Author Archives: Liv

Söndagsmorgonen började med att vi promenerade upp för backen till syster Mette. Där var det dags för hejdåkramar eftersom de var på väg ut för att vara med på syskonbarnet Majkens dop. Vi fick med oss ett par bra väderprognoser, varsin dusch och en stor säck med tvättad och manglad tvätt. Förstår inte riktigt hur vi ska klara oss utan denna servicen i framtiden 😉 Regnet fullkomligt öste ner hela förmiddagen men vi fixade i ordning Nanny och försatte henne i långseglingsskick. Nils tittade inom och tog en sista fika och levererade dessutom ytterligare ett fynd från hans outtömliga källare. Denna gånger var det skummgummit från innehållet i en Pelicase. Det är som små stavar i skumgummit som trycks ut och på så sätt man man göra anpassade förvaringsskydd. Skumgummit skars till och inpassades under doghouset på styrbordssidan och där bor numera, tryggt och säkert: Stor kamera, röd kamera, Gopro och sattelittelefon. Kalasbra blev det men bilder får komma i senare inlägg! Regnet vägrade släppa så vi trotsade det, kramade Broder Nils, Borsdotter Madeleine och hennes pojkvän Torbjörn hejdå, släppte tamparna, hissade storseglet och gav oss av västerut. Sjukt… Nu gav vi oss av igen… och alldeles själva denna gång, utan tidspress eller noggranna planer. Väderprognosen hade lovat oss lite grinigt väder i början med sydvästliga vindar som skulle avta. Vi gick därför nord väst och kunde på så sätt få sträck i seglen. Nils hade varnat oss för att sjön i fjorden ut mot Marstein och ett par timmar till kunde vara bråkig. Och det var den…. Det och en väldans massa regn. Men vi hade kvar kapellet för att slippa regn och bestämde oss för att stötta lite svagt med motorn för att slippa det värsta stampandet och guppandet. Dessutom så är det så att vi kanske inte har så många tider att passa längre – men vädret styr vår värld numera och det väder som skulle komma in över Shetland på tisdagsförmiddagen ville vi gärna hinna före. Behaglig gång? – Nä… men vi tog oss så sakteliga framåt och ibland är det bara att bita ihop. Måndagen blev sakta men säkert bättre och vi fick fina vindar med sol och därmed en mycket mycket behagligare situation ombord ut på eftermiddagen. Kvällen var magisk och vågorna var på knappt en meter och ganska långa vilket gjorde att vi kunde sova bra. Sova ja… Vi har ju en sjökoj som man kryper in i och sedan ligger man bra och stadigt även i ganska mycket rullning. Tyvärr innebär denna principen att man bara får plats att ligga som en tändsticka i en knökfull tändsticksask. Jag sover mest under principen kanelbulle…. vilket som ni säkert förstår, innebär att man behöver mer bredd och mindre längd. Typ lika mycket plats som en hundkoja eller liknande hade passat bra men nu funkar det inte riktigt så när båten rullar villt från sida till sida. Så det är bara att lägga sig på rygg i tändsticksasken och intala sig själv att “nu ska du sova”. Och det går förvånansvärt bra, efter ett tag när man varit vaken tillräckligt länge 😉
Magnus sov på måndagskvällen när jag fick en fantastisk solnedgång. Vi är ju så långt norrut så det blir ju inte riktigt mörkt. När jag väckte honom vid 01:30 så var solens ljus fortfarande inte helt borta. Jag stod länge… läääänge denna kväll och spanade för jag var helt övertygad om att detta borde vara delfinväder. Men inte… Månen lös samtidigt och glittrade så fint i vattnet och varje gång trodde jag att det var en delfin men nä… Jag får väl ge mig till tåls. Det kommer nog, hoppas jag. Istället hade jag stort nöje av stormfåglarna, åter igen. De kommer i grupp och tävlar om vem som vågar flyga närmast fören och peket på båten. De satsar en och en och siktar som ett gammalt krigsplan med målet att komma så nära vattenytan och fören som möjligt. Denna gången hade stormfåglarna dessutom sällskap av en stor Sula (tror jag) som försökte sig på samma lek. Inte lika framgångsrikt men eftersom den är bra mycket större så seglade den framför Nanny på ett helt annat majestätiskt sätt. Men jag är helt övertygad om att flocken med stormfåglar både hånade och garvade åt honom för hans “bifallsljud” från gänget var helt annorlunda än när någon av storfåglarna lyckades komma riktigt nära 🙂
Vi vet ju att ni är ett gäng som följer oss via vår AIS sändare på Marine Traffic. Men uppdateringen där hänger på att det finns andra VHF sändare runt oss som vidarebefordrar vår signal. Gör ingen det när vi själva inte har landkontakt så syns vi inte. Det hjälper heller inte till att vår antennkabel från VHF antennen i masten bestämde sig för att koppla loss sig vid mastfoten. Något som vi inte upptäckte förrän natten mellan söndag och måndag. Så om vi försvann tidig från Marie Traffic på söndagskvällen så var detta förmodligen orsaken. Det ligger en klickbar länk till höger som skickar er direkt till Marine Traffic och vår senaste position. Men där finns också två st länkar till winlink och JRSK där vi själva kommer att försöka rapportera in vår position via kortvågsradio en gång per dag när vi är ute på längre sträckor. Magnus har lyckats koppla upp kortvågsradion två gånger under överfarten. Dels för att uppdatera positionen men även för att ta emot nya väderfiler och mail. Men det är inte en enkel process. Vi inser att han får lägga minst en timme varje gång han bara börjar fundera på att koppla upp datorn mot kortvågen. Och då lyckas han ändå inte varje gång. Fast det är ju klart, tid är ju något vi har gott om. På måndagsmorgonen så bestämde Zlatan sig för att utvisa sig själv. Eller snarare roderlägesgivaren till Zlatan satte sig själv på bänken och vägrade prata med Zlatan vilket innebar att vi helt plötligt inte hade någon autopilot. Då var Magnus så trött att det inte var läge att börja med vindrodret och dessutom hade vinden vridit så det var mitt i pricken i näsan. Så det blev motorisering med handstyrning. Men jag har förstått att det är så det går till när man ska ta sig till Skottland. Då ska man inte ha någon autopilot… Eller vad säger Ester ?? 😉
Vi lade till kl 09 i Lerwick på tisdagsmorgonen. Tröttta men glada efter 43 timmar. Här har vi ju inte varit förut. Nu börjar nästa del av äventyret. Vi har betalat hamnavgift för två nätter och såklart så stämmer inte de uppgifterna som fanns in Reeds. Detta var dock första gången vi råkade ut för en “inkopplingsavgift” för elen på 7 pund…-då ingår ju också att det kommer ner någon till bryggan och pluggar in elen för oss, förklarade den vänliga damen på hamkontoret. Ööööööhhhhh, det har jag redan gjort, svarade jag. – Nämen vad bra, blev svaret och vi blev 7 pund fattigare…. Skit i det, just nu är vi som sagt bara nöjda och glada över att vi faktiskt är på Shetland och i Skottland. Något vi drömt om länge och resan över var lite småjobbig men i det stora hela gick det riktigt bra och det ligger bakom oss. Nu ska vi upptäcka Shetland 🙂 Tack alla för alla påhejningar vi får!

