättar med rörlig bild och ljud.

Projektet Bättre Båt ska samla en mängd klassiska böcker om seglingar i fjärran länder, praktiska steg-för-steg artiklar, filmer, ljud och allt som kan intressera oss som älskar båtar och båtliv.

Det ska levereras som digitala e-böcker/artiklar och betalas med mikrobetalning. Vår förhoppning är att materialet ska ha stor relevans fortfarande och att det allra mesta inkomsterna ska gå direkt till en hårt arbetande frilansare som verkligen behöver stöd just nu för att inte det bara ska bli en massa material av osäker kvalitet på internet.

Vi hoppas att du vill dela upptäckarglädjen runt skärgård, kust, ocean, att fixa med båtar, hitta den perfekta ankarviken och segla på haven med bra och intressanta texter!

Vi trodde faktiskt inte att det skulle ske så fort men helt plötsligt stod vi där och hade köpt ny båt! Det var liksom inte vår mening – men någons mening var det nog för här sitter vi nu med en ny båt.

Vår älskade Nanny som varit vårt sladdbarn i 15 år och dessutom vårt hem under 20 000 sjömil och tre och ett halvt år – kan man verkligen lämna henne, bara sådär?. Hon är ju så perfekt… eller för att rätta mig. Hon var perfekt. Hon har tagit oss längs med Europas kuster, ner till Afrika och över Atlanten till Karibien. Vi har upplevt otaliga länder och duckat från pirater och orkaner ihop. Nanny har dessutom tagit oss hela vägen till Grönland och efter det sett till att vi tryggt kommit hem. Och, ja – hon har verkligen varit perfekt för vårt tvåmannaäventyr. Men någonstans på vägen hem där uppe i New Foundland så började vi känna att det kanske fanns utrymme för något mer. Tänk att kunna få ha varmvatten ombord. Sagt och gjort. Varmvatten installerades i Nanny efter hemkomst. Men då hade vi börjat fundera rejält på nästa steg. Vi seglar ju året runt och vi var trötta på att sitta nere i båtens källare och häcka. Så åter igen pratade vi en däcksalongsbåt. Vi har ju alltid haft ett riktigt gott öga till de tyska Siriusbåtarna. Men de ligger ju heeelt utanför vår penningapåse. Vi hittade ett par 80-talsbåtar som lockade oss men vi kan ju inte byta från en 70-talsbåt till en 80-talsbåt. Vår checklista var lång och omöjlig så vi tänkte att vi skulle behålla Nanny i ett par år till.

Det gick ju sådär. En CR 400 DS från Orustvarvet Sweden Yachts som vi tittade på tidigt i våras ville inte riktigt släppa taget. Och när varvet ville ta Nanny i inbyte och dessutom gick ner rejält i pris så stod vi där och hade helt plötsligt köpt en båt!

I tre dagar har vi nu flyttat saker från Nanny och försökt bo in oss i vår nya båt och det är väldigt känslosamt vill jag lova. För ett par timmar sedan flyttade vi Nanny bort ett par bryggplatser och nu är hon helt plötsligt inte vår längre. Mäklaren är där och tar bilder och nu ska hon ut och säljas. Hu, det hugger till i magen vid tanken. Men det är dags att gå vidare och detta kommer att bli bra. Vi ska bara vänja oss 😊

Och vår nya båt är nog också en Nanny – så hon får heta Nanny Too!

Så nu får ni se efter oss i en annan båt längs med kusten – så kan det gå!

Nanny och Nanny Too

Nanny ligger utanpå Nanny Too

Ni hittar oss i Nanny Too från och med nu

PS – denna blogg kommer såklart att ligga kvar men inte uppdateras och det är nog dags för mig att byta namn på Facebook också för nu är jag ju en föredetta längeseglare!

Kram på er alla!

Ja, Jag säger det igen. Det har inte blivit så mycket båtliv i det senaste. Men nu börjar det allt kännas att det var lite för länge sedan. Å andra sidan har vi fått prata mycket båt och mycket båtmat.

Bland annat så passade det så bra att jag råkade vara i Stockholm onsdagen den 23 januari när Oceanseglarklubben bjöd in mig för att prata mat på deras veckomöte. Och vilket möte det blev. Det var längesedan jag hade så roligt. Vilket underbart gäng som ställde frågor om både det ena och det andra. Massor av erfarna långseglare som delade med sig av sina erfarenheter på ett härligt och lättsamt sätt 🙂 Dessutom blev jag väl ompysslad av mina värdar som såg till att jag fick god mat i mig innan föreläsningen och till och med hämtade mig utanför vårt kontor i Stockholm. Väldigt uppskattat 🙂

Dags att föreläsa på Oceanseglarklubben

Första helgen i februari blev en riktig maraton när båtmässan öppnade. Vi tvekade inte många sekunder när vi blev erbjudna biljetter till fredagskvällen och det blev en mycket rolig kväll med många glada återseenden och massor av kramar.

Kramkalas på fredagen

Nannysarna och Resolutarna i återförening

Dessutom så passade GP:s helgbilaga, Två Dagar på att publicera en liten kul intervju 🙂

Klicka på bilden så kommer ni till artikeln

Dagen efter blev lite föreläsningspremiär för mig och Magnus tillsammans. Jag har ju gjort ett gäng föreläsningar, både med seglingsfokus och med matfokus men nu skulle vi föreläsa på Jordenruntseglarklubbens årsmöte. Det var riktigt knökat med glada långseglare och vi fick en timme på oss att prata. Det gick faktiskt riktigt bra och det kändes nästan som om vi gjort detta tillsammans många gånger. Nöjda och glada åkte vi hem efter föreläsningen för att kunna ladda om inför söndagens föreläsning på Båtmässan här i Göteborg.

Föreläsning på Jorden Runtseglarklubbens årsmöte

Vi lastade vår kära dragvagn full med böcker och tog oss till mässan strax efter det att den hade öppnat. I kryssarklubbens monter fick vi ställa upp Båtköket till försäljning och den gick som smör hela dagen.  Kl 13 stod vi på scenen och tittade ut över ett riktigt folkhav!  Jisses vad många människor. De fick till och med hämta extra stolar och folk stod i trappan och hängde över staketet. Vilken känsla! Trots att jag är ganska van vid att föreläsa inför många människor så var detta nästan lite nervöst 🙂 Men det gick jättebra och alla vi pratade med efteråt verkade riktigt nöjda och glada. Vi stod i SXK monter i ett par timmar efteråt och vi sålde riktigt bra med böcker och fick träffa många glada och trevliga människor. Det blev prat om både det ena och andra. Fast det kändes nästan kaotiskt när vi helt plötsligt hade tre olika intressenter som alla ville köpa vår watermaker – SAMTIDIGT…. Men det var först till kvarn som gällde och så de som först sagt rent ut att de ville köpa den fick den.

