Category Archives: :-)

I tisdags hade jag Livs bil, eftersom hon var i Stockholm, och åkte efter jobbet ner till SS Bilbehör, firman heter faktiskt så, i Sisjön för att lösa ut vår nya, på Båtmässan beställda gummibåt, en Suzumar DS 230. Den hade varit ett utställnings-ex i butiken, så den levererades utan kartong, men var packad i dess transportväska. Jag fick jakande svar från säljaren på min fråga om “alla tillbehör, som pump och så” var med, så jag gläntade bara på väskans flikar för att konstatera att båten var i det gamla utförandet, vilket var det som jag var ute efter. Den hade alltså “rätt” färg och jag fick också en glimt av toften, pumpen, reparationssatsen och manualen.

Väl hemma i köket hos vår inkvarteringsvärd, svägerska Tina, packade jag upp hela paketet fullständigt. Flera gånger. Resultatet av denna besiktning fick mig helt osökt att tänka på Evert Taubes ”Vem kan segla förutan vind?”. För den som kan resten av texten i visan, är nu huvudpoängen antagligen redan klar.

Jag provade att vända, lyfta och vrida på alla medföljande delar med samma nedslående utfall. Attiraljerna som används för framdrivning och styrning av en gummibåt utan aktersnurra saknades alltjämt.

Jag mailade till säljaren och förklarade denna försmädliga incident, varpå han svarade att de skulle skicka sagda attiraljer. En dag senare mailade han igen och frågade, på ett mycket respektfullt sätt, om framdrivningsredskapen verkligen inte var med i väskan, eftersom hans kollega som hade packat bedyrade att han hade lagt i dessa. Han undrade om jag hade packat ur allt ur väskan och om jag själv var helt säker.

För att inte bli beslagen med lögn packade jag återigen upp allt som hade levererats och kunde därefter frimodigt avrapportera att jag har ägt systermodellen Suzumar DS265 i 10 år och att jag nog borde kunna känna igen fabrikatets vitala delar om jag såg dem, men de var helt enkelt inte med.

Hoppas att de kommer på posten snart, för “…Vem kan ro utan åror?”.

För en gångs skull så innebar veckan inte massa resor med jobbet. Så då får man ju passa på att få en massa gjort. Onsdagen blev ett hiskeligt obehagligt besök hos tandläkaren. Fy i…… men det är bara att genomlida. Detta var “operation” ett av två. Hu!!! Torsdagen blev en snabb sväng till allergiläkaren för att ta om ett blodprov som kommit bort i rullorna och fastläggning av datum för “provokation”. Det är faktiskt så att jag ska sitta på kliniken och äta räkor för att se hur jag reagerat. Läskigt – men för att vara helt ärlig så  gör jag gärna detta när vi är på torra land och under ordnade former 🙂 Magnus passade dessutom på att köpa en ny gummibåt, en 230 Suzumar, vilket känns jättebra. Men det innebär att vi har en välanvänd men fullt funktionsduglig 265 Suzumar till övers för det facila priset av 2000:- om det är något som är intresserad. Helgen blev en skön helg på Nanny. Att det töade och solen sken gjorde ju inte saken sämre när vi körde ut på fredagen. Vårkänslorna bara strömmade. Vi kom till båten med en stor flyttlåda och en hel jättebärkasse med bra att ha grejor som vi nu försöker hitta plats till båtens alla vrår. Precis när vi kommit ner i båten och börjat värma upp henne så kom Uno in i hamnen efter en liten februari sväng på fjorden. -Kallt, var kommentaren. Men det var inget som inte en kopp kaffe kunde råda bot på och på så sätt fick vi oss vår första sittbrunnsfika 2015. Magnus bytte ut den gamla stereon och monterade ett fuktskydd på den nya. Jätteskönt att kunna lyssna på radio igen. Jag gav mig i kast med att montera en 90 graders rörvinkel på saltvattenspumpen. Slangen låg i kläm innan och det kändes INTE bra. Men det är ju så fasligt trångt vid pumparna så det var många fula ord och mycket gnäll innan allt var på plats. Framme vid förluckan har vi tänkt oss en låsanordning som gör att luckan kan stå öppen, men fortfarande vara låst. Efter lite funderande så hittade vi ett rostfritt “ladugårdsdörrgångjärn” som grund. Sedan har min favoritsvåger skurit ut avlånga hål i det – titta vad vackert – det kommer bli perfekt 🙂 Tack Thomas! Vad skulle vi göra utan alla dessa underbara människor som hjälper oss till höger och vänster????