Ja, ni… Nu ligger vi här vid en bra brygga och har världens vackraste vy runt oss. Syster Mette bor rätt uppe i backen ovanför oss och jobbar på att skämma bort oss så mycket så att vi skäms…. Allt är fantastiskt bra – förutom att lågtrycken nu står på kö ute på nordsjön och de rullar in med sådär lagom avstånd och frekvens. Precis så lagom att vi inte hinner över till Shetland mellan dem. Och nu drar det verkligen i “seglavidare nerven” Men man får ju inte vara dum, utan det är bara att vänta. Så som det ser ut nu så har vi dock en lucka i morgon, söndag, på eftermiddagen. Inte de bästa vindar, men ganska svaga vindar och det finns faktiskt en möjlighet att vi tar den chansen och smiter över. Förmodligen får vi stötta med motorn men om vi inte tar denna chansen så ser det inte kul hela den kommande veckan.

I dag fyller också världens bästa dotter år – eftersom hon flyttade från Göteborg för ett par år sedan så har vi inte träffats på hennes födelsedag de senaste åren. Men det känns ännu mer konstigt nu när vi inte heller är hemma…. Kram på dig, mammas bästa groda!! <3

I övrigt så fortsätter vi att umgås med alla trevliga släktingar och nu har vi faktiskt fått tillfälle att träffa alla mina syskonbarn och syskonbarnbarn. Supertrevligt 🙂 Och så fortsätter vi med våra småprojekt då såklart…. Broder Nils har fixat en fin fin stötta till radarstoplen som minskar rörligheten i den. Självklart hade han ett stag som passade precis i sin källare och med en modifierad vantstkruv så blev det riktigt bra! Just nu håller han och Magnus på att titta på hur vi ska få ut AIS larmet från plottern så att den som sover larmas nere i salongen OM den vakne skulle dratta överbord… Självklart var det inte så enkelt utan förmodligen så får de bygga ihop en dings av lite grejor som bror hade liggandes… Mer fattar jag inte just nu så jag tänker inte gå in på det… Men det hade ju varit bra att ha 😉 Undrar om vi inte ska ta hela Nils hus med han och hela innehållet och stuva ner i båten… Ikväll laddar vi för melodifestivalen och håll nu tummarna för att vi kan gå över till Shetland i morgon eftermiddag!

Modifierad vantskruv

Jobbande broder

Halv , modifierad vantskruv på plats

Staget på plats

Fint köra båtväder med glaciären i bakgrunden

Nanny på plats i Salbuvik

By Magnus: Nu har vi flyttat på oss från Os till Salbuvik (060 grader 12,4’N 005 grader 22,5’E) och här ner på Mettes och Oves kaj har vi inte någon wifi-täckning, men däremot provar vi nu med att uppdatera hemsidan via kortvågsradion. Vi hade en trevlig motorisering runt Björnatrynet och övade våra nerver när vi passerade under bron mellan Sunnöya och Lepsöy. Den är 14 m hög, vilket är en halvmeter högre än Fotöbron och det var precis vid högvatten. Samtidigt som vi tänkte gå under kom det ett större fartyg norrifrån som vi lät passera före. Nästa bro mellan Ströno och fastlandet var en meter högre och det var med lättare sinne som vi passerade under den.