Dags för föreläsning på Båtmässan

10 minuter innan föreläsningen började det fyllas på med folk

Och fler blev det… Tillslut var det helt fullknökat – men då kunde jag ju inte ta kort för då föreläste vi 🙂

Vi hade nog velat vara fler dagar på mässan men tiden räckte helt enkelt inte till.

Vill du ha ditt eget ex av Båtköket? Det är bara att beställa så har du den i din brevlåda inom ett par dagar. Klicka på bilden nedan för mer info 🙂

Det har ärligt talat inte varit mycket till båtliv se senaste månaderna. Vi har varit ute på Hönö och klappat Nanny samt sett till att hon klarar eventuella kommande köldknäppar. Att komma ner i Nanny är alltid som att komma hem. Fast det är nu med lite andra känslor än när vi var ute på längesegling. För nu har vi två hem…. eller, för att vara helt ärlig. Just nu har vi faktistk TRE hem. Nanny pratar alltid lite med oss och det känns verkligen som om hon är nöjd med att ligga still ett tag. Vi har en massa småpyssel som vi borde ta tag i men tiden räcker faktiskt inte riktigt till. Och när man har tidsbrist så måste man prioritera. Och tro det eller ej men vi priorterar ner Nanny just nu. Det är nog första gången det har hänt. Fast det är väldigt tillfälligt och strax efter årsskiftet är jag helt övertygad om att vårt fokus kommer att skruvas tillbaka till det normala.

För det är nämligen så att vårt rätt onormala fokus just nu är att flytta. Vi bestämde oss väldigt snabbt för att sälja huset när vi väl flyttat in. Huset kändes stort och bökigt och vi vill inte ha hand om allt underhåll som krävs. Så vi lade ut det till försäljning och första spekulanterna slog till och ett par dagar senare hade vi köpt oss en lägenhet. Och den lägenheten stod tom så det var inga problem att få tillträde tidigt. Dessutom ville våra köpare av huset ha tillgång så fort som möjligt så det var ju bara att hoppa på flytttåget. Tidigt i fredags morse kom Carl och hans kompis hem till oss och flytten gick i rasande fart. Man kan väl lugnt säga att det märks att Carl har jobbat i flyttbranchen i ett par år. Det hela gick hur smidigt som helst. Om man då räknar bort det faktum att vår soffa var så stor att den inte gick in i hissen. Så killarna fick bära upp soffan via trapporna istället. Det finns faktiskt nackdelar med att bo på nionde våningen! 🙂 Fast jag och Magnus slapp ju att bära så vi tycker fortfarande att det är helt ok. Så nu sitter jag här i min soffa och tittar på vår magiska utsikt. Jag fattar verkligen inte att vi får lov att bo här! Närheten till vattnet är helt underbar och vi kände oss hemma samma sekund vi kom inanför dörren. De tidigare ägarna har haft lägenheten som en övernattningslägen och totalt så har de sovit här endast ca 60 nätter. Även om lägenheten är två år gammal så är det mesta alltså helt oanvänt! Men det är ju utsikten som är den bästa grejjen. När Stena Lines tysklandsbåt lägger ut och vänder i älven så känns det som om man kan skaka hand med de som står på bryggan. Grannens gamla soffa hamnade på en av balkongerna och det är väldigt mysigt att krypa upp i den med en filt och bara vara.  Per o Kajsa kom och gjorde oss sällskap första kvällen och det är ju väldigt trevligt att vi nu är grannar. Syster Tina och Göran besökte oss på lördagskvällen så våra två första dygn har varit lite intensiva men supertrevliga 🙂 Sedan är det ju ett äventyr i sig att bo i en lägenhet proppad med moderna maskiner. Att förstå sig på spisen när middagen skulle lagas på lördagsvkällen visade sig vara en riktigt utmaning. Det pep och hade sig och med jämna mellanrum så stängde den bara av sig… Man skulle ju kunna läsa bruksanvisningen också men det är ju ingen sport!

Solnegång över Älvsborgsbron

Här kommer Danmarksfärjan

Älvsnabben tuffar förbi

Även på natten är det vackert 🙂

Så även om vi nu inte bor i båt så har vi fått tillbaka närheten till vattnet och det vill jag lova känns skönt!

Köp en kokbok i julklapp!

Idag är det andra advent och det går rasande fort fram till jul nu! Passa på att köpa en kokbok i julklapp till dig själv eller till någon annan. Eller varför inte till göra både och? Maila mig din adress på batkoket@gmail.com och swisha 230 kr för en bok inklusive frakt så skickar jag den bums. Posten lovar att alla brev som är skickade innan den 19 dec ska hinna fram till jul men gör din beställning så fort det går, så är du på säkra sidan 🙂 Det går att läsa mer om boken här

Sköt om er alla – så hörs vi snart igen 🙂

God söndag på er alla där ute i höstmörkret!

Det har hänt en hel del i det senast så jag ska försöka sammanfatta lite och då får jag spola tillbaka bandet till förra helgen. Alltså 26-28 oktober

