Author Archives: Liv

Stormen dundrade in över oss i går kväll och gav oss ett täcke av värsta sort: Snö som först tinat, blivit slask och sedan frusit till is… H-lv-t- vad jag hatar denna årstiden. Och jag vet ju i god tid att jag inte gillar denna tiden på året så redan för en månad sedan bokade jag in en ansiktsbehandling med ryggmasage till mig själv som en liten belöning.  Så med andra ord så var humöret på topp – trots det hemska vädret! I alla fall fram tills 30 minuter innan jag skulle gå och Magnus ringer och berättar att han fått besked om att en av våra Y-bommar har böjt sig i vinden och Nanny inte ligger så bra. PUST… men jag tog beslutet att gå och skämma bort mig ändå och det gjorde jag alldeles rätt i för det var helt underbart!! Därefter körde vi ut för att titta till vår gumma. Vattenståndet var 105 cm över normalt vattenstånd och vi körde inte på färjan – bilen klättrade upp på färjan.  Samma sak gällde i hamnen – vi gick ut och upp på flytbryggan istället för att gå ner för landgången till bryggan. Y-bommen var mycket riktigt böjd inne vid roten vid Y:et. Men inte jättemycket, men helt klart böjd. Farfar hade redan varit där och tajtat våra förtöjningarna och det är bekymrande eftersom motorbåten vi delar Y-bom med har förlorat flytkroppen på sin andra Y-bom. Magnus ringde hamnkaptenen som lovade att de skulle titta på detta på måndag. Och detta köpte vi eftersom det tydligen vält ett par båtar på land i stormen. Och den prioriteringen förstår vi  ju…. Samtidigt som vattenståndet gick upp till 118 cm.Så Magnus satte ett par extra fendrar och jag fick igång värmen ombord.  När vi hade läget under kontroll tog vi en tur till ICA och svängen via Öckerö för att se till att Ugglie hade det bra. Och han stod så stadigt så! Därefter kröp vi in i Nannys soffhörna med målsättningen att göra så lite som möjligt – och det är det vi jobbar på som bäst i detta nu. Trots att det blåser upp till 20 och Nanny kränger till rejält då och då så har vi det varmt och mysigt i vår soffa. Jobba kan vi göra en annan dag – Oh vad jag gillar fredagar. Även blåsiga fredag. Bara jag slipper snön!

  Vad har Farfar i sin rigg?

Tidig på lördagen hämtade Kajsa mig och vi styrde kosan mot Gullholmen. Tidigt och tidigt förresten. Klockan var strax efter 9 och för mig är det tidigt en lördag i slutet av november. Solen sken och det var helt fantastiskt väder när vi stod på akterdäck på färjan ut till Gullholmen. Ljuset var helt fantastiskt och jag var sååå glad över att jag högg med mig kameran det sista jag gjorde när jag gick ut genom dörren på morgonen 🙂 Efter lite välkomstbubbel i sittbrunnen gick vi på den lilla julmarknaden och sedan tog vi en jultallrik på Skottarn. Jag fick en specialtallrik helt utan fisk och skaldjur men det var så fullt på restaurangen att vi tog med oss tallrikarna ner i båten och käkade lunchen där i stället. Sedan tog jag mod till mig och gav mig i kast med dagens arbete. Jag hade nämligen snabbt blivit befodrad till VVS ansvarig på Happie och den icke fungerande toaletten hamnade på min lott. Nu gick det väl sådär, toaletten i sig är helt slut och måste bytas och vi fick inte bukt med stoppet. Men för att göra en äcklig historia kort så är den nu i alla fall tömd så att det inte kan frysa sönder och så får det vara i vinter. Därefter gav vi oss ut på trevligare äventyr och tog en tur till Käringön med Henriks båt. Och det blev en hel del foton på denna båttur oxå…. Och ett glas vin på Petterssons såklart 🙂 På kvällen var det julbord men jag hoppade faktiskt maten eftersom det var 90% fisk och skaldjur – men konstigt nog var jag inte hungrig så det gick bra ändå.