Nu har det gått en vecka sedan vi lade till i Os och lär nog vara kvar ett par dagar till. Dels har vi ett par projekt vi vill slutföra och dessutom så är inte väderprognoserna för översegling till Shetland direkt lysande de kommande dagarna. Men vem har bråttom? Denna veckan har vi haft förmånen att ha besök av stora delar av den närmaste släkten vilket har varit underbart trevligt. Dessutom så fick vi till ett besök hos min bardomsvän Elisabeth med man och barn. Vansinnigt roligt att bara sitta ner och ta en kväll igen. Det går ju ett par år mellan åren men det känns inte så när vi träffas och denna gång fick vi en jättetrevlig kväll hemma hos dem. Syster Tina har ju varit här ett par dagar med ett par väninor också dessutom har vi blivit kungligt borskämda av Syster Mette med man. Så för att vara helt ärlig så har den mesta tiden gått till att ha trevligt. Vilket ju faktiskt bara är bra. Men mellan alla trevligheterna så har vi fått till lite jobb i alla fall. Bästa bror Nils har lekt med kap och svets och fått till våra fästen på mantågen – så de är nu öppningsbara enligt konstens alla regler. Nils och jag lade också en dag på att försöka reparera lite på hans segel men min symaskin satte sig så totalt på tvären att jag trodde att jag skulle slänga den i golvet och hoppa på den 🙁 Det är  något med nålarna/tråden och det hala segeltyget som gör att det bara blir trassel hela tiden. Nils ska ta en konsultation med sin segelmakare så får vi se om vi kan få ordning på maskinen.

 Elisabeth med familj

 Finbesök av Syskonbarnbarnet Axel

 Och så Annika, min systerdotter, som bodde hos oss.

 Syster Mette med barnbarnen Majken och Nikolaj

Magnus har också tagit ett gigantiskt kliv fram när det gäller vårt modem till kortvågsradion. Han skickade iväg ett mail på engelska till tillverkaren och bad om lite support. Bara efter någon dag så kom det ett långt svar, på tyska…. Svaret och lösningen innebar att Magnus skull öppna modemet och sedan löda på två st kondensatorer på kortet. Här går helt klart gränsen för vad Magnus anser sig kunna hitta på själv. Grejen är ju den att om man gör fel här så är vi helt plötsligt utan modem och ett nytt går loss på sisådär 8-10 000 lagom goa svenska kronor. MEN nu är det ju så att jag bara råkar ha en fantastisk bror som gör sådanthär på löpande band mer eller mindre. Han har ju inte bara en fantastisk källare utan även ett rum som är ett “ellabb” där han och Magnus i lugn och ro kunde löda på kondensatorerna med hjälp av ett mikroskop…. Fattar ni eller?? Jag är så glad och imponerad över att vi har så snälla släktingar som hjälper oss hela tiden 🙂 Det tog 30 sekunder efter det att vi kommit tillbaka till båten innan Magnus kopplat upp datorn och med ett jubel och två så kunde han nu skicka mail via kortvågsradion utan att modemet fastnar i någon form av “felsäkert” läge. Fantastiskt skönt!

 Nöjd radionörd med “Nilsfixat” modem

Omgjorda öppningsbara “Nilsfixade” vanstkruvar

   Genom en brutal balk så är nu också båten lite mer inbrottsskyddad. Luckan går inte att skjuta tillbaka när balken sitter på plats viket innebär att man inte kan ta bort dörrskivorna.

I går var det också 17:e maj och vi började dagen med en fantastisk frukost hemma hos bror med Ida, barn, Syster med vänner mfl.  Jättetrevligt. När syster sedan skulle sätta sig i bilen och bege sig tillbaka till Sverige så måste jag erkänna att det var riktigt tufft att säga hej då. Nu var det hejdå på på riktigt och vem vet när vi ses nästa gång. Kanske är det faktiskt så att jag nu börjar fatta att vi faktiskt har lämnat och är ute på en lång resa… Kanske i alla fall… Efter frukosten promenerade vi ner till festligheterna och fick se ett 17:e majtåg med flaggor, orkestrar, massor av bunader (folkdräkter) , en hel del regn, lite sol, tal och väldigt många människor i rörelse. Imponerande! Det är strax under 20 000 invånare i Os idag kändes det som absolut alla var ute på gatorna. Väldigt festligt och trevligt – trots att det hängde tunga skyar och det ibland fullkomligt öste ner. Vi vilade upp oss lite i Nanny och sedan fick vi med oss en jazzkonsert på Oseana där Nils var ljudansvarig. Och så avslutade vi nationaldagen med middag i Nanny. En mycket lugn och skön dag 🙂 Nu har Magnus fått uppleva hur det kan gå till men trots att man på 17:e maj får äta hur mycket glass man vill så blev det inte en enda! Nedan ligger ett litet fotoalbum ifrån 17:e maj “tåget” i Os för er som bara vill få en lite känsla av hur det kan vara 🙂

 Finast denna dag var Madeleine och Ida

Så, som ni förstår så går det ingen nöd på oss. Idag är det måndag och vi tänkte försöka avverka ett par punkter till på vår lista och sedan får vi se om vi flyttar oss till Lysefjorden och min syster Mette idag eller om vi väntar en dag eller två. Det är farligt med min brors verkstad. Där finns alla upptänkbara maskiner så här finns möjlighet att fixa det mesta. Men om vi försöker oss på att fixa allt så kommer vi nog ligga kvar här hela sommaren, minst… Vi har ju bland annat mumlat lite om att eventuellt flytta vår radarstolpe. Orsaken till detta, tillsynes dumma tilltag, är att vindrodrets flöjel slår i stolpen i vissa lägen. Men vi har nu vänt och funderat och filurat på detta i en vecka och det får nog bli så att stolpen står där den står och så får vi leva med att vindrodret inte är fullt trimningsbart på vissa bogar. Vi kan inte få allt! Det är ju också så att vi avvaktar lite besked från Sahlgrenska ang Magnus prover som de tog för nu snart tre veckor sedan. Det hade varit skönt att få de svaren innan vi ger oss över Norsjön.