Magnus hade båten klar när jag kom från bussen på fredagseftermiddagen. Regnet fullkomligt öste ner och det blåste dessutom rätt bra. Inte riktigt drömvädret direkt men eftersom vinden var mestadels östlig så gav vi oss iväg från Eriksbergsdockan. Vi plockade också med oss alla tampar eftersom vi lämnade Dockan för denna säsongen. Jag måste erkänna att jag längtade tillbaka redan när vi körde ut ur hamnen. Ester låg där på sin brygga längst ut och såg så ensam ut. Trots regnet var det varmt och skönt under kapellet. Det är verkligen underbart att kunna åka båt utan att behöva stå ute i regn och blåst. Det skulle blåsa 6-7 m/s när vi rullad in på Vinga med vinden i rumpan hade vi 15 m/s. Ni som känner till Vinga vet ju att det är en hamn med genomströmning mellan de två öarna Vinga och Koholmen. Det går alltså köra rakt igenom hamnen från Väster till Öster eller tvärt om.Längs med Vinga så sticker det ut ett antal pirar man kan lägga till bakom. Totalt så blir det som tre st hamnbassänger. I den första får man inte lov att lägga till – den är till för lotsen och turbåtarna. Alltså satsade vi på bassäng två. Trots att Magnus hade backen i så gjorde vi gott och väl 4 knop när vi rundade piren och skulle försöka lägga till på läsidan efter en 90 graders sväng. Lite lättare sagt än gjort eftersom vi efter svängen fick de 15 m/s rätt in i sidan och Nanny ville såklart inte alls in till kajen. Jag hade tampar både högt och lågt och stod framme i fören med ett hopp om att kunna ta mig iland på något sätt. Men inte en chans. Även om det slutat regna så var allt genomblött och betongpiren med sin träbeklädnad var alldeles för högt upp.  Som tur var så fick jag tag i en tamp som var förtöjd i land och i sista sekunden fick jag fäst den i främre knapen medan Magnus körde bogpropellern för fullt! Phu!!! Hade jag inte fått tag på den tampen så hade vi drivit ner mot piren bortanför oss och då hade vi tryckts mot den av vinden. Och så ville vi INTE ha det. När jag väl fått fast tampen så kunde Magnus använda den som spring och köra in Nanny mot vinden och räta upp henne längs med piren. Han fick lämna växeln i medan jag kravlade mig iland och vi fick förtöjt i skitvädret. För det finns inget annat ord för att beskriva detta än skitväder. Det tog gott och väl en timme att få tamparna på plats. Jag stod just och funderade på om vi var de enda idoterna i denna värld som gav sig ut på något sådant här i detta vädret när jag såg ett försegel i ögonvrån. In i bassängen flyger en stoooor Benetau som fullkomligt dundrar in i piren på andra sidan. Avbärar-trälisten på den stackars båten fullkomligt splittrades och de som var ombord var helt hjälplösa. Det går ju inte att hålla emot i en sådan situation. Självklart gjorde Magnus och jag allt för att hjälpa dem att få in fendrar mellan skrovet och piren. De drog dessutom en tamp rätt över bassängen för att avlasta båten och minska trycket mot piren. Inte så bra om det skulle komma in någon annan täntke vi. Men eftersom det nu var helt bäckmörkt så tänkte vi att det nog inte skulle komma någon annan och brydde inte oss om att sägan något. Efter det att vi fått alla tampar och ryckdämpare på plats värmde vi upp oss nere i Nanny. Det ryckte och gungade så att det inte gick att stå i båten. Att ta sig i och ur båten var ett helt projekt.  Vindmätaren studsade gott och väl på 20 m/s. Det enda jag kunde tänka på var att vi var inte kloka. Då kommer Magnus ner i salongern och det fullkomligt skiner om honom. Att han var överlycklig var helt klart och det hela förstärktes när han säger

-Det här var ju riktigt kul!

Jag flinade lite och frågade om han ville ha lite rom att värma sig med. Vad gör man när man har en totaltokig man?  😉

När jag står vid diskbänken så ser jag ett försegel på väg in på andra sidan piren. Jag hinner tänka “helvete” och undrar hur det ska gå med tampen som är dragen rätt över hamnbassängen. Men båten gör en u-sväng och lägger sig inne i lotsens hamnbassäng med vinden i fören. Phu… Lika bra en dag som denna. Tre båtar på Vinga i kuling från öst (då hamnen är som sämst) i slutet av oktober. Inte klokt egentligen.

Varför har vi då tagit oss ut till Vinga i detta skitväder? Jo, det är dags för Vingavuxenkollo i Prickskjulet igen. En årlig tradition. Det var något som verkligen saknade när vi var ute och seglade. De övriga blev såklart utkörda av Morgan men min man är ju lite enveten och vill såklart ha med sig Nanny så fort han har tillfälle. Vi packade ihop våra saker, kravlade iland och gick bort mot Pricksjkulet samtidigt som våra vänner närmade sig med turbåten. När jag gick förbi den båten som lagt sig i lotshamnen så såg jag att den hette Virgo. Hm…. var hade jag hört det namnet förut??? De två personerna ombord var lika påpälsade som vi så att känna igen någon av dem i mörkret var inte riktigt ett alternativ. Då trillade tioöringen ner. Ägare till Virgo är ju Elin. En tjej som har båten som sitt hem och vi har lärt känna varandra genom FB. Trots att vi aldrig träffats så var Elin en av de första som jag visade ett utkast av kokboken för. Jag ville få lite ärlig feedback från någon som jag inte kände. Hennes feedback var en av orsakerna till att jag vågade ge ut boken. Så jag klämde ur mig ett glatt

-Tjena Elin. Är du ute och seglar en sådan här dag?

Jag möttes av en förvånande blick från Elin och en ännu mer förvånande blick från killen som stod på kajen så det var ju bara att förklara vem jag var.

Vi gömde oss från vinden inne i Prickskjulet tillsammans med resten av gänget som bestod av Tony, Sofia, Mats, Bettan, Anna-Karin, Sven, Lotta och Henrik. Döm om min förvåning när det visade sig att den förvånande killen (Christoffer) på kajen visade sig känna Lotta och var dessutom släkt med Henrik. Världen är väldigt liten!

Jag tog ett snabbt beslut om att inte sova i båten utan att ta en av sängarna i skjulet för att slippa allt knarr och gung. Jisses vad fort det kan gå att komma ifrån lånseglarlivet! Magnus tog sig dock ombord och enligt uppgift sov han gott!

Helgen gick alldeles för fort. Vi hade starka vindar hela tiden och till och med snö! Men mesta tiden hade vi faktiskt stråååålande sol. Vi åt gott, skrattade mycket, drack massa goa saker och vi gick till och med en poängpromenad som Mats och Bettan fixat. Självklart var vi uppe vid fyren mitt i natten för att se om ljusfenomenet skulle infinna sig, men tyvärr blev det inget av det. Vilken helg! Så undebart att vara på kollo igen! Men allt gott måste ha ett slut och strax innan lunch på söndagen så fick vi fin hjälp av gänget att ta oss loss och då var det inte så mycket annat att göra än att ta Nannygumman till Hönö. På väg in i hamnen så såg vi en annan känd båt. Mary av Rövarhamn. Det är ytterligare vänner som vi känner via FB men som vi aldrig träffat i verkligheten. Det var riktigt kul att träffa både Linda och Ludvig på riktigt. Vi får allt se till att det blir en tur upp till Marstrand i vinter och hälsa på dem.

