Author Archives: Liv

Efter lite plock så ställde Hans och grabbarna upp och skickade ner Nanny i plurret igen!. Vi fick ändrat tiden till kl 10 istället för 14. Solen sken och vinden blåste i vanlig ordning. Väl i vattnet så fick vi konstaterat att de nya genomföringarna verkade hålla och därefter passade vi på att skrubba hela däcket. Hon var kolsvart, milt sagt. Dessutom full av mögelprickar över hela däcket. Men nu är hon så skinande ren som en 40 år gammal dam kan vara!! Vi hissade segel direkt utanför vågbrytarna och styrde kosan norrut. Och efter att ha balanserat upp båten någorlunda så lät Magnus vindrodret ta över. Och det fungerade, med en gång….. Lycka!!! Boris styrde riktigt bra. Men vi tittade på varandra och sa “det kan bara inte vara så lätt” och när vi sedan bytte bog så insåg vi att Boris inte ville styra dit vi ville. Konstigt. När vinden kom akter om tvärs, på en babordsslör så gick det lysande men inte på styrbordsbog???? Men i det stora hela så verkar det inte vara så komplicerat utan vi får testa oss fram så sakteliga. När vi forsade in i Marstrandsfjorden så gjorde vi 7,9 knop, vilket är en strålande Nanny siffra. Målet var en boj eller förtöjning vid Söholmen och när det blåste 12 m/s i byarna så valet inte svårt. Det blev boj och gud så skönt att sitta i en båt som rör på sig i vinden. Nanny är tillbaka i sitt rätta element och även vi 🙂 Nu ska vi njuta av natur och lugn och ro i ett par dagar. Tack Hönöhamn för denna gång 🙂

Klockan ringde 07:00 så det var bara upp och hoppa. Men jag ska erkänna att jag legat vaken ett bra tag. Nackdelen med att sova i en båt på land är alla nya ljud. Och det faktum att vi står och tippar lite framåt vilket ger en ganska obehaglig känsla framme i fören när man ska sova!! Kl 08:00 prick dök vår svetsare upp (tidsfascisten Liv blev genast imponerad!) Vi visade snabbt hur vi ville fästa vindrodret och både Magnus och jag stod sedan förväntansfullt och tittade på Jörgen, som svetsaren heter, för att se om vi var på rätt spår. Och det var vi. Med undantaget att han ansåg att två förstärkningar vi hade tänk till badbryggan var överkurs, det räckte med ett. Efter lite dividerande fram och tillbaka så åkte han hem till sin verkstad och svetsade till fästena. Vi underhöll oss själva med det “lilla jobbet” att flytta GPSantennen från babords sida på radarstolpen till styrbords sida. Styrflöjeln till vindrodret visade sig nämligen slå i nämnda antenn med dess arm och Magnus högg in på detta jobb med inställningen: det får fort. Fel, fel, fel. Vi vet ju sedan gammalt att sådana enkla små jobb inte finns! Hela fästet som randomen till radarn satt i var tvungen att monteras ner dessutom alla tillbehör som vi satt i stolpen under åren. Och allt detta sitter på en obehagligt hög höjd när båten står på land och asfalten under ser hård och skrämmande ut. Men efter ett par timmar fick vi i alla fall till det. Vid 13 tiden var svetsaren klar och lämnade oss med monteringen kvar och en lite lättare plånbok. Efter en snabb lunch tog vi bilen till färjan och hämtade Mathilda och efter en storshopping och avlastning upp i båten åkte Mathilda hem mot Utby och vi monterade det sista på vindrodret. Nu sitter det där – som berget. Nu ska vi bara få det att fungera också….. Vinden har legat på rätt bra även idag och vid ett obetänkt ögonblick stoppade jag handen i burken med thinner och penslar från målningen av snobblinjen när den ville välta i vinden. Resultatet blev en helt smurfblå hand…. Och jag menar riktigt blå. Det ser ut som jag har gjort “Fransk manikyr à la bleu” eller något åt det hållet. Ett par trasor senare med både aceton och thinner gjorde inte saken mycket bättre och jag som har varit så duktig på att använda handskar hela tiden kommer att gå med en blå högerhand i flera veckor….. Men nu är vi i alla fall färdiga med landarbetena – och vi är väldigt färdiga kroppsmässigt också. Nu väntar bara sjäsättningen och vi har tidigarelagt tiden till kl 10:00 i morgon istället för kl 14:00. Vi är så nöjda!!! Tillägg: I helgen har vi fascinerats av husbilarna och husvagnarna som campat på hamnens uppställningsplan. Vi har tittat på familjen bestående av fyra personer som sitter i bakluckan av sin Volvo och spelat sällskapsspel. Vi har skakat på våra huvuden i omgångar…. men idag så insåg vi att vi har precis gjort som dem. Vi har bott på denna asfaltsparkering i fyra dagar…… men gissa om vi vill ut i naturen nu, snabbt som S-T-N!!!!