Så för att sammanfatta: Lite fix och trevligheter kvar och om ett par dagar är vi redo att ta klivet över så fort den rätta väderprognosen kommer. Kram på er alla!

Vi lämnade Mosterhavn vid 10-tiden på måndagsmorgonen och gick mot Os. Det regnade så där urgrisigt så att man bli blöt bara man sticker lillfingret utanför dörren. Det blåste 10-15 m/s men det var bara att bita ihop och ge sig iväg. Om vi hade avvaktat tills det bättre vädret hade kommit så hade vi fått vinden mitt i näsan. Nu fick vi åtminstone medvind 🙂 När jag väl fått in alla tampar och fendrar var jag som en blöt katt! Tur att Nanny är utrustad med ett bra kapell som vi kan segla med. Så det fick vara uppe och vi körde till och med värmaren så det var i det stora hela rätt behagligt. Vi drog ut genuan och gjorde bra fart 5-7 knop hela dagen. Detta var ytterligare en dag som vi var glada för radarn. För det gick nästan inte att se ett smack i regnet. Från Mosterhavn till Os är det en lååååång fjord som heter Langenuen en ren transportsträcka. För har man kommit såhär långt så vill man bara fram till Os. Det går liksom inte att komma fram fort nog… Vi höll dock nere på farten för vi ville inte komma fram förrän efter fyra då det enligt rapporterna i alla fall skulle vara ett litet uppehåll vilket självklart inte fungerade. Det blev en ganska tråkig resa och det mest spännande var när det gigantiska segelskutan Christian Radich tyckte att de skulle köra ikapp oss och köra så nära som det bara gick… Vet inte riktigt vad den kaptenen tänkte på men visst var det trevligt att få vinka på dem ombord. Men kanske inte riktigt på det korta avståndet. Väl framme vid Björnatrynet och Björnafjorden så var det lika mäktigt som alltid att få komma till Os med båt. Det är något speciellt med denna lilla “håla” 🙂 I Os har man numera ett jättefint kultucenter som heter Oseania och precis nedanför så finns det fina flytbryggor för gästbåtar. Behöver jag nämna att vi är den enda båten som ligger här??

Dagen efter så gick jag bort till Kaien där jag vet att det finns ett servicecenter för dusch mm. Men det var stängt så jag tänkte att jag fick gå in på Kaien hamburgerrestaurang och fråga efter nyckeln. Då blev jag besviken!!! Kaien hade lagt ner och det fanns bara en Peppes Pizza där istället… Jag sommarjobbade på Kaien när jag var tonåring och där fick man världens bästa hamburgare – men inte längre…. 🙁 Eftersom Peppes inte var öppet så fick man enligt en skylt gå bort till kommunshuset för att få nyckel. Udda…. Men det var ju bara att knata bort och gå in i receptionen. Damen tittade först lite undrande på mig när jag förklarade att vi var här som gästbåt. Sedan önskade hon mig välkommen till Os. Jag tackade såklart och förklarade att jag varit här under mina somrar som barn. – Jaha, då är du Tinas syster då?? Får jag till svar… Jag fattar inte varför jag blir förvånad…. Men det är ju så att jag har två syskon som bor här i Os och det är Mette och Nils… Inte Tina. Det är minst 40 år sedan Tina röjde omkring här på somrarna men tydligen gå gjorde hon ett starkt intryck…. Tina känner allt och alla – bara att konstatera. Och någonduschnyckel kände de inte alls till.

Efter ett par turer så fick vi oss i alla fall en dusch. Det visade sig att den fanns inne på Peppes. Men det fanns inget varmvatten att prata om så jag var som en isbit hela dagen efter det. Men i alla falla en ren, ickedoftande isbit. Magnus hade under tiden rivit upp hela förpiken för att komma åt bogpropellern och hela båten stod på ända när det helt plötsligt knackade på båten. Utanför stod en söt tjej och presenterade sig och var från den digitala lokaltidningen här på Os. Hon ville gärna intervjua oss. Visst tyckte vi, men hu vad jobbigt att båten var i så stökigt skick.

Magnus felsökande på “vispen” gav såklart resultat och tillsammans med Nils fick det konstaterat att bland annat så var bogpropeller batteriet slut. Men det är nog inte det enda problemet men vi började i alla fall onsdagen med att promenera iväg och få tag i ett nytt batteri. Det gick riktigt bra och borta på en av bensinmackarna hittade vi ett marint startbatteri till ett mycket bra pris. Damen i kassan bara log och påstod att hon kände mig och mina syskon…. Då förstod vi att artikeln redan var ute. Vill ni läsa så finns den här. Magnus ser ut som en riktigt sjöbuse på kortet. Orakad och allt. Men numera har även han fått sig en iskall dusch och fått av skägget – så nu går han att känna igen 🙂