När vi i somras rullade över Nordsjön så svor jag en hel del över avsaknaden av en tredje hand att hålla fast mig med. Framförallt när man stod med mat och vattentermosar i vasken och skulle få varma saker i små smala rör! Helt hopplöst, för att inte bränna sönder mig så hade jag kraftiga handskar som då hade egenskapen att göra allt finlir mer än totalt omöjlighet. Efter lite vändande och vridande så köpte jag en flaskhållare i teak på Biltema och satte två hakar på och vips så har vi vår tredje hand vid arbete med varma saker. Jag tror verkligen på denna idé men självklart är det ytterligare en pryl som vi ska stuva undan någon stans. (Det börjar kännas fullt i Nanny nu….)

Planen var att bara slappa i soffan på lördagskvällen och ta oss en pizza men när en kompis till Magnus hörde av sig och frågade om mitt recept på Pulled Pork. Och självklart så blev jag så sugen på Pulled Pork så att det blev det som blev kvällens middag. Och idag fick jag ytterligare en fråga om rätten så här kommer nu receptet. Det bygger på ett annat recept jag hittade på nätet men det blir lite olika från gång till gång – det beror på vad jag har hemma

• 1 kg fläskkarré
• 2 lökar
• 2 morötter
• 5 hela klyftor vitlök
• BBQ- rubb eller marinad.
• En skvätt whisky
• och lite tomatpuré
• Lite kul kryddor – vad som finns. Cayenne – peppar – salt – lite paprika – grillkrydda mm mm

Skär köttet i större bitar, och gnid in med kryddor och fräs sedan  i en stekpanna. Om man inte har rubb så går det fint att steka i marinaden. Lägg allt i tryckkokaren. Fyll på med vatten – ca en liter så att kött och annat nästan är täckta. Koka under tryck i ca 70 minuter. Om vi är i båten så brukar jag stänga av gasolen i perioder för att spara och när trycket går ner så eldar jag på någon minut eller så. Fungerar väldigt bra! Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Tryckkokaren är genial. Det är bara satt stoppa i något och vänta en timma och på så sätt skapas magi 🙂

Magnus har också gått igenom våra ärvda sjökort och rullat dessa med omsorg. Det är många exotiska sjökort över många spännande vatten 🙂

Jag har sorterat upp all skruv som vi har – nu är det ordning och reda och då är jag nöjd. Magnus är helt säker på att vi nu har skruv så det räcker inför vår resa. Jag är inte alls säker på att så är fallet….

Söndagseftermiddagen blev ett arbetspass i syrrans sovrum där det ska byggas en toalett. Allt virke och material låg i vardagsrummen när vi kom hem på eftermiddagen så det var bara att hugga i och börja bygga. Mitt VVS-ansvar sträcker sig nu vida utanför Nanny 😉 När vi nu sitter och kollar i våra kalendrar så inser vi att det inte blir många Nannyhelger innan det är dags att gå på tjänstledighet. Men vi tror ändå att vi ska hinna med allt. I alla fall det viktigaste. Och det viktigaste just nu är att plusgraderna får vara kvar och vi inte får någon is, snö eller något annat hemskt. Sju veckor kvar att jobba nu 🙂