Nanny förtöjd bakom piren

Sovsal på kollot. Foto: Sofia

Prickskjulsutsikt Foto: Sofia

Det är något särskillt med ljuset på Vinga

Finmat fixat av Sven Foto: Bettan

Det går hett till i tävlingarna! Foto: Bettan

Paus i poängpromenaden. Foto: Bettan

Värmade godsaker i glasen. Foto: Bettan

Ätligen på kollo! Foto: Bettan

Prov av nya mössor! Foto: Bettan

Nanny på väg hem mot Hönö. Foto: Bettan

Efter det att Nanny blivit vinterförtöjd så var det inte annat att göra än att sätta sig på bussen och åka hem till huset.

Ja, att åka buss till och från Hönö är ju lite tidskrävande men det går ju. För det är nämligen ett val vi har gjort – vi ska försöka klara oss utan bil. Jag saknar än så länge inte bilen och jag tycker det går fin fint att klara sig utan. I alla fall i vardagen. Sedan är det klart att vissa saker tar längre tid och är lite knöligare men men. Det vi också har beslutat oss för är att sälja huset och köpa oss en lägenhet på Eriksberg i stället. Och båda de sakerna lyckades vi med i veckan som gick. I tisdags så skrev vi försäljningspapper och i fredag skrev vi köparpapper. Hu! Det går fort! För faktum är att vi har ju inte varit hemma i Sverige i så mycket mer än två månader. Men varför vänta när vi vet vad vi vill? Så redan i början av december flyttar vi in. Och jag kan lova er  – det är en drömlägenhet av RANG!!! Det föll allt en tår när jag förstod att den var vår. Fast egentligen så förstår jag inte att vi faktiskt ska få lov att bo där – helt sjukt! Så vi fortsätter på karusellen ett tag och nu är det bara att börja packa igen – fast vi har ju inte så mycket att packa. Det mesta är ju redan nedpackat inför visningen av huset. Så det kan gå!!

Huset vi lämnar. Foto Erik Olson Fastighetsförmedling

Tror vi kommer trivas här! Foto: Erik Olsson Fastighetsförmedling

Vår nya dagsutikt 🙂 Foto Erik Olsson Fastihegsförmedling

Stena Line kommer rätt nära när de vänder! Foto: Erik Olsson Fastighetsförmedling

Sedan så har vi en hel del förfrågningar om föreläsningar. Vi har faktiskt ett par st som är bokade – kolla längst uppe till höger på sidan så ser ni var och när det är. Tyvärr har vi till och med fått tacka nej till ett par, för att vi inte hinner med helt enkelt. Men om det är så att ni vill att vi ska föreläsa – tveka inte att höra av er. Det kostar ju inget att fråga i alla fall 🙂

Snart är det ju jul också! Att ge bort en kokbok är ju alltid trevligt! Vill du beställa en bok så är det bara att höra av sig. Det tar bara någon dag så har du den i din brevlåda!

Sköt om er och hoppas ni alla har haft en underbar helg <3

Ja, det kan man ju fråga sig. För vi håller definitivt inte på med båtliv just nu. Verkligheten har slagit till med full kraft och både Magnus och jag jobbar för fullt. Den vanligaste frågan vi får är hur det är att komma tillbaka till jobbet. Och vet ni vad, det är nog rätt konstigt för vi tycker att det hela fungerar jättebra! Det var hur enkelt som helst att komma tillbaka. Samma sekund som jag gick in på jobbet så kände jag mig helt hemma och det var hur naturligt som helst. I alla fall för min del. Sedan ska jag väl erkänna att jag jobbar lite väl mycket. Men eftersom jag har kommit tillbaka och tagit en roll som regionschef så är det inte så konstigt. Det är massor av nytt att sätta sig in i och jag har hur kul som helst. Men visst är det lite jobbigt ibland. Så som när jag står vid diskbänken hemma och börjar handdiska min tallrik och sedan sneglar på den stora vita kuben snett,  ner till vänster om mig. Ja just det! Vi har ju en diskmaskin…. Eller när jag sitter och vrider mig på toa och letar efter papperskorgen för att lägga toapappret i. Sådana små saker sitter i ryggraden. Men det händer inte så ofta längre och ofta fundera jag om vi verkligen har varit ute och seglat i tre och ett halvt år. Var tog alla de åren vägen? På telefonen har jag en av mina favoritbilder på ett av isbergen på Grönland så varje gång jag tar upp telefonen så påminns jag vi faktiskt var där och seglade för ett par månader. På riktigt! Vi har seglat på Grönland – eller har vi det? Jo, vi var ju där, men det var ju hur länge som helst sedan. Inte var det bara tre månader sedan, eller? När jag nu tittar på Facebook så har jag massor av vänner som i detta nu är på platser där vi var för inte så länge sedan. Eller? Det är så otroligt långt borta.

Längtar vi då tillbaka? Nej, det kan jag inte påstå direkt. Visst vi saknar våra vänner. Att inte kunna simma över till Silke för att spela en omgång Backgammon på eftermiddagen saknar jag så att det gör ont! Att inte få höra Les  livfulla planering inför kvällens middag saknar jag också väldigt mycket. När man får höra att andra vänner dött “därborta” så känns det också som om vi är på helt fel ställe. Men att leva i båten i värmen – nä, jag saknar inte det. Inte just nu i alla fall. Vi har ju haft världens finaste höst så vädermässigt har det inte varit jobbigt att komma hem alls. Och vi har ju fått tillfälle att umgås med släkt och vänner här hemma som vi inte sett på så många år.

Samtidigt är det så att det sakta men säkert sjunker in vad vi faktiskt har upplevt. När någon tex nämner att de ska flyga till NY så sprider sig en otrolig värme i bröstet och känslan från att ha seglat in mot Manhattan och Frihetsgudinnan finns där igen. Så extremt mäktigt.

Vi har också bestämt oss för att leva på ett annat sätt nu när vi kommit hem. Bland annat så har vi bestämt oss för att inte ha bil. Det byggs en massa i Göteborg just nu och det känns som om många tillbringar mycket tid i just bilköer. Då sitter jag hellre på en buss. Skulle bussen hamna i kö så kan jag i alla fall koppla av och behöver inte fundera på så mycket. Jag behöver heller inte tänka på att leta efter parkering och det går både fort och bra att åka kollektivt. I alla fall som oftast. Bland annat åkte vi buss upp till Smögen förra helgen och hälsade på hela gänget på båten Grandiosa som vi inte sett sedan Bahamas. Förutom att kvällen och eftermiddagen hos Malin och Joel blev både mysig och trevlig så var bussresan en bonus. Att bara kunna sitta och koppla av när bussen far fram genom det vackra höstlandskapet – en klar höjdare.