Vi pysslar så smått och vi känner att dagarna bara springer iväg. Men det gör faktiskt ingenting alls. Vi har gott om tid. Ikväll kommer syster Tina med tre kompisar på besök till Os och ska bror hos broder Nils. Vi ska till syster Mette och få tvättat lite och bli bortskämda på middag. Sedan har vi vår “att göra lista” Den växer…. Just nu så fungerar tex inte stereon igen… Mysko…. Sedan funderar vi faktiskt allvarligt på att flytta på vår radarstolpe… Det står inte riktigt stabilt där den står och vi filurar om den går att sätta på targabågen på något sätt. Men det blir att ta tag i det efter det att vi (Magnus) fått kontroll på bogpropellerns vispande. Under felsökningen så var vi väldigt glada för min lilla Goprokamera som vi enkelt kunde montera på båtshaken och skicka ner för att kolla att vi inte hade en lina i propellern eller liknande. Inte för att Wifi fungerar genom vatten men det var ju bara att spela upp filmen efteråt. Det sparade Magnus ett kallt dyk 🙂

Och vet ni vad… Någonstans kanske vi börjar förstå att vi är ute på vår stora resa nu. Magnus säger att han börjar fatta i alla fall… Nu har vi inga tider att passa på 3,5 år. Dags att börja snegla på Shetland nu..

 Regntunga berg i Langenuen när regnet släppte en stund

 Närgånget segelfartyg…

 Nanny på plats i Os

 Ut mer “vispen” för att se om det är brytpinnen som gått sönder

  Leta, leta, leta…

 Tur att det är så gott om plats…. eller inte….

 Osälven och Björnafjorden, från morgonpromenaden 🙂

Vi gick upp 04:30 på lördagsmorgonen och kastade loss strax innan 05. Det gällde att hålla tungan rätt i mun på däck eftersom det var FROST på däck och riktigt svinigt kallt. Det bet bra i kinderna i vinden.  Vi har varit i Egersund innan och vi VET att det är stark sidoström från älven som rinner ut tvärs mot gästplatserna. Fast vi missbedömde styrkan på strömmen och när vi backade ut landade vi snabbt tvärs mot fingerpontonerna och farligt nära båtarna bredvid. Mikael och Gunver på Kim hade inte gått upp när vi gav oss av och det var vi ärligt talat rätt glada för. Nanny var ca 10 cm ifrån Kim innan vi kom runt, gasat framåt med fullt utnyttjande  av bogpropellern. Hade jag stått på Kim och tittat på oss, när vi gick ut, så hade jag varit väldigt nervös men nu slapp de ju det! Jaeren behandlade oss väldigt bra denna dag och vi hade en fantastiskt fin tur på 55M till Skudeneshavn, men som sagt kallt!! Vi har aldrig varit i Skudeneshavn innan  och jag måste säga att jag blev helt tagen. Det var som att komma tillbaka till Holland – men med Norska hus. Får ni tillfälle så får ni bara inte missa denna pärla! Kim kom in lite efter oss och vi fick båda plats på en fin flytbrygga. Precis när vi lagt till kom regnet. Ett sådan där lagom strilande regn – men inte spöregn. När jag gick förbi en Norsk motorbåt på väg till affären så kunde jag inte låta blir att fråga ägaren varför han polerade båten i regnet. Han bara tittade på mig och leende svarade han – Detta kallas inte regn här på Vestlandet.  Jag bara log och fnissade tillbaka… Ja, så är det tydligen. Vi fick en trevlig sista kväll tillsammans med Mikael och Gunver och därmed så tog vi också en sovmorgon på söndagen. Solen strålade något alldeles fantastiskt när vi lämnade Skudeneshavn och gick vidare norrut.Vi fick till och med seglat på platt vatten ett tag och gjorde dessutom fin fart genom fjordarna och passerade Haugesund och ett mer eller mindre platt Slätta. Detta är första gången jag seglar till Os så tidigt på säsongen och naturen är verkligen helt annorlunda. Bergen och klipporna är krispigt knallgröna samtidigt som det är massor av snö på bergen runt om oss- jättehäftigt!  I höjd med Mosterhavn hade vi dessutom kommit ikapp Kim och vi vinkade hejdå till dem när de fortsatte norrut. Inne i Mosterhavn bestämde sig bogpropellern för att inte fungera vid tilläggningen så det var dagens stora missöde. Det lilla missödet för dagen var när jag hittade läckt hydraulolja i en av våra plastlådor vilket gav underhållning i minst en timme i form av rengöring…. Men tilläggningen gick utan problem och nu får vi se när vi orkar titta på vad som orsakat stilleståndet. Mosterhamn är egentligen ingen riktig gästhamn utan bara en brygga utan el och vatten så när Magnus kopplade upp wififörstärkaren så trodde vi inte riktigt att det var sant när han fick kontakt – och därmed hade vi uppkoppling – igen och jag kan göra inlägg på hemsidan 🙂 Vi festade till det lite med en god entrecote med en härlig potatisgratäng. Hur bra kan man ha det egentligen? Tack alla ni som har lagt bilder i dropboxen från avseglingsfesten-jag kommer nu efter hand att börja plocka ned dem. Är det någon mer som har några bilder så hör av er!! Jag kommer att göra ett fotoalbum och länka till detta vid tillfälle 🙂

  Snötäckta berg vid segling över Jaeren

 Magnus och Mikael i solnedgången i Skudeneshavn

 Gunver och Mikael på sin bröllopsdag – grattis 🙂

 Kim lämnar för vidare färd mot Lofoten – tack för sällskapet!