Efter en alldeles för många arbetstimmar i veckan var det enormt skönt att få stiga in genom portarna till årets båtmässa och bara känna stämningen. Vi träffade som vanligt massa härliga människor och shoppade en hel del nödvändigheter. Vi behövde egentligen inte alls köpa nya lakan men efter det att vi kommit i prat med Kent och Gunilla förstod vi att vi faktiskt behövde det…. De hade 10 års god erfarenhet av Comfor Tex som tydligen ska inte ska dra till sig fukt. Och det lät så spännande så vi slog till med ett helt set. Jag tror att dessa kommer passa mitt värme-element till man alldeles utmärkt. När vi sprang igenom Watski blev det helt plötsligt tvärstopp för där sålde de ut Keensandaler för 199:- kr. Det fanns inte många storlekar men jag hade lite tur och det fanns ett par kvar till mig. Och eftersom man fick ett glas vin och en öl när man handlade så blev ju sandalerna nästan gratis! Min nya Holebrooke däremot var inte gratis. Men uj vad kär jag blev i den och min gamla är så sliten att trådarna bara hänger så det var inget svårt inköp att besluta om. Svårare var det dock med gummibåten. Vi har länge funderat på att köpa oss en 230 Suzumar men vi tycker att det är lite väl dyrt och det svider svårt i plånboken. Fast vi gav med oss. Speciellt när vi upptäckte att de nya modellerna är SVARTA!! Eller i alla fall svarta till hälften. Hur tänker man när man gör svarta gummibåtar? Det måste ju vara hur opraktiskt som helst – speciellt i solen. Så då insåg att vi trots allt ville ha en gummibåt – men vi vill ha en av de gamla som är grå och de hade en kvar. Fast det gick inte så bra att handla för montern var tom när vi kom tillbaka, men vi har i alla fall skickat en mailbeställning. Vi köpte även ett sjökort – ett överseglingskort över Atlanten  – ett mycket manligt sjökort, enligt kom man 🙂 Sa jag att vi träffade massa folk? Och så har vi nog landat i att den gamla hästskobojen har gjort sitt och vi uppgraderar till en rescue-sling. Summa summarum hade vi väldigt roligt. Björn försåg oss dessutom med ett par VIP-pass till en ribb-båtsmonter där vi tog oss en runda.

Nanny fick bara besök av Magnus på lördagen eftersom stora flytten pågår med Liv´s pappa. Fast kvällen blev en god middag där Magnus skämde bort mig och bror med en stek i lergryta ackompanjerat av den traditionella hinken med sås. Det tog inte många minuter innan vi var inne på båtprat och efter ytterligare ett par minuter låg Magnus och Nils på mage på köksgolvet runt ett par delar till vindrodret. Nils hummade lite hit och hummade lite dig och så började  han fråga om ett hål där och ett hål där och vi förklarade glatt hur man monterar ihop vindflöjeln med resten av vindrodret. Nils tittade intensivt ett par sekunder och sedan kom ett – Njaaaaaaaaaaaaaääeee….. är ni säkra på det? – Öh, ja…. eller hur tänker du nu.????, tyckte jag och Magnus.  Med ett par kvicka grepp så visade han hur man kunde skjuta vindflöjeln fram och tillbaka och på så sätt trimma seglet! VAAAA! Nääää! VAAAA! Såklart….Det är ju så man gör! Magnus och jag bara tittade varandra och insåg att vi har gjort lite lagom fel i två år!!! Broder fick en stor puss och blev dessutom uppgraderad från deltagare i Nannys tekniska kommitté till ordförande på livstid! Nu klarnade en hel del för oss och vi hoppade nästan jämfota av glädje för vi har ju inte varit 100% nöjda med Boris prestation men nu hade vi ju förhoppningsvis förklaringen. Magnus var dock inte lika nöjd morgonen efter, då han kommit på vad konsekvenserna av en förskjutning av vindflöjeln skulle innebära. Den skulle helt enkelt inte få plats eftersom den skulle slå i radomen till radarn. PUST! GNÄLL och grinighet.  Men skam den som ger sig och under dagen har vi nu med hjälp av vår nya ordförande konstaterat att vi helt enkelt förmodligen får konstruera om vinflöjeln. Tur att vi idag har exakt tre månader kvar till avsegling  – STRESS!!!! Nu har vi bara åtta veckor kvar att jobba 😉