Semester…. och jag sov till 08:30 och det var inte enligt planerna!!! Vi visste att det skulle blåsa idag och det skulle öka framåt lunch eftersom jag skulle måla snobbrand och bottenmåla klart så ville jag gärna slippa vinden. Men det sket sig. Redan vid nio så blåste det stadiga 10 m/s och jag kände mig smått förtvivlad när jag läste på färgburken. Enligt instruktionerna skulle man inte måla i stark sol eller vind…. eller hur! Sedan så var den övermålningsbar först efter 24 timmar vilket innebar att den behöver ett gäng timmar på sig att ens bli dammtorr. Efter promenerat tre varv runt båten medsols och ett motsols så bestämde jag mig för att köra i alla fall. Väderprognosen meddelade nämligen lika starka vindar på tisdagen och på onsdag hinner jag inte måla om det ska torka innan sjösättningen. Så det var bara att dra igång i vinden och solen. (solen har jag inget emot!! men vinden blåser ut skallen efter ett tag). Trots allt så gick det rätt hyfsat men lite vindspill åkte jag på. Veiko kom och meddelade att han skulle lyfta och spola av en båt och jag fick smått panik för vi står tre meter från spolplattan och dessutom i vindriktning från plattan. Med tanke på min nymålade snobblinje så var jag lite rädd. Men Veiko fixade så de stod i ena änden av plattan med trucken mellan oss så det blev inte så farligt. Tack för hänsynsfulla människor 🙂 Dagen gick i blåsten och vi hann med att bottenmåla och få genomföringen till toalettens handfat på plats med ny ventil och allt. Vindrodret fick sig en ny bottenplugg som jag epoxiade dit och efter lite bottenfärg på rodret pallade vi upp vindrodret på sin tänkta position. I morgon kommer svetsaren och vi har med maskeringstejp visat hur vill vill ha stagen svetsade. Så får vi se om svetsaren håller med oss och om vi kan få till det i morgon. Vi är lite oroliga för vinden för tydligen är det svårt att svetsa när det blåser. Vi avslutade dagen med att ta en promenad bort till glasskaféet och unnade oss en väldigt välförtjänt glasstrut! Nu är vi faktiskt klara för sjösättning – bortsett från vindrodret då. Och det känns riktigt riktigt bra!!!