Fina Joel och Malin <3

Fikautsikt!

Det är inte alla som har detta nästgårds….

Vårt fina gästhus – det är inte överallt man kommer och blir bortskämd med ett eget hus!

Lilla sjöboden i trädgården hos familjen Oresten

Förmiddagshäng i Grandiosas sittbrunn

Sedan har vi bestämt oss för att sälja huset. Det beslutet togs ganska snart efter det att vi flyttat tillbaka. Vad i allsin dar ska vi med så många rum till? Och dessutom en trädgård att ta hand om. Nä! Vi är verkligen inte husmänniskor. Så vi kontaktade en mäklare och processen drogs igång. För att göra allt bra och riktigt så tog vi in en besiktningsman. Det är bättre att vi hittar felen innan försäljning tänkte vi. Och fel hittades…. Ett gigantiskt fel…. Det visade sig att golvet i vår gillestuga var en “riskkonstruktion” som det så fint heter på besktningsmansspråk. På ren svenska betyder det att, så som man byggde golv på mitten av 60-talet innebär att fukten som naturligt kommer genom betongplattan inte kan ta vägen någonstans utan det är risk att fukten stannar i de i betongen ingjutna träbalkarna. Så hela golvet fick rivas upp och mycket riktigt. Balkarna var riktigt fuktiga.  Konsistensen var lite åt “pulled pork” hållet. Men betongen var helt ok. Som tur var så fick vi tag i ett riktigt bra golvfirma så i tisdags kom de hit med en container och rev ut alltihop. Nu är det byggt ett nytt golv efter senaste rön som finnes och nu är det ventilation under golvet och dessutom är det monterat en fläkt som suger ut all eventuell fukt och transporterar ut den genom ett borrat hål i väggen. Billigt? Nä inte alls. Snarare en kostnad på 100 000:- .Men det är bara att bita ihop och le!

Rå betong som slipats ren från ett gammalt asfaltslager- I spåren låg det träbalkar…

Konstruktionen under vårt nya golv

De ska vara klara i morgon måndag med golvet. Och det är tur att de hinner klart för på tisdag så kommer vår stylist hit. Det låter väl häftigt att ha en stylist :-0 Eller? Grejen är ju den att vi har nästan inga möbler – det är tydligen inte så bra att sälja ett hus utan möbler. Vi har en säng, två byråer, en soffa, en TV och dessutom har vi fått ärva ett köksbord med fyra stolar från våra hyresgäster.  That’s it!

Och efter det att stylisten gått igenom vårt hem så ratades soffa, byråerna, TV:n och köksmöbler Samt vår micro, vilket Magnus inte riktigt kan förlika sig med ^^. De passade helt enkelt inte in i hennes koncept. Bara att acceptera och sätta i gång att jobba. Så vad gör vi då denna helgen? Jo, vi packar ner våra få prylar i flyttlådor och flyttar ut allt i garaget. Inklusive soffa och TV.

Det ska bli otroligt spännande att se hur de kommer att inreda huset. Tydligen så kommer de med två hela lastbilar med grejor och fyller vårt lilla hem. Vem vet vi kanske inte vill sälja när de är klara 😉

Samtidigt som detta pågår så letar vi ju då också nytt boende. Vi har bestämt oss för att vi vill bo på Eriksberg. Nanny ligger ju fortfarande under Eriksbergskranen i dockan där och vi bodde ju där i ett par veckor när vi kom hem. Och vi älskar verkligen det området. Närheten till vattnet är en nödvändighet för oss har vi insett. Vi vill inte sitta i ett hus och se en gräsmatta som ska tas hand om  – vi vill sitta på en balkong och se vattnet i stället. Och det känns så rätt att göra detta! Det är ju lite jobbigt just nu med allt som måste fixas. Men vi ser att det hela kommer bli mycket bättre när väl själva bytet är gjort. Då kommer vi också få mer tid för Nanny igen. För om någon tror att vi har seglat klart bara för att vi pausar ett par veckor just nu – då är ni helt ute och seglar 🙂  Inte för att vi ska ge oss av på några längre turer men båtlivet lär vi aldrig bli färdiga med.

Sköt om er så hör och syns vi säkert snart!

Det har varit en följetong i många månader nu och ordet ”styrning” har varit likställt med en svordom ombord på Nanny. Men för att ta det hela från början.

Vi har ett hydrauliskt system med en rattpump uppe vid ratten som trycker hydrauloljan fram och tillbaka. Oljan trycker en cylinder fram och tillbaka och dess pistong är kopplad direkt till rodret och på så sätt styr vi båten. Ihopkopplat med detta är en pump med elmotor som är autopiloten. När autopiloten går så används alltså inte rattpumpen för att trycka oljan fram och tillbaka – elmotorn tar hand om detta. Och utan elmotor eller pump så har vi ingen autopilot utan får styra för hand med hjälp av ratten. – klockrent eller hur?? 😉

Det började redan strax efter det att vi lämnade San Juan i Puerto Rico i mitten av februari. Vi hade legat där och väntat på ett väderfönster för att segla upp till södra Bahamas och checka in där. Vi hade väntat i nästan två veckor och tålamodet var mer eller mindre slut. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att ge oss ut i lite tuffare väder än vad vi brukade. Trots att vinden höll på att mojna så var sjön fortfarande både hög och orolig. Vi tog ett par rejäla smällar på väg ut men det hela gick bra. Första timmarna när man lämnar en kust är oftast lite tuffare. Tre timmar senare slutade vår autopilot att fungera. Elmotorn gick helt enkelt inte. Vi tog ett snabbt beslut att lita på vårt vindroder Boris. Boris styrde som en gud under dessa ca 4-5 dagar och vi gjorde rekordfart i den starka vinden.