Kommittémöte

På grund av jobbet var jag en sväng i Bergen i veckan och fick tillfälle att träffa min bror. Han och Kim-Eirik har pysslat med lite reservdelar till vindrodret Boris som jag käckt stoppade i handväskan. Vid säkerhetskontrollen in på flygplatsen dagen efter så tog det tvärstopp. Den rostfria låsningsmekanismen (tänk extra stor vingmutter) väckte nämligen kontrollantens nyfikenhet. Efter det att tre mycket allvarliga kontrollanter vänt och vritt på min vingmutter kom de som tur var fram till att detta inte kunde användas som vapen eller vad jag efter ett tag förstod  – att det eventuellt skulle vara en DEL av ett vapen. Ja – jisses.. men jag ska ju bara vara glad att de håller på säkerheten och de var hela tiden mycket vänliga och för att vara helt ärlig så hjälpte det nog att en av dem faktiskt visste vad ett vindroder var för något 🙂

Shoppingen fortsätter också. Efter mycket letande och ringande så har jag nu kunnat lösa ut den extratjocka gummilisten till förluckan. Den hittade vi hos Kuntze uppe i Stockholm (Tack Andres för tipset) men det var först vid tredje kontakten med dem som de hjälpte oss – men då fick vi utmärkt hjälp och gummilisten skickades efter det att vi satt in pengar på deras konto. TIPS – ring dem – maila inte 😉 Efter lite letande så hittade vi också ett litet kassaskåp som vi ska plasta in i båten. Vi hittade det hos Arkivexpressen och det väger endast 3 kg (det står 4 i specen) och är endast 150 x 200 x 170 mm.

Magnus har lekt lite på terrassen idag. Bland annat har han konstaterat att grejorna till vindrodret passade utmärkt. Fast han hade nog roligast när han testade sin multifuel-brännare. Den är tänkt som ren nödreserv utifall att gasolköket lägger av mitt ute på något hav 😉

I onsdags var det en speciell dag – då var det 100 dagar kvar till avsegling! Helt fantastiskt och nu har vi då gått från tresiffrigt till tvåsiffrigt.

Magnus var ute och tittade till gumman i fredags och fick bytt termostaten som bestämt sig för att klappa ihop. Vi vill ju inte riskera att hon fryser så här den sista vintern. Jag och syster passade på att skämma bort oss själva med lite spa-vistelse. I lördags så blev vi också bortskämda hemma hos Lotta och Freddan som bjöd på härlig middag och många goa skratt 🙂 Att det nu har kommit snö och minusgrader är inget som vi tycker om. Jag bokstavligen HATAR snö och kallt – och nu vill vi bara att allt ska hålla sig över nollgradigt och att vi får bra väder när vi nu ska börja rusta. Ingen vinter för oss – tack!!

 Utsikt från söndagsfrukosten 🙂

Vi var en sväng på Hjertmans och shoppade lite. Magnus fick tag i sitt jordplan i form av en stor kopparplatta till SSB radion och sedan påbörjade vi reservdelsbunkringen. Det blev bland annat två extra fotpumpar. Vi har ju tre st totalt igång och då kändes det rätt lagom med två i reserv. Hur många extrafilter ska man ha med sig? Vi har ju två CAV filter och ett specialfilter med ett udda dieselfilter innan motorns eget filter får jobba.  CAV filter räknar vi med att vi kan få tag på lite överallt men det eländiga (såklart svindyra) specialfilter som sitter där i sin svarta burk tror jag blir lite svårare. Och då är ju frågan hur många vi ska ha med oss. Vi KAN ju bara inte ha filter med oss för tre år! Ja, ja vi får fundera vidare på den. På fredagen gjorde vi sista flytten av dotterns prylar från min pappas vind till Magnus föräldrars vind och därefter sjönk vi ned i soffan för en välbehövlig vila. Denna kväll var också blåsig men långt ifrån lika blåsig som när Egon hälsade på. Farfar kom med ett knippe godis till oss i form av ett gäng riktigt stora och kraftiga rostfria schacklar vilket vi tacksamt tog emot. Sådana bra och ha saker blir vi alltid glada för 🙂