 Knallgröna klippor

 Fyren vid Haugesund

 Kim med snötäckta berg i bakgrunden

 Utsikt från sittbrunnen i Mosterhavn

Vinden och ett massivt regn kom ett par timmar efter det att vi lagt till i Mandal. Då är man glad att man ligger bra i hamn 🙂 Det blev en tidig kväll. Dygnssegling tar på krafterna. Ändå så gick vi upp kl 05 dagen efter och lämnade vid 06 tiden. Det var ytterligare ett väderfönster vi ville utnyttja. Det blev en lång och ganska gungig dag och mot slutet hade vi vågor på ca tre meter. Det låter ju kanske inte så mycket men då är det vågtopparna vi pratar om. Sedan tillkommer dalarna också 🙂 Magnus hade lagt rutten långt ut från land och det gjorde att vågorna blev rätt långa och det ger en klart bättre gång. Fast det var faktiskt en rätt jobbig segling, bland annat eftersom vi inte riktigt hade hunnit vila upp från seglingen från Skagen. Vi kom in i Egersund strax efter kl 16 och precis efter Öckeröbåten KIM. Detta är lite kul för via min syster – ni vet, hon som känner alla – har vi träffat Mikael (Slajdarn) tidigare. Nu har han och Gunver planerat en segling upp till Lofoten.  Han hade sett på hemsidan att vi låg i Skagen och skickade ett SMS om att de låg i Hirtshals. Nu råkade vi faktiskt helt oplanerat sammanstråla i Egersund. De enda gästbåtarna i hamnen är alltså svenska OCH känner varandra. Vi är lite förvånade för det är rätt höga hamnavgifter det är överallt. 200 NOK eller DKK tycker vi är rätt saftigt för att vara så här tidigt på säsongen. Nu har vi varit här i två dagar när det varit motvind ute på Jaeren vilket vi tycker är jätteskönt. Vi har vilat massor och gjort så lite som möjligt. Och äntligen har jag fått Magnus att förstå storheten med Game of Throne. Vi har nu betat av tre säsonger medan det har varit både regn, vind och hagel ute mellan solglimtarna. Nu blir det en tidig kväll för i morgon är det tidig avgång och målet är 55 distans och  Skudeneshavn innan nästa väderfront dundrar in. Men man vet ju aldrig var man kan hamna 🙂

Lördagen blev lite strosande och mysande på gågatorna. Vi köpte var sin pilsner på ett litet hak för 20 dkk och satt i solen och bara funderade. -Fattar du? -Nääää. Ungefär så uttömmande var konversationen. Magnus var bra trött och med en infektion i kroppen så tog vi det lugna och slappade lagom i båten. På eftermiddagen så hörde jag någon som ropade – Heter du Magnus? -Jo, ja det gör jag… Känner jag dig…?? Efter lite trevande så visade det sig att det var en barndomsgranne till Magnus som numera bodde granne med Farmor o Farfar. Det är så urkul detta med att Magnus alltid blir igenkänd. Det händer oftare än oftast att det kommer fram folk till honom och frågar om det är han som är Magnus. Och ibland står Magnus där verkligen som ett fån… Ofta har det varit soldater som känner igen sitt gamla befäl från lumpen men även via musikeråren så har han samlat på sig många bekantskaper. Jag ler lika gott varje gång 🙂  Barndomgrannen med fru och son tittade in en liten sväng på kvällen – alltid trevligt med nya/gamla bekantskaper.

 En Skagenöl i solen måste man ha!

Lördagskväll i Skagen!

Söndagen visade perfekta vindar för att segla vidare. Men eftersom min älskade man fortfarande inte mådde bra så tog vi det mycket enkla beslutet att helt enkelt ligga kvar i Skagen. Jag tog en riktigt lång promenad på morgonen och kom mig ända ut till fyren. Strålande sol och klarblå himmel. Livet kan nästan inte bli bättre. Med förnyad energi kom jag tillbaka till båten och upptäckte att vi var enda segelbåten i hamnen! Och så två mega-motorbåtar då, men de såg ut som att det var någon som parkerat dem där mer permanent. Magnus vaknade långsamt till liv och lite senare satt jag på kajen och sågade en liten list till ett av våra projekt när århundradets idiotgubbe kom spankulerande. – Är inte det där ett jobb för en man?, sa ha (fast på en oerhört grötig danska då…) VAD MENAR DU MED DET?????, hojtade jag och Magnus i munnen på varandra och jag fortsatte av bara farten med – MENAR du att det här hade blivit bättre utfört om det var någon med SNOPP som sågade eller vad menar du????  Nu var jag arg (förvånande va???) -Din man är kanske mer duktig på något annat??, svarade Dansken. – Nu förstår jag inte alls, svarade jag. – Min man är väldigt duktig på väldigt mycket och det är jag också. Sedan kom den en lång dansk harang från idioten,  men då vände jag resolut ryggen till honom och hoppade ombord. Sedan var jag arg på mig själv i flera timmar för att jag tillåtit mig att bli arg för en sådan petitess….. Som Magnus så vältaligt sa – välkommen till 2015, GUBBE!

Skagens fyr en tidig söndagsmorgon!