Efter snabbstopp och incheckning på Bahamas styrde vi kosan mot Kuba. Att vi mellanlandade på Bahamas var rent taktik. Vi vet att det inte är så poppis att komma till USA när man varit på Kuba så genom att checka in på Bahamas först så hade vi ”alibi” för tiden på Kuba. I och för sig så sprack den planen direkt när den förste kubanske tjänstemannen satte en fin stämpel på samma uppslag som våra Amerikanska visa. Men det är en annan historia. Hela vägen till och från Kuba så handstyrde vi eftersom vindarna inte var så bra för Boris att jobba. Det kan ju låta som en enkel sak att handstyra men det är det inte. Vi är ju bara två ombord och det innebära att när en sover eller gör något annat så är den andre helt bunden till rors. Man kan inte gå på toa och man kan inte äta eller göra något annat. Klart frustrerande. När vi landade på de fantastiska men ödsliga ”Ragged Island” på Bahamans igen så hade vi inga större förhoppningar om att få hjälp med autopiloten. Men seglare är ett fantastiskt släkte och en av de få båtgrannarna vi hade visade sig vara en fena på att fixa grejor. Med hans hjälp monterade vi isär autopilotens elmotor och till vår stora glädje visade det sig att det var borstarna/kolen som var slitna och det räckte att vi spände fjädrarna lite.

Rick på C-language plockar isär vår elmotor

Det är bra med många händer

Vår lycka visste inga gränser och vi fick en fantastisk månad där vi tog oss norrut genom Bahamas skärgård. Hade vi nu bara nöjt oss där så hade denna historia slutat här. Men till saken hör att vi har upplevt att elmotorn och dess pump är lite svag. När vi bytte autopilot ett par år innan vi seglade iväg så ingick det en elmotor med pump men vi monterade aldrig den eftersom den gamla fungerade. Den nya åkte alltså med på vår resa som en reservdel. Efter många diskussioner fram och tillbaka så bestämde vi oss för att faktiskt montera in den nya elmotorn med pump. För tänk om den gamla skulle sluta fungera någonstans längs med Kanadas ödsliga kust eller mitt under överfarten till Grönland när vi förmodligen skulle vara extremt upptagna med att spana efter isberg. Dessutom så ville vi inte göra detta själva eftersom vi inte är direkt duktiga på hydraulik och om vi skulle begå ett misstag så skulle vi stå där utan styrning eftersom de båda systemen är ihopkopplade. Att hitta ett varv som var villiga att ens titta på Nanny var svårt men vi hittade ett varv uppe i Deltaville, en bit in i Chesapeake Bay. Jag måste korta ner historien för att ni inte ska tröttna redan nu men det hela slutade med att vi blev 24 000:- kr fattigare och vi fick en hel hög med överkopplingar på slangarna för att det skulle fungera med vår ”nya” pump.

Nya fina kopplingar på gång

Det nya fästet lade de i alla fall väldigt många timmar på….

Det hela såg i alla fall fint ut och efter många försäkringar om att allt var som det skulle så gav vi oss iväg. Först ett par dagar senare började vi uppleva problem och de kom när vi fick tryck på rodret (lite tuffare vind och vågor) och autopiloten fick jobba lite. Hela rattpumpen vibrerade och det smällde och pangade i både kopparledningar och mjuka slangar. Dessutom så tappade vi styrningen helt och hållet in emellan. Det måste vara luft i systemet tänkte vi. Vi luftade och letade läckor så det stod det härliga till men inte hjälpte det inte. Det var nu det började bli obehagligt. Att tappa lite styrning ute till havs är inte så farligt men när man ska in i trånga passager, lägga till eller ankra – inte kul. Det var nog min vanligaste fråga till Magnus under dessa månader. Speciellt precis innan tilläggning.

-Har vi någon styrning? Hur känns den?

Nu gick det alltid bra. Ibland med hjälp av bogpropeller och ibland med ren tur eller min käre kaptens skicklighet för jag ska erkänna att jag inte ens ville tänka tanken på att jag skulle lägga till under dessa förhållanden.

Eftersom vi nu hade en tidplan att följa för att ta oss hemåt så fortsatte vi så fort vi kunde norrut. Vi luftade och seglade. Vissa dagar fungerade det hyfsat. Andra dagar var det värre. Vi hade dessutom börjat en lång maildiskussion med min bror Nils om våra problem. Min bror är en fantastisk fixare och jag skulle nog hellre ha med honom än Macgyver om det hela skulle knipa vid något tillfälle.

Nils hade gjort sin hemläxa och när han kom ombord i Halifax på Nova Scotias kust så hade han flera förslag på åtgärder. Magnus och Nils diskuterade olika lösningar i timmar! Och de testade också olika lösningar. Men nä, problemen fortsatte och det jobbigaste var nästan att det var olika symptom hela tiden. De flyttade på tryckkärl och kopplade om. Under denna tid hade vi autopilot hela tiden men den smällde och hade sig. Rent obehagligt ljud faktiskt. Nils fick försäkra mig om och om igen att vi inte kunde förlora styrningen helt utan att det var bara autopiloten som bråkade. Vi gick rätt mycket för motor och då hördes inte ljuden så mycket. När vi seglade var det värre. Var det fel på rattpumpen? Eller var det så att det faktiskt var den nya elmotorn med pumpen som bråkade för mestadels så fungerade det fint när vi styrde åt ena hållet medan åt andra hållet kunde låta som någon sköt med en kulspruta eller som en Ferrarribil som växlade upp.

Först hängdes kärlet i ett snöre för att se om det blev bättre

Bror bygger nytt fäste till tryckkärlet

Tillfällig placering av kärlet innan det togs bort och ersattes av ett ventilpaket

Vi tog oss i alla fall till både Grönland och Island. Nils hoppade på ett plan från Reykjavik och flög hem till Bergen. När vi anlände dit ett par veckor senare så låg det en ny ventil och väntade på oss. Magnus och Nils började genast att koppla om systemet efter deras nya teori där tryckkärlet togs bort och den nya flervägsventilen kopplades in. Och NU kändes det bra! Nu var det kopplat precis som både Vetus och Raymarine tyckte att det skulle kopplas. Glada i hågen så gav vi oss av vidare men med facit i hans så skulle vi inte haft så bråttom. Med den nya kopplingen så kunde vi helt plötsligt inte använda rorkulten (som vi haft uppe hela tiden som nödstyrning om något skulle hända med hydrauliken) Detta innebar också att det system vi hade för att segla vindroder nu inte fungerade. Men vi var ju snart hemma i Göteborg så vi tänkte att det fick vara. Nu skulle vi bara hem så fick det hela lösa sig efteråt. Vi luftade och seglade. Luftade lite till och satte gummilinor på rorkulten för att begränsa smällarna och ferarriljudet. Ärligt talat så kändes det rätt hopplöst. Den nya ventilen hade gått på 3500 kr och nu var faktiskt vår styrning sämre än innan.