Godis är gott 🙂

Lördagsförmiddagen blev lite stressig eftersom vi skulle ha ett möte med avseglargruppen i JRSK. Jag hade lånat en lokal på jobbet så tanken var att vi skulle vara där i god tid och ta oss en dusch innan mötet i lugn och ro. Nu blev det inte riktigt så eftersom den färjeturen vi siktat in oss på var inställd på grund av en akuttransport så det var lite med andan i halsen som vi kom till jobbet. Att jag dessutom hade mailat ut till alla som skulle komma  och berättat att vi skulle vara där redan 12:10 och öppna för de som kom tidigt var ju mindre bra med tanke på att jag menat 12:50…. Men efter en rekordsnabb dusch så fick vi i alla fall ihop det och totalt blev vi 25 vuxna och två barn som lätt pratade bort fyra och en halv timme. Vi har ju varit med i en mindre avseglargrupp för ett par år sedan men då var vi de i gruppen som skulle åka sist. Nu är vi de som ska lämna först! Totalt är det fem båtar som ska ge sig av i år vid olika tider och med olika drömmar och planer. Otroligt roligt att få höra hur andra tänker, drömmer och planerar. En god stund lades på att diskutera “man över bord problemet”. För det är ett problem. Sannolikheten att man kan ta sig upp igen i en båt i dåligt väder är minimal – även om man är vid medvetande och fysiskt stark! Så vi enades om att det inte är ett alternativ att ens falla överbord. Dessutom så är det väl ett manligt problem, eftersom det heter man över bord?? så jag borde inte vara så orolig för det, i alla fall när det gäller mig själv. Vi fick lite många tips som vi nu ska kolla upp. Bland annat fick vi tips om ett telefonabonnemang från Worldsim som innebär att man kan ta emot gratis telefonsamtal i stora delar av världen och den som ringer får bara betala taxa som till ett vanligt mobilsamtal till Sverige. Detta låter ALLDELES för bra för att vara sant så jag ska snarast sätta mig och lusläsa villkoren. Men är det sant – ja då lär detta kort shoppas in snarast 🙂 Ett annat tips bland många var en MOB varnare som består av en liten bricka man stoppar i fickan eller flytvästen och om man kommer för långt ifrån båten så går det ett ljudligt larm nere i båten.  – Smart… kan vara något! Någon kläckte idén att man kanske kunde sätta en bricka på gummibåten så att man får en varning om någon försöker norpa den. Att det sedan fanns något som hette Swedma där det går att avsäga sig all direktadresserad reklam, typ som NIX registret för telefonförsäljaren men för post istället,  hade vi heller ingen aning om. Så nu har vi begärt en blankett av dem! Summa summarum så var det en väldigt trevlig eftermiddag och att prata om båtrelaterade saker är alltid trevligt och detta är ett trevligt forum att inhämta massor av kunskap från.

Tack också Michael och Karin för Skottlands broschyrerna – de kommer att komma till användning 😉

Tur att vi har stora lokaler på Sweco 🙂

Efter JRSK-träffen styrde vi kosan mot Tony och Sofia där vi blev kungligt bortskämda med god mat, härlig dryck och fantastiskt sällskap och självklart, bland allt prat, så dominerade båtpratet. Eftersom Tony och Sofia varit ute på en 6 månaders resa så har de upplevt mycket av det som vi upplever just nu. Och då tänker jag på den stressen som vi upplever inför resan. Allt som ska göras, komma ihåg, fixas och tänkas på. Inte helt lätt alltid men vi har ju valt detta själv, så det är inte menat som en klagan. Det blev en seeeen kväll och en lång och skön förmiddag i deras soffa dagen efter innan det var dags att återvända till Villa Balder och packa inför veckans tjänsteresa. Tack, kära vänner, för att ni tar  så bra hand om oss!!

Magnus och Tony funderar på hur stor världen egentligen är…

Fredagseftermiddagen började med att vi flyttade prylar, igen…. Denna gången var det ett lass av dotterns saker som under torsdagen hämtats från hennes morfars vind och nu baxade vi upp dem på farmor och farfars vind. Efter en mysig fika kröp vi ner i båten och fick oss en mysig fredagskväll i soffhörnan där vi inte gjorde många knop. Dock gick Magnus ett varv runt båten och kontrollerade förtöjningar och annat inför den kommande stormen. Denna fredagskväll var det dock helt bleka och makalöst vackert – dessutom var det mareld 🙂