Natten var rätt blåsig men trots en gnällande fender i örat så sov vi riktigt gott och vaknade till ett Gullholmen som badade i sol. Kajsa tog en tidigare färja och vi satt i sittbrunnen och bara njöt fram tills det var dags för oss att lämna. Fast färjan fick köra till Tuvesvik två gånger eftesom den var full – det måste vara ovanligt i december….

Magnus mötte upp oss i Hjuvik och vi tog färjan över till Hönö och passade på att titta till Nanny. Hon har det så bra så – och nu är hon julpyntad också och fått grundvärme inombords. Därefter var det traditionsenligt adventsfika hos farmor och farfar där vi gott och väl fick i oss vår årsranson av goda kakor.

En sådan här helg gör att man klarar vintern lite bättre. Men vi hoppas på att få segla lite till innan nyåret – och varför inte i mellandagarna 🙂

Det händer saker såhär i vintertider! Ripasso och bytt skepnad och gått från att vara en Forbina till att bli en Nord West 370 Flybridge.

Ser riktigt trevlig ut och vi välkomnar henne i gängen

GRATTIS till Roger o Anso 🙂

Jo, så är det faktiskt. Vi har en riktigt god vän som inte är riktigt klok! För vad ska man säga om en person som har en fin, fullutrustad och fantastisk segelbåt på 35 fot och sedan går och köper sig ytterligare en båt? Och vi pratar inte om en liten badbåt för att fiske utan vi pratar om en stor sardinburk till stålbåt på 31 fot… Båten i sig är ful som stryk och i grunden rätt bra, men det kommer att bli ett jätteprojekt att få ordning på henne (eller undrar om inte sardinburken är en han…) Hennes plan är klockren – rusta upp båten på enklast möjliga sätt och sedan ta sig en tur på ett par månader genom kanalerna i Europa ner till Medelhavet. Vi var med henne och tittade på båten ute på Öckerö för ett par veckor sedan och både Magnus och jag insåg att hon mentalt köpte båten vid första anblicken – fast hon fattade det nog inte det riktigt själv själv. Med lite is i magen och med en god portion av prutande så blev hon i alla fall hux flux stolt redare och ägare till båt nr 2. Plats för båten att stå på land under renoveringen är fixad och avseglingsdatum är mer eller mindre bokat. Tittar man närmare på båten så har den en bra motor, den är tät (?) och har en ny hydraulstyrning. Den lilla el som finns är korrekt kopplad och båten var hyfsat ren och luktfri. Alltså – inget vatten, inget kök ingen fungerande toalett eller tank. Nämnde jag att den är ful som stryk?? Så det finns lite att jobba på….. Det är någonstans här som man börjar inse att den som tar på sig ett projekt av denna storlek inte kan vara riktigt klok! Inte riktigt navlad eller funtad kanske är andra uttryck man skulle kunna använda! Men måste man vara det då? Klok, riktigt navlad eller funtad menar jag??? Nej jag tror inte det, – för om man är för klok så kommer man nog inte så långt här i världen. I alla fall så kommer man inte till Medelhavet med sin egen båt. Så det är med största respekt som jag säger “Hon är inte riktigt klok” och jag är helt och hållet övertygad om att hon kommer att ro iland projektet och framförallt genomföra det – på hennes egna utmärkta sätt! Med kristallkrona i båten och allt. Och namnet är redan klart Ugglie 🙂

Detta är ett projekt vi med glädje kommer att följa – och det finns en blogg såklart!

http://happie-canal.blogspot.se/

Här kan ni följa kaptenskan på Happie med hennes kanalprojekt med Ugglie alias Happie-Canal

Ja, då var det klart! Efter 11 veckor skrev Magnus och jag tillsammans med ett gäng andra glada kurskamrater provet till Utsköskepparen i går kväll. Det gick bra och vi hade full koll på vårt tidvatten. Sedan hade vi ett par småfel var men inget större att klaga på. Bland annat missade jag på hur lång sikten är när det är “poor visibility”…. Det ska vara mellan 1000 meter och 2M och inte under 1000 meter som jag trodde. Men som sagt vi klarade de svåra grejorna och stämpeln sitter i boken som den ska 🙂 Och provet var inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara 🙂 Andra halvan av kursen ska skriva provet nästa måndag och vi önskar dem lycka till. Tack till alla kurskamrater samt våra lärare Stina och Thomas för trevliga måndagskvällar under denna höst.