Jag sov som en STOCK fram till 09:30. Det var länge sedan vill jag lova!! Efter en sväng med toaexpressen som jag numera döpt min cykel till så var det bara att hugga tag i dagens jobb. Denna morgon var det mulet och det tackade vi gladeligen för. Jocke och Magnus satte igång att polera skrov och jag startade projekt “blått kladd.” Vi har lite skador under kölen. Flera av dem år många år gamla men vi har bara låtit dem vara – mest pga att vi helt enkelt inte har kommit åt att se hur omfattade skadorna varit. Nu står båten högre upp än vanligt så det gick att se berg och dalbanan under kölen. Nu låter det som vi ständigt och jämt går på grund men jag kan försäkra er om att så faktiskt inte är fallet 🙂 När alla lösa partiklar var bortskrapade och rentvättade blandade jag en omgång epoxi filler och skulle just slänga mig på marken för att börja kladda när Peter, vår kapellmakare, kom travandes. Jag var ju av förståeliga skäl inte så pratsam men han hade full förståelse: -) Vi kostade på oss en ordentlig brunch när killarna var färdiga med poleringen och därefter koncentrerade Magnus sig på våra två genomföringar vi förklarat krig med och Jocke började tejpa vattenlinje. Eftersom jag är mycket försiktig med ryggen så har jag haft flera projekt igång parallellt idag. Det gör att jag kan gå vidare och hitta på något annat så fort jag känner något i ryggen. Och detta har fungerat riktigt bra. Bland annat har jag haft ute bedflexen och tvättat med med ättika och vim så att de inte ska börja mögla. Men större delen av dagen har gått åt att kladda på blått epoxifiller i omgångar. Jocke gjorde ett fint tejpningsarbete med den numera höjda vattenlinjen och satte därefter igång att måla. Vi har tagit bort den vita randen mellan bottenlinjen och snobbranden och vi målade den tre gånger innan vi drog tejpen. Nu är ju inte hela båten bottenmålad utan bara de 20 översta centimetrarna. Innan vi målar resten måste den blå epoxin steln och vi måste slipa lite. Jag skjutsade Jocke till förjan och handlade lite mat innan jag tog tag i bottenmålningen igen. Magnus fick fixat vår Blakeventil från toan, (äckel, päckel jobb…)och satt in den nya loggen i nytt, större hål med nytt höljde samt att han efter ett extremt omilt våld fick loss genomföringen till handfatet i badrummet. Vid detta laget hade jag hunnit med en tredjedel av bottenmålningen (bortsett från de blåa partierna då) men klockan var långt efter 19 och vi var vrålhungriga. Nu hade vi lyxen att kunna åka hem till Farmor och Farfar och få oss en varm dusch och en god grillmiddag denna sena söndag. Åh, så gott och skönt! Nu sitter vi nere i båten och myser och bara slappar en liten stund innan vi kryper i säng för att vila upp oss inför de tre kommande arbetsdagarna. Vi får väl se hur mycket vi får sova – det blåser 10 m/s just nu…. Tack Jocke för hjälpen! Du gjorde verkligen nytta 🙂 Jag höll ju på att glömma en sak! På lördagseftermiddagen så kom det in en Rasmus i Fiskehamnen. Detta kan ju inte missas och Magnus och jag stod och tittade en stund och såg att det var en ketch och att den hette Izabella. Magnus kom på att det kunde vara Jacek, som han kände från kortvågsradiokursen. Jag har ju pratat och mailat med Jacek ett par gånger och när jag var borta på hemlighuset en sväng så var jag ju tvungen att kolla och mycket riktigt. Det var Jacek och hans fru Margareta som låg där. De skulle ha planeringsträff med styrelsen i JRSK. Vi fick besök en sväng av Jacek och Margareta ut på lördagseftermiddagen och jag var borta en tur hos dem och tittade på Izabella som snabbast. De hade hittat flertalet bra lösningar som vi gärna snor så där finns att ta till sig 🙂 Men vi får ta ett tillfälle att träffas när Nanny ligger i plurret igen.

 Izabela med Jacek o Margareta

Hårt jobbande gubbar!

Vattenlinjen är höjd och det gick bra!

Min fina styrpall – fast inte pluggad ännu då…. 