Efter en god natts sömn ryckte det faktiskt i arbetstarmen och vi pysslade med både det ena och det andra. Vår stereo har stängt ner sig igen så Magnus plockade isär den ytterligare en gång men mängden ärg inombords var för stor så efter tre försök så gav han upp. Jag gav mig på de knarrande väggribborna framme i fören och byggde upp ett stöd bakom av gamla plastskärbrädor. Dessa skärbrädor är ett underskattat och mycket användbart material. Bland annat har vi dem för att bygga upp under durkar där det knarrar. Plasten är stiv samtidigt som den är lättbearbetad men både varmluftspistol och sticksåg. Magnus gick också igenom sina kopplingar till multiplexern och ritade upp ett riktigt kopplingsschema för kommande eventuella felsökningar. Observera ordet eventuella här – för nu när allt är uppritat så kommer det med största sannolikhet inte att inträffa några fel i denna kopplingsbox 🙂

Vår kära visseljohanna gav ju upp i slutet av semestern och sedan dess har jag letat med ljus och lykta efter en med ett liknande handtag. Alla jag hittat har bara ett helt handtag och inte ett öppet som vår gamla vattenkanna. Finessen med ett öppet handtag är att vi kan hänga upp den i taket över soffan och på så sätt enkelt stuva undan den – även om den är varm. Till slut gav jag upp och köpte en från IKEA och efter lite funderande så satte jag sågen i handtaget. Och det känns som att det kan fungera. Handtaget är förvånansvärt stabilt….

Under dagens pysslande så växte vinden sakta men säkert och vatten nivån i hamnen gick ända upp till kajkanten. I dessa lägen är det otroligt skönt att ligga på en flytbrygga. Vinden kom först snett bakifrån för att sedan vrida och komma med full kraft rätt in i sidan. Det är inte varje dag man måste sjöstuva när man ligger förtöjd i en hamn. Nu är det bara vinden som är jobbig i Klåva för det finns inte plats för någon sjö att byggas upp i den lilla hamnen. Vi tog en liten sväng ut på kajen men den blev bra kort för vi var snabba att komma ner i lä och i värmen igen. Ut på eftermiddagen hade vi stadigt över 25 i byarna och runt midnatt hade vi 37 i byarna. Obekvämt? Nä! – faktiskt inte utan framförallt en massa oväsen från knarrande tampar. Nattsömnen blev över förväntan, klart att man vaknar till när Nanny lägger sig ordentligt ned åt sidan men man vaggas ju fort till söms igen. I alla fall när man vet att man ligger så tryggt som vi gör nu. Magnus påpekade ett par gånger att vi förmodligen kommer att uppleva liknande väder liggandes på svaj – helst INTE om jag får bestämma. Och det är väl jag som bestämmer? Eller???

 Det var först på natten vi fick de riktigt höga vindstötarna – men som alltid – man sover gott i Nanny

På söndagen fick vi jättegod middag hemma hos farmor o farfar tillsammans med Thomas o Camilla. Alltid lika trevligt och gott 🙂 Därefter var det dags att lämna Nannyhemmet och bege oss till tillfälliga hemmet – Villa Balder! 110 dagar kvar idag. Nu är det som att någon har trampat gasen i botten åt oss!

Vi har en hel del saker som egentligen är helt onödiga, som vi vill ha med oss. Jag tror att det nästan är som en snuttefilt. Vi tycker det är viktigt nu när vi känner oss små som långseglare och vi behöver på vissa saker för att vi ska känna oss trygga och inte ha för mycket hemlängtan. När vi växer i våra roller så blir dessa småsaker nog inte så viktiga, utan vi ser det som en utmaning att hitta nya bra produkter. En sådan sak är till exempel mitt te och Magnus kaffe. Sedan har vi vissa saker som vi absolut INTE kan tänka oss att vara utan. Och i detta fallet är det jag och inte Magnus som har bunkrat. Vad är det då som är så viktigt för mig?? Jo, det är faktiskt schampo. Löjligt kan man tycka  – men för mig är detta jätteviktigt. Jag hade i många år problem med kliande hårbotten. När jag bytte schampo så funkade det alltid bra i en vecka eller två – och så började kliandet igen. Men för över 16 år sedan när vi bodde i Halmstad (tiden går sååå fort) så kom jag i kontakt med en tjej som utvecklade sitt eget hudvårdsmärke och via henne så fick jag testat ett av hennes schampo. Sedan dess har jag inte tittat åt något annat och jag har heller inte några problem med min hårbotten. En annan fördel är att det kombinerad schampo och tvål samt att balsam är helt överflödigt. Vilket gör att duschtiden förkortas väsentligt – något som alltid är bra inom båtlivet.