Men vi kom ju oss hem och den 24 augusti så anlände vi till Eriksberg till en fantastisk mottagningskommitté. Att Nanny då inte hade full styrning då betydde ingenting och den var inte sämre än att vi kunde ta oss till Björholmen fram och tillbaka helgen efter. Men efter det så började nästa steg. Vi var tvungna att hitta en lösning på detta! Magnus jagade till slut fatt på Hydraulikhuset. De kom med ett förslag att det skulle bygga om hela systemet. Något vi direkt sa nej till. De var ju vana att arbeta med stora skepp och företag med stora budgetar. Men Oscar, som vår mekaniker hette, gav inte upp och vi blev nog hans lilla ”specialprojekt”. Efter att han och Magnus testat lite olika lösningar och testat igenom alla delar så bestämde han sig för att den ventil vi monterat i Norge måste bort. Han hade en annan som han trodde var bättre. Det var bara att bita ihop och handla och den nya ventilen monterades in. Här var Oscar fantastisk och han hade full förståelse för vår begränsade budget så vi fick göra all bortmontering och annat jobb han kunde delegera till oss. Sedan monterade han de nya kopplingarna och ventilen. Vi är oerhört tacksamma för den flexibiliteten och till slut landade den fakturan på strax över helt godkända 8000 kr. När allt var monterat och klart så luftade vi i ett par dagar och det var med en enorm spänning vi gav oss av norrut igen för att fira Lottas 50-årsdag i mitten av september. Det fungerade inte helt felfritt men efter ytterligare en luftning SÅ FUNGERAR ALLT SOM DET SKA!!! OCH STYRNINGEN ÄR BÄTTRE ÄN NÅGONSIN!

Nya ventilen inmonterad

Det är en sådan otrolig lättnad att fått ordning på detta. Så här i efterhand så inser vi ju att vi aldrig skulle ha bytt elmotor och pump där borta i USA – men det är så lätt att vara efterklok. Att vi har lagt 35 000:-  och sju månader på detta är något vi helt och hållet försöker förtränga.

Vi är otroligt tacksamma för att min härlige bror har orkat att lägga alla dessa timmar på att hjälpa oss. Och tack Hydraulikhuset för extremt proffsig hjälp – Nannygumman är hel igen!

Vad händer nu då?

Jo, Nanny ligger på Eriksberg och vi kommer att behålla henne i vattnet över vintern. Som vanligt så kommer vi att ta ut henne till Hönö för vintervilan. För mig så började verkligheten när jag började jobba för två veckor sedan. Det blev som en tornado som kom in och svepte med mig – men jag har jättekul så jag klagar verkligen inte. Det är inte alla förunnat att få vara tjänstledig i tre och ett halvt år och sedan komma hem och få drömjobbet.

Magnus har haft det lite lugnare fram tills nu men från och med i morgon så är också han åter i jobb.

Som ni förstår så kommer inte hemsidan att uppdateras lika ofta men jag ska i alla fall försöka hålla den levande. För vi kommer såklart att tillbringa en hel del tid i Nanny när vi landat i vardagen igen.

Tack alla som fortfarande hör av er och undrar hur vi har det.

Kram på er och ha en skön söndag //Liv

Dagarna efter hemkomsten har varit lite allmänt förvirrande och mest för att själv komma ihåg vad vi har haft för oss så kommer här en liten beskrivning dag för dag. Förlåt om det blir lite långt och lite tradigt!

Det var så konstigt att vara hemma igen. Bara det faktumet att alla runt oss pratar SVENSKA är enormt förvirrande. För vi är så vana att ta kontakt med alla som vi hör prata svenska och dessutom är vi lite för vana vid att folk faktiskt INTE förstår oss när vi  pratar svenska. Så det gäller att hålla sig själv i örat lite.

Lördag blev middag hos Per o Kajsa i deras lägenhet på Eriksberg. Så  skönt att bara kunna promenera från båten längs med kajen och hälsa på våra vänner. Lustig känsla men en väldigt bra känsla. Att man bara kan umgås sådär…. Söndagen blev familjemiddag på restaurang och då fick vi krama lite mer på vår härlige son Carl och hans flickvän Matilda (Inte att blanda ihop med vår dotter Mathilda) Det första jag gjorde på måndagen var att gå till min kära frisör Lena och få aningen mer civiliserad hårkalufs. Måndagskvällen blev åter middag med Per o Kajsa och redan på tisdagen satte jag mig på ett tåg och åkte upp till Stockholm. Där fick jag krama och umgås med vår fina dotter Mathilda under eftermiddagen och kvällen. Vi gjorde något jag inte gjort på oerhört många år. Vi shoppade! Och det vi shoppade var vinterkläder…. Jag har lovat mig själv att jag inte ska behöva frysa här hemma och när jag sprang på en riktig “Göteborgsjacka” så var det bara att handla. Och tanken med en Göteborgsjacka är att den ska klara både vind, regn och kyla….. men långseglaren finns såklart kvar i blodet så de efterkommande affärerna fick bli sådana som sålde second hand istället 🙂

Det blev också en sväng in på  huvudkontoret för att prata lite med chefen om framtiden, det är ju trots allt dags att börja tänka på det för både mig och Magnus. Det är ju en otrolig förmån vi har haft, att vi har fått vara tjänstlediga så länge. Det har ju inneburit att vi inte har behövt vara stressade över vår arbetssituation när vi har seglat. Vi har helt enkelt kunna släppa det fram tills det att vi gick iland. Oerhört lyxigt.

Hemresan  på onsdagskvällen mellan Stockholm och Göteborg blev dock en mardrömsresa på åtta timmar och klockan var gott och väl över ett på natten innan jag kunde krypa till kojs i Nanny. Magnus hade då seglat ut Nanny till Hönö för att hälsa på släkten. För Magnus är det ju ändå Hönö som är hem på riktigt. Ingela skämde bort oss något väldans med allt tänkbart som vi hade saknat. Innan vi ens fått i oss frukost på morgonen så hade hon kommit och levererat Tip-Topglassar till oss och sedan blev det lunch ut på dagen. Att ligga med Nanny på Hönö var också rätt overkligt. Vi är ju inte direkt vana vid att det står människor på kajen som pekar och tar foton… Men det lär ju gå över rätt fort 😉 På torsdagskvällen fick vi besök av en barndomskamrat till Magnus och det blev en härlig kväll med många skratt.