Nu är sonen studentutsparkad så det står det härliga till!! Vi var uppe redan strax efter kl 07 och började packa bilen. Efter ett kort stopp på Odinsplansen där vi hämtade upp Jocke gjorde vi ytterligare ett stopp hos Riggarna där vi hämtade en spinnakerbom. Sedan bar det av ut mot Hönö. Men vi var inte ensamma om den tanken idag och det tog ett par färjor innan vi fick komma ut. Överst på vår digra lista stod vindrodret. Och det blev en del pyssel. Det är ju ingen liten konstruktion som ska upp och vi stötte genast på problem eftersom själva seglet till vindrodret ville slå i radarrandomen. Mummel och dubbelt gnäll. Nu har vi nog hittat en position som skulle kunna fungera. Men vi vet inte för vi får vänta tills vi får hit svetsaren på tisdag. Jag satte istället igång att laga plastskadan vid bogpropellen och Jocke satte igång med skraparbetet. Magnus gav sig i kast med propellern. Anna tittade förbi och tjatade en stund och dagen avslutades med att hela skrovet tvättades igenom. Jag har hade på ett par omgångar med citronsyra blandat med lite vatten och mycket av de gula partierna gick faktiskt bort. Att sommarvärmen grillat oss och vi fick ett ANTAL MMS med ursköna bilder från våra vänner som har sina båtar i mer blött element än vad vi har fick vi bortse från. Vi måste ge gumman lite kärlek inemellan och nu var det länge sedan. Det märks…. Men vilken skillnad det är att putsa båt när det är sommarvärme i juni istället för minusgrader i mars 🙂 Vi har ju haft ett “klonkljud” som vi trott kommit från rodret. Vilket tyvärr visade sig vara sant. Magnus och Jocke slet och drog i rodret och det visade sig att vi hade ett litet, litet glapp. Det finns skisser på nätet som visar och beskriver hur man ska byta en av gängtapparna som håller fast rodret men så stort är inte glappet så vi körde på en fullösning med snurra runt ett snöre som fungerar som en bricka. Vi får väl se om det är en hållbar lösning. Vi lär ju höra när det inte fungerar längre. Nu sitter vi här i sittbrunnen med var sitt glas vin och filosoferar över livet och njuter kvällen. Men det är något konstigt – hon rör sig inte som hon ska 🙂

Ett första test av vindrodret

Slipning av snobblinje

Färdigpolerad propeller .-)

Klockan ringde redan 07 och efter en snabb frukost fixade vi båten färdigt innan det var dags för lyft. Det FINNS inget mer nervöst än att lyfta Nanny. Men för att göra en lång historia kort så kan vi sammanfatta lyftet med att vi fick ta bort de aktre stagen, Liv darrade och hojtade till lite hysteriskt då och då vilket skrämde skiten ur truckföraren och vi hade mindre odlingar under kölen med en GIGANTISK musselodling på babords sida vid bogpropellern. Men inga musslor på styrbords sida… Efter det att dagens trevliga truckförare förlåtit Liv för hennes småskrik spolade han av båten ochdå såg vi att det faktiskt var en plastskada på den sidan av bogpropellerhålet som musslorna fått mycket fint fäste i. Dessutom hade vi faktiskt lite plastskador av isen. Men inget som inte går att fixa till. Vi hann inte fixa så mycket mer för vi var bjudna på födelsedagslunch med Magnus mamma som fyller 65 år idag. GRATTIS INGELA – och tack för lunchen, jag tror jag glömde säga det innan vi åkte hem. Nu blir det inte mer båt förrän på lördag. För först ska lilleman ta studenten och det kräver lite förberedelser 🙂