För att överhuvudtaget få tid och möjlighet till att träffa goda vänner så måste man idag boka in dessa tillfällen lång tid i förväg. Gårdagen var en sådan dag där vi lyckats boka in Vedholmarna till en middag och därmed blev det inte någon Nanny denna helg. Kvällen blev mycket god, lyckad och trevlig samt förgylldes ytterligare av att dottern gjorde ett av sina sällsynta hembesök. Men jag ska erkänna att det knep bra i båttarmen när Ester meddelade att de seglade mot Björkö och undrade var vi var.

Idag söndag har både Magnus och jag suttit med näsorna ner i sjökort och böcker på var sin sida av köksbordet. I morgon är det nämligen dags att, efter 10 veckors kurs, skriva provet för utsjöskepparen. Så håll nu alla tummar för oss.

Vi kom ut till båten redan vid 11 tiden och satte genast igång med att montera ner vindrodret. Boris behövde komma ur vattnet och få torka lite. Till vår grinighet upptäckte vi att vi hade fått två muttrar som inte var rostfria av svetsaren i våras. Mummel, mummel och lika med merjobb 🙁 Det tog i bra i byarna och mätaren visade gladeligen upp till 20 när det bet till. Med andra ord var det inte en dag för att prova den nya storen. Jag spännde också upp lite fall mm som inte ville hålla sig helt tysta i vinden. Därefter var det riktigt skönt att komma ner i värmen. Magnus lade HELA eftermiddagen på att felsöka på vår TV. Och skam den som ger sig. Framåt efteriddagen hittade han faktiskt felet. Det var glapp i säkringen. Och helt plötsligt fick vi in alla tänkbara kanaler – nu hoppas vi verkligen att denna pucken är ur världen nu! Jag gav mig i kast med mitt frysprojekt och efter mycket mätande, skruvande och sågande så sitter nu fryshyllan på plats. Jag är mer än nöjd måste jag erkänna. Magnus konstaterade än en gång att det som jag gör på båten är sådant som syns – medans han jobbar i det dolda. Kabeldragningar är ju inget man skyltar med direkt 🙂 Nu ska det till en lucka under frysen och sedan en dörr med trägaller framför. Och så ska Magnus göra sin del – den osynliga eldragningen 😉

Vi nöjde oss med dessa jobb och tog oss en slapp lördagseftermiddag. Bland annat så kom syster och Ulla på en fika och såg till att vi fick lite paus i arbetet.

Söndagen vigde vi till Watermakern och vet ni vad! Nu är den installerad och klar. Gissa om det kliade i våra fingrar för att köra igång den…Men vi besinnade oss. Vi har en kall vinter framför oss och vi vill inte har mer vatten i pumpar och slangar än nödvändigt. Farmor och Farfar tittade också förbi en sväng och pratade bort en stund. Det är det som är så mysigt med Hönö – vi får alltid besök. Söndagen blev inte alls så blåsig och grinig som sagt utan vi kunde utan problem sitta i sittbrunnen under kapellet och käka brunch i lugn och ro – kunde lite gärna vara mitt i sommaren 🙂