Fredagsmorgonen kom med mulet väder och regnet hängde i luften. Vi var uppe tidigt eftersom vi visste att det skulle dra in nordlig vind framåt lunch och vi skulle ju upp till  Björholmen. Det blev en dag för motor i motvinden men vad roligt det var att få uppleva Bohuslän igen. Framåt eftermiddagen gled vi in  på Björholmen och lade till utanpå  New Adventure. Och i och med det så hade vi kommit “hem” till alla ställen. Helgen blev helt fantastisk. Underbart sommarväder och underbara vänner. Gänget hade fixat en sjöbod till lördagskvällen och där fixade de en hemkomstfest till oss. God mat och goa vänner! Det kan inte bli bättre. Till och med musikerna från det pågånde bröllopet på marinans restaurang tittade inom och ledde lite allsång. Underbart helt enkelt.

Söndagen blev det retur till  Eriksbergsdockan i strålande sol och stiltje. I hamnen togs vi emot av Per o Kajsa som satt och njöt av eftermiddagssolen i sin Estromo så vi gjorde dem såklart sällskap.

Måndagen började med att vi fick besök av en mekaniker från Hydraulikhuset redan vid 07:30 och romanen om vår styrning/autopilot påbörjade ytterligare ett kapitel. Men självklart blev det ingen lösning på vårt problem så vi styrde steget mot huset som vi nu fått tillbaka. Det var bara att börja och ta tag i det tunga jobbet att tömma båten. Per o Kajsa var så gulliga att låna ut sin bil till oss och med den kunde vi köra flera lass med grejor. Om känslan var skum inför hemkomsten innan så blev den helskum när vi kom in i huset. HUR mycket plats kan man ha egentligen? Vi har ju tre våningar i huset och det blev väldigt förvirrande när jag stod i tvättkällaren och pratade högt med Magnus och bara tog för givet att han skulle höra mig. Men det var bara det att han var uppe i sovrummet på andra våningen och hörde inte ett smack. Det är liksom naturligt att han ska vara där hela tiden när man vänder sig om. Men det är bara att vänja sig. Frågan är om vi inte ska fortsätta hyra ut huset eller sälja det för att satsa på en lägenhet istället.

Det första vi gjorde var att börja köra tvättmaskiner och lasta ner det som vi har haft på kryploftet på vinden vilket var enormt tungt, varmt och svettigt. När vi sedan började öppna alla lådorna så var det rena julafton. För jag kan lova att man glömmer totalt vad man packade ner och vad man slängde i december 2014….

Tisdagen blev kladdjobb när vi plockade isär hela styrsystemet och lämnade in autopilotens pump och den nya backventil Magnus och Nils monterade i Norge, till Hydraulikhuset. Magnus fick vara med när delarna provkördes i testbänk och de kunde snart konstatera att det absolut inte är något fel på dem. Vi hann också med att attackköpa en säng – för det har vi nämligen ingen. Tyvärr är det ca två veckors leveranstid så fram tills dess så får vi sova i båten. Men vad gör det… Det är urmysigt i vår lilla hamn under Bockkranen och skulle det knipa så kan vi alltid sova i vår gigantiska soffa som vi fortfarande har kvar i huset. Det var faktiskt den enda möbeln som vi lämnade men våra hyresgäster hade ett köksbord som de ville bli av med och det tog vi tacksamt emot.

På onsdagen tog vi en paus från huset och städade och pysslade i båten samt att vi på kvällen gick på JRSKs första höstmöte. Det var ett jättekul möte med många gamla känningar och att jag sålde 25 kokböcker gjorde ju inte saken sämre 🙂 Passa på att köpa en kokbok du med, om du inte redan gjort det!  Pappa flög till Norge på torsdagen och jag skjutsade honom till flygplatsen och då fick vi också låna hans bil, vilket vi tyckte var käckt för vi hade självklart många fler lass att köra från Nanny. Hon flyter lättare och lättare kan jag lova. Efter det så fortsatte vi pyssla massor i huset men det känns ofta som att vi bara snurrar runt för allt är så stort och det är svårt att veta vad man ska ta tag i. Vi har ju inte så mycket prylar längre men vi vet liksom inte vad vi ska göra med de som vi har och ibland undrar jag över vad det är jag har sparat. Behöver man verkligen 6 ugnsformar och slängde jag verkligen kökslamporna? Andra viktiga saker inhandlades så som mikrovågsugn, hårtork och hårklippningsapparat på väg tillbaka till båten.

Vi lade fredagsförmiddagen på att montera tillbaka styrningen UTAN autopilot och vi var väldigt hoppfulla men -NÄ det funkar inte som det ska… Så nu får Hydraulikhuset komma in och hjälpa oss igen. Fortsättning följer… för vi ger oss inte vi SKA få ordning på detta. Kvällen blev sedan supermysig och vi hade plockmatskväll i Estromo. Så skönt att få sitta i deras salong och bara kunna vara och slappa lite!

Lördagen blev en förmiddag för mig på IKEA tillsammans med Kajsa där viss förstärkning till huset införskaffades och Magnus passade på att köra ett lass till huset igen. På lördagseftermiddagen åkte vi till Kungsbacka för att fira syster Tinas födelsedag.  Gissa om vi blev bortskämda!

I dag vid lunch hämtade vi Pappa på flygplatsen och eftermiddagen tillbringades i huset. I skrivandes stund sitter jag i soffan och jag är verkligen heeelt slut! I och för sig på ett skönt sätt för nu ser vi att saker och ting börjar falla på plats och så sakteliga börjar det ordna upp sig. Och självklart så pratar jag inte om politiken denna valdag.

Så, ja. Vi snurrar lite – milt sagt och vi lär fortsätta så ett tag.

Men hur känns det då att vara hemma? Jo det är en bra fråga. För det känns både kul och spännande. Fast vi måste nog landa lite innan vi verkligen förstår vad det är som händer! Och vi har ju så många vi vill träffa – men det får helt enkelt ta lite tid!

Vi hoppas också på segling i slutet av veckan för då ska vi på kalas på Gullholmen. Håll tummarna att vi fått ordning på styrningen tills dess!

Stor kram på er alla!