Det är något speciellt att vakna i båten när man vet att man inte ska åka hem. Eftersom lyft står på schemat under måndagen så har Magnus och jag helt enkelt tagit semester. Det blåste kraftigt hela dagen men vi hittade lä lite överallt. Vi småpysslade lite och bland annat luftade vi hydraulsystemet eftersom Magnus upplevt vissa missljud i styrningen under seglingen under gårdagen. Jag skruvade också fast slingerkojen och jag tror faktiskt att den kommer att bli riktigt bra. – Men det får tiden utvisa, efter sommarens segling till Polen kanske? Vi låg kvar i hamnen och såg hur den sakta tömdes på båtar. Känslan över att ha ledigt ytterligare en dag var helt obeskrivlig. Men vid 17-tiden kastade vi loss, trots den griniga vinden, och seglade på focken ner till Hönö. Det är inte varje dag som vi gör 6,4 knop på bara focken. Sedan kom dagens första grinighet. Jag gjorde en skitkass tilläggning. Eller snarare, jag försökte… Vi skulle lägga till vid sjösättningsbryggan och vinden blåste starkt från bryggan. Dessutom så tyckte jag det var läskigt med mastkranen så jag gick för lång ifrån den och fick vända och göra ett nytt försök. Inget fel med det. Nästa gång kom jag in i en bättre vinkel men med den starka vinden så tappade jag häcken. Magnus stod iland och vi kom fram till att vi skulle köra in på spring. Det gick sådär….. Jag hade alldeles för hög fart så jag bonkade till bryggan med ankaret rätt rejält. Mummel….. Men det lärde mig/oss både det ena och det andra. Nästa grinighet denna kvällen var den stora grusplanen och den nordliga vinden. All tänkbar skit blåste rätt ner på oss och efter bara ett par minuter var båten full med all go skit från spolplattan samt äggkartonger, plastpåsar och trassel, för att nämna några av alla de udda saker vi fick nöjet att ta hand om. När vi satt nere i båten lät det som regnet smattrade på taket – men det var alltså grus och skit 🙁 Men vi var rätt nöjda ändå och kostade på oss en pizza. Fast efter detta kom det stora bakslaget för dagen. Vår vän (vill jag faktiskt kalla honom) Patrik, svetsaren, mår inte bra….. Hans mamma ringde mig på kvällen och förklarade att han har tagit på sig alldeles för mycket jobb och han orkar helt enkelt inte med att åka ner och hjälpa oss att få på vindrodret samt göra de övriga jobben. Vad ska man säga?? Besvikelsen var helt ärligt enorm, för vi har planerat lyftet efter att Patrik skulle ha tid att svetsa till fästena mm. MEN och det vill jag verkligen trycka på. Det absolut viktigaste är att Patrik mår bra och tar hand om sig. Förhoppningsvis hinner han stoppa tåget innan det går in i kaklet. Fast vi sitter med ett jobbigt problem. Var får vi tag i en svetsare som kan hjälpa oss med detta?. Vem känner vi som känner någon? Längre kom vi inte i våra funderingar. För helt plötsligt kom det en stor truck åkande med en båt som skulle sjösättas. Båtägaren och truckföraren stod först bara och tittade på oss och vi fick fråga lite försiktigt om vi låg i vägen. Vi förstod att de tycke att vi inte hade där att göra men efter det att Magnus förklarat för truckföraren att vi skulle lyfta på morgonen efter och att vi självklart gärna flyttade på oss så att han kunde sjösätta. Vi drog Nanny två meter bakåt, äckligt nära mastkranen, och Veiko, som den trevlige truckföraren hette, kunde sjösätta den andra båten. När vi sedan drog Nanny framåt igen så fick jag ett utmärkt tillfälle att kolla med Veiko om han kände en svetsare som kunde hjälpa oss med vårt vindroderproblem… Och vips hade jag fått två telefonnummer och order om att “hälsa från Veiko”. Ett litet hopp tändes och vi somnade sött till smattret av grus på vårt nya kapell.

Slingerkojen

Härligt blåsig dag på Knippla gästhamn.