Vad är då denna fantastiska produkt för något?? Jo, det jag pratar om är ju Maria Åkerberg och hennes Rosmary, Hair & Body Shampoo. Idag var jag på Diva och hämtade en förbeställd 5 liters dunk :-). Låter rätt mycket. Men priset blir ju jättebra. När jag ändå var där så passade jag på att köpa läppbalsam också – nu när det är två för en. Herregud – jag låter som rena reklamkanalen. Men det är faktiskt så att jag är så väldans nöjd med dessa produkter. Jag kör inte mycket med massa olika krämer, rengöring och annat. Förmodligen så misshandlar jag mitt ansikte rätt mycket men det lilla jag använder – det är Marias grejor. I somras upptäckte jag dessutom hennes fenomenala solskyddskräm. Den sitter ju faktiskt kvar, kladdar inte och är dryg…

Här kommer en bild på dagens bunkring under kategorin “saker jag inte vill vara utan under 3,5 år”

www.dermanord.se

I julas var bror på besök här i Sverige, och som en av de tyngre medlemmarna i vår “tekniska kommitté” högg han direkt på det faktumet att vi var lite oroliga för ett par av Boris slitagedelar samt att vi inte var helt nöjda med låsningsmekanismen. Han och Magnus mumlade lite tillsammans och Magnus mätte lite här och lite där och helt plötsligt så kom det ett mail med två foton. Nu vet jag att broder är duktig med svarven men just i detta fallet tror jag att det är hans son Kim-Eirik som har varit fixat ihop detta till oss. Snacka om service 🙂 TACK Nils och Kim-Eirik!! Det ska bli spännande att prova när vi får hit delarna 🙂

Här kommer också ett liiitet fotoalbum från en härligt blåsig vinterpromenad till Fotö igår

Dagen efter det att vi flyttat in på Villa Balder så blev det helt plöstligt nyårsafton…. Hur gick det till? När hände det? Jag hänger inte med i svängarna längre…. Vi var “bortadopterade” av familjen Vedholm, vårt ständiga nyårssällskap, till familjen Friberg.  Och självklart fick vi en vansinnigt rolig kväll med underbar trerätters middag. Vi bidrog enbart med att dyka upp och dela med oss av våra härliga personligheter – eller hur 😉 Men vi ska erkänna att de sista veckorna har tagit hårt på oss så vi orkade helt enkelt inte mycket längre än kl 01 då vi gav oss och åkte till den nattens hem – hemma hos syster yster! Tack alla 🙂