Mer om frysprojektet finns här: Frys 2013

I onsdags när jag skulle åka till Linköping svängde jag förbi segelmakaren och hämtade vårt nya storsegel. De har inte öppet så ofta så det gällde att passa på. Seglet fick helt enkelt hänga med till Linköping tänkte jag. Men jag hade ju inte tänkt på tillbehören! Lattorna! Där stod killen med upp till 4 meter långa lattor i näven och tyckte jag skulle binda fast dem i “railsen” på taket. Det hade väl funkat om det nu var så att jag skulle åka hem och inte till Linköping. Men efter lite funderande kom vi fram till att de var så elastiska att vi kunde göra rullar av dem och efter lite tejpande gick de faktiskt in i bakluckan 🙂 Idag kom jag hem och innan jag ens funderat på att packa upp resväskan ryckte vi upp seglet på storarumsgolvet. Det är riktigt styvt, har rätt text i seglet, och tre rev. Kanske känns det lite tunt… Vet inte riktigt… Men visst är det vackert :-)!!!

Ingen Nanny denna helgen. Istället har vi haft en  mysig tur ner till Halmstad och hälsat på Uffe o Lotten. Vi fick en fin rundtur i stan och man kan ju lungt säga att det har hänt både det ena och det andra sedan vi lämnade den stan för 15 år sedan. På vägen hem idag tog vi svängen via Ullared och tänkte köpa en ny damsugare till båten. Det blev en dyr damsugare….. för inte kan man titta på på GeKås och köpa endast en damsugare… Ja, ja så är det och vi kom därifån med en hel vagn “bra att ha” saker.

Ett litet tillägg: Stormen som inte blev något av i Göteborg i förra veckan, den fick vi se resterna av nere i Halmstad. Det låg verligen nedblåsta träd överallt!! Vissa hade fått in träden i trädgården, skrämmande nära huset. Andra låg nersågade längs vägen och det var tydligt att de placerat sig rakt över vägen i stormen. Vi ska nog vara glada över att vi slapp undan med blotta förskräckelsen!!

Vi har också fått mail från Boding med beskedet att vårt storsegel är leveransklart. Spännande 🙂

Som jag nämnt tidigare så går Magnus och jag Utsjöskepparen för att lära oss mer om strömmar och tidvatten. I denna kurs ingår ett litet avsnitt med kännedom om sjukvård. Nu är det ju så att en av våra lärare är sjuksköterska – och en väldigt rådig sådan som inte är rädd för att säga vad hon tycker och inte heller rädd att berätta om vad hon varit med om och dessutom berättar hur illa det kan gå för oss.  Magnus har med sig en hel del sjukvård från sina 10 år inom det militära men jag har bara vanliga “plåstermammakunskaper”. Nu var det sjukvårdslektion i går kväll och vi fick till oss mycket nyttigt av vår lärare. Men kvällen förgylldes snabbt ytterligare eftersom det visade sig att av oss ca 15 elever så är tre av dem läkare…. Så tipsen haglade både högt och lågt och det blev en hel del skratt när vår andre lärare fick vara patient och en sjuksköterska samt tre läkare praktiserade första hjälpen på honom. Jag skrev så pennan glödde inimellan 🙂 Jag gjorde en utvärdering av våra sjukvårdslådor ombord  i huvudet och kom fram till att vi faktiskt har det mesta i dem men kvällen gav oss ytterligare ett par bra tips som vi ska komplettera med. I bilen hem konstaterade jag att det är nog bra om jag går en grundläggande sjukvårdskurs. Inte så att jag vill lära mig sy igen stora köttsår eller ge sprutor och liknande men vi är faktiskt bara två ombord. Om Magnus skulle få bommen i huvudet och tuppa av eller liknande så är det bra att jag vet hur jag ta hand om honom.  Och även om vi oftast seglar kustnära så kan hjälpen ändå vara långt borta när det rör sig om minuter. Peppar, peppar ta i trä, det har inte hänt några större olyckor ombord. Om vi räknar bort när jag trampade snett och dängde huvudet i vinchen så att blodet skvätte med hjärnskakning till följd…. så är vi en tämligen skadefri historik.  Man ska ju inte måla f-n på väggen men jag gillar att vara förberedd och som man brukar säga “ska man ha tur så ska man träna ofta på att ha tur….”