Upp och hoppa kl 08:00. Nu skulle båten ner till södra skärgården igen och det fanns inget annat alternativ än att Magnus fick ta ner henne själv. Bilen förflyttar ju inte sig själv ut till Hönö…. Vi hade fått väldigt fina erbjudanden från våra kompisar att de kunde köra ner bilen men det kändes bara omständigt. Men vid 09:30 blåste det goda 10 m/s nordligt. Och det är det värsta vindläget för att ta sig ut från vår plats. Så jag fick åka med och vara en hjälpande hand ur hamnen och sedan droppade Magnus mig på flytbryggan. Måste säga att det kändes väldigt konstigt att stå kvar och se hur han hissade seglen och flög iväg. Avundsjuk… jo, enormt. Men det var bara att bita ihop och sätta sig i bilen och köra söderut. Jag hade en bil att placera och två färjor att hinna med. Vi hade nämligen bestämt oss för att inte åka direkt till Hönö utan ta svängen om Källö-Knippla. Tanken var att jag skulle ställa bilen på Hälså och ta färjan över. Men ibland har man tur – eller så har man planerat bra. För våra vänner Anna och Björn med sonen Max var ute på premiärtur med sin nya båt och målet var Källö-Knippla. Jag frågade lite lagom fint om det inte var läge med en lunch på Hönö innan angöringen av Knippla och det fick jag ett rungande ja på 🙂 Så efter en lunch på Hönö så fick jag åka fin, ny, och snabb båt till Knippla och bilen stod säkert placerad på Hönö. Vi lade oss, efter lite om och men, längst inne i hamnen och efter bara 30 minuter tuffade Magnus in. Vi fick en fantastisk eftermiddag med grill och trevligt sällskap. Max höll oss bra sysselsatta och Magnus och jag insåg att det var ett tag sedan vi var på båt med en 2,5 åring 🙂 Mikael och Martina låg också i hamnen och det är lite märkligt att vi kunde missa dem när vi kom in i hamnen. Men jag var så upptagen med att hjälpa till att lägga till med en motorbåt 😉  Solen sken och vi med den. Båtlivet är bra skönt – jämt!!

Nya fina båten 🙂

Fina familjen

 Söta sömntutan som sover i 22 knop!

 Nanny på ingång!

Sitter fint i denna sittrunnen med!

Max in action

Grillgrabbarna

Mikael tränar inför kommande barnbarn 🙂

Jag njöt av en ledig dag där jag fick fixat både det ena och det andra hemma. Bland annat så fick jag skruvat ihop den nya styrpallen 🙂 Med bland annat den i bagaget hämtade jag Magnus från jobbet och vi kom upp till ett blåsigt Björholmen. Men kvällen blev helt fantastisk. Vi grillade med gänget och fick en mycket mysig kväll. Pallen kommer bli jättebra, så nu kan jag ta hem den och färdigställa den. Den ska pluggas och slipas. Det ville jag inte göra förrän vi kollat att den passar. En härlig Björholmenkväll! Vi njuter dem så hejdlöst!

Upp och hoppa och jobba lite till. Som tur är har jag ett jobb som gör att jag oftast inte behöver jobba på helgerna. Men denna helg var det kört. Sånt är livet. Men man kan ju sitta i sämre miljö och jobba än i sin egen sittbrunn och se hur naturen vaknar runt omkring. Efter en sen och god brunch var det dags för oss att lämna vindhålet. Vinden tryckte oss fortfarande mot bryggan och med båtar runt om som begränsade utrymmet var det inte helt klockrent hur vi skulle ta oss ut. Magnus föreslog att vi skulle köra framåt på ett spring för att få häcken att arbeta sig ut och bort från bryggan och ge mig en bättre möjlighet att ta mig ut. Sagt och gjort. Magnus kopplade en tur och returtamp från knapen i fören till ungefär midskepps på bryggan. Jag lade växeln utan att gasa och sakta men säkert jobbade sig häcken bort från bryggan. Vi försökte passa in en vindpaus och när det var lite lugnare så drog jag över rodret och lade i backen med lite gas. Magnus plockade tampen och som tur var så gav vi publiken på bryggan inget märkvärdigt att titta på. Det hela kändes som ett bra sätt att ta med sig till andra situationer. När vi blåst in på Björholmen och förtöjt så kom regnet med besked! Snacka om timing! Någon gång ska man ha tur. Sedan koncentrerade jag mig på jobbet igen (visst är jag tråkig…) och Magnus planerade för monteringen av Watermakern. Det är mycket som ska till för att vi ska få in den där mackapären. Och så var denna helgen slut. Vi har börjat att planera för upptagning nästa måndag. Vi gör långa listor på vad som ska handlas och vad som ska göras när hon står på land. Så nästa helg bär det av söderut mot Göteborgsregionen igen!!