Igår var det sedan fredag och dags för städfirman att göra entre. Vi var på plats enligt avtalat, låste upp dörren och åkte helt enkelt hem till Villa Balder där vi parkerade bilen och sedan tog vi oss en dag på stan. Jag kan faktiskt inte komma ihåg när vi gjorde det sist men igår var det Magnus födelsedag och vi hade lovat att skämma bort oss själva. Och vi jobbade hårt på att skämma bort oss fram tills städfirman ringde och berättade att de krossat ett av de stora fönsterna i vardagsrummet. Vinden var tydligen skyldig… Åh, nej, pust och stön. Men det var bara att bita ihop och ta bussen hem… nej till huset… det är ju inte hem längre. Och det visade sig att det mycket riktigt var en krossad ruta. Som tur var så var det bara den yttre rutan som gått sönder men samtidigt hade fönsterramen satt sig så kraftigt att fönstret inte kunde stängas  helt. Man kan väl säga att vi inte var direkt nöjda med städfirman i detta läget. Efter lite pysslande hade vi med hjälp av trasor och snöre från våra goa grannar bundit fast fönstret och tätat så gott det gick. Att få tag i en glasmästare var helt omöjligt denna fredag eftermiddag. Dagarna efter nyårsnattens alla inbrott så går tydligen alla glasmästare på högfart. Så det var bara att ringa till hyresgästerna och förklara situationen. När grannarna (våra före detta…) frågade om vi ville ha ett glas vin så var vi inte sena att tacka ja kan jag lova. Så vi fick värma hos inne hos dem tills det var dags för födelsedagsmiddag med större delarna av Björligan. Gott, trevligt och roligt och vi lyckades nästan glömma fönsterkrosset. Men sedan visade det sig att världens bästa syster hade en kontakt på en glasmästare så nu har vi i alla fall bestämt träff med honom  på måndag. Idag, lördag, lämnade vi över nycklarna till hyresgästerna och tro det eller ej. Nu bor det någon i vårt hus. Helt sjuk känsla. Det har varit vår fasta punkt i över 16 år. Nu är den fasta punkten borta. Som sagt – sjukt…. Men samtidigt otroligt skönt. Det har varit lite mycket i det senaste och vi är väldigt glada över att vi nu inte ska segla iväg om ett par dagar. Nu kan vi koncentrera oss på Nanny. Och att det har varit lite mycket i våra förvirrade hjärnor visade sig när hyresgästerna ringde och frågade var köksbordet fanns

– ÖÖÖÖööööööhhhhhööööö, Va? var mitt väldigt oklara svar på den frågan. Köksbordet, vad menar du?

– Vi kom ju fram till att vi skulle ha kvar det

– Ööööööö, VAA?, eller jo… visst F-N. Det sa vi ju i oktober eller så….

Detta hade helt och hållet bara försvunnit i våra hjärnor. När hon sa det, ja då kom jag på det… Bara ett problem…. Tanken var att vi skulle ställa bordet hemma i Lottas garage – men Magnus och jag misskommunicerade och bordet blev bortskänkt till Östhjälpen istället. Så kan det gå…..och våra hyresgäster blev bordslösa.

Eftersom det nu var lördag så åkte vi ut till Hönö och vårt riktiga hem. Farfar kom förbi och hjälpte oss att dra en extra tamp för att förstärka upp y-bommen på vår västra sida. Enligt farfar så hade Nanny dansat oroväckande i stormen Svea på fredagen och nu på lördagen blåste det gott och väl 20 i byarna och den extra tampen stagade upp bra. Efter en långpromenad i solen och vinden så sitter vi nu hemma i vår soffa och njuter vinden i riggen och två nya fina blåsor på Livs hälar. (Jag är nog skör eller nått när det gäller att motionera…..)

Ha en skön lördag – Gott Nytt år och God fortsättning och vet ni vad… Vi ska längesegla i år 🙂

Ja nu bränner det till och händer saker. Idag har vi flyttat från huset. Huset är bara ett tomt skal. Väldigt fint och nymålat skal vill jag tillägga. I dag målade jag min sista vägg på väldigt, väldigt länge. Och OJ vad verkligt allt blev. Nu händer det… nu går vi in i nästa skede. På fredag kommer städfirman in och tar hand om huset och på lördag flyttar hyresgästerna in. Vi har kört diverse bra att ha grejor till underbara syster som förvarar lite saker för oss fram tills det att vi flyttar in hos henne. Carl flyttade till vår lägenhet i söndags och Mathilda åkte tillbaka till Norrland igår. Så nu var det inte mycket annat att göra för mig och min älskade man, att på vår 22:a bröllopsdag, ta vårt lilla pick och pack och flytta till Villa Balder och deras Bed and Breakfast.  Vi har  kört ett stooort sista lass till tippen med våra sängar och en massa annat “överblivet” Tänk vad man samlar på sig.  Och nu sitter vi här  – på ett vandrarhem och har verkligen gått in i nästa fas – vi är verkligen huslösa och Nanny ligger alldeles själv ute på Hönö.  Nanny innebär ju att vi inte är hemlösa – Nanny är numera i alla aspekter vårt hem och vår fasta punkt.