Vi avslutade söndagen med en fantastisk god middag och redan vid 21-tiden sov vi som stockar. Vi visste att det skulle komma ett vindflak på måndagsmorgonen och det gjorde det verkligen. Båten hoppade, knarrade och  studsade inne i hamnen men som tur så gav det sig redan på förmiddagen. Jag hade vaknat vid 06-tiden av knarret och dessutom känt att det var lite kallt. Med ett vrid på huvudet så såg jag lampan för landströmmen (230V) hade slocknat. Det är ju inget ovanligt att säkringarna går på land när det regnar och har sig så jag knäppte på dieselvärmaren och tänkte inte mer på det. När vi gick upp ett par timmar senare så tyckte jag att det hela var lite konstigt och lyfte på luckan ner till våra säkringar. Där luktade det bränt! Men jag reagerade inte så jättemycket eftersom utblåset från värmaren går där och den luktar lite ibland. När vi sedan konstaterat att vi hade ström på kajen men inte i båten så var det dags att släppa fram elchefen. Det tog Magnus 3,2 sekunder att konstatera att vår automatsäkring för landströmmen helt enkelt brunnit upp! Och här kunde till och med jag se att det var något som inte var bra….  Här skulle jag kunna komma med en låååång utläggning om det varv som hade hand om Nanny efter det att hon brann ordentligt hösten 2010 och deras nya elinstallationer. Men jag låter bli – jag tror nog ni förstår hur det lät nere i ruffen hos Nanny denna måndagsmorgon. Magnus hittade en elfirma som genast satte igång att försöka hitta sådana säkringar. Det är alltså inga märkvärdiga säkringar – de går att hitta på nästan vilket byggvaruhus som helst,  men inte i Skagen. Den vänliga killen på elfirman kom dock cyklande till oss efter 45 min med beskedet att han kunde beställa och få dem levererade till oss i båten under tisdagen. Det är service det. Men det var bara ett problem – och det var vädret…. Vi hade ett 24 timmars väderfönster på måndagen att ta oss över de dryga 100 distansen till Norges sydspets om vi lämnade Skagen kl 12. Annars så var risken att vi blev kvar både fyra och fem dagar. Så vi tackade nej till den trevlige cyklisten och stuvade båten för en 20-timmarssegling. Båten fungerar ju alldeles utmärkt utan 230V från land – hon är ju utrustad för att klara sig riktigt länge utan. Men det är bra och bekvämt att ha när man väl ligger i hamn. kl 12 släppte vi tamparna och ruuulllllaaaadddeee runt Skagens udde – och siktade på Kristiansand. Vi motorseglade hela natten – ren transport för att vara ärlig. Dels för att slippa det ankommande ovädret och för att spara på Magnus krafter. Vi hade en hel del rullning men ut på eftermiddagen kom dimman. Det är så läskigt med dimma. De båtar som har AIS – de ser vi – men alla de andra då?? Åh, vad glad jag är att vi även har en radar – på så sätt har vi koll på ALLT som rör sig därute. Vi gick lite längre än Krisitansand och 08:30 var vi tillagda inne i Mandal. En gästbåt till – en Tysk  Hallberg Rassy 🙂 Ingen trängsel precis. 

Brand var det här!

Dimman håller på att lägga sig – ser ni spökbåten? Båtar längre bort än en halv distans syntes alls efter en stund – och så nära vill du inte upptäcka en annan båt – TACK för radarn 🙂

Väl på plats i Mandal skulle vi bara ha tag på nya säkringar. -Det skulle vara bra med en Claes Ohlsson, där vet jag att de har säkringar, sa Magnus. Eftersom vår Wifi-booster lyckats sno till sig ett gratis nätverk så var det inte så svårt att googla upp var närmaste Claes Ohlsson låg. Fast jag trodde ju inte att vi skulle ha sådan tur att det fanns en affär endast 150 meter bort… Kl 12 var de nya säkringarna på plats och alla kablar kontrollerade. Exakt 24 timmar efter det att vi lämnat Skagen. Nu ÖSER det ner på utsidan och det blåser gott och väl kuling. Mysigt att sitta i Nannys ruff, väl förtöjd och säker när det är sådant busväder ute. Jag kan säga att min nya favorit bland vädersiarna är Windfinder. De träffade precis och har en mycket bra hemsida. Vi använde dem mycket när vi var i England förra året också.

Smal infart till Mandal.

Elchefen  på Nanny

Så… Nu ska vi då runda Lindesnes som är Norges sydligaste spets och sedan över Lista och Jaeren som nästa steg. Vi får väl se om vi hittar något väderfönster. Tydligen är det så att det blåser kuling vid Lindesnes 265 dagar om året och det ser inte direkt lysande ut de kommande dagarna…

Men uj vad bra vi har det 🙂

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=746494392115184&set=a.115120751919221.17806.100002638918006&type=1&theater

Just nu sitter jag i ett soligt och stilla Skagen och försöker sortera alla intryck. Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägget med för det är så otroligt mycket känslor som snurrar runt just nu. Men jag ska försöka vara lite kronologisk! På onsdagen sov Magnus – och det var bra! Då passade jag på att få handlat det sista tillsammans med underbara syster yster som ställde upp som privatchafför. Bland annat så åkte vi bort till Boding och hämtad vårt segel. Jag vill verkligen ge Bodig en stor eloge över hur de har hjälpt oss. Vi såg ju redan förra året att seglet inte passade riktigt men som de två idioter vi var så åkte vi på semester i stället och över vintern hade vi helt enkelt glömt bort hela grejen. Det var när vi satte seglen på Hönö som vi insåg (igen) att det borde sys om lite. Och sedan så glömde vi det IGEN när vi väl kommit till Lindholmen. Så med endast lite mer än en vecka kvar tog Magnus tag i saken och kontaktade dem. Men de löste det på den veckan och dessutom kostnadsfritt. Och det var inte en självklarhet att det var de som sytt fel från första början – det fanns ett par felkällor till i beställningen. I vilket fall som helst så tackar vi och bockar för bra service 🙂

Därefter så bunkrade vi lite nödvändigheter och köpte lite mat för torsdagens avseglingskalas. Thomas och Averina hade gjorde oss den underbara tjänsten och lånade ut sin vackra skuta Westvind. Thomas hade fixat med tillstånd och sett till att vi kunde få ligga på Packhuskajen PRECIS nedanför operan….. När Thomas i Uffe placerat Westvind på plats på onsdagskvällen så tuffade vi över och lade oss på utsidan. Perfekt!  Och ändå mer perfekt blev det när min bror helt plötsligt stod på kajen. Han hade kört från Bergen för att hälsa på pappa och anpassat detta till vår avsegling. Tokkram blev konsekvensen av det!!! Dessutom hade han pappa med sig och vi fick en riktigt trevlig onsdagskväll med hela gänget. Men det pirrade fortfarande inte i magen – inte alls…

Torsdagen och dagen då vi skulle ha fest för mer än 100 personer kom med regn. Jag kan säga att jag kollat väderprognoserna för torsdagseftermiddagen minst 250 ggr de senaste dagarna. Vad gör man om det spöregnar och blåser när man bjudit in till mingel på ett skutdäck??? Vi hade dock vädergudarna med oss denna dag och kl 13 slutade det regna och när gästerna började droppa in vid 15 tiden låg båda båtarna bredvid varandra och kromade sig i sina flaggspel. Och kvällen blev fantastisk. Nu var det ju så att all 100 personer kom inte samtidigt… Som tur var. Men ut på kvällen skapades den nya sporten “Hur många personer får plats på Westvinds däck” Det är många det, kan jag lova. Jag gick bara omkring och var lycklig. Riktigt riktigt lycklig. Överallt villa alla krama oss och då kan man väl inte vara ledsen. Jo… Det blev lite tårar här och där och vi båda hade var sin klump i magen stundvis. Samtidigt så ofantligt roligt att så många vill dela denna kvällen med oss. Magnus hade satt text till en sång som han, trots, sin hals, klarade av att framföra tillsammans med Andres som ackompanjerade på bas. Och flaggan blåstes ner kl 21 som sig bör, enligt min man. Trots att någon försökt busa med honom och sätta fast den med buntband….

Så kom då avseglingsdagen… Den kom med strålande sol i omgångar och efter lite städande så satt vi mest på Westvinds däck och bara njöt. Det tittade förbi både den ena och andra och önskade oss trevlig resa. Nervös… Nä, fortfarande inte. Det kändes helt naturligt. Jobbigt dock att krama sonen hejdå.. kl 14 släppte vi tamparna från Westvind och vinkade till Göteborg. Westvind eskorterade oss ut och när vi kom i höjd med Eriksberg så spanade jag efter Per och Kajsa. Tänkte att de kanske skulle så på kajen och vinka. Men nä… Lite sorgligt tänkte jag men blev strax alldeles fantastiskt varm när jag insåg att de precis släppte loss med Ester och även de eskorterade oss ut. Helt underbart. Strax efter Älvsborgsbron så stannade Westvind till och sköt salut för oss med den lilla kanonen 🙂 Här ligger en liten film som Per tagit detta.  Westvind vände åter och då kändes det i magen. Ester vek av mot Björkö och vi stävade mot Skagen. Strax innan Hönö såg vi helt plötsligt en välkänd båtprofil. Men flagga och flaggspel och tuta så låg farmor o farfar med sin båt och väntade på oss. De eskorterade oss förbi Hönö och vinkade av oss när vi gått förbi Klåva. Anna stod vid Fotöbron och vinkade. Nu rann tårarna på mig, samtidigt som jag var lycklig. Konstigt, konstigt, konstigt… Och jag förstår inte vad det är vi nu ger oss ut på….

Det blev lite stampigt till Skagen. Vinden var nästan västlig men skulle vrida mot nord så vi trodde vi skulle kunna segla. Men nähä…. Motorsegling. Ingen bra början för en längeseglande långseglare men vi beslutade att det var värt det för att komma över till  Skagen och få känslan av att verkligen är påväg. När vi närmade oss Skagen så insåg vi ju hur det är att komma till en hamn mitt i natten. För även om månen lyste på rätt bra så är det inte trevligt att angöra en hamn i mörker. Inte ens om man känner till den så väl som vi faktiskt känner till Skagen. Nu var det inga problem och det var helt stilla inne i hamnen och kl 24:00 satt vi nere i ruffen och högg in på lite av de delikatesser vi fått i avseglingspresent. Ingen dålig natta mat det inte!

Nu är det den 2 maj och vårt äventyr har börjat på riktigt. Vi fattar fortfarande inte – men nu går vi in i ett nytt kapitel av vårt liv. Massor av nytt att lära och massor av nytt att se.

TACK alla – det finns inte ord för allt och jag kan inte nämna alla som har hjälpt oss att komma iväg. Ni är många som har hört oss tjata om detta i många år och ni är många som gett oss nytt mod när vi inte mått bra och misströstat. Ni är många som hejat på oss sagt att vi gör rätt. TACK.

Dock vill jag bara än en gång nämna Thomas, Averina, Uffe och Lena med Westvind. Tack för allt. Och självklart min syster Tina som gång på gång fixar det omöjliga och alltid ställer upp. Hon har jobbat lika målmedvetet som vi för att vi ska komma iväg… Undrar om hon inte är trött på oss nu 😉

Alla ni som reste långväga och kortväga och alla ni som tog er tid att komma och säga hej då. Det är gästerna som gör festen som man säger. Vi är oerhört tacksamma och vi bara ler just nu. Vi mår bra och ler. TACK. På återseende